Peking är en helt värdelös bytesflygplats. Tråkiga lounger och den mest fyrkantiga byråkratin jag någonsin upplevt.
I transfer-immigration eller vad det nu var frågan om arbetade en enda person. Vi blev inte igenomsläppta eftersom vi först hade mobila boardingkort. Transferdesken kunde inte hjälpa till eftersom Lufthansas personal skulle dröja ytterligare två timmar innan arbetsskiftets start. Till slut fick vi tag på tomma, vita boardingcards där vi med en bläckpenna skrev upp alla uppgifter från det mobila boardingkortet. Efter ytterligare 45-60 minuter i kö till den fortfarande ensamma personen i transfer immigration fick vi en stämpel på våra hemmagjorda boardingcards blev vi genomsläppts.
Inte den typ av upplevelse man vill ha när man flyger First...