DAG 13: Tisdag 14 februari, fortsättning
Så var det då dags för hemresan. Glada i hågen över att både jag och mitt resesällskap blivit uppgraderade till Business såg vi till att hänga på låset och vara på plats på SFO i god tid. Incheckningen hade inte öppnat när vi kom fram, men trots detta hade vi en hel del personer framför oss i kön. Även ”icke business”-incheckningen var välfylld. Höll utkik efter BC-taggar på väskor, men såg ”bara” SAS egna Diamondtaggar på två stycken. När inckecningen väl öppnade gick det mycket smidigt. ”The lounge is United Polaris” sa damen bakom disken tydligt när hon lämnade över biljetten.
Säkerhetskontrollen tog lite längre tid än förväntat dock. Detta berodde till stor del på att jag blev stoppad vid pass-scanningen. Tjänstemännen uttryckte det som att mitt pass var ”för nytt” och att deras maskiner inte klarade av att läsa av det. De bad om ursäkt för detta och tvingades mata in mina uppgifter manuellt. Efter detta rullade det på fint. Till skillnad mot Arlanda så behövde inte elektronik tas ut ut handbagaget utan hela väskan kunde gå igenom maskinen ostört.
På SFO ligger Polarisloungen precis efter säkerhetskontrollen på utrikesterminalen. Mycket smidigt att slippa promenera i en halv evighet som på LAX, eller byta terminal som på ORD och EWR. Efter att ha blippat in oss gick vi rakt in och möttes av en i princip tom lounge med några få fåtöljer. Vi kliade oss i huvudet och undrade om vi gått fel. Vi vände tillbaka och insåg då att huvuddelen av loungen låg en trappa upp. Där skulle det visa sig att vi kommit helt rätt. Men här var det proppfullt och ytterst svårt att hitta en sittplats. Till slut lyckades vi dock med det och direkt kom en servitör fram. ”Would you like to try a pink rosé champagne, since it is Valentine’s Day?” frågade hon. Innan vi hann svara hade två glas ställts ner till oss och vi kunde inleda hemresan med lite skumpa.
Här kom svaret @Johan F - det firades definitivt med skumpa i loungen.
Efter att ha inmundigat roséchampagnen begav vi oss bort mot ”The Dining Room”. Där stötte vi dock på patrull. ”At least 45 minutes waiting time for a table” lät hovmästaren meddela. Vi valde dock att chansa på att vi skulle hinna. Rätt val skulle det visa sig, för 30 minuter senare plingade det till i telefonen och bordet var redo.
Jag valde att inte gå på den traditionella hamburgaren, vilken jag sett att många tagit i loungetråden här på forumet. Istället körde jag på Cioppino, en fiskgryta som tydligen skulle vara en lokal specialitet. Jag såg inte helt storheten i den (mest skaldjur och spad) men den var helt okej. Till efterrätt fick det bli den klassiska chocolate chip cookie med vaniljglass. Utsökt!
Chocolate Chip Cookie med glass.
Alla hjärtans dag-inspirerat tilltugg på buffén.
Polarisloungens huvudbar.
Serveringen tog sin lilla stund och det blev lite halvstressigt på slutet att hinna med. Men med glass och kaka i magen var vi mer än mätta och belåtna och lämnade loungen för att styra stegen bort mot gaten. Vår gate låg precis vid United Club-loungen, varför jag blev sugen på att gå in till den och se hur den såg ut. Mer än så skulle inte hinnas med på grund av kort om tid till boarding. När jag kom fram och skulle blippa biljetten såg loungepersonalen ut som frågetecken. ”You know that you are eligible to enter the Polaris lounge, right?” sa de försiktigt. När jag förklarade för dem att jag precis varit där men ville in i Clubloungen bara för att se hur den såg ut började de skratta. De hade inte varit med om detta förut, men sa att jag tycktes vara ”a true aviation lover” och släppte in mig. Loungen låg en trappa ner och var ganska liten, men jag tyckte ändå att buffén höll måttet!
Buffé hos United Club.
Valtentininspirerat tilltugg även hos United Club.
Efter någon minut lämnade jag loungen och klev upp för trappan igen. Personalen började återigen skratta när jag kom upp. ”Much better, right?” sa de och pekade i riktning mot Polarisloungen.
Efter detta var det dags för boarding och första benet på hemresan.
Flyg nummer 7: San Francisco-Köpenhamn, SK936, SFO-CPH.
Kabinklass: Business.
Avgångstid: 20:30.
Ankomsttid: 15:41.
Total flygtid: 10 timmar och 11 minuter.
Plats: 6F (Aisle).
Flygplan: LN-RKT, Airbus 330 (Bele Viking).
Bele Viking.
Det visade sig bli Bele Viking på hemvägen också, precis som på ditvägen. Väl på planet insåg vi direkt att vi skulle må som kungar i ett par timmar framåt. Efter att ha förtärt en del alkohol i loungen valde vi faktiskt att köra på tranbärsjuice istället för champagne som pre-departure drink.
Sätet för dagen - 6F.
Strax efter start började menyerna att delas ut. Om sidan tillåter mig att ladda upp så många bilder så följer här hur menyn såg ut på SK936 den 14 februari 2023. Den dekorativa framsidan som jag sett på bilder att SAS hade före pandemin saknades.
Efter detta delades varma handdukar ut. Som fördrink valde jag sedan en SASmopolitan. Till denna serverades varma cashewnötter. Nämnde jag att vi mådde som kungar?
Efter detta var det dags för servering. Till förrätt körde jag på rökt anka. Denna var otroligt bra. Överlägset bästa rätten jag ätit på ett flygplan. Till huvudrätt körde jag på short rib. Denna var också god, men inte i närheten av den fantastiska förrätten.
Den gudomliga förrätten.
Den väldigt bra huvudrätten.
Efter detta var det dags för dessert. CC hade varit riktigt bra hela vägen fram tills detta, men skulle nu visa sig kunna kliva upp på en till nivå. Vagnen kom ut och man undrade vad jag önskade till efterrätt. Jag svarade att jag efter viss tveksamhet bestämt mig för cheesecake. CC svarade då att jag inte behövde nöja mig med en efterrätt utan kunde få flera stycken. Jag tackade men sa att jag var nöjd med cheesecake. ”Är du säker? Man får inte vara blyg!” fick jag då till svar med en finurlig min. Därefter kom en lång utläggning om att jag nog kunde uppskatta åtminstone några ostar och dessertvin till det. Jag blev minst sagt charmad över att man valde att lägga tid på mig och tackade självklart ja. CC hade lätt bara kunnat dela ut min cheesecake och sedan fortsatt utan att jag hade reagerat. Men att man nu verkligen ville försäkra sig om att jag hade det bra var riktigt snyggt agerat i min bok! Bra gjort SAS! Att det dessutom smakade grymt gjorde inte saken sämre.
Dessert serverad med omtanke.
Efter maten var det filmtajm och med tanke på alla hjärtans dag gick jag på romcom-spåret. Först betades ”Crazy, Stupid, Love” av. Därefter blev det sömn. Efter att ha vaknat blev det dessutom ”He´s just not that into you”.
Flygningens snackbar. Inga polarrullar, men ändå helt okej frallor!
Efter detta var det dags för frukost. Det perfekta avslutet på resan. Förutom sedvanliga frukostsaker erbjöds även ett varmt alternativ i form av en ägg- och potatiskaka. Ingen jättehit, men snyggt att inte enbart köra på kall frulle. Det hela rundades sedan av med praliner från Hedh-Escalante. Det perfekta avslutet!
Därefter var vi framme i Köpenhamn och det var dags att kliva av. En fantastisk flygning var till ända och jag tackade särskilt CC innan jag klev av. De verkade genuint uppskatta det. Genrella tankar kring flygningen är att jag visserligen aldrig flugit något annat än SAS i Business, men ändå inte ser vad någon annan skulle göra för att toppa detta. Rationellt sett inser jag självklart att det går, men där och då var känslan att vi precis varit med om den perfekta flygningen.
Nu rundar vi av detta långa inlägg. Nästa inlägg blir troligtvis det sista på den här rapporten och rör benet CPH-ARN.
