Senaste nytt
DAG 6: Tisdag 7 februari

Dags för dag två i skidbacken! Inte lika dimmigt som gårdagen, men däremot snöfall större delen av dagen. Precis på morgonen var molnen något skiktade och en bild på omgivningarna kunde tas.

Visa bifogad bild 139639
Morgonstund uppe på berget.

Därefter började det snöa rejält, ett snöfall som skulle hålla i sig under resten av dagen. Fantastiskt med tanke på hur lite snö det kommit tidigare under säsongen. Men samtidigt svårt att bilda sig en uppfattning om berget och omgivningarna när man inte ser jättemycket av det på grund av vädret.

Angående skidåkningen så kunde vissa slutsatser dras efter dag 1 och 2. Och den första rör snökvaliteten. HE-RRE-GUD säger jag bara. Går inte att jämföra med Sverige och jag skulle faktiskt dra det så långt att det inte går att jämföra med alperna heller. Jag har åkt i Nordamerika en gång tidigare, då i Aspen, och det är väl det enda som kommer i närheten. Många brukar säga att snön i Klippiga bergen är ”torrare” än den snön vi är vana vid i Sverige. Jag är benägen att hålla med. Den var åtminstone mycket lättare. Skulle närmast beskriva det som att åka skidor i en blandning mellan florsocker och mjöl. Inte för att jag någonsin gjort det!

Visa bifogad bild 139640
Ymnigt snöfall som höll i sig hela dagen.

Som @Johan F så snyggt spanade in på liftkartan så finns det ingen tydlig trädgräns som vi är vana vid i Sverige och Europa. Trots att bergen är lika höga (i vissa fall ännu högre) så går träden i princip hela vägen upp på bergen. Jag vet inte vad detta beror på, men det är ju likadant i Colorado. Kanske är det också det som bidrar till den torra snön. Men detta faktum gör Revelstoke till ett paradis för skogsskidåkning. Gillar man det så finns det precis hur mycket skog som helst att utforska och åka i. Snön är dessutom såpass djup att man mer eller mindre kan åka överallt utan att vara rädd för att köra på stenar eller buskar. Undviker man bara träden har man himmelriket för skogsskidåkning. Detta bidrar tyvärr lite till att man kanske inte lagt lika stort krut på de pistade backarna när man skapade skidområdet. Är det carvingåkning man är ute efter så finns det betydligt bättre ställen än Revelstoke att åka till.

Visa bifogad bild 139641
Visa bifogad bild 139642
Visa bifogad bild 139643

En annan spaning som gjordes tidigt var hur många riktigt duktiga skidåkare som åkte i området. Både medelskidåkaren och medianskidåkaren i Revelstoke är betydligt bättre än gemene man i andra områden jag åkt i. I vuxen ålder har jag nog alltid känt att jag tillhör övre halvan bland skidåkare i backen, oavsett vart jag befunnit mig i världen. Det skulle jag inte säga att jag gjorde här. Jag fick finna mig i att dra ner snittet istället.

I gårdagens inlägg togs det upp hur tillmötesgående personalen i skiduthyrningen var. Vi valde som sagt att hyra utrustning istället för att släpa med oss från Sverige. Nu blir det kanske lite nörderi och vill man skippa det kan man hoppa över till nästa stycke, även om jag ska försöka förklara det på en grundläggande nivå. Hemma i Europa har jag ett par Extrem Project 100 som jag åker på. Dessa är jag otroligt nöjd med och känner utan och innan. I Revelstoke blev det ett par Dynastar M-free 99. Jag måste säga att jag underskattade hur ovant jag trodde det skulle vara att åka med dem. Trots att det bara skiljer en millimeter i bredd så var de totalt olika mina Extrem därhemma. Den allra största skillnaden var att de kändes otroligt raka och inte alls lika timglasformade som mina vanliga. Detta bidrog till att det inte kändes som att det bet ifrån någonting i svängarna. Det gjorde i sin tur att de kändes ”hala”. Känslan blev att man halkade runt i backen med dem under fötterna. Det tog sin lilla tid att bemästra. Trots detta skulle jag nog hyra skidor nästa gång jag åker till Nordamerika ändå. Det känns trots allt inte värt besväret att släpa med skidor på åtta flygningar. Pjäxor däremot vetefasen om jag inte kommer köra som handbagage nästa gång. Under de sex dagarna kändes det aldrig riktigt som att jag hittade rätt inställning på dem, hur hårt de skulle knäppas osv för att det skulle kännas klockrent. Men ens egna vet man ju exakt vilka inställningar som passar bäst och man slipper då lägga tid och energi på det och kan fokusera helt på skidåkningen.

Visa bifogad bild 139644
De Dynastar M-free 99 som användes under veckan.

Där någonstans avrundar vi andra dagens skidåkning. Nästa inlägg rör dag 3, en dag som innehöll fantastiskt väder och off pist-åkning i bowlerna. Stay tuned!
Alltså, första bilden...!!!!! Hur stoppar man in emojis med hjärtögon här?? :D Har du testat att åka i Japan med?
 

Doctor-X

Medlem
Haha, är den känd för att vara tråkig? Välförtjänt i så fall!

Nog åkt Windsor - Toronto T&R på HW 401 typ 50 gånger senaste 7 åren, det är inte det roligaste vägen i Kanada. Känns lite som att man kör genom Skåne, väldigt platt, fast mindre att titta på (förutom när det är sommarstormar, blixtnedslagen är magnifika i det öppna landskapet).

Tack för en mycket välskriven och intressant reserapport! Hoppas att jag någon gång kommer till den delen av Kanada som du besökt (fattar inte hur jag lyckats träffa den enda Kanadensaren som inte åker skidor, Mrs Doctor-X... :p)
 

bajenludde

Medlem
DAG 7: Onsdag 8 februari

Fjärilar i magen direkt vid uppvaknandet på morgonkvisten. En titt ut genom fönstret gjorde klart att det var riktigt fint och soligt väder. Ett kliv utanför dörren skvallrade även om vindstilla. Äntligen skulle vi få uppleva Revelstoke i sin fulla prakt! Vi slängde på oss skidkläderna direkt och hoppade på bussen mot backen. Vi insåg dock att det var fler än oss som hade förväntningar på dagen…

IMG_2073.jpg

Gondolen vid foten av berget. Har aldrig varit någon kö att tala om tidigare.

IMG_2075.jpg

Resten av kön, till vänster om den förra bilden.

Från att knappt ha varit någon kö alls under de tidigare dagarna så var det som att halva British Columbia ville upp på berget nu. Bara att gilla läget och ställa sig i kön. Som tur var hade gondolen väldigt bra kapacitet och svalde mycket folk snabbt. Efter ett tag kom vi upp på berget och denna utsikt väntade. Magiskt!

IMG_2085.jpg

Utsikt över Columbiafloden med kringliggande berg. Byn Revelstoke syns lite, nere till höger i bild.

Tack vare de tidigare dagarnas snöfall var förutsättningarna riktigt bra. Under de första timmarna märktes det tydligt att det var mycket folk på berget, både i backen och i liften. Men detta tunnades ut efter ett tag. Troligtvis hade det ett samband med att man hunnit spränga ett par laviner och därefter öppnat bowlerna.

I dag var också dagen då vi tog klivet och vågade oss på bowlerna. Som nämnt tidigare är Revelstoke först och främst ett off pist-ställe. Utöver skogsåkningen så är det i bowlerna man ska åka för att komma åt detta. Det finns flera stycken i Revelstoke, varav North Bowl är den mest lättåtkomliga. Den går att skida till från liften, om man nöjer sig med infarten längst ner i bowlen. Vill man komma åt den från toppen kan man knäppa av sig skidorna och gå med dem på axeln i allt i från ett par minuter till en halvtimme beroende på hur högt upp i bowlen man vill komma. Det är givetvis även möjligt att knalla upp med stighudar, men eftersom det inte är en särskilt lång promenad som krävs till fots görs detta mestadels till andra bowler än North.

Vi inledde med två åk i North Bowl, via infarten näst längst ner. Detta innebar kanske fem minuters promenad, resten gick att ta sig fram med genom stakning. Åken var riktigt fina, med riktigt bra snö. Enda minuset var att det var lite uppåkt. Men fortfarande riktigt riktigt bra.

IMG_2106.jpg

Ingången till North Bowl. Många var vi som väntade på öppning.

IMG_2113.jpg

Slutet på North Bowl.

Efter de två åken i North Bowl kände vi att vi hade ytterligare ett bowl-åk i oss innan vi var färdiga. Vi valde att ta det hela till nästa nivå och testa Greely Bowl. Greely Bowl ligger längre bort än North Bowl, men man kommer dit genom att korsa North Bowl. Det krävs alltså ingen extra promenad, men betydligt längre stakning och skråande. Medan man i North Bowl kommer ner till backen igen så kommer man i Greely Bowl till en skog. Därefter väntar skogsåkning för att så småningom komma ut till foten av den lift som heter Ripper.

Efter lite om och men kom vi till slut fram till Greely Bowl. Här var det betydligt mindre folk och mer orörd snö. Förväntningarna steg direkt och de skulle definitivt infrias! Satan i gatan vilket åk säger jag bara. Snö så lös som den bara kan bli. Inte tung på något vis utan puderlätt och upp till midjan på kroppen. Fantastiskt helt enkelt. Jag har gjort många bra åk i mina dagar. Utan inbördes ordning är topp 3: En repa från Col de Chanrossa i Courchevel, Highland Bowl i Aspen och Valle Blanche i Chamonix. Nu får det bli en topp fyra istället, med Greely Bowl i Revelstoke inkluderad.

IMG_2144.jpg

Ingången till Greely Bowl.

IMG_2171.jpg

Greely Bowl sedd från botten.

Som jag även utlovat tidigare i tråden så ska jag gå igenom maten. På grund av det fina vädret och förutsättningarna valde vi att skippa lunchen där här dagen och åka non-stop istället. Efter åket i Greely Bowl började dock klockan att närma sig liftstängning samtidigt som vi var helt slut i kroppen. Det fick bli ett matstopp innan sista åket ner till dalen.

Uppe på berget visade det sig under veckan bara finnas i två ställen som serverade käk. Antingen en större matsal/värmestuga med klassiska bricklunch-rätter, vid namn Revelation Lodge. Där körde vi tomatsoppa under tre av sex skiddagar under veckan. Det andra stället uppe på berget var betydligt mindre, med kanske tio sittplatser inomhus. Stället hette Mackenzie Outpost och skulle enligt egen utsago servera utsökta burgare. Vi beställde in varsin dubbel original och blev blown away. Helt otroligt goda. Topp fem jag någonsin käkat. Ett perfekt avslut på en perfekt dag!

IMG_2180.jpg

Bästa käket på hela resan. Är ni någon gång i Revelstoke MÅSTE ni äta på Mackenzie Outpost.

IMG_2187.jpg

Två random åkare njuter efter en magisk dag på berget.

Tredje skiddagen till ända och därmed även halva skidveckan. Nästa inlägg rör dag fyra!
 
DAG 7: Onsdag 8 februari

Fjärilar i magen direkt vid uppvaknandet på morgonkvisten. En titt ut genom fönstret gjorde klart att det var riktigt fint och soligt väder. Ett kliv utanför dörren skvallrade även om vindstilla. Äntligen skulle vi få uppleva Revelstoke i sin fulla prakt! Vi slängde på oss skidkläderna direkt och hoppade på bussen mot backen. Vi insåg dock att det var fler än oss som hade förväntningar på dagen…

Visa bifogad bild 139954
Gondolen vid foten av berget. Har aldrig varit någon kö att tala om tidigare.

Visa bifogad bild 139955
Resten av kön, till vänster om den förra bilden.

Från att knappt ha varit någon kö alls under de tidigare dagarna så var det som att halva British Columbia ville upp på berget nu. Bara att gilla läget och ställa sig i kön. Som tur var hade gondolen väldigt bra kapacitet och svalde mycket folk snabbt. Efter ett tag kom vi upp på berget och denna utsikt väntade. Magiskt!

Visa bifogad bild 139956
Utsikt över Columbiafloden med kringliggande berg. Byn Revelstoke syns lite, nere till höger i bild.

Tack vare de tidigare dagarnas snöfall var förutsättningarna riktigt bra. Under de första timmarna märktes det tydligt att det var mycket folk på berget, både i backen och i liften. Men detta tunnades ut efter ett tag. Troligtvis hade det ett samband med att man hunnit spränga ett par laviner och därefter öppnat bowlerna.

I dag var också dagen då vi tog klivet och vågade oss på bowlerna. Som nämnt tidigare är Revelstoke först och främst ett off pist-ställe. Utöver skogsåkningen så är det i bowlerna man ska åka för att komma åt detta. Det finns flera stycken i Revelstoke, varav North Bowl är den mest lättåtkomliga. Den går att skida till från liften, om man nöjer sig med infarten längst ner i bowlen. Vill man komma åt den från toppen kan man knäppa av sig skidorna och gå med dem på axeln i allt i från ett par minuter till en halvtimme beroende på hur högt upp i bowlen man vill komma. Det är givetvis även möjligt att knalla upp med stighudar, men eftersom det inte är en särskilt lång promenad som krävs till fots görs detta mestadels till andra bowler än North.

Vi inledde med två åk i North Bowl, via infarten näst längst ner. Detta innebar kanske fem minuters promenad, resten gick att ta sig fram med genom stakning. Åken var riktigt fina, med riktigt bra snö. Enda minuset var att det var lite uppåkt. Men fortfarande riktigt riktigt bra.

Visa bifogad bild 139957
Ingången till North Bowl. Många var vi som väntade på öppning.

Visa bifogad bild 139958
Slutet på North Bowl.

Efter de två åken i North Bowl kände vi att vi hade ytterligare ett bowl-åk i oss innan vi var färdiga. Vi valde att ta det hela till nästa nivå och testa Greely Bowl. Greely Bowl ligger längre bort än North Bowl, men man kommer dit genom att korsa North Bowl. Det krävs alltså ingen extra promenad, men betydligt längre stakning och skråande. Medan man i North Bowl kommer ner till backen igen så kommer man i Greely Bowl till en skog. Därefter väntar skogsåkning för att så småningom komma ut till foten av den lift som heter Ripper.

Efter lite om och men kom vi till slut fram till Greely Bowl. Här var det betydligt mindre folk och mer orörd snö. Förväntningarna steg direkt och de skulle definitivt infrias! Satan i gatan vilket åk säger jag bara. Snö så lös som den bara kan bli. Inte tung på något vis utan puderlätt och upp till midjan på kroppen. Fantastiskt helt enkelt. Jag har gjort många bra åk i mina dagar. Utan inbördes ordning är topp 3: En repa från Col de Chanrossa i Courchevel, Highland Bowl i Aspen och Valle Blanche i Chamonix. Nu får det bli en topp fyra istället, med Greely Bowl i Revelstoke inkluderad.

Visa bifogad bild 139959
Ingången till Greely Bowl.

Visa bifogad bild 139960
Greely Bowl sedd från botten.

Som jag även utlovat tidigare i tråden så ska jag gå igenom maten. På grund av det fina vädret och förutsättningarna valde vi att skippa lunchen där här dagen och åka non-stop istället. Efter åket i Greely Bowl började dock klockan att närma sig liftstängning samtidigt som vi var helt slut i kroppen. Det fick bli ett matstopp innan sista åket ner till dalen.

Uppe på berget visade det sig under veckan bara finnas i två ställen som serverade käk. Antingen en större matsal/värmestuga med klassiska bricklunch-rätter, vid namn Revelation Lodge. Där körde vi tomatsoppa under tre av sex skiddagar under veckan. Det andra stället uppe på berget var betydligt mindre, med kanske tio sittplatser inomhus. Stället hette Mackenzie Outpost och skulle enligt egen utsago servera utsökta burgare. Vi beställde in varsin dubbel original och blev blown away. Helt otroligt goda. Topp fem jag någonsin käkat. Ett perfekt avslut på en perfekt dag!

Visa bifogad bild 139961
Bästa käket på hela resan. Är ni någon gång i Revelstoke MÅSTE ni äta på Mackenzie Outpost.

Visa bifogad bild 139962
Två random åkare njuter efter en magisk dag på berget.

Tredje skiddagen till ända och därmed även halva skidveckan. Nästa inlägg rör dag fyra!
Magisk rapport! Med skidresa inom kort blir man extremt taggad även om det inte är på din nivå varken flyg eller åkmässigt :)
 
Toppen