Reserapport: Revelstoke (och San Francisco)
- Thread starter bajenludde
- Startdatum
bajenludde
Medlem
Återigen ligger du lite före resten av rapporten
Mestadels var vi helt slut efter åkningen så att vi käkade och sedan somnade tidigt. Men vid två av kvällarna hittade vi på två större aktiviteter. En var fiasko och en var dundersuccé. Mer info kommer...
bajenludde
Medlem
DAG 8: Torsdag 9 februari
Efter gårdagens strålande solsken så återvände molnen och nederbörden den här dagen. Himlen öppnade sig och det snöade riktigt mycket under i princip hela dagen. Liftköerna från gårdagen var som bortblåsta. Istället såg det ut så här vid foten av gondolen, samma tid som dagen före:
På grund av vädret blev det ingen ny bowl-åkning utan vi höll oss inom pistområdet och den tillhörande skogen. Många fina åk, med nytt fräscht puder ovanpå manchestern. Varken jag eller resesällskapet är några fan av hopp, rails och parkåkning. Det verkade inga andra Revelstoke vara heller, för i parken som fanns såg vi aldrig någon åka. Alltså inte en enda person. Det gick så långt att vi var säkra på att den måste vara stängd. Men når vi åkte förbi så var det absolut inte stängt, utan gick fint att åka ner om man ville. Just den här dagen, torsdagen, såg vi dock för första gången någon i parken. Tre stycken snowboardåkare gav sig ut på varsitt större hopp och gjorde några tricks. På tal om snowboard så gjordes en reflektion kring detta. I Sverige och Europa är min upplevelse att snowboarden hade en riktig boom och storhetstid under 00-talet. Under 10-talet fram tills nu har dock känslan varit att betydligt färre åker snowboard och att populariteten varit dalande. Detta upplevde vi dock verkligen inte i Revelstoke. Här skulle jag inte överdriva om jag säger att närmare 50% av alla uppe på berget åkte snowboard. Otroligt många! Antingen har dess popularitet aldrig minskat här, eller så har den fått en renässans.
@Johan F har redan varit på bollen om vad vi gjorde på kvällarna. Då vi i princip var i backen från liftöppning till liftstängning varje dag så var vi ganska möra när det vankades kvällning. De flesta dagarna blev det kanske någon after ski-öl innan dusch och vila. Efter det gick vi i regel ut och käkade på någon av byns restauranger, innan hemgång och bingen väntade.
Under vår första dag testade vi ett trevligt och populärt ställe som hetter ”The Village Idiot”. Åt där en lokal specialitet vid namn Poutine. För er som inte är helt hemma i det kanadensiska köket så är detta en maträtt bestående av pommes frites med mozzarellabitar, toppat med ”gravy” (Kan närmast jämföras med sky eller brunsås). Storheten i den rätten förstod jag inte alls. Efter ett tag märkte jag dock att det satt en herre vid ett bord längre bort och koncentrerat tittade på en NHL-match med Calgary Flames som visades på TV:n. Anledningen till att jag lade märke till just honom var att jag tyckte mig kunna urskilja att det stod ”Bajen Forever” på hans mössa. Vad är detta? Vi befinner oss i en liten by på den kanadensiska landsbygden, tre timmar från närmsta regionala flygplats. Och vid bordet bredvid sitter en bajare. Jag bestämmer mig för att på vägen till toaletten gå förbi honom och kläckte ur mig ett glatt ”Heja Bajen”. ”Heja Bajen” svarade mannen kort tillbaka, utan att röra en min eller minsta tillstymmelse till att ens lyfta blicken från hockeymatchen på TV:n. Okej, tänkte jag. Visst, man kan tycka det är självklart att heja på Bajen, det köper jag. Men att träffa på en bajare under dessa förutsättningar mitt ute i ingenstans tyckte jag ändå borde ge åtminstone en liten reaktion.
Vi skulle få vår förklaring till beteendet ganska snart. Det visade sig att Revelstoke är ett riktigt tillhåll för svenskar och andra nordbor. I liftköer, i backen och bland folk på stan hördes otroligt mycket svenska och danska. Vi stötte även på en hel del norrmän. Procentuellt sett skulle jag säga att det definitivt var mer nordbor i Revelstoke än i valfri ort i alperna. Följaktligen stötte vi på många andra bajare under resans gång.
En annan sak vi testade på under en av kvällarna var pubquiz. The Regent Hotel anordnade ett sådant på tisdagar i sin restaurang och vi blev rekommenderade detta av en svensk som säsongade på orten. Efter många om och men dök en ur-kanadensisk kille upp och rev av en Kahoot. Han delade upp quizet i kategorier och snabbt stod det klart för oss att detta inte var någonting för icke-kanadensare. Frågorna var helt omöjliga. Första kategorin var tv-serier och handlade om helt obskyra kanadensiska sådana (The Letterkennys, någon?). Resten var även det uteslutande kanadensisk trivia. Som tur var stod lite NBA på på tv-apparaterna i restaurangen och vi kunde istället njuta av att se LeBron James bli historisk som NBA:s bäste poänggörare genom tiderna.
Där någonstans rundar vi av detta inlägg. Nästa rör näst sista skiddagen, som innebar både grym skidåkning i bra väder - och en kvällsaktivitet betydligt bättre än det fiaskoartade pubquizet…
Efter gårdagens strålande solsken så återvände molnen och nederbörden den här dagen. Himlen öppnade sig och det snöade riktigt mycket under i princip hela dagen. Liftköerna från gårdagen var som bortblåsta. Istället såg det ut så här vid foten av gondolen, samma tid som dagen före:
Moln på himlen - då var liftköerna som bortblåsta.
På grund av vädret blev det ingen ny bowl-åkning utan vi höll oss inom pistområdet och den tillhörande skogen. Många fina åk, med nytt fräscht puder ovanpå manchestern. Varken jag eller resesällskapet är några fan av hopp, rails och parkåkning. Det verkade inga andra Revelstoke vara heller, för i parken som fanns såg vi aldrig någon åka. Alltså inte en enda person. Det gick så långt att vi var säkra på att den måste vara stängd. Men når vi åkte förbi så var det absolut inte stängt, utan gick fint att åka ner om man ville. Just den här dagen, torsdagen, såg vi dock för första gången någon i parken. Tre stycken snowboardåkare gav sig ut på varsitt större hopp och gjorde några tricks. På tal om snowboard så gjordes en reflektion kring detta. I Sverige och Europa är min upplevelse att snowboarden hade en riktig boom och storhetstid under 00-talet. Under 10-talet fram tills nu har dock känslan varit att betydligt färre åker snowboard och att populariteten varit dalande. Detta upplevde vi dock verkligen inte i Revelstoke. Här skulle jag inte överdriva om jag säger att närmare 50% av alla uppe på berget åkte snowboard. Otroligt många! Antingen har dess popularitet aldrig minskat här, eller så har den fått en renässans.
@Johan F har redan varit på bollen om vad vi gjorde på kvällarna. Då vi i princip var i backen från liftöppning till liftstängning varje dag så var vi ganska möra när det vankades kvällning. De flesta dagarna blev det kanske någon after ski-öl innan dusch och vila. Efter det gick vi i regel ut och käkade på någon av byns restauranger, innan hemgång och bingen väntade.
Under vår första dag testade vi ett trevligt och populärt ställe som hetter ”The Village Idiot”. Åt där en lokal specialitet vid namn Poutine. För er som inte är helt hemma i det kanadensiska köket så är detta en maträtt bestående av pommes frites med mozzarellabitar, toppat med ”gravy” (Kan närmast jämföras med sky eller brunsås). Storheten i den rätten förstod jag inte alls. Efter ett tag märkte jag dock att det satt en herre vid ett bord längre bort och koncentrerat tittade på en NHL-match med Calgary Flames som visades på TV:n. Anledningen till att jag lade märke till just honom var att jag tyckte mig kunna urskilja att det stod ”Bajen Forever” på hans mössa. Vad är detta? Vi befinner oss i en liten by på den kanadensiska landsbygden, tre timmar från närmsta regionala flygplats. Och vid bordet bredvid sitter en bajare. Jag bestämmer mig för att på vägen till toaletten gå förbi honom och kläckte ur mig ett glatt ”Heja Bajen”. ”Heja Bajen” svarade mannen kort tillbaka, utan att röra en min eller minsta tillstymmelse till att ens lyfta blicken från hockeymatchen på TV:n. Okej, tänkte jag. Visst, man kan tycka det är självklart att heja på Bajen, det köper jag. Men att träffa på en bajare under dessa förutsättningar mitt ute i ingenstans tyckte jag ändå borde ge åtminstone en liten reaktion.
Vi skulle få vår förklaring till beteendet ganska snart. Det visade sig att Revelstoke är ett riktigt tillhåll för svenskar och andra nordbor. I liftköer, i backen och bland folk på stan hördes otroligt mycket svenska och danska. Vi stötte även på en hel del norrmän. Procentuellt sett skulle jag säga att det definitivt var mer nordbor i Revelstoke än i valfri ort i alperna. Följaktligen stötte vi på många andra bajare under resans gång.
Poutine - precis lika motbjudande som det ser ut.
Stället Village Idiot kan däremot rekommenderas. Gemytlig stämning och öl från det lokala Revelstokebryggeriet.
En annan sak vi testade på under en av kvällarna var pubquiz. The Regent Hotel anordnade ett sådant på tisdagar i sin restaurang och vi blev rekommenderade detta av en svensk som säsongade på orten. Efter många om och men dök en ur-kanadensisk kille upp och rev av en Kahoot. Han delade upp quizet i kategorier och snabbt stod det klart för oss att detta inte var någonting för icke-kanadensare. Frågorna var helt omöjliga. Första kategorin var tv-serier och handlade om helt obskyra kanadensiska sådana (The Letterkennys, någon?). Resten var även det uteslutande kanadensisk trivia. Som tur var stod lite NBA på på tv-apparaterna i restaurangen och vi kunde istället njuta av att se LeBron James bli historisk som NBA:s bäste poänggörare genom tiderna.
Där någonstans rundar vi av detta inlägg. Nästa rör näst sista skiddagen, som innebar både grym skidåkning i bra väder - och en kvällsaktivitet betydligt bättre än det fiaskoartade pubquizet…
bajenludde
Medlem
DAG 9: Fredag 10 februari
Med mulet väder planerat enligt väderleksrapporten var förväntningarna på dagen inte särskilt höga. Men vid gryningen och uppvaknandet på motellet steg pulsen. Solen trängde definitivt igenom molnen och med lite flyt kunde detta bli en kanondag. Väl på plats uppe på berget skulle våra förhoppningar bli besannade. Några moln absolut, men riktigt fint och soligt i övrigt!
Så här en bit in på veckan började det märkas att vi hade åkt riktigt mycket skidor flera dagar i sträck. Benen värkte rejält och den där extra kraften i svängarna började lysa med sin frånvaro. Stoppen per backe blev fler och fler och svängarna innan varje stopp färre och färre. Detta i kombination med det vackra vädret gjorde att vi bestämde oss för att ta lite ”in-action”-bilder. Två följer här nedanför.
Efter ett tag försvann dock solen och det blev mulet precis som utlovat. Därför blev det ingen åkning i bowlerna under denna dag utan istället mer pist- och skogsåkning. Det ska sägas att Revelstoke är ett fantastiskt skidområde, men hur fantastiskt det än är så är det inte jättestort. Med facit i hand kanske vi skulle förlagt någon av våra dagar här till någon annan skidort i närheten, bara för att få lite variation. Kanske typ en dagstrip till Kicking Horse eller till och med Banff/Lake Louise eller liknande. Åtminstone om man är som oss, att man åker från liftarna öppnar tills dess att de stänger. Dagen i backen avrundades med att på nytt käka de gudomliga burgarna på Mackenzie Outpost.
Den här dagen gjorde vi också en kvällsaktivitet som var betydligt mer lyckad än fiaskot till pubquiz vi gjorde på tisdagen. Och denna kvällsaktivitet var att gå på hockey. Inte vilken hockey som helst utan det lokala high school-laget, Revelstoke Grizzlies! Vi hade blivit tipsade om att detta var en riktig happening - och vi blev verkligen inte besvikna. Ni som varit på sport i Nordamerika vet att de stora ligorna tenderar att bli mycket business och inte mycket idrott över det hela. Här var det precis tvärtom och mer likt hur vi ser på sport i Europa. Lokalborna gick man ur huse för att stötta sina lokala high school-förmågor och hallen var proppfull. Otroligt genuint och otroligt kul! Ett måste om man skulle ha vägarna förbi Revelstoke.
Där någonstans rundas den näst sista skiddagen av. Nästa inlägg rör sista skiddagen, som trots blandad väderlek bjöd på flera maffiga åk. Ett som till och med var dumdristigt…
Med mulet väder planerat enligt väderleksrapporten var förväntningarna på dagen inte särskilt höga. Men vid gryningen och uppvaknandet på motellet steg pulsen. Solen trängde definitivt igenom molnen och med lite flyt kunde detta bli en kanondag. Väl på plats uppe på berget skulle våra förhoppningar bli besannade. Några moln absolut, men riktigt fint och soligt i övrigt!
Två fina vyer över omgivningarna.
Så här en bit in på veckan började det märkas att vi hade åkt riktigt mycket skidor flera dagar i sträck. Benen värkte rejält och den där extra kraften i svängarna började lysa med sin frånvaro. Stoppen per backe blev fler och fler och svängarna innan varje stopp färre och färre. Detta i kombination med det vackra vädret gjorde att vi bestämde oss för att ta lite ”in-action”-bilder. Två följer här nedanför.
Undertecknad in action.
Undertecknad in action igen.
Efter ett tag försvann dock solen och det blev mulet precis som utlovat. Därför blev det ingen åkning i bowlerna under denna dag utan istället mer pist- och skogsåkning. Det ska sägas att Revelstoke är ett fantastiskt skidområde, men hur fantastiskt det än är så är det inte jättestort. Med facit i hand kanske vi skulle förlagt någon av våra dagar här till någon annan skidort i närheten, bara för att få lite variation. Kanske typ en dagstrip till Kicking Horse eller till och med Banff/Lake Louise eller liknande. Åtminstone om man är som oss, att man åker från liftarna öppnar tills dess att de stänger. Dagen i backen avrundades med att på nytt käka de gudomliga burgarna på Mackenzie Outpost.
Mulet väder lite senare på dagen.
Burgarna på Mackenzie Outpost - för goda för att inte äta igen.
Den här dagen gjorde vi också en kvällsaktivitet som var betydligt mer lyckad än fiaskot till pubquiz vi gjorde på tisdagen. Och denna kvällsaktivitet var att gå på hockey. Inte vilken hockey som helst utan det lokala high school-laget, Revelstoke Grizzlies! Vi hade blivit tipsade om att detta var en riktig happening - och vi blev verkligen inte besvikna. Ni som varit på sport i Nordamerika vet att de stora ligorna tenderar att bli mycket business och inte mycket idrott över det hela. Här var det precis tvärtom och mer likt hur vi ser på sport i Europa. Lokalborna gick man ur huse för att stötta sina lokala high school-förmågor och hallen var proppfull. Otroligt genuint och otroligt kul! Ett måste om man skulle ha vägarna förbi Revelstoke.
Där någonstans rundas den näst sista skiddagen av. Nästa inlägg rör sista skiddagen, som trots blandad väderlek bjöd på flera maffiga åk. Ett som till och med var dumdristigt…
bajenludde
Medlem
Haha! Jag tyckte ändå att den förtjänade sin plats!Otroligt härliga bilder (och då tänker jag kanske inte på öl-i-plastglas bilden
bajenludde
Medlem
DAG 10: Lördag 11 februari
Den här dagen var vår sista skiddag och sista hela dagen i Revelstoke innan resan tillbaka till San Francisco. Dagen bjöd på mestadels mulet väder, men med en del sprickor i molntäcket stundtals.
Den mesta av åkningen skedde runt den lift som heter Stoke. Men trots det kanske inte helt optimala vädret kände vi att vi ville köra ett åk i en bowl såhär under sista dagen och allt. Vi styrde därför svängarna mot Greely Bowl. Sikten visade sig vara förvånansvärt bra och detta bäddade för ett fantastiskt åk. Dumdristig nog som jag var så började jag spana ut mot en repa utanför markerade områden. Det skulle gå att skråa över till andra sidan bowlen för att få helt orörd snö ner mot dalen. Kruxet var att det var relativt varmt väder och en bergvägg med snö rakt bakom. Utan någon lavinutrustning borde jag givetvis ha avfärdat åket i idéstadiet. Så blev det inte utan jag styrde skidspetsarna mot exakt detta och innan jag visste ordet av stod jag och blickade ut över den orörda snön. Det var för sent att backa ur och med århundradets adrenalinkick började jag pumpa puder.
Återigen skulle det visa sig vara ett helt fantastiskt åk, med det lilla abret att jag gjorde det riktigt skraj med vetskapen om att jag hade en potentiell lavin i ryggen utan någon lavinutrustning med mig. Som tur var gick allt bra och någon lavin utlöstes inte. Väl nere blev jag totalt utskälld av resesällskapet, som inte tagit min repa ner. Efter utskällningen skulle det dock visa sig att hen filmat andra halvan av mitt åk från platsen där hen stod. Riktigt kul att ha förevigat!
Detta skulle mer eller mindre bli det sista åket på hela resan. Vi valde att tacka för oss efter detta och bege oss tillbaka mot byn. På vägen ner stötte vi mitt i backen på en fågel. Aldrig varit med om något liknande tidigare. Tog först för givet att det var en tjäder, men efter lite googling verkar tjädrar inte finnas i Nordamerika. Någon som vet eller har en gissning om vad det kan vara för fågel?
Under kvällen blev det inte mycket gjort mer än att packa inför hemresan. Shuttlebussen skulle komma till vårt boende klockan 05.00 morgonen efter varför det dessutom blev tidig bingtjänst.
I och med detta rundas tiden i Revelstoke av. Fantastiska sex dagar med grym skidåkning och andra häftiga upplevelser. Nästa inlägg rör resan tillbaka till San Francisco!
Den här dagen var vår sista skiddag och sista hela dagen i Revelstoke innan resan tillbaka till San Francisco. Dagen bjöd på mestadels mulet väder, men med en del sprickor i molntäcket stundtals.
Mulet men ganska klart väder.
Rätt som det var kunde molntäcket spricka upp och bjuda på makalösa vyer, likt denna.
Den mesta av åkningen skedde runt den lift som heter Stoke. Men trots det kanske inte helt optimala vädret kände vi att vi ville köra ett åk i en bowl såhär under sista dagen och allt. Vi styrde därför svängarna mot Greely Bowl. Sikten visade sig vara förvånansvärt bra och detta bäddade för ett fantastiskt åk. Dumdristig nog som jag var så började jag spana ut mot en repa utanför markerade områden. Det skulle gå att skråa över till andra sidan bowlen för att få helt orörd snö ner mot dalen. Kruxet var att det var relativt varmt väder och en bergvägg med snö rakt bakom. Utan någon lavinutrustning borde jag givetvis ha avfärdat åket i idéstadiet. Så blev det inte utan jag styrde skidspetsarna mot exakt detta och innan jag visste ordet av stod jag och blickade ut över den orörda snön. Det var för sent att backa ur och med århundradets adrenalinkick började jag pumpa puder.
Återigen skulle det visa sig vara ett helt fantastiskt åk, med det lilla abret att jag gjorde det riktigt skraj med vetskapen om att jag hade en potentiell lavin i ryggen utan någon lavinutrustning med mig. Som tur var gick allt bra och någon lavin utlöstes inte. Väl nere blev jag totalt utskälld av resesällskapet, som inte tagit min repa ner. Efter utskällningen skulle det dock visa sig att hen filmat andra halvan av mitt åk från platsen där hen stod. Riktigt kul att ha förevigat!
Greely Bowl.
Detta skulle mer eller mindre bli det sista åket på hela resan. Vi valde att tacka för oss efter detta och bege oss tillbaka mot byn. På vägen ner stötte vi mitt i backen på en fågel. Aldrig varit med om något liknande tidigare. Tog först för givet att det var en tjäder, men efter lite googling verkar tjädrar inte finnas i Nordamerika. Någon som vet eller har en gissning om vad det kan vara för fågel?
Har vi någon ornitolog här på BC som kan klura ut vad det är för fågel som stod och väntade i backen?
Under kvällen blev det inte mycket gjort mer än att packa inför hemresan. Shuttlebussen skulle komma till vårt boende klockan 05.00 morgonen efter varför det dessutom blev tidig bingtjänst.
I och med detta rundas tiden i Revelstoke av. Fantastiska sex dagar med grym skidåkning och andra häftiga upplevelser. Nästa inlägg rör resan tillbaka till San Francisco!
bajenludde
Medlem
Nejdå vädret var definitivt inget att klaga på. Kanske inte de där riktigt soliga dagarna som man kan få i alperna flera dagar i sträck. Men samtidigt långt ifrån en massa blåst som man kan få en hela vecka i Sverige. Gick absolut att åka alla dagar, även då det snöade som mest. Summa summarum: klart godkänt väder!
