Jonas C
Medlem
Jag skulle inte attribuera försämringarna till SAS utan till branschen som helhet. Flygbolagen vill äta kakan och behålla den samtidigt. Man satsar stenhårt på att kränga poäng åt alla håll och kanter via kreditkort, shoppingportaler och diverse partners. Samtidigt som efterfrågan på flygresor är extremt hög, i synnerhet i premiumkabiner där det finns en stor betalningsvilja hos vanliga fritidsresenärer. Det innebär att poängresor är i direkt konkurrens med försäljningen av vanliga betalda biljetter då det uteslutande är fritidsresenärer (och i viss utsträckning egenföretagare) som bokar med poäng.Jag är genuint nyfiken på hur ni resonerar: Hur kan man som konsument försvara att en produkt har blivit mätbart sämre och dyrare på bara två år? Försvarar ni det här för att ni faktiskt tycker att det är bra för kunden, eller har vi bara anpassat oss så mycket att vi slutat räkna på vad vi faktiskt får för pengarna?
Lägg därtill på alla devalveringar som har skett under de senaste åren. Högre poängpriser, försämrad tillgänglighet, försämrade biljettvillkor, införandet av lightbiljetter på bonusresor, skyhöga bränsletillägg.
I fallet EuroBonus vill jag nog ändå påstå att vi har kommit milt undan. En modest ökning i poängpris och en femhundring extra i avgift på långresor i business class. Detsamma kan t.ex inte sägas om Flying Blue som har samma dåliga tillgänglighet (ännu sämre på partners än SAS), bränsletillägg på över 10K SEK för en långresa i business och där de billigaste bonusresorna (som inte är så billiga) per automatik är lightbiljetter utan möjlighet till av/ombokning.
För ett barnlöst par som kan resa lite närsom under året så är EuroBonus fortfarande ett väldigt bra alternativ. För barnfamiljer som bara vill resa till Thailand på skolloven så är det bättre att säga upp alla dyra kreditkort, ta de pengarna och köpa billigaste möjliga ekonomibiljett med Norse eller Emirates till Bangkok.