Senaste nytt

Jorden runt med Agehall 2015 - Häng med!

Jaha, då fortsätter vi äventyret.

Torsdag kväll - Manhattan by train
Eftersom jag lurat @nilsson att ta sig till NYC för att hälsa på mig när jag passerade, så kände jag att det vore fel att inte ta mig in till Manhattan. När jag planerade det hela, så hade jag räknat med att stanna ute på JFK och därmed hade jag även bokat hotell där. Jag hade funderat på att boka om och bo inne i stan men jag kom fram till att det var bättre att vakna nära flygplatsen och slippa ta sig dit tidigt på morgonen, så bokningen på Hilton JFK fick vara kvar.

Jag brukar inte ha mycket ork till övers för att åka med kommunala transportmedel. Jag är bekväm av mig och kör vanligtvis bil eller åker taxi. Idag hade jag dock gott om tid och tänkte jag skulle testa att åka tåg in till Manhattan. För den som inte vet hur det funkar, så tar man först Airtrain till Jamaica station eller Howard Beach och därifrån tar man tunnelbana in mot stan. När jag väl var klar för att åka från hotellet insåg jag att shuttlen mellan hotellet och flygplatsen, som går varje hel och halv timme, just gått. Övervägde att vänta på nästa men en snabb koll i Uber-appen visade att det fanns en UberX precis utanför, så det fick bli en sådan från Hotellet till Jamaica Station. Det var en bra bit dit. I slutändan gick det på nästan $15, vilket ändå får anses prisvärt med tanke på distansen. Vi åkte på en parallellgata till motorvägen och det var tur det för där nere var det totalastopp. Att ta taxi in till Manhattan i rusningstid är verkligen inte skoj.

Väl framme vid Jamaica Station spatserade jag ner i tunnelbanan och väntade på tåget. Det tog ca 5 minuter, vilket inte var allt för farligt och det var i princip tomt när det kom till stationen. Det var nog tur för det var en hel del människor med resväskor som skulle ombord. Jag inser nu att jag själv aldrig skulle göra det där bytet med bagage. Det är på tok för långt att släpa på bagaget från Airtrain bort till tunnelbanan och jag vill absolut inte hamna på en tunnelbanestation på manhattan med packning.

Att åka tunnelbana i NYC är inte direkt svårt. Iaf så länge det inte är rusningstid för då kan det vara lite svårt att få plats. Tågen går rätt ofta och på Manhattan finns det massor med alternativa linjer för alla delar där turister rör sig. Jag åkte med E in mot stan och beslutade mig för att kliva av vid Madisson Square Garden. @nilsson hade bokat in sig på Radisson Martinique på 32e gatan, så det var bara ett par kvarter bort.

En kort promenad senare klev jag in i lobbyn och började titta efter en telefon. Såg ingen telefon i lobbyn så jag bad conciergen ringa upp vilket inte var några problem. Slog mig ner i lobbyn och studerade folk. Tydligen bor Air France crew på det här hotellet. Måste vara grymt opraktiskt. Det kan ju ta evigheter för dem att ta sig till JFK inför avgång!

Efter några minuter dök @nilsson upp i lobbyn och vi började promenera upp mot 44e gatan där restaurangen för kvällen låg. Det blev tydligen, på @Martin Björnströms inrådan, Strip House som är ett steakhouse/cocktailbar. Vi hade bord bokat till kl 20 men var lite tidiga så vi blev hänvisade till baren i väntan på att vårt bord skulle bli tillgängligt vilket vi inte hade några problem med.

Vi beställde ett par cocktails och försökte göra lite catch-up på vad som hänt sista året. För er som inte vet om det, så känner jag och @nilsson varandra sedan ganska långt tillbaka. Vi pluggade även tillsammans på Datateknik på LiTH under sent 90-tal och vi har jobbat tillsammans. Det är dock förvånansvärt sällan vi ses. Och när vi ses är det nästan aldrig i Linköping eller Stockholm utan någonstans när vi båda är på resande fot. Därför finns det nästan alltid massor att prata om när vi faktiskt ses.

Helt plötsligt var klockan efter 20 och vi började fundera på om vårt bord inte var tillgängligt. Eftersom vi båda hade kvar av våra drinkar så hade vi ingen direkt brådska, men vi var båda överens om att någon borde komma och hämta oss. Men nu är det NYC vi pratar om - staden där folk har sin egen syn på hur service ska skötas... När vi druckit upp våra drinkar gick vi och pratade med värdinnan som förklarade att vårt bord just blev tillgängligt och bad oss följa med. Jo tjena - det var nog snarare så att hon inte brydde sig om att hämta oss skulle jag säga.

Vi slog oss ned vid bordet och direkt dyker det upp en kypare som är lite "för på" med ett påklistrat leende för att det ska uppfattas som äkta och undrar om vi inte vill ha en drink före maten. Eftersom vi just druckit en rejäl cocktail i baren var vi inte alls sugna på detta utan ville hellre titta på menyn.

Till slut bestämde vi oss båda för en 14 oz Dry Aged NY Strip Steak med lite olika tillbehör. @nilsson gick även igenom vinlistan och konstaterade att vi nog kunde avstå deras $1500/flaska sortiment. Vi hittade dock en flaska "Ladies who shoot their lunch" Shiraz som var relativt billigt så en sådan fick det bli.

Vi var mitt uppe i vår konversation om allt och inget när värdinnan dök upp igen och bad om ursäkt för att vår mat dröjde - det var tydligen något problem i köket. Jag är helt övertygad om att de serverade vår mat till paret som satt vid bordet bredvid oss, för de såg väldigt förvånade ut när deras mat dök upp och det var exakt vad i beställt. Men men, vi hade inget emot att vänta. Hon lovade dock att ordna någon slags kompensation för dröjsmålet, vilket tyvärr aldrig infriades.

När vår mat till slut dök upp var jag helt utsvulten. Jag insåg att jag inte ätit något sedan frukost i IAH, vilket var rätt länge sedan vid det här laget. Så tyvärr blev det inga bilder på maten innan den var uppäten - det var först efteråt jag kom på att vi borde ha plåtat den.

Efterrätt var det inte tal om - vi tittade på menyn men vi var båda på tok för mätta för att ens fundera på att äta mer. Istället avrundade vi kvällen med ytterligare en cocktail i baren.

Vid det här laget var väl klockan runt 23 och alkoholen och jetlagen tog ut sin rätt. Det var helt klart dags för mig att ta mig mot JFK igen. Jag gjorde en snabb övervägning om man skulle ta Uber eller åka tåg och kom fram till att det helt klart var läge för Uber. Just då var det hög efterfrågan, så jag fick vänta 2 minuter innan jag kunde beställa men i gengäld så kom bilen på bara någon minut efter beställning.

Jag sa hejdå till @nilsson och klev in i bilen. Chauffören var något förvånad över destinationen, men hade inga problem att ge mig samma flat rate som om jag åkt till JFK. Jag lyckades därefter hålla mig vaken ungefär tills vi åkte ner i tunneln mot Queens och vaknade därefter precis när han svängde in till hotellet. Perfekt tajming alltså!

Nu var det bara att ta sig upp på rummet och ramla i säng fortare än kvickast och sova och det var precis vad jag gjorde...

Fortsättning följer.
 
WiFi funkade inte! Katastrof! Efter att ha samlat mig lite efter chocken, så började jag felsöka. Kom rätt snabbt fram till att vi kommit in över kina och där fungerar inte internet. Det var iaf förklaringen jag kom fram till.

Det låter mycket troligt. Se t ex Uniteds täckningskarta:
05-28-14_WiFi-full-coverage-map_921x690.jpg
 
Fredag morgon - besvikelsen smyger sig på

Vaknade rätt tidigt på morgonen och gick upp i loungen för att äta frukost runt 0630. Huvudet kändes lite lagom tungt och jag insåg att det kanske var onödigt med sista drinken igår. Man är tyvärr inte 20 längre och hårt resande i kombination med alkohol frestar på.

Väl klar med frukost packade jag ihop mina prylar och tog shuttlen tillbaka till JFK för att hänga lite i AA Flagship Lounge.

Kvinnan i incheckningen var samma dam som jag träffade på när jag var där sist, för två veckor sedan. Hon kände givetvis inte igen mig, men jag passade på att fråga ifall hennes hosta blivit bättre varpå hon sken upp. Jag förklarade att hon hade hostat rätt rejält för två veckor sedan och att jag inte heller varit helt pigg då. Jag åkte ju hem för att lägga mig i sängen en vecka...

Incheckningen i sig för de som reser i premiumkabiner eller har status är rätt smidig på JFK T8. Iallafall så länge man flyger med AA och inte med US Airways. Jag skulle idag med AA255 till LAX, så för min del var det bara att gå in i det speciella område där de hanterar premium passagerare och status pax. Incheckningen var snabbt avklarad och jag gick vidare mot säkerhetskontrollen.

Säkerhetskontrollen på JFK T8 är en smärre katastrof. Man har visserligen en priority kö fram till dokumentkollen, men sedan är det samma kö för alla. Och den går inte fort. Varje gång jag varit där sista tiden har det bara varit två röntgenmaskiner och en bodyscanner igång, vilket gör att det tar en evighet att komma igenom. Denna dag var på inget sätt annorlunda. Som vanligt kommer det även folk som har flighter som ska avgå om 20 minuter och tränger sig genom hela kön. Här finns massor av förbättringspotential.

Till slut var jag igenom och kunde gå vidare mot AA Flagship Lounge. Denna ligger bredvid den stora Admirals Club Loungen direkt efter security. Efter att boardingpasset kontrollerats släpps man in i en separat del med en ordentlig dörr som hindrar allmänheten från att bara traska in. Där inne finns ett vettigt utbud (för att vara USA iaf!) av både mat och alkohol. Jag var dock mest intresserad av att skriva lite på BC, så det blev lite dricka och inte mycket mer.

Direkt när jag kom in noterade jag två passagerare - en som var fruktansvärt lik någon jag sett någonstans och en som vaktades av special services. Det är inte så vanligt att man ser dessa i loungerna tycker jag, iaf inte på de sträckor jag brukar resa. Jag grubblade lite på vem passageraren jag tyckte mig känna igen var och försökte även googla lite, men kom inte fram till något vettigt, så jag ignorerade det - var ändå inte jätteintresserad.

När klockan närmade sig 10 minuter före boarding så slängde jag ner datorn och började gå mot gaten. Vår gate var ute i satelliten, så det var en bit att gå. Väl där var det fullt med folk runt gateområdet, men en snabb koll på deras boarding pass visade att i princip ingen var i högre boardingzon än zon 2, så jag trängde mig med gott samvete fram en bit.

Precis lagom till boarding dyker herren med special service "vakten" upp i samma gate. Det såg väldigt roligt ut när kvinnan från special services kom gående med hans Gucci-dufflebag på en trolley trots att väskan såg ut att vara i princip tom. Hon ledde honom bakom podiet och öppnade dörren till bryggan åt honom varpå han försvann ut mot flighten medan hon scannade hans boarding pass och därefter gick efter honom.

Någon minut efter att de bordat påbörjas boarding för oss vanliga dödliga, ett par minuter efter utsatt tid. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag lyckades vara först på även denna gång och mötte kvinnan från special services som kom springande tillbaka uppför bryggan.

Jag hade för denna flight reserverat 1A och eftersom det är rätt trångt att få in prylar vid stolen, så försäkrade jag mig om att ingen var direkt bakom mig innan jag klev på planet. Därmed kunde jag sortera lite saker i gången innan jag kastade upp mina väskor i hatthyllan och satte mig ner. Såg i ögonvrån hur mannen som eskorterats av special services kastade lite blickar på mig när jag höll på med mina prylar. Undrar om han var van vid att ha 1A månne och denna gång var förvisad till 1K...

Mitt under boardingen dyker även den andre personen från loungen upp och tar plats i 2A. Jag kan dock fortfarande inte placera honom...

Först efter att boardingen är avslutat börjar crew servera fördrink. Normalt sett brukar de försöka göra det så fort de kan, men idag var det nog ett tecken om vad som komma skulle. Man delade inte heller ut menyer eller tog upp middags/lunch-beställningar innan avgång vilket AA brukar göra.

Fördrinken serverades som vanligt i USA i plastglas. Känns ju sissodär premium om man säger så...

Jag har flugit JFK-LAX/SFO ett par gånger med AA's treklass-kärra (A321T) och har alltid tyckt att det är riktigt bra. För att vara domestic first då. Hårdvaran är egentligen i klass med internationella rutters hårdvara även om det känns lite trångt - men det är ju svårt med first på narrow body, så det får man nog räkna med.

Idag var det dock ett bottennapp. Efter takeoff så steg vi sakta upp mot FL330. Allt flöt på hur smidigt som helst men trots detta släcktes inte skylten med säkerhetsbältet förens vi var uppe på marschhöjd. Varför ska det vara så svårt för amerikaner att släcka den lite tidigare!?

Nu började serveringen och man kom ut med menyer samt tog drickabeställning. Jag kände inte för mer av deras halvkassa "champagne" så jag nöjde mig med en Coca Cola och de nötter som serverades. Slog upp menyn och började studera den. Till min förvåning saknades deras biff som jag brukar äta! Det enda "vettiga" kött alternativet för mig var Chicken Sliders, dvs pyttesmå hamburgare av kyckling. Klar besvikelse, men så fick det bli.

Flygvärdinnan kom tillbaka lagom tills jag bestämt mig och hälsade mig välkommen (med namn!) och frågade vad jag önskade till äta. Hon beklagade att de inte kunde erbjuda de crabcakes som stod på menyn, men försäkrade mig om att allt annat fanns. Lite fundersam på hur en OWE i 1A inte kan få välja vad som helst... Måste ha varit många AAdvantage Exec Plats ombord eller något. Nåja, crabcakes var inte aktuellt för mig så det spelade ingen roll. Jag beställde anka till förrätt och kycklingen till huvudrätt och fortsatte pilla lite med min iPad.

Ganska snart kom en annan flygvärdinna ut och började duka upp saker och ting. Nu slogs jag av hur lite finess man har. AA har en bra hårdvara och med rätt crew (jag har haft tur de föregående gångerna jag flugit denna rutt!) är även den mjuka produkten riktigt bra. Idag var dock crew ett bottennapp.

Man valde att inte dra för gardinen in mot galley så det var öppet rakt in i kabinen. När man då släcker ner i kabinen men har tänt i galley så är det rätt störigt. Det blir inte heller bättre av att man springer fram och tillbaka som galningar. Kändes som att de gick med en pryl i taget till varje person...

Maten var inget att skriva hem om. Ankan till förrätt var ganska bra men huvudrätten kändes bara udda. Det var väl inte dålig, men absolut inget som imponerade på mig. Jag brukar annars gilla deras köttbit - den är enkel men funktionell och brukar alltid smaka helt OK. Som tur är har de ju fortfarande glass med chokladsås till efterrätt... Den slank ner så fort att det inte ens blev någon bild på den.

IMG_1196.jpg
Förrätten - anka med lite grönsaker
IMG_1197.jpg
Huvudrätten - chicken sliders

Uppenbarligen hade jag inte sovit så mycket som jag tyckte natten innan, för nu blev jag helt plötsligt toktrött. Jag hade tänkt använda internet och uppdatera er, men istället blev det till att akut sova. Vaknade till någon timme senare av att det annonserades att skylten med säkerhetsbältet var på pga turbulens. Jag märkte ingen turbulens alls om jag ska vara ärlig, men uppenbarligen ville de inte att folk skulle springa runt, för skylten var tänd fram tills ungefär en timme före landning.

Crew satt still i galley och pratade ganska högljutt med varandra, givetvis med lyset på. Blev till att dra på ögonmask och mina bose-lurar för att somna om.

Jag hade väl inte förväntat mig någon ANA First service direkt, men det här var helt klart sämre än vad jag hade ställt in förväntningarna på.

När jag vaknade till ca 1,5h före landning var det precis som skylten för säkerhetsbältet slogs av. Och det var tur för jag behövde verkligen lätta lite på trycket. När jag kom tillbaka till min stol kände jag lukten av nybakade chocolate chip cookies sprida sig genom kabinen. "Äntligen!" tänkte jag - det är ju ungefär som glassen de serverar - en annan höjdpunkt. Döm om min förvåning när inga kakor serveras. Istället annonseras att vi nu påbörjat landningen och vips slås skylten med säkerhetsbältet på igen... Klart snopet.

Väl nere på marken möts mannen i 1K av special services och leds av innan någon annan ens får komma fram till galley. Mannen i 2A går om mig medan jag plockar med mina prylar och jag kommer av efter honom. Ser att en av väskorna han bär på har en stor adresslapp som jag förgäves försöker läsa. Vid det här laget är jag dock övertygad om att han är skådespelare så jag får väl kolla vem det var nästa gång jag ser honom i en film eller serie.

Jag följer skyltarna mot utgången och ganska snart är jag ute i resterna av sommarvärmen i LA. Följer skyltarna mot hotel shuttles och slår mig ner på en bänk för att vänta på shuttlen mot Hilton LAX. Efter 30 minuter börjar jag undra var den är och tar upp telefonen. Precis lagom som jag kommer fram till hotellet så ser jag bussen dyka upp. Borde uppenbarligen ha ringt tidigare...

Bussen är knökfull och det blir ståplats. Lagom kul när deras chaufför kör som om han stulit bussen. Han fick iaf ingen dricks...

På hotellet fick jag ett hörnrum på 12e våningen. Helt OK utsikt över inflygningen till LAX från sängen och jag spenderade eftermiddagen med att skriva lite samt titta på flygplan varvat med Law & Order: Special Victims Unit. Kl 17 skulle loungen börja servera ätbara saker, så jag gick upp dit. Det var dock inte mycket att hänga i julgranen så jag tog en dricka och gick tillbaka till rummet. Funderade på vad jag skulle äta när loungen uppenbarligen inte skulle räcka till. Valet föll till slut på Domino's Pizza. Det var länge sedan, men jag var sugen på pizza och de kunde leverera till hotellet. Måste säga att jag blev extremt imponerad av deras online-formulär för beställningar. Pizzan kom en dryg halvtimme efter att jag beställt och var precis så som jag beställt den. (Framförallt utan ost!)

Det blev därefter en tidig kväll...
 
Toppen