big-birger
New member
Jättekul att följa, och hatten av för att du tar dig tiden att skriva inläggen. Stort tack, och ser med spänning fram emot kommande inlägg. 
You are using an out of date browser. It may not display this or other websites correctly.
You should upgrade or use an alternative browser.
You should upgrade or use an alternative browser.
Den Flygande Holländaren
- Thread starter berglund
- Start date
Imponerande och överraskande. Imponerande att du lyckades hantera den indiska receptionisten och överraskande att du plötsligt fick en äppelkaka  väntar med spänning på fortsättning! Och stort tack för din underbara rapport!
G
GOTBound
Guest
OT/
@Berglund jag ”tröttnade” på omständigheten med att vara namngiven namn tilltalsnamn efternamn så när jag hade pass och körkortsbyte hyfsat nära varandra för ca 5 år sedan bytte jag officiellt namn hos Skatteverket till tilltalsnamn namn efternamn... dvs jag gav upp vs. resten av världen utanför Sverige 
GOTBound Jr. och Master GOTBound tänkte jag till att de redan från börjas döptes tilltalsnamn namn [arvsnamnet på svärdssidan] namn [arvsnamnet på spinnsidan] efternamn.
Framtidssäkert utifall de skulle bli poäng och tier-status jägare i myndig ålder och då spara 30-60 sekunder varje gång vid check in, boarding, immigration och incheckning på hotell.
Pappa tänker på allt.
/OT
@Berglund jag ”tröttnade” på omständigheten med att vara namngiven namn tilltalsnamn efternamn så när jag hade pass och körkortsbyte hyfsat nära varandra för ca 5 år sedan bytte jag officiellt namn hos Skatteverket till tilltalsnamn namn efternamn... dvs jag gav upp vs. resten av världen utanför Sverige 
GOTBound Jr. och Master GOTBound tänkte jag till att de redan från börjas döptes tilltalsnamn namn [arvsnamnet på svärdssidan] namn [arvsnamnet på spinnsidan] efternamn.
Framtidssäkert utifall de skulle bli poäng och tier-status jägare i myndig ålder och då spara 30-60 sekunder varje gång vid check in, boarding, immigration och incheckning på hotell.
Pappa tänker på allt.
/OT
Vilka Yedi-förmågor! :image/gif;base64,R0lGODlhAQABAIAAAAAAAP///yH5BAEAAAAALAAAAAABAAEAAAIBRAA7 skrev:Därefter blev jag tyst och stod bara kvar och tittade på honom. Det är här som den mentalt starkaste vinner och jag har inte för vana att förlora sådana här mentala show downs. Jag stod kvar helt orörlig, log lätt och visste så väl att den förste som rör sig - han förlorar.Klicka för att utvidga...
Tack @Berglund för fortsättningen på denna underbara följetång. Det gav en bra start till denna kalla och snöiga måndag i februari!
OT - Mamman tänker på allt och gav dottern endast ett namn så det aldrig ska bli strul vid pass, körkort och framtida hotellincheckningar. Dessutom ett kort namn som fungerar internationellt utan ÅÄÖ! :image/gif;base64,R0lGODlhAQABAIAAAAAAAP///yH5BAEAAAAALAAAAAABAAEAAAIBRAA7GOTBound skrev:OT/@Berglundjag ”tröttnade” på omständigheten med att vara namngivennamn tilltalsnamn efternamnså när jag hade pass och körkortsbyte hyfsat nära varandra för ca 5 år sedan bytte jag officiellt namn hos Skatteverket tilltilltalsnamn namn efternamn... dvs jag gav upp vs. resten av världen utanför SverigeGOTBound Jr. och Master GOTBound tänkte jag till att de redan från börjas döptestilltalsnamn namn [arvsnamnet på svärdssidan] namn [arvsnamnet på spinnsidan] efternamn.Framtidssäkert utifall de skulle bli poäng och tier-status jägare i myndig ålder och då spara 30-60 sekunder varje gång vid check in, boarding, immigration och incheckning på hotell.Pappa tänker på allt./OTKlicka för att utvidga...
Lördag den 19 september 2020
En busenkel dagstripp - tur och retur till Oslo
Jag vaknade upp på hotellrummet i Hoofdorp och mådde fantastiskt, fylld av energi! Vilken härlig dag. En stor glasvägg i mitt rum släppte in mängder mer härlig morgonsol och jag skulle ut på liten dagstripp till Oslo Sandefjord under eftermiddagen. Duschade, gjorde mig i ordning och tog mig ner till hotellfrukosten. Det är svårt att tänka sig bättre flygväder, jag hade absolut ingenting på programmet fram till själva flygningen och kunde ladda upp och läsa ikapp de saker jag lagt åt sidan tidigare.
Frukosten serverades på ett coronasäkert sätt, genom att personalen fyllde en brun pappkasse
https://www.businessclass.com/forum/attachments/b4a2011f-3f4d-41f3-aff3-ba20b5a1d0d7-jpeg.116320/
med individuellt förpackade pålägg, ost, smör, bröd och de tryckte även på kaffemaskinen åt en.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/96704cc6-8919-4081-b569-6023f22fdd12-jpeg.116321/
Allt servering och beröring av de inslagna matvarorna sköttes av frukostpersonalen som var de enda som fick röra sig i det avspärrade området där man normalt tar för sig själv av frukosten. De som jobbade här var försedda med munskydd och dessutom hade de plasthandskar på händerna som de bytte mellan betjäningen av varje gäst. Alla försöker göra bra och fint men ingen är riktigt helt säker på hur allvarlig corona är eller riktigt hur det smittar, jag uppfattar från mina tre olika hotellvistelser här i Amsterdam nu i augusti och september 2020 att alla verkligen gör ett gott försök. Meningen är god och ansatsen ytterst lovvärd. Jag är inte tillräckligt medicinskt kunnig för att kunna avgöra vilka åtgärder som är nödvändiga, bra att göra, rent av verkningslösa eller i värsta fall kontraproduktiva. Men det samlade intrycket är att man som samhälle tar det på betydligt större allvar och med mycket större försiktighet än vad man gör i Sverige.
Jag satt länge vid frukosten, flera timmar. Åt, njöt och kontemplerade. Funderade på om jag skulle tagit mig bort till flygplatsen men tänkte att det är trots allt lugnare och skönare på hotellet, hur fin och trevlig Privium loungen än må vara - eget hotellrum vinner ändå!
https://www.businessclass.com/forum/attachments/1be61321-0496-4b31-86c2-2ec47af0f629-jpeg.116322/
Klockan 14:20 skulle planet mot Oslo avgå från Amsterdam Schiphol. Jag tänkte att, ska jag någon gång berätta den här historien, kan det vara bra att ha fixat lite bilder för att beskriva olika delar, såsom exempelvis loungerna. Nu hade jag redan tagit mängder med bilder under mina tre tidigare resor men kände att nu har jag chansen att i lugn och ro fixa fler. Det blev att ge sig av mot flygplatsen och klockan 11:10 har jag följande två bilder tagna precis utanför hotellet:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/e06a661a-51d6-4e01-b5b1-abb00edf4e30-jpeg.116323/
https://www.businessclass.com/forum/attachments/dcb3e518-ee82-45f2-bc98-cb0e99dede45-jpeg.116324/
Att gå i dagsljus gjorde också att jag såg den andra utgången från tågstationen, i andra änden av perrongen. En betydligt mycket mer anonym in-/utgång från stationen och verkligen inget jag sett eller lagt märke till i mörkret föregående kväll. När jag korsat gatan mot stationen och vände mig om mot hotellet inser man att hotellet är verkligen bara på andra sidan gatan från stationen sett - om man tar rätt utgång vill säga! Klockan 11:12 tog jag bilden:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/c83866c7-fd88-45ec-8681-4ffe5bd0e651-jpeg.116325/
För den som tänkt bo här, kommer man med tåget från Amsterdams flygplats ska man välja den utgång som är längst bak på perrongen i tågets färdriktning.
Uppe på perrongen syns det ännu tydligare:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/5e5f139e-42f6-4bd4-87ef-8a2c63d50a60-jpeg.116326/
Tänk vad skönt om jag hade sluppit gå genom den där parken igår kväll!
Klockan 11:20 kom tåget:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/bf4d54d4-8459-4031-baed-671d95ddd65d-jpeg.116327/
Klockan 11:25 var jag på Amsterdam Schiphol och åkte rulltrappan upp till Schiphol Plaza.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/a28ad466-16b9-4341-9be6-b10b591aecdf-jpeg.116328/
I princip en kvart sedan det att jag lämnade hotellet. Det är under alla omständigheter ett mycket bra facit rent tidsmässigt!
Klockan 11:26 stod då jag och min trogna ombordväska på Schiphol Plaza:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/19f9f5ba-b60e-4ca2-95ae-e8be9703784d-jpeg.116329/ Redo att, återigen, ge oss ut på resa. Jag hade noga övervägt att lämna väskan på hotellrummet, jag skulle ju bara till Oslo och vända tillbaka. En snurr jag nu hade gjort tre gånger och började känna mig ganska säker på. Men så tänker man sådär, tänk om något händer? Den här resväskan har jag trots allt haft med på ALLA mina flygresor sedan jag fick den i 25 år present av mina kära föräldrar. Det innebär att den har ett antal hundra flygresor bakom sig och just för att den har följt med på alla flygresor ville jag naturligtvis inte bryta traditionen. Med åren har jag utvecklat ett särskilt sätt att packa den, så att jag inte glömmer något. En sådan cirkel vill man inte rubba! Jag hade ändå besökt Tumibutiken i Stockholm sommaren 2020 för att kika på en eventuell ersättare men när tankarna kring projektet/möjligheten att kanske, kanske kunna flyga in ett Ulitmate-kort började ta form, då kände jag att det är ett äventyr som jag vill ha med min trogna följeslagare på. Det är sällan vi skiljs åt, någon gång har jag tvingats checka in den och någon gång har den behövt åka rutschkana ned till lastningen vid gatecheckning. Vid flygningar med mindre plan, såsom ATR 72 och liknande får den inte plats i lådorna ovanför sätena och då brukar man få ställa den på bagagevagnen utanför planet vid ombordstigning och kan sedan plocka upp den från en liknande bagagevagn vid ankomsten. Idag är väskan utsmyckad med en Diamondtagg från SAS och en Platinumtagg från Air France / KLM. Numera åker den aldrig i lastutrymmet utan min väska, den åker med mig. Finns det inte plats för min väska i lådorna ovanför sätena, då är det någon annans väska som kommer att tas ut och åka där nere.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/8a59792d-b835-4d06-8b3e-6b2a17f9279b-jpeg.116330/
Klockan 11:30 kom jag till Privium Loungen och de serverade fortfarande frukost! Nu hade jag redan ätit frukost i flera timmar men är det ett mål mat jag kan upprepa flera gånger under dagen så är det frukosten. Här serverades pannkakor gjorda på riktig mjölk och till det serverades fin lönnsirap.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/8a5cc7ea-2c3b-4b8f-9a94-e7ea50085628-jpeg.116331/
En klar favorit sedan det att jag bodde i USA. Ett glas apelsinjuice fick det bli också.
Bestämde mig för att gå på lite loungehopping och lämnade Privium Loungen för att för första gången besöka Aspire Lounge (No. 41). Välstädat och en ren sober miljö men ganska litet matutbud. Några inplastade mackor, lite chips och några skålar med ett fåtal oliver i varje. Läsk och lite vin att välja på. Jag tog en Coca Cola och satt ned en stund, ni vet, man får ta av munskyddet när man "äter och dricker". Tog två bilder på utsikten, det gick inte att ta några bilder inne i själva loungen utan att få med okända personer på ett sådant sätt att det inte vore respektfullt att publicera bilderna.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/f887cb63-62aa-4dc2-aa40-28b9a23adfd4-jpeg.116332/ https://www.businessclass.com/forum/attachments/5f1ce9b1-7e2c-4b36-8b71-0d0fac355c0a-jpeg.116333/
Vill man se lite bilder finns det officiella bilder i exempelvis Priority Pass appens presentation av loungen. De stämmer väl överens med verkligheten. Noteras bör att utanför loungen fanns det ovanligt stora och fräscha toaletter. Det kan man komma ihåg och lära sig, behöver man gå på toaletten på Amsterdams flygplats finns det massor, hela tiden längs vägen. Man behöver aldrig gå långt förrän man hittar fler toaletter men trycket på dem nere på marknivå är högt. Har man behov av lugn och ro kan det vara värt det att leta upp de toaletterna som ligger i anslutning till Aspire loungen en våning upp. De var anmärkningsvärt fina och av en annan sort och installation än de gängse toaletterna som vanligtvis finns på Amsterdams flygplats. Bra att komma ihåg!
Tröttnade ganska fort på Aspire loungen och gick bort till KLM Crown Lounge 52. Här försöker jag av tradition alltid ta en öl, en Heineken, vad annars?
https://www.businessclass.com/forum/attachments/ca8d3cae-221a-461d-878b-a0418c5cb68b-jpeg.116334/
Det fick dock bli en liten öl, jag skulle ju trots allt ut på två flygresor och mellan dem behöva prata lite med norska passpolisen. Nog för att jag kände mig säker på min sak och mina papper men jag vill inte råka ut för att de håller kvar mig, helt oavsett hur mycket rätt jag än må ha, bara för att släppa mig strax efter att planet på vägen tillbaka redan har lyft. Det gäller att kunna argumentera för sin sak, lugnt och sakligt och lägga fram ett rimligt case.
Jag fortsatte bort mot den gate där jag skulle boarda. På vägen till gaten passerade jag den helt nyöppnade Privium Express Lounge som ligger lite undangömt och bara håller öppet nu i coronatider fram till klockan 13:00. Jag var alltså en dryg halvtimme för sen för att få prova den. Det får bli en annan gång men nu vet jag i varje fall var den ligger!
https://www.businessclass.com/forum/attachments/ddaa6d6d-2cd5-4a23-8dbd-6ef4ea691f64-jpeg.116335/
Bort till boardingen som startade strax innan klockan två. Redan klockan 13:59 hade jag passerat spärren och kommit ned till bussen.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/b1575765-91f2-408c-8ed3-4c2a9f5ea67f-jpeg.116336/
Det stod två bussar framkörda, så många passagerare trodde jag inte att vi skulle bli men ur ett coronaperspektiv var det schysst att de körde två bussar för att alla skulle få gott om plats. Platserna längst bak i bussen är dessutom trevligt uppmärkta med att dessa är reserverade för Sky Priority. Det känns hyggligt och genomtänkt.
Redan klockan 14:31 var vi i luften, trots att vi lyfte från landningsbanan längst bort från terminalen, den som det tar ett antal minuter att taxa runt till.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/4acee095-ae8f-4b3a-835b-71a1f7afa969-jpeg.116337/
https://www.businessclass.com/forum/attachments/8ad279a1-265f-49d6-b267-f1ffcddf7909-jpeg.116338/
Med en gång var jag på väg på det som var tänkt att bli en busenkel dagstripp tur och retur till Oslo...
En busenkel dagstripp - tur och retur till Oslo
Jag vaknade upp på hotellrummet i Hoofdorp och mådde fantastiskt, fylld av energi! Vilken härlig dag. En stor glasvägg i mitt rum släppte in mängder mer härlig morgonsol och jag skulle ut på liten dagstripp till Oslo Sandefjord under eftermiddagen. Duschade, gjorde mig i ordning och tog mig ner till hotellfrukosten. Det är svårt att tänka sig bättre flygväder, jag hade absolut ingenting på programmet fram till själva flygningen och kunde ladda upp och läsa ikapp de saker jag lagt åt sidan tidigare.
Frukosten serverades på ett coronasäkert sätt, genom att personalen fyllde en brun pappkasse
https://www.businessclass.com/forum/attachments/b4a2011f-3f4d-41f3-aff3-ba20b5a1d0d7-jpeg.116320/
med individuellt förpackade pålägg, ost, smör, bröd och de tryckte även på kaffemaskinen åt en.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/96704cc6-8919-4081-b569-6023f22fdd12-jpeg.116321/
Allt servering och beröring av de inslagna matvarorna sköttes av frukostpersonalen som var de enda som fick röra sig i det avspärrade området där man normalt tar för sig själv av frukosten. De som jobbade här var försedda med munskydd och dessutom hade de plasthandskar på händerna som de bytte mellan betjäningen av varje gäst. Alla försöker göra bra och fint men ingen är riktigt helt säker på hur allvarlig corona är eller riktigt hur det smittar, jag uppfattar från mina tre olika hotellvistelser här i Amsterdam nu i augusti och september 2020 att alla verkligen gör ett gott försök. Meningen är god och ansatsen ytterst lovvärd. Jag är inte tillräckligt medicinskt kunnig för att kunna avgöra vilka åtgärder som är nödvändiga, bra att göra, rent av verkningslösa eller i värsta fall kontraproduktiva. Men det samlade intrycket är att man som samhälle tar det på betydligt större allvar och med mycket större försiktighet än vad man gör i Sverige.
Jag satt länge vid frukosten, flera timmar. Åt, njöt och kontemplerade. Funderade på om jag skulle tagit mig bort till flygplatsen men tänkte att det är trots allt lugnare och skönare på hotellet, hur fin och trevlig Privium loungen än må vara - eget hotellrum vinner ändå!
https://www.businessclass.com/forum/attachments/1be61321-0496-4b31-86c2-2ec47af0f629-jpeg.116322/
Klockan 14:20 skulle planet mot Oslo avgå från Amsterdam Schiphol. Jag tänkte att, ska jag någon gång berätta den här historien, kan det vara bra att ha fixat lite bilder för att beskriva olika delar, såsom exempelvis loungerna. Nu hade jag redan tagit mängder med bilder under mina tre tidigare resor men kände att nu har jag chansen att i lugn och ro fixa fler. Det blev att ge sig av mot flygplatsen och klockan 11:10 har jag följande två bilder tagna precis utanför hotellet:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/e06a661a-51d6-4e01-b5b1-abb00edf4e30-jpeg.116323/
https://www.businessclass.com/forum/attachments/dcb3e518-ee82-45f2-bc98-cb0e99dede45-jpeg.116324/
Att gå i dagsljus gjorde också att jag såg den andra utgången från tågstationen, i andra änden av perrongen. En betydligt mycket mer anonym in-/utgång från stationen och verkligen inget jag sett eller lagt märke till i mörkret föregående kväll. När jag korsat gatan mot stationen och vände mig om mot hotellet inser man att hotellet är verkligen bara på andra sidan gatan från stationen sett - om man tar rätt utgång vill säga! Klockan 11:12 tog jag bilden:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/c83866c7-fd88-45ec-8681-4ffe5bd0e651-jpeg.116325/
För den som tänkt bo här, kommer man med tåget från Amsterdams flygplats ska man välja den utgång som är längst bak på perrongen i tågets färdriktning.
Uppe på perrongen syns det ännu tydligare:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/5e5f139e-42f6-4bd4-87ef-8a2c63d50a60-jpeg.116326/
Tänk vad skönt om jag hade sluppit gå genom den där parken igår kväll!
Klockan 11:20 kom tåget:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/bf4d54d4-8459-4031-baed-671d95ddd65d-jpeg.116327/
Klockan 11:25 var jag på Amsterdam Schiphol och åkte rulltrappan upp till Schiphol Plaza.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/a28ad466-16b9-4341-9be6-b10b591aecdf-jpeg.116328/
I princip en kvart sedan det att jag lämnade hotellet. Det är under alla omständigheter ett mycket bra facit rent tidsmässigt!
Klockan 11:26 stod då jag och min trogna ombordväska på Schiphol Plaza:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/19f9f5ba-b60e-4ca2-95ae-e8be9703784d-jpeg.116329/ Redo att, återigen, ge oss ut på resa. Jag hade noga övervägt att lämna väskan på hotellrummet, jag skulle ju bara till Oslo och vända tillbaka. En snurr jag nu hade gjort tre gånger och började känna mig ganska säker på. Men så tänker man sådär, tänk om något händer? Den här resväskan har jag trots allt haft med på ALLA mina flygresor sedan jag fick den i 25 år present av mina kära föräldrar. Det innebär att den har ett antal hundra flygresor bakom sig och just för att den har följt med på alla flygresor ville jag naturligtvis inte bryta traditionen. Med åren har jag utvecklat ett särskilt sätt att packa den, så att jag inte glömmer något. En sådan cirkel vill man inte rubba! Jag hade ändå besökt Tumibutiken i Stockholm sommaren 2020 för att kika på en eventuell ersättare men när tankarna kring projektet/möjligheten att kanske, kanske kunna flyga in ett Ulitmate-kort började ta form, då kände jag att det är ett äventyr som jag vill ha med min trogna följeslagare på. Det är sällan vi skiljs åt, någon gång har jag tvingats checka in den och någon gång har den behövt åka rutschkana ned till lastningen vid gatecheckning. Vid flygningar med mindre plan, såsom ATR 72 och liknande får den inte plats i lådorna ovanför sätena och då brukar man få ställa den på bagagevagnen utanför planet vid ombordstigning och kan sedan plocka upp den från en liknande bagagevagn vid ankomsten. Idag är väskan utsmyckad med en Diamondtagg från SAS och en Platinumtagg från Air France / KLM. Numera åker den aldrig i lastutrymmet utan min väska, den åker med mig. Finns det inte plats för min väska i lådorna ovanför sätena, då är det någon annans väska som kommer att tas ut och åka där nere.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/8a59792d-b835-4d06-8b3e-6b2a17f9279b-jpeg.116330/
Klockan 11:30 kom jag till Privium Loungen och de serverade fortfarande frukost! Nu hade jag redan ätit frukost i flera timmar men är det ett mål mat jag kan upprepa flera gånger under dagen så är det frukosten. Här serverades pannkakor gjorda på riktig mjölk och till det serverades fin lönnsirap.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/8a5cc7ea-2c3b-4b8f-9a94-e7ea50085628-jpeg.116331/
En klar favorit sedan det att jag bodde i USA. Ett glas apelsinjuice fick det bli också.
Bestämde mig för att gå på lite loungehopping och lämnade Privium Loungen för att för första gången besöka Aspire Lounge (No. 41). Välstädat och en ren sober miljö men ganska litet matutbud. Några inplastade mackor, lite chips och några skålar med ett fåtal oliver i varje. Läsk och lite vin att välja på. Jag tog en Coca Cola och satt ned en stund, ni vet, man får ta av munskyddet när man "äter och dricker". Tog två bilder på utsikten, det gick inte att ta några bilder inne i själva loungen utan att få med okända personer på ett sådant sätt att det inte vore respektfullt att publicera bilderna.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/f887cb63-62aa-4dc2-aa40-28b9a23adfd4-jpeg.116332/ https://www.businessclass.com/forum/attachments/5f1ce9b1-7e2c-4b36-8b71-0d0fac355c0a-jpeg.116333/
Vill man se lite bilder finns det officiella bilder i exempelvis Priority Pass appens presentation av loungen. De stämmer väl överens med verkligheten. Noteras bör att utanför loungen fanns det ovanligt stora och fräscha toaletter. Det kan man komma ihåg och lära sig, behöver man gå på toaletten på Amsterdams flygplats finns det massor, hela tiden längs vägen. Man behöver aldrig gå långt förrän man hittar fler toaletter men trycket på dem nere på marknivå är högt. Har man behov av lugn och ro kan det vara värt det att leta upp de toaletterna som ligger i anslutning till Aspire loungen en våning upp. De var anmärkningsvärt fina och av en annan sort och installation än de gängse toaletterna som vanligtvis finns på Amsterdams flygplats. Bra att komma ihåg!
Tröttnade ganska fort på Aspire loungen och gick bort till KLM Crown Lounge 52. Här försöker jag av tradition alltid ta en öl, en Heineken, vad annars?
https://www.businessclass.com/forum/attachments/ca8d3cae-221a-461d-878b-a0418c5cb68b-jpeg.116334/
Det fick dock bli en liten öl, jag skulle ju trots allt ut på två flygresor och mellan dem behöva prata lite med norska passpolisen. Nog för att jag kände mig säker på min sak och mina papper men jag vill inte råka ut för att de håller kvar mig, helt oavsett hur mycket rätt jag än må ha, bara för att släppa mig strax efter att planet på vägen tillbaka redan har lyft. Det gäller att kunna argumentera för sin sak, lugnt och sakligt och lägga fram ett rimligt case.
Jag fortsatte bort mot den gate där jag skulle boarda. På vägen till gaten passerade jag den helt nyöppnade Privium Express Lounge som ligger lite undangömt och bara håller öppet nu i coronatider fram till klockan 13:00. Jag var alltså en dryg halvtimme för sen för att få prova den. Det får bli en annan gång men nu vet jag i varje fall var den ligger!
https://www.businessclass.com/forum/attachments/ddaa6d6d-2cd5-4a23-8dbd-6ef4ea691f64-jpeg.116335/
Bort till boardingen som startade strax innan klockan två. Redan klockan 13:59 hade jag passerat spärren och kommit ned till bussen.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/b1575765-91f2-408c-8ed3-4c2a9f5ea67f-jpeg.116336/
Det stod två bussar framkörda, så många passagerare trodde jag inte att vi skulle bli men ur ett coronaperspektiv var det schysst att de körde två bussar för att alla skulle få gott om plats. Platserna längst bak i bussen är dessutom trevligt uppmärkta med att dessa är reserverade för Sky Priority. Det känns hyggligt och genomtänkt.
Redan klockan 14:31 var vi i luften, trots att vi lyfte från landningsbanan längst bort från terminalen, den som det tar ett antal minuter att taxa runt till.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/4acee095-ae8f-4b3a-835b-71a1f7afa969-jpeg.116337/
https://www.businessclass.com/forum/attachments/8ad279a1-265f-49d6-b267-f1ffcddf7909-jpeg.116338/
Med en gång var jag på väg på det som var tänkt att bli en busenkel dagstripp tur och retur till Oslo...
m-gn%C3%9Cs
New member
När jag läser denna härliga reseskildring får det mig ju att fundera på att skriva ner min resestory som jag är lite småstolt över att den hjälpte till inspirera till dessa härliga galenheter 
Tyvärr kraschade ju telefonen jag hade då så alla bilder rök.
Tyvärr kraschade ju telefonen jag hade då så alla bilder rök.
E
ekf
Guest
Är det bara jag som sitter och väntar på den iterationen av resan som leder till nekad inresa och inskrivning i passpolisens svarta bok?  skrev:Underbart att följa detta. Jag tolkar din slutkläm som att något inte riktigt gick som det skulle denna gång.Älskar dessa cliffhangers.Klicka för att utvidga...
Nej.... skrev:Är det bara jag som sitter och väntar på den iterationen av resan som leder till nekad inresa och inskrivning i passpolisens svarta bok?Klicka för att utvidga...
E
ekf
Guest
Pling plong, är det inte snart dags att få läsa ett underbart kapitel till i denna berättelse? 
AMS - TRF
Lördag 19 september, kl 14:16, ankomst kl 15:47
Flight AF 8311, Embraer 175, flögs av KLM Cityhopper, plats 1C
Då var vi i luften och färden mot Oslo Sandefjord Torp hade precis tagit sin början.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/1331765d-06fd-4416-9fd6-3b6e8237f611-jpeg.116469/
Kort efter starten var det dags för serveringen. Jag var för ovanlighetens skull inte helt ensam i businesskabinen utan fick sällskap av två singelpassagerare till. Jag var dock ensam om att sitta på rad 1 så jag fick i alla fall den stora förmånen att få välja först! Det fanns att välja på de två alternativen caesarsallad i låda eller caesarsallad utan låda! Lyxiga valmöjligheter och jag bestämde mig för att underlätta besättningens arbete och valde servering direkt i lådan:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/245921b7-fc89-42c6-afe0-56250053ed34-jpeg.116470/ Dagens efterrätt var aprikoskaka eller aprikosmuffins. Den var god och gick bra ihop med övrig mat. Allt som allt, en välkomponerad måltid även om jag föredrar varm mat. Bakom skynket var det minst tio tomma rader innan det satt passagerare. Vi kan inte ha varit mer än något tiotal totalt ombord.
Klockan 15:40 hade vi påbörjat inflygningen och jag njöt av en fin inflygning över området, prefekt flygväder och mycket vackert:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/5b6846e7-eab1-4bfc-9ecd-643e3917328a-jpeg.116471/
Klockan 15:47 hade vi landat och hunnit taxa in den korta sträckan mot terminalen. Den uppmärksamma läsaren ser att det står "Torp" på den stora skylten strax till höger om mitten i bilden:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/d3956aa5-9f15-4e38-937c-800e51e3caa1-jpeg.116472/
Jag gjorde mig i ordning för helgens språngmarsch, tog fram alla dokument, pass och diverse utskrifter som jag hade med för att kunna visa att jag hade rätt i sak vid eventuell kontroll och borde släppas igenom. När den främre kabindörren väl öppnades bar det av ned för den mobila trappan med väskan i ena handen, tack o lov vägde den inte så mycket och dokumenten i den andra. Såg personen i den gula västen som skulle eskortera oss till rätt dörr, även om jag numera mycket väl visste att det var dörr 16 som vi skulle in i, och gick rakt mot henne. Dagen till ära var det en ung tjej, det här kan mycket väl ha varit hennes första jobb och rent chansmässigt skulle jag höfta hennes ålder till 20-25 år, svårt att avgöra bakom ansiktsmasken som ändå täcker en stor del av ansiktet. Hon tog täten och ledde rakt mot dörr 16, precis som väntat.
Det var då det hände! Fram till denna punkt hade allt gått så bra...
Lördag 19 september, kl 14:16, ankomst kl 15:47
Flight AF 8311, Embraer 175, flögs av KLM Cityhopper, plats 1C
Då var vi i luften och färden mot Oslo Sandefjord Torp hade precis tagit sin början.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/1331765d-06fd-4416-9fd6-3b6e8237f611-jpeg.116469/
Kort efter starten var det dags för serveringen. Jag var för ovanlighetens skull inte helt ensam i businesskabinen utan fick sällskap av två singelpassagerare till. Jag var dock ensam om att sitta på rad 1 så jag fick i alla fall den stora förmånen att få välja först! Det fanns att välja på de två alternativen caesarsallad i låda eller caesarsallad utan låda! Lyxiga valmöjligheter och jag bestämde mig för att underlätta besättningens arbete och valde servering direkt i lådan:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/245921b7-fc89-42c6-afe0-56250053ed34-jpeg.116470/ Dagens efterrätt var aprikoskaka eller aprikosmuffins. Den var god och gick bra ihop med övrig mat. Allt som allt, en välkomponerad måltid även om jag föredrar varm mat. Bakom skynket var det minst tio tomma rader innan det satt passagerare. Vi kan inte ha varit mer än något tiotal totalt ombord.
Klockan 15:40 hade vi påbörjat inflygningen och jag njöt av en fin inflygning över området, prefekt flygväder och mycket vackert:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/5b6846e7-eab1-4bfc-9ecd-643e3917328a-jpeg.116471/
Klockan 15:47 hade vi landat och hunnit taxa in den korta sträckan mot terminalen. Den uppmärksamma läsaren ser att det står "Torp" på den stora skylten strax till höger om mitten i bilden:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/d3956aa5-9f15-4e38-937c-800e51e3caa1-jpeg.116472/
Jag gjorde mig i ordning för helgens språngmarsch, tog fram alla dokument, pass och diverse utskrifter som jag hade med för att kunna visa att jag hade rätt i sak vid eventuell kontroll och borde släppas igenom. När den främre kabindörren väl öppnades bar det av ned för den mobila trappan med väskan i ena handen, tack o lov vägde den inte så mycket och dokumenten i den andra. Såg personen i den gula västen som skulle eskortera oss till rätt dörr, även om jag numera mycket väl visste att det var dörr 16 som vi skulle in i, och gick rakt mot henne. Dagen till ära var det en ung tjej, det här kan mycket väl ha varit hennes första jobb och rent chansmässigt skulle jag höfta hennes ålder till 20-25 år, svårt att avgöra bakom ansiktsmasken som ändå täcker en stor del av ansiktet. Hon tog täten och ledde rakt mot dörr 16, precis som väntat.
Det var då det hände! Fram till denna punkt hade allt gått så bra...
Berglund skrev:Med en gång var jag på väg på det som var tänkt att bli en busenkel dagstripp tur och retur till Oslo...Klicka för att utvidga...
Berglund skrev:Det var då det hände! Fram till denna punkt hade allt gått så bra...Klicka för att utvidga...
Hahaha, underbart att göra cliffhanger på samma sak två gånger 
Oslo Sandefjord Torp - TRF
Lördag den 19 september
Det tog stopp 1
Det var nu det tog stopp!
Den unga kvinnan visade in mig i dörr 16 och ögonblickligen insåg jag att nu - blir det problem!
Vi hade visserligen landat nästan en hel kvart före utsatt tid, jag hade i vanlig ordning lämnat planet som förste passagerare och nästan av mig själv satt högsta fart mot dörr 16 men av respekt för flygplatspersonalen höll jag mig några steg bakom henne.
In genom dörr 16 och till min stora fasa möttes jag av åsynen:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/24f95f2d-f30b-4ce1-b253-c009b852449b-jpeg.116561/
Wizzairkärran från Katowice hade landat strax före oss med massor av glada polacker, öststatare och andra resenärer. Om man betänker att det tidigare har tagit 4-10 minuter för mig att komma igenom passkontrollen, när jag inte bara varit först i kön. Jag är dessutom svensk, västerländsk man, vältalig med perfekt engelska och flytande svenska, har alla mina papper i ordning, med alla relevanta paragrafer och klausuler utskrivna med ett par stycken tydligt markerade med gul överstrykningspenna. Det framstod omedelbart och närmast som självklart att här kommer det inte att bli min tur på minst en halvtimme! Då gjorde jag ändå den tidskalkylen baserat på att det skulle gå lika snabbt för de glada resenärerna framför mig som det tidigare gått för mig själv. Om man bara försämrar kalkylen en liten smula, baserat på språkförbistring, lägre grad av regelefterlevnad, mindre förberedda passagerare och så vidare skulle jag få stå här i kön ännu längre. Bilden ovan visar kö i rummet som leder in till själva passkontrollen och där inne var det också folk i kö.
Det här gick naturligtvis inte alls för sig!
Jag tänkte inte missa planet "hem" till Amsterdam för övernattning i mitt extra stora, fina hotellrum. Imorgon söndag var ju dessutom min fridag. Med sen direktresa hem till Stockholm skulle jag såhär på sensommaren få en heldag i centrala Amsterdam. Det är ofta en underbar tid nere i centraleuropa och jag hade verkligen sett fram emot att få strosa omkring, njuta av lite öl, byggnaderna och härligt solsken. Något jag inte alls var lika sugen på, var att tillbringa dagen, kvällen och eventuellt även söndagen på ett norskt karantänhotell.
Hur skulle jag nu göra? Någon Priviumkö, fast track eller annan prioritykö fanns här absolut inte:
Det var ingenting att be för - kö är inte för mig!
Jag vände i dörren och småsprang efter den unga kvinnan i den gula västen som lett vägen från planet fram till terminalen och dörr 16. Omedelbart berättade jag att - jag behöver hjälp!
- "I need to be up on the very same aircraft I just arrived on" sade jag med boardingpass till min nya flight i högsta hugg.
Nu började pulsen stiga även på mig själv. Härligt! Äntligen lite press igen, för nu var det på riktigt. Jag lever för ögonblick som dessa och jag kände mig i stunden väldigt levande:
Det hände inte.
Istället ropade den unga kvinnan över plattan efter sin seniora kollega. En kvinna i kanske femtioårsåldern kommer snabbt gåendes och vi gick henne till mötes ute på plattan. Igen deklarerar jag mitt ärende och tänker att nu gäller det att inte verka mystisk eller hemliga gubben. I det här läget är jag djupt beroende av att hon snabbt börjar gilla mig för att hon ska vara villig att hjälpa till. Jag lägger mig platt och säger som det är, att jag är här för att samla flygpoäng och måste med det enda och sista planet tillbaka till Amsterdam idag - annars fastnar jag här. Hon tyckte att det här lät skumt och väldigt mystiskt men uttryckte en smula tveksamt att "jag har hört talas om sådana som dig". Jag förblev tyst, stod bara där och försökte se så söt ut jag bara någonsin kunde där bakom min ansiktsmask.
- "Följ mig!" sade hon och satte raskt fart tillbaka mot terminalen. Hon nämnde att jag måste under alla villkor igenom passkontrollen, inga undantag! Framme vid terminalen drog hon sitt passerkort vid en annan dörr, den ledde in precis framför raden med passkontrollanter och med hög myndig stämma placerar hon in mig först i kön, direkt efter den personen som stod framför passkontrollanten nu. Något snack om att själv välja båset med den snyggaste passkontrollanten var det definitivt inte tal om vid det här tillfället:
Ur askan i elden, här tog det stopp - igen!
Lördag den 19 september
Det tog stopp 1
Det var nu det tog stopp!
Den unga kvinnan visade in mig i dörr 16 och ögonblickligen insåg jag att nu - blir det problem!
Vi hade visserligen landat nästan en hel kvart före utsatt tid, jag hade i vanlig ordning lämnat planet som förste passagerare och nästan av mig själv satt högsta fart mot dörr 16 men av respekt för flygplatspersonalen höll jag mig några steg bakom henne.
In genom dörr 16 och till min stora fasa möttes jag av åsynen:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/24f95f2d-f30b-4ce1-b253-c009b852449b-jpeg.116561/
Wizzairkärran från Katowice hade landat strax före oss med massor av glada polacker, öststatare och andra resenärer. Om man betänker att det tidigare har tagit 4-10 minuter för mig att komma igenom passkontrollen, när jag inte bara varit först i kön. Jag är dessutom svensk, västerländsk man, vältalig med perfekt engelska och flytande svenska, har alla mina papper i ordning, med alla relevanta paragrafer och klausuler utskrivna med ett par stycken tydligt markerade med gul överstrykningspenna. Det framstod omedelbart och närmast som självklart att här kommer det inte att bli min tur på minst en halvtimme! Då gjorde jag ändå den tidskalkylen baserat på att det skulle gå lika snabbt för de glada resenärerna framför mig som det tidigare gått för mig själv. Om man bara försämrar kalkylen en liten smula, baserat på språkförbistring, lägre grad av regelefterlevnad, mindre förberedda passagerare och så vidare skulle jag få stå här i kön ännu längre. Bilden ovan visar kö i rummet som leder in till själva passkontrollen och där inne var det också folk i kö.
Det här gick naturligtvis inte alls för sig!
Jag tänkte inte missa planet "hem" till Amsterdam för övernattning i mitt extra stora, fina hotellrum. Imorgon söndag var ju dessutom min fridag. Med sen direktresa hem till Stockholm skulle jag såhär på sensommaren få en heldag i centrala Amsterdam. Det är ofta en underbar tid nere i centraleuropa och jag hade verkligen sett fram emot att få strosa omkring, njuta av lite öl, byggnaderna och härligt solsken. Något jag inte alls var lika sugen på, var att tillbringa dagen, kvällen och eventuellt även söndagen på ett norskt karantänhotell.
Hur skulle jag nu göra? Någon Priviumkö, fast track eller annan prioritykö fanns här absolut inte:
Det gällde att ta ett exekutivt beslut på sekunden, övriga passagerare från min KLM flygning kom gåendes bakom mig. Om jag inte tog min plats i kön nu, bakom passagerarna från Wizzflighten skulle jag definitivt inte komma igenom på de ungefär 30 minuter som jag hade tillgodo, tills planet mot Amsterdam skulle gå igen.Berglund skrev:Privium och deras löfte till mig som kund/medlem - att jag kommer först i könKlicka för att utvidga...
Det var ingenting att be för - kö är inte för mig!
Jag vände i dörren och småsprang efter den unga kvinnan i den gula västen som lett vägen från planet fram till terminalen och dörr 16. Omedelbart berättade jag att - jag behöver hjälp!
- "I need to be up on the very same aircraft I just arrived on" sade jag med boardingpass till min nya flight i högsta hugg.
Nu började pulsen stiga även på mig själv. Härligt! Äntligen lite press igen, för nu var det på riktigt. Jag lever för ögonblick som dessa och jag kände mig i stunden väldigt levande:
Jag var fullt medveten om att nu provocerade jag systemet och reglerna - igen! Nu var jag, återigen, i en sådan situation där jag var i starkt behov av hjälp från en utomstående och allt, verkligen allt, handlade om att snabbt presentera ett begripligt problem, på ett rimligt sätt och förmå personen att gilla mig tillräckligt för att sedan välja att hjälpa mig:NyfikenGrau skrev:bara den där grejen att gå till transferdisken på CDG för att skaffa sig ett problem till när man minst behöver detKlicka för att utvidga...
Den unga kvinnan i gul väst tvekade lite, sade att jag måste gå tillbaka till dörr 16. Jag förklarade glatt bakom min ansiktsmask att om jag ställer mig i kön, då kommer jag garanterat inte att hinna. Drömscenariot som jag själv såg framför mig var att hon, mer eller mindre på eget bevåg, här ute på plattan, skulle leda mig på utsidan av terminalen, förbi passkontrollen och att hon själv sedan skulle ta mitt boardingkort, gå in till gatepersonalen och boarda mig där medan jag snällt väntade kvar ute på plattan. Allt för att hon sedan skulle knuffa upp mig på planet och vara av med mig och problemet.Berglund skrev:Därefter blev jag tyst och stod bara kvar och tittade på honom. Det är här som den mentalt starkaste vinner och jag har inte för vana att förlora sådana här mentala show downs. Jag stod kvar helt orörlig, log lätt och visste så väl att den förste som rör sig - han förlorar.Klicka för att utvidga...
Det hände inte.
Istället ropade den unga kvinnan över plattan efter sin seniora kollega. En kvinna i kanske femtioårsåldern kommer snabbt gåendes och vi gick henne till mötes ute på plattan. Igen deklarerar jag mitt ärende och tänker att nu gäller det att inte verka mystisk eller hemliga gubben. I det här läget är jag djupt beroende av att hon snabbt börjar gilla mig för att hon ska vara villig att hjälpa till. Jag lägger mig platt och säger som det är, att jag är här för att samla flygpoäng och måste med det enda och sista planet tillbaka till Amsterdam idag - annars fastnar jag här. Hon tyckte att det här lät skumt och väldigt mystiskt men uttryckte en smula tveksamt att "jag har hört talas om sådana som dig". Jag förblev tyst, stod bara där och försökte se så söt ut jag bara någonsin kunde där bakom min ansiktsmask.
- "Följ mig!" sade hon och satte raskt fart tillbaka mot terminalen. Hon nämnde att jag måste under alla villkor igenom passkontrollen, inga undantag! Framme vid terminalen drog hon sitt passerkort vid en annan dörr, den ledde in precis framför raden med passkontrollanter och med hög myndig stämma placerar hon in mig först i kön, direkt efter den personen som stod framför passkontrollanten nu. Något snack om att själv välja båset med den snyggaste passkontrollanten var det definitivt inte tal om vid det här tillfället:
Istället fick jag ta det som anvisades. Det blev en "fullvuxen" manlig passkontrollant. Han är nog är den personen här på flygplatsen som alltid tar två bullar i fikarummet på fredagar, om vi säger så...Berglund skrev:Dagen till ära fanns det tre bemannade bås och jag valde det med den unga, blonda norska kvinnan i.Klicka för att utvidga...
Ur askan i elden, här tog det stopp - igen!
big-birger
New member
Berglund skrev:Ur askan i elden, här tog det stopp - igen!Klicka för att utvidga...
Googlade "cliffhanger" och hittade en bild på @Berglund . Väntar på spännande fortsättning!
Oslo Sandefjord Torp - TRF
Lördag den 19 september
Det tog stopp 2
Det var nu det tog stopp - igen!
Han gillade mig inte alls! Den "fika-glada" norska passkontrollanten satt och pöste i sin hytt. Han gillade mig verkligen inte. Någonting retade honom, om det var att jag hade - med god och tacksam hjälp av flygplatspersonalen - trängt mig först i kön, om det var min självklara attityd med vilken jag bara förutsatte att jag skulle komma igenom, om det var min stora hög med olika papper som jag presenterade direkt tillsammans med mitt pass - det vet jag inte.
-"Are you from Sweden?" frågade han.
Jodå, det var och är jag ju. Det visar om inte annat mitt pass som jag precis har gett dig, tänkte jag tyst. Det stod genast klart att den här passkontrollanten och jag aldrig skulle komma att fira nyårsafton ihop, kemin fungerade verkligen inte och det skar sig ordentligt, direkt.
-"Gränsen är stängd" deklarerade han högt och med myndig basröst.
Jojo, jag är naturligtvis fullt medveten om att gränsen är stängd, svarade jag, men nu är det såhär att eftersom jag har haft corona och därefter i tre olika tester påvisat antikroppar faller jag i en särskild undantagsgrupp, definierad av det norska hälsoministeriet själva.
Det var ungefär här som han blev osäker. Samtidigt som jag själv hade superbråttom tvingades jag jobba stenhårt inom mig själv för att hålla nerver, röst och hela mitt yttre lugnt. Till inget pris i världen ville jag ge den här passkontrollanten någon anledning att ta mig åt sidan och hålla mig kvar. Då skulle jag missa planet tillbaka. Jag var glad och tacksam för att vi hade landat nästan en hel kvart före utsatt tid men tiden försvann väldigt fort för mig just nu!
Passkontrollanten frågade var jag bodde och slog upp min adress på Google Maps! Helt klart var det något med mig som triggade hans intresse och samtidigt starka ogillande av mig. Han fortsatte att fråga och jag gjorde mitt bästa för att behålla lugnet och svara sakligt, varje gång. Han hade säkert tio olika frågor till mig och det blev inte bättre när jag, i all ärlighet, påtalade att jag varit här tre gånger redan den senaste månaden och visade min KLM app på telefonen med de tidigare resorna. Jag berättade om de dubbla poängen och att jag var här för att samla flygpoäng. Det köpte han inte alls. Jag kände att nu är det inte långt borta att han plockar mig åt sidan för utfrågning och i värsta fall lämnar över mig till tullen för visitering. Något sådant hade jag verkligen vare sig tid eller lust till!
Jag verkligen hatar när myndighetspersoner, som har makt över mig och min situation, har fel. Ännu mer så när jag vet att de har fel och att jag har rätt. Det här var ett sådant fall. Visserligen stod det på det norska hälsoministeriets webbsida att man var tvungen att ha ett PCR-test som visade genomgången coronainfektion och antikroppar, utav alla mina test hade jag inte just exakt ett sådant men två av mina test var blodprov som skickats på labbanalys och ett var snabbtest. Här hade passkontrollanten kunnat slå ner på mina argument, om han hade känt till reglerna och helt korrekt nekat mig inresa. Jag hade inte för avsikt att hjälpa honom med den argumentationen utan vidhöll att här är tre av varandra oberoende tester, med ett par veckor mellan sig, som alla påvisar antikroppar och menade att det var skäl nog för honom att släppa igenom mig.
Passkontrollanten blev sur och försökte på alla sätt krångla men vi kom till ett läge där han inte hade fler frågor och det blev tyst mellan oss. Jag försökte se så söt och älskvärd ut som möjligt där bakom mitt munskydd, med hopp om att han skulle falla till föga och släppa igenom mig. Vi bara tittade på varandra. Då plockade han upp ett äss ur ärmen och ringde en vän!
Jag antar att det var passkontrollantens överordnade som, på något sätt som bryter mot en mängd fysikaliska lagar, kom in i den trånga hytten där min passkontrollant redan tog upp allt befintligt utrymme. Två kroppar som samtidigt upptar samma plats, Einstein hade varit minst sagt fascinerad! Riktigt hur det gick till hann jag aldrig reda ut.
Klockan fortsatte att gå och jag tänkte att nu har jag fått en ny chans, med en ny person. Nu måste jag få denne att gilla mig och det måste gå undan! Helt fräckt avbröt jag min tidigare passkontrollant som satt på stolen och flämtade fram orden för att försöka förklara för sin överordnade vem jag var och vad problemet var. Jag tog ton, talade med fast och lugn stämma som inte låter sig avbrytas och pratade helt fräckt över honom, direkt till den överordnade.
Efter lite snabbt övervägande hade jag gjort bedömningen att det får bära eller brista, nu kör jag. Antingen kommer jag igenom eller så tar de mig, då får jag väl tillbringa eftermiddagen och troligtvis natten i norskt häkte eller på något snofsigt karantänhotell. Det var inget trevligt scenario, jag ville förstås tillbaka till Amsterdam för att sova i mitt stora fina rum för att sedan ha hela söndagen till att strosa runt i centrala Amsterdam. Njuta av en öl i den vackra sensommarsolen och återigen få ta del av den mycket speciella arkitekturen som finns där. Mysiga små gränder och de många kanalerna.
Jag såg inte ens till min gamle passkontrollant utan fokuserade fullständigt på den nytillkomne. Sakligt och ordentligt berättade jag om flygpoängen, att jag varit här förut och att det till och med gick alldeles utmärkt för min del att de nekade mig inresa - bara de följde mig ut till planet som strax skulle gå tillbaka till Amsterdam. Jag hade visserligen sett fram emot en snabb teknisk paus på flygplatsen men det är inte utan att man får vara beredd att göra uppoffringar!
Den överordnade lyssnade på mig, gjorde någon slagning i datorn och hittade ingen anledning stark nog att kvarhålla mig eller neka mig inresa. Det verkade helt enkelt troligt att min historia stämde och efter visst knorrande från min förste passkontrollant - lät det mig gå!
Nu var god råd dyra!
Jag var fortfarande tvungen att hinna ut i ankomsthallen, vända och rusa in genom säkerhetskontrollen, genom tax free butiken och ut till gaten. Det var verkligen stressigt nu!
Jag var i varje fall glad för att jag hade valt att lämna dator, elektronik och vätskor kvar på hotellrummet i Hoofdorp, det gjorde att säkerhetskontrollen i alla fall gick några sekunder snabbare att genomföra. Som vanligt vid den här tiden var det ingen kö och en ensam Securitasvakt bemannade den enda linjen som fanns här. Jag ställer gärna upp på slumpvisa kontroller men den här gången klarade jag mig utan något sådant och var snabbt ute på andra sidan. Nu gällde det!
Jag kom ut i avgångshallen kl 16:08 och såg följande kö:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/7cde4b55-7c22-48eb-be44-282248ed1193-jpeg.116726/
Nu kändes det ändå lugnt. Jag skulle hinna med planet tillbaka! Det strulade med flera personers boarding och en handfull passagerare ombads att gå åt sidan, lite märkligt tänkte jag, planet kan väl knappast vara fullt?
Jag bordades klockan 16:20, då var jag sist men före de som fått kliva åt sidan:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/297dde4e-14b2-4f6b-bc5f-91d7c2705512-jpeg.116727/
Strax därefter var jag ute på plattan, glad och lycklig över att - återigen - ha kommit igenom passkontrollen:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/825db767-47eb-44a4-a194-85be6c6c43ae-jpeg.116728/
Men den här gången var det på håret, det kunde mycket väl ha tagit stopp här idag.
Jag blev ensam i businesskabinen och ser från min plats hur de sista personerna kommer ombord, klockan 16:32 tog jag följande bild:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/ec42608e-911a-4f24-9a09-77b358e9e962-jpeg.116729/
Då ska man komma ihåg att vi hade ordinarie avgångstid klockan 16:30. Nåja, inga problem tänkte jag. Några minuter hit eller dit gör ingen skillnad, jag kommer tillbaka till Amsterdam i god tid i vilket fall som helst. Det var vad jag trodde, då. Lyckligt ovetandes om vad som komma skulle.
Totalt var vi ungefär 15 passagerare ombord, långt ifrån fullt, snarare sorgligt tomt! I samband med att siste passagerare hade boardat ropades det som vanligt ut i högtalarsystemet: "Boarding completed" men den främre dörren stängdes inte. Med ens fick jag en otäck känsla av att något var fel!
Klockan 16:35 försvann plötsligt allt lyset ombord på flygplanet. Den främre dörren var i fullt öppet läge och trappan var fortfarande dockad mot flygplanskroppen.
Kaptenen kom ut i den mörka kabinen, frågade om alla kunde höra honom, började sedan tala och nu såg det mörkt ut...
Det var här det tog stopp - igen!
Lördag den 19 september
Det tog stopp 2
Det var nu det tog stopp - igen!
Han gillade mig inte alls! Den "fika-glada" norska passkontrollanten satt och pöste i sin hytt. Han gillade mig verkligen inte. Någonting retade honom, om det var att jag hade - med god och tacksam hjälp av flygplatspersonalen - trängt mig först i kön, om det var min självklara attityd med vilken jag bara förutsatte att jag skulle komma igenom, om det var min stora hög med olika papper som jag presenterade direkt tillsammans med mitt pass - det vet jag inte.
-"Are you from Sweden?" frågade han.
Jodå, det var och är jag ju. Det visar om inte annat mitt pass som jag precis har gett dig, tänkte jag tyst. Det stod genast klart att den här passkontrollanten och jag aldrig skulle komma att fira nyårsafton ihop, kemin fungerade verkligen inte och det skar sig ordentligt, direkt.
-"Gränsen är stängd" deklarerade han högt och med myndig basröst.
Jojo, jag är naturligtvis fullt medveten om att gränsen är stängd, svarade jag, men nu är det såhär att eftersom jag har haft corona och därefter i tre olika tester påvisat antikroppar faller jag i en särskild undantagsgrupp, definierad av det norska hälsoministeriet själva.
Det var ungefär här som han blev osäker. Samtidigt som jag själv hade superbråttom tvingades jag jobba stenhårt inom mig själv för att hålla nerver, röst och hela mitt yttre lugnt. Till inget pris i världen ville jag ge den här passkontrollanten någon anledning att ta mig åt sidan och hålla mig kvar. Då skulle jag missa planet tillbaka. Jag var glad och tacksam för att vi hade landat nästan en hel kvart före utsatt tid men tiden försvann väldigt fort för mig just nu!
Passkontrollanten frågade var jag bodde och slog upp min adress på Google Maps! Helt klart var det något med mig som triggade hans intresse och samtidigt starka ogillande av mig. Han fortsatte att fråga och jag gjorde mitt bästa för att behålla lugnet och svara sakligt, varje gång. Han hade säkert tio olika frågor till mig och det blev inte bättre när jag, i all ärlighet, påtalade att jag varit här tre gånger redan den senaste månaden och visade min KLM app på telefonen med de tidigare resorna. Jag berättade om de dubbla poängen och att jag var här för att samla flygpoäng. Det köpte han inte alls. Jag kände att nu är det inte långt borta att han plockar mig åt sidan för utfrågning och i värsta fall lämnar över mig till tullen för visitering. Något sådant hade jag verkligen vare sig tid eller lust till!
Jag verkligen hatar när myndighetspersoner, som har makt över mig och min situation, har fel. Ännu mer så när jag vet att de har fel och att jag har rätt. Det här var ett sådant fall. Visserligen stod det på det norska hälsoministeriets webbsida att man var tvungen att ha ett PCR-test som visade genomgången coronainfektion och antikroppar, utav alla mina test hade jag inte just exakt ett sådant men två av mina test var blodprov som skickats på labbanalys och ett var snabbtest. Här hade passkontrollanten kunnat slå ner på mina argument, om han hade känt till reglerna och helt korrekt nekat mig inresa. Jag hade inte för avsikt att hjälpa honom med den argumentationen utan vidhöll att här är tre av varandra oberoende tester, med ett par veckor mellan sig, som alla påvisar antikroppar och menade att det var skäl nog för honom att släppa igenom mig.
Passkontrollanten blev sur och försökte på alla sätt krångla men vi kom till ett läge där han inte hade fler frågor och det blev tyst mellan oss. Jag försökte se så söt och älskvärd ut som möjligt där bakom mitt munskydd, med hopp om att han skulle falla till föga och släppa igenom mig. Vi bara tittade på varandra. Då plockade han upp ett äss ur ärmen och ringde en vän!
Jag antar att det var passkontrollantens överordnade som, på något sätt som bryter mot en mängd fysikaliska lagar, kom in i den trånga hytten där min passkontrollant redan tog upp allt befintligt utrymme. Två kroppar som samtidigt upptar samma plats, Einstein hade varit minst sagt fascinerad! Riktigt hur det gick till hann jag aldrig reda ut.
Klockan fortsatte att gå och jag tänkte att nu har jag fått en ny chans, med en ny person. Nu måste jag få denne att gilla mig och det måste gå undan! Helt fräckt avbröt jag min tidigare passkontrollant som satt på stolen och flämtade fram orden för att försöka förklara för sin överordnade vem jag var och vad problemet var. Jag tog ton, talade med fast och lugn stämma som inte låter sig avbrytas och pratade helt fräckt över honom, direkt till den överordnade.
Efter lite snabbt övervägande hade jag gjort bedömningen att det får bära eller brista, nu kör jag. Antingen kommer jag igenom eller så tar de mig, då får jag väl tillbringa eftermiddagen och troligtvis natten i norskt häkte eller på något snofsigt karantänhotell. Det var inget trevligt scenario, jag ville förstås tillbaka till Amsterdam för att sova i mitt stora fina rum för att sedan ha hela söndagen till att strosa runt i centrala Amsterdam. Njuta av en öl i den vackra sensommarsolen och återigen få ta del av den mycket speciella arkitekturen som finns där. Mysiga små gränder och de många kanalerna.
Jag såg inte ens till min gamle passkontrollant utan fokuserade fullständigt på den nytillkomne. Sakligt och ordentligt berättade jag om flygpoängen, att jag varit här förut och att det till och med gick alldeles utmärkt för min del att de nekade mig inresa - bara de följde mig ut till planet som strax skulle gå tillbaka till Amsterdam. Jag hade visserligen sett fram emot en snabb teknisk paus på flygplatsen men det är inte utan att man får vara beredd att göra uppoffringar!
Den överordnade lyssnade på mig, gjorde någon slagning i datorn och hittade ingen anledning stark nog att kvarhålla mig eller neka mig inresa. Det verkade helt enkelt troligt att min historia stämde och efter visst knorrande från min förste passkontrollant - lät det mig gå!
Nu var god råd dyra!
Jag var fortfarande tvungen att hinna ut i ankomsthallen, vända och rusa in genom säkerhetskontrollen, genom tax free butiken och ut till gaten. Det var verkligen stressigt nu!
Jag var i varje fall glad för att jag hade valt att lämna dator, elektronik och vätskor kvar på hotellrummet i Hoofdorp, det gjorde att säkerhetskontrollen i alla fall gick några sekunder snabbare att genomföra. Som vanligt vid den här tiden var det ingen kö och en ensam Securitasvakt bemannade den enda linjen som fanns här. Jag ställer gärna upp på slumpvisa kontroller men den här gången klarade jag mig utan något sådant och var snabbt ute på andra sidan. Nu gällde det!
Jag kom ut i avgångshallen kl 16:08 och såg följande kö:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/7cde4b55-7c22-48eb-be44-282248ed1193-jpeg.116726/
Nu kändes det ändå lugnt. Jag skulle hinna med planet tillbaka! Det strulade med flera personers boarding och en handfull passagerare ombads att gå åt sidan, lite märkligt tänkte jag, planet kan väl knappast vara fullt?
Jag bordades klockan 16:20, då var jag sist men före de som fått kliva åt sidan:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/297dde4e-14b2-4f6b-bc5f-91d7c2705512-jpeg.116727/
Strax därefter var jag ute på plattan, glad och lycklig över att - återigen - ha kommit igenom passkontrollen:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/825db767-47eb-44a4-a194-85be6c6c43ae-jpeg.116728/
Men den här gången var det på håret, det kunde mycket väl ha tagit stopp här idag.
Jag blev ensam i businesskabinen och ser från min plats hur de sista personerna kommer ombord, klockan 16:32 tog jag följande bild:
https://www.businessclass.com/forum/attachments/ec42608e-911a-4f24-9a09-77b358e9e962-jpeg.116729/
Då ska man komma ihåg att vi hade ordinarie avgångstid klockan 16:30. Nåja, inga problem tänkte jag. Några minuter hit eller dit gör ingen skillnad, jag kommer tillbaka till Amsterdam i god tid i vilket fall som helst. Det var vad jag trodde, då. Lyckligt ovetandes om vad som komma skulle.
Totalt var vi ungefär 15 passagerare ombord, långt ifrån fullt, snarare sorgligt tomt! I samband med att siste passagerare hade boardat ropades det som vanligt ut i högtalarsystemet: "Boarding completed" men den främre dörren stängdes inte. Med ens fick jag en otäck känsla av att något var fel!
Klockan 16:35 försvann plötsligt allt lyset ombord på flygplanet. Den främre dörren var i fullt öppet läge och trappan var fortfarande dockad mot flygplanskroppen.
Kaptenen kom ut i den mörka kabinen, frågade om alla kunde höra honom, började sedan tala och nu såg det mörkt ut...
Det var här det tog stopp - igen!
big-birger
New member
Väntar redan på spännande fortsättning. 