Att resa ensam på semester?

[palmen]

Jag reser för det mesta på egen hand och ser det oftast som något positivt då jag kan bestämma helt och hållet över min egen tid och vad jag vill göra. Vissa dagar är man bara trött på allt och spenderar större dagen på hotellrummet och andra dagar är man ute och far i 18 timmar.

Nackdelen är för min egen del att jag inte har någon som kan köra mig till alla kul ölställen (framförallt i USA). Ska man köra själv får man ju ställa bilen efter en öl och sedan åka uber istället vilket kan bli rätt saftig nota över en vecka. Är man två och kan dela på körningen så kan man alltid köra varannan dag och avsluta dagarna med att ställa bilen och ta uber till sista stället.
Sen tycker jag personligen att det är roligare att deta upplevelsen med någon, finns vissa resmål jag drar mig för att besöka då jag inte vill uppleva dom själv.
Att dela kostnad för hotellrum är också en fördel, det blir oftast den största utgiften för min del när jag reser, framfröallt i USA där dollarn är allt annat än fördelaktig just nu för oss.

Med det sagt så skulle jag nog säga att jag helt reser med minst en till person, men jag backar inte för att resa själv. Ofta blir det att jag bokar något så får man se om några fler vill hänga på.

 

[DOEL]

Avslutar just nu ca 2 veckors ensamresa till USA (jourkompledigt och sambons semester var slut för året) på ett sätt väldigt skönt att kunna göra precis vad man vill när man vill. Å andra sidan ganska ensamt och jobbigt med tidsskillnaden när man ringer hem. Dock lättare att hitta biljetter i LH F för en än för två (30 min till boarding nu)

 

[Hubert]

Jag uppskattar att resa själv och resa med familjen. Jag har förmånen att ”få” åka på kortare turer själv av min fru och oftast blir det tre dagar i NY där jag strosar omkring och bara insuper staden jag aldrig får nog av... sedan reser vi ibland på någon kortare tur ensamma utan barn men oftast hela familjen.

Kort sagt så fyller våra resor olika behov

 

[JGG]

Jag reser ofta ensam och jag har inte tyckt att det känns tråkigt eller så. Sedan beror det på vilket resmål såklart. Kanske inte det roligaste att ta sig till en ren beach resort och ligga där ensam. Jag håller med JohnR att ibland känns det skönt att ha någon att dela upplevelser med men inte nödvändigt.
Nackdelen är att det kan bli dyrare om man gillar att bo på bättre hotell då det oftast inte finns enkelrumspriser. Men och andra sidan reser man med en kompis och vill ha ett större rum/suite så kan det vara svårt med att få två singelsängar. Det är som om man inte kan få ha det bästa utan att vara ett par som reser.
Hoppas du får en bra resa till LA och träffar några filmstjärnor...

 

[ResenärenLars]

Förr, innan jag skaffade familj, så reste jag alltid ensam. Mitt främsta skäl till detta var flexibiliteten, att kunna göra vad man själv vill och att snabbt kunna ändra sina planer om något mer intressant och spännande dyker upp.

Efter att jag bildade familj så har jag dock valt att inte resa ensam. Jag reser så mycket ändå, i tjänsten och utan familjen, att jag inte vill ha semester utan dem. Däremot så händer det att vi delar upp oss ibland, dvs. att vi reser ut vid olika tidpunkter, strålar samman på destinationen och sedan reser hem antingen tillsammans eller uppdelade. Ibland så reser jag iväg en helg eller en vecka med enbart barnen och ibland enbart med hustrun.

När jag reser i tjänsten så föredrar jag faktiskt att resa själv och stråla samman med kollegorna på destinationen. Vid de tillfällen som jag stannar borta över helgen tar jag vanligtvis tillfället i akt att turista på egen hand, men om en kollega också skulle befinna sig på samma plats just då så har jag inget emot att turista ihop, under förutsättning att vi är överens om vad vi vill göra.

 

[Deleted member 4140]

Jag gillar att festa och då försöker jag besöka olika events/partyn i Asien på egen hand. Förutom det så reser jag även tillsammans med min fru och vi brukar planera några turist grejer ibland, dock har vi som en regel att undvika transporter så ofta som det går. Vi brukar promenera långa sträckor och sätta någon hög byggnad som riktmärke, sen hittar vi saker på vägen som man säkerligen inte skulle upptäckt om man suttit på ett tåg eller en buss.

Vi bor oftast billigt eftersom jag personligen inte ser vitsen att hänga inne på ett hotellrum. Däremot om vi ska fira något så bor vi oftast på finare ställen. reser dock för det mesta i Asien så kan inte svara på hur det är i USA.
Tar dock seden dit man kommer och försöker inte spela dum turist som sätter mig på donken, då kan man lika gärna stanna hemma.

 

[OttoFerdinand]

Jag reste själv för första gången i slutet av sommaren och älskade det. Kunde äntligen besöka obskyra länder (Azerbajdzjan och Georgien) som jag aldrig lyckats pitcha in till vänner tidigare. Bodde bara på hostel och valde varje dag om jag ville umgås med andra eller gå runt helt själv. Blev bra vänner med några pakistanier så det blir troligtvis en ny resa till Islamabad i 2019!

 

[Hachans]

Lärde mig resa själv efter att jag blev dumpad av min förra tjej av tjejen jag träffade efter som uppmuntrade mig att prova. Och det var helt rätt beslut. Så himla skönt att slippa vänta på att planeterna står i rad så att kompisar har pengar/tid/vilja att hänga på. Man kan göra precis vad man vill och längs vägen träffar man roliga människor.

Nu har jag en sambo som inte alls är lika svårflirtad när det gäller att hänga med på tokigheter så nu blir det inte lika mycket själv längre. På gott och ont.

 

[Tongen2]

Intressant tråd!

Första gången jag reste själv var från Australien till Nya Zeeland. Jag dumpade polarna som jag rest till Australien med för att jag var less på dom och deras sällskap efter 7 månaders konstant socialt liv. Flög över till NZ och reste runt själv i en månad. Då var jag 20 år gammal, och sedan dess har mitt ensamresande fortsatt.
Jag reser inte så länga perioder, numera max upp till en vecka. Bor på vandrarhem och socialiserar med personer på vandrarhemmet från alla världens hörn. Det bästa med vandrarhem är att jag kan vara social när jag vill och även dra mig tillbaka utan att det är konstigt på något vis.
När jag reser med sällskap, som självklart också händer rätt ofta, så blir jag ofta ganska less på den sociala vardagen. Ja du har rätt, jag är lite av en ensamvarg och uppskattar min egna tid för mig själv.
Med det sagt tror jag också det kan vara nyttigt att resa själv och vara själv. Man, jag, hinner reflektera mycket över sitt privatliv och filosofera mycket på livet. Stanna upp från den sociala vardagen och ta tillvara på sin ensamhet kan vara ack så viktigt idag. Tycker jag.

Om 2 veckor åker jag till Miami där jag stannar i en vecka, själv även denna gången. Bor på ett vandrarhem och har en hyrbil som jag tänk använda för lite utflykter. Jag åker dit utan några som helst planer på vad jag ska göra och får se vart dagen tar mig någonstans. Är du i närheten? Hojta till så kan vi säkerligen ta en öl och vara social med varandra!

 

[Walter]

Nackdel: Ensamt? Tråkigt?

Har också rest en del själv på weekends, tycker det fungerar bra. Finns mycket stora stigman med att åka själv, det är trams. Jag har alltid haft superkul på de resorna, och ensam blir man aldrig, jag har alltid stött på nån person för eller senare och hamnat på galna upptåg.

Tre saker är viktiga för mig, för det första destinationen: åk nånstans där det inte går att ha tråkigt (New York, Berlin, Tokyo). För det andra: den egna inställningen, när jag åkt själv för att jag är "ensam" (ingen bättre hälft, ingen polare har tid/lust/råd) fokuserar jag på att jag väljer att resa för att se resmålet och att jag hade varit lika ensam hemma - När jag har "rest själv" (antingen i relation eller aktivt valt att inte åka med en kompis) då värdesätter jag min tid för mig själv och fokuserar på resmålet. För det tredje, bo på nått ställe du gillar, själv vill jag ha ljus stora hotellrum - tanken på att resa själv och sova i en garderob är deppig!