Jag vet inte vilka avtal som är brukliga i kontrakts-lounge-branschen, men jag utgick från en bas-idé att den som driver en verksamhet faktiskt alltid tar kostnadsrisken (för personal, varulager, osv). En sorts risk-reward resonemang - ju större del av intäkterna som är garanterade, desto mindre anledning för köparen att betala någon premium.
Typ, om du köper in spräckliga skjortor från Bangladesh och H&M ska garantera att köpa 100% av dina produkter finns ingen anledning för H&M att betala ett öre mer än vad de själva skulle ha betalt direkt till tillverkaren.
Sedan kan nog en lounge-operatör bygga upp stora intäkts-garantier genom att dela marknaden. De har 10 möjliga köpare och lyckas att få var och en av de att garantera att de köper minst 12% av din volym, till ett högt snittpris. Det är fortfarande billigare än att starta eget samtidigt som lounge-operatören är garanterad en vinst. Så du har en poäng där.
Men det är där min jämförelse med check-in kommer in. Varför väljer SAS då att ha mängder av bemannade check-in diskar i Helsingfors? Logiskt sett borde de ju hyra in sig i 20-30 check-in maskiner och sedan på sin höjd ha en disk bemannad torsdagar udda veckor. Ungefär som i Köpenhamn.