Reserapport: Revelstoke (och San Francisco)

[bajenludde]

Tjenare! Under ett tag har jag varit inne på forumet och lusläst trådar i princip varje dag. Jag tycker verkligen att det är en fantastiskt plats och otroligt att det finns så många personer som kan så mycket om resor och flyg.



Hittills har jag själv dock hållit mig i bakgrunden och inte postat särskilt mycket inlägg. Men för att ge tillbaka lite till det forum som gett mig så mycket, så tänkte jag försöka mig på att skriva en reserapport. Förhoppningsvis kan den vara till glädje och/eller inspiration för någon. Den blir inte live eller semi-live på något sätt, även om den skett i närtid (kom hem i går).



Som ni säkert sett på trådtiteln så bar det av till Kanada och USA, närmare bestämt San Francisco, CA och Revelstoke, BC. Totalt var det åtta flygningar, enligt följande:



ARN-CPH SAS Plus

CPH-SFO SAS Plus

SFO-YVR Air Canada Ekonomi

YVR-YLW Air Canada Ekonomi

YLW-YVR Air Canada Ekonomi

YVR-SFO Air Canada Ekonomi

SFO-CPH SAS Business

CPH-ARN SAS Plus



Som ni ser blir det ett par sträckor som många här inne säkert kan utan och innan. Då tänker jag givetvis främst på SAS-benen. Att flyga mellan USA och Kanada kan dock säkert vara nytt för några, och att flyga till YLW säkert nytt för de flesta.



Resan pågick under 14 dagar och min grundtanke är att lägga upp ett inlägg per dag som resan pågick. Eventuellt kan några dagar bli uppdelade på fler inlägg för att jag ska få med all text och alla bilder. Detta innebär även att rapporten kommer att innehålla betydligt mer än bara flygningar, utan hela resan kommer att berättas om.



Värt att tillägga är att detta inte är någon bonusresa utan allt är betalat med pengar. Därav lite ”tråkigare” flygningar med Air Canada, men kanske mer likt hur gemene man faktiskt reser. Detsamma gäller hotellen. Det blir inga flådiga sådana, men ändå bra hotell till vad undertecknad anser vara rimliga priser med bra lägen. Även detta ger kanske en mer rimlig bild kring hur gemene man faktiskt reser om man ger sig ut på resor likt denna.



Har ni några frågor är ni varmt välkomna att ställa dem löpande i tråden 



Målbilden är att första ”riktiga” inlägget ska komma upp under kvällen. Fortsättning följer!

 

[bajenludde]

DAG 1: Torsdag 2 februari

Så var det då dags för vinterns stora resa. Förväntningarna var på topp när jag stressad började bege mig ut mot Arlanda under senförmiddagen. Stressen berodde på att jag fastnat i en två timmar lång telefonkö till Bajens platsbytardagar gällande säsongskort. Då det var lite tight med tid fick det därför bli Arlanda Express ut till flygplatsen istället för det planerade pendeltåget till Märsta och sedan buss. Tack vare detta blev det en smidig färd ut till flygfältet. Kort kö till både incheckningsdisk och security gjorde att jag ändå gott och väl hann få i mig lite god lunch i guldloungen. Här var det dock väldigt mycket folk. Så mycket folk att jag fick leta länge innan jag över huvudtaget hittade en sittplats.

Lunch i guldloungen på ARN.
​

Status på Hallands Fläder den 2 februari klockan 12.52.
​Efter detta blev det då dags för resans första av åtta flygningar.



Flyg nummer 1: Stockholm-Köpenhamn, SK1423, ARN-CPH.

Kabinklass: Plus.

Avgångstid: 13:38.

Ankomsttid: 14:34.

Total flygtid: 56 minuter.

Plats: 2C (Aisle).

Flygplan: OY-KBB, Airbus 320 (Hjörulf Viking).

Hjörulf Viking.​

Flyget var något försenat från Oslo, men avgick ändå i princip i tid ner till Köpenhamn. Förseningen berodde på problem med framdörren på planet. Alla tvingades därmed kliva på via bakdörren och boarding skedde därför via plattan. Jag minns det som smockfullt i SAS Go, men framme i Plus hade vi ett tomt säte mellan fönsterplats och plats vid gången. Vid serveringen skedde språkförbistring med det norska CC:t. Jag bad om att få en chokladboll och en Fanta om detta gick för sig. ”Absolut” sa flygvärden och gav mig en chokladboll innan han gick vidare till nästa rad. Jag stirrade ner på lådan med min chokladboll och betraktade den, samtidigt som jag reflekterade över vad som nyss skett. Visst sa jag att jag ville ha en Fanta också? Ja, visst gjorde jag det. Hade jag missuppfattat något eller var det flygvärden som gjort det? Efter ett par sekunders funderande så vände jag mig om i stolen och frågade försynt om de hade någon Fanta. Flygvärden backade då tillbaka och bad om ursäkt och sa att han hade förstått mig fel. Han lät meddela att Fanta inte finns på SAS-flygningar och att han därför hade tolkat det som att jag hade med egen Fanta som jag tänkt dricka. Det var också därför han svarat ”Absolut”, eftersom det är tillåtet att dricka medhavd alkoholfri dryck på SAS-flyg. Jag förstod inte hur han kunde missuppfattat mig så grovt, men tog det hela med ro och vi båda skrattade gott åt alltihop. Jag fick därefter en Sprite istället och avnjöt denna tillsammans med Hedh Escalantes mästerverk fram tills det var dags för landning på Kastrup.

Tilltugg på planet.​

Landningen på Kastrup gick fint och i samband med att jag slog av flygplansläget på telefonen dök det upp notiser om att jag inte var ensam svensk på flygplatsen. IFK Göteborgs plan till Spanien hade tvingats nödlanda efter misstanke om att man inte tömt sina fotbollar på luft. Om jag hade någon förhoppning av att springa ihop med dem och få utdela någon skämtsam gliring så grusades denna av att vårt plan blev stående på plattan en ganska bra stund. Ingen gate fanns tillgänglig. Tillslut fick vi glida runt hela flygfältet och kliva av i vad som kändes som någon form av annex. En ganska tight anslutning till nästa flyg gjorde att det nu blev lite tidspress. Vi verkade dock vara många som skulle vidare med San Francisco-flyget, då jag hörde CC säga till ett flertal andra passagerare att det var helt lugnt, vi skulle hinna gott och väl. Som tidigare nämnt var ju framdörren dock trasig. Detta innebar att vi i Plus fick kliva av allra sist. Detta gjorde i sin tur att något besök i guldloungen inte var att tänka på längre, utan det var bara att bege sig bort till USA-gaterna direkt. Detta gjordes efter att jag mött upp mitt resesällskap, som tidigare under dagen anlänt till Kastrup från GOT.



Jag inser här att min förhoppning om ett inlägg per dag sprack redan under dag 1. Nästa inlägg blir om flygningen CPH-SFO, samt resten av dagen i San Francisco. Förhoppningsvis kommer detta inlägg upp under morgondagen 

 

[bajenludde]

DAG 1: Torsdag 2 februari, fortsättning



Ingen kö till passkontrollen gjorde hela den proceduren väldigt smidig. Efter den blev jag och ressällskapet invinkade åt sidan av SAS-personal för att lämna in blanketten där vi skriver under att vi är vaccinerade. Detta skedde vid specifika diskar, istället för som i somras när jag reste till LAX då allt skedde lite hipp som happ utanför gaten. Betydligt bättre och smidigare system nu. Därefter blev det dags för boarding till resans andra flygresa.



Flyg nummer 2: Köpenhamn-San Francisco, SK935, CPH-SFO.

Kabinklass: Plus.

Avgångstid: 16.19.

Ankomsttid: 18.39.

Total flygtid: 11 timmar och 20 minuter.

Plats: 25B (Aisle).

Flygplan: LN-RKT, Airbus 330 (Bele Viking).

Bele Viking.​

Jag har aldrig åkt longhaul med något annat bolag i någonting annat än ekonomi. Därmed finns inte jättemycket att jämföra med. Med det sagt: Jäklar vad jag gillar SAS Plus. Ger dessutom mycket poäng. Fint! CC var på riktigt bra humör och skojade friskt med oss resenärer under hela tiden i luften. En annan grej jag verkligen uppskattade var fotstödet. Men det kanske finns i ekonomiklassen också.



Strax efter start serverades dryck och tilltugg. Jag körde på klassikern GT med cashew. Mycket bra, och jag tycker att Harahorn-ginen är trevlig. Hade kanske hellre haft en Fever-Tree än Ekobryggeriets Tonic dock.

Även maten var riktigt bra. God lax som var bra tillagad. Det märktes dock efteråt att den var rejält salt. Mycket vatten inmundigades under resten av resan. Förrätten var även den riktigt bra, även om jag villigt ska erkänna att jag är osäker på vad den bestod av. Då ingen av oss ätit ål tidigare så föreslog resesällskapet att det möjligtvis skulle kunna varit det. Men det tycker jag låter ytterst osannolikt att SAS skulle bjuda på. Någon som ser på bilden nedan vad det skulle kunna ha varit? Ska någonting gällande käket få minus så är det efterrätten. Maken till torr kaka får man leta efter.

Efter maten betade jag av två filmer som jag kan rekommendera båda två - Zlatanfilmen och Amsterdam. Under tiden serverades diverse snacks, både cashewnötter och Gott&Blandat-påse.

Dessutom kom CC förbi med något jag trodde jag sett för sista gången på SAS. Polarrullen! Man kan bli religiös för mindre.

Norrlands riktiga guld.​

Innan landning var det dags för en mindre måltid till. Även denna tycker jag var riktigt bra för att serveras kall. Ingenting att klaga på där. Att det serverades kaffe till var dessutom välbehövligt för att klara av att hålla sig vaken.

Pre-landing meal.​

Inflygningen över San Francisco var magisk. Har tyvärr inga bilder från den, men jag rekommenderar verkligen att sitta på vänstersidan av planet på den här sträckan. Bra vyer över hela bukten i allmänhet. Men Golden Gate-bron och San Franciscos skyline i synnerhet. Var inte på förhand beredd på att det skulle vara så mörkt som det var när vi landade, men det gjorde bara inflygningen ännu coolare.



Efter landningen gick det faktiskt ganska fort i immigration. Har upplevt det som att tulltjänstemännen blivit slappare de senaste gångerna jag varit i USA. Någon med samma känsla? Efter att vi var igenom så blev dock en av tullens hundar väldigt nyfiken på resesällskapets handbagage. Efter idogt luktande på väskan så sökte en tjänsteman igenom den noga. Ingenting av intresse hittades och tjänstemannen lät meddela att hunden troligtvis kände av att det legat en banan i väskan några dagar tidigare.



Med den erfarenheten rikare begav vi oss sedan in till city medelst BART, San Franciscos pendeltåg. Smidigt och tar cirkus en halvtimme till Powell Street där vi gick av och styrde stegen mot hotellet. Hotellet i fråga var King George Hotel och låg på Mason Street, ett stenkast från både Powell Street och Union Square. Efter incheckning somnade vi omgående, med tanke på de nio timmarna extra i tidsomställning vi varit uppe.



I nästa inlägg kommer hotellet att tas upp mer ingående, tillsammans med första dagen i San Francisco!

 

[johan-f]

Bra start på reserapporten, ser verkligen fram emot lite skidbilder från Revelstoke. Jag gillar åkning under trädgränsen och när jag tittade på pistkartan såg det ut som om mer eller mindre all åkning låg under.

 

[bajenludde]

DAG 2: Fredag 3 februari



Vi checkade som nämnt i förra inlägget in på King George Hotel på Mason Street. Hotellet ligger mycket bra till i mitt tycke, precis i närheten av Union Square. Här gäller det dock att veta vad man bokar. Ett par hundra meter bort börjar Tenderloin, ett ruffigare område som jag definitivt avråder från att boka hotell i. Men håller man sig inom området bland de stora kedjorna så är man safe.

Hotellentrén.
​

Utsikt från rummet.​

Generellt sett var hotellet mycket bra sett till den billiga penning vi betalade. Trevlig personal och reception bemannad dygnet runt. Ett stort aber var dock vårt rums placering. Lite väl nära hissen, eller vad säger ni?

Rumsdörren till vänster och hissdörren till höger.​

Hissen lät högt och är man ljudkänslig var vårt rum definitivt inte det bästa att bo i. Personligen störs jag dock inte nämnvärt av ljud när jag ska sova, så för min del gick det ändå bra.



Jag har varit i San Francisco tidigare, men det hade inte mitt resesällskap. Därför bestämde vi oss för att göra mycket sedvanliga turistgrejer. Första båten till Alcatraz går under tidig förmiddag och eftersom vi räknat med att vakna tidigt så bestämde vi oss för att beta av fängelseön direkt. Union Square och hotellet ligger dock inte direkt i anslutning till färjan, varför vi bestämde oss för att ta en spårvagn dit för att beta av den grejen också samt undvika de köer som kan uppstå senare under dagen. Då jag inte åkt spårvagn under min tidigare vistelse i SF var jag beredd på att kliva rakt in i en turistfälla. Detta skulle dock verkligen inte visa sig vara fallet. Istället blev det en mycket trevlig tur och det är definitivt en upplevelse. Rekommenderas starkt!

Spårvagnsvändplatsen vid Powell Street.​

Spårvagn in action.​

Vi valde att åka med Powell&Mason Line till Fishermans Wharf-trakterna. Där blev det frukost på IHOP i form av ett pannkaksberg med grädde och choklad. Mer amerikanskt kan det knappast bli!

Frulle.​

Efter detta hoppade vi på båten till Alcatraz. Den tar ungefär en kvart att åka och jag upplevde den inte som speciellt gungig trots att det blåste en hel del.



Senast jag var på Alcatraz blev jag tagen av upplevelsen och den här gången skulle samma sak visa sig ske. Det är verkligen en upplevelse att traska runt bland cellerna, innergården och fångvaktarnas rum. Ett måste när man är i San Francisco, helt klart. Dessutom har man otrolig utsikt in mot staden. Ett tips är att verkligen inte stressa eller skynda igenom allt. Man får stanna på ön så länge man vill, så låt det få ta den tid det tar. Ett annat tips är att se till att ha sett filmen ”Flykten från Alcatraz” i närtid innan ett besök här. Ger besöket en extra dimension.

Efter Alcatraz betade vi av Fishermans Wharf och Pier 39. Turistigt absolut, men kul att ha sett. Lunch intogs på Boudin, i form av Clam Chowder. Gott absolut, men turistigt värre. Ska man käka clam chowder här rekommenderar jag att skippa Boudin och istället gå till den blå rotundan precis utanför. Godare och mer genuint. Även om ”genuint” ska ses med amerikanska mått mätt.



Efter lunch blev det en promenad tillbaka till hotellet. San Francisco är byggt på kullar, vilket innebär RIKTIGT branta backar att knalla uppför om man som vi bestämmer sig för att använda apostlahästarna. På vägen tillbaka passade vi på att gå förbi Lombard Street för att beta av ytterligare ett ”måste” för en förstagångsbesökare i staden.

Lombard Street, sedd nerifrån.​

I San Francisco är backarna BRANTA.​

Dagen avslutades med att åka upp till Cityscape, en skybar i toppen av Hilton Union Square. Öl avnjöts till magisk utsikt.

Cityscape.​

Någonstans där avrundades dag 2 på resan. Nästa inlägg rör dag 3, sista hela dagen i SF, innan vi började röra oss mot Kanada!

 

[max-timander]

Planer för imorrn?



Har nog ett tiotal besök i SF och delar gärna tips om det behövs

 

[bajenludde]

max.timander skrev:Planer för imorrn?Har nog ett tiotal besök i SF och delar gärna tips om det behövsKlicka för att utvidga...

Resan är redan genomförd och detta är alltså inte en liverapport. Men stort tack ändå! 

 

[max-timander]

En aktivitet som i princip alltid varit lyckad har varit att hyra cyklar i SF nere vid fishermans wharf. Cykla över golden gate bron. Ta bild på andra sidan och nån av utsiktsplatsen. Avsluta med bättre lunch i sausolito (eller hur det stavas  ) med skaldjur och nån napa chardonnay. Fortsätt och ta några bärs på bryggeriet som finns där. Färja hem lagomt mjuka i knäna och lämna cyklarna 

 

[bajenludde]

DAG 3: Lördag 4 februari



Dagen inleddes med att köpa biljetter till kvällens NBA-match mellan Golden State Warriors och Dallas Mavericks. Hutlösa priser, men vad gör man inte för att få se Luka Doncic live? Tidigare när jag köpt sportbiljetter i USA har Stubhub och liknande sidor varit bäst. Nu länkade dock Warriors själva till Ticketmaster, som var klart billigare än andrahandsalternativen. Fint!



Frukost intogs på ett klassiskt amerikanskt frukostställe precis bredvid hotellet. Eggs Benedict med bacon blev det, en otroligt stark sådan. Fullständigt brann i munnen efteråt. Men gott var det!

Frulle.​

Detta var som sagt vår sista dag i San Fran och tyvärr var det riktigt dåligt väder. Blåsigt, mulet och tidvis regn. Som @max.timander nämnde tidigare här i tråden är det en grej att hoja över Golden Gate-bron. Detta diskuterades också friskt om vi skulle göra eller inte. Väderleken gjorde dock att vi valde att avstå.



Tilläggas skall att den här dagen var stora delar av San Francisco avspärrat på grund av en kinesisk nyårsparad som skulle gå senare på kvällen. Vad gör man då när man har ett resesällskap som vill se så mycket av staden som möjligt, på den korta tid vi hade på oss innan basketmatch och paraden skulle börja? Jo, för första gången i mitt liv så klevs det på en ”Hop-on-Hop-off”-buss. Kanske inte det jag rekommenderar att göra, men för oss kändes det som bästa alternativet.



Vi klev på bussen vid Union Square och den tog oss först genom Chinatown och Financial District, för att sedan fortsätta genom Fishermans Wharf och längs med vattnet bort mot Golden Gate-bron. Vädret var som tidigare nämnt inte det bästa, men resesällskapet fick både se och åka över bron och var mycket nöjd med detta.

Regnig, kall och blåsig resa över bron.​

Efter bron gick bussen förbi Golden Gate Park, Haight&Ashbury och stadskärnan, för att sedan ta oss tillbaka till Union Square. När vi kom tillbaka hade regnet tilltagit rejält och det var ingenting annat än ösregn. Vi bestämde oss för att skynda oss bort till Chinatown för en lunch där. Dyblöta hittade vi tillslut ett ställe som såg bra ut. Deras Kung Pao Chicken var helt okej, men inget som stack ut.

San Francisco City Hall.​

För att tina upp och torka lite innan matchen valde vi efter detta att gå tillbaka till hotellet. Undertecknad valde att tappa upp ett varmt bad, vilket var mycket skönt och precis vad som behövdes för att få ny energi till kvällen.



Därefter var det dags för basketmatch, Golden State mote Dallas. När jag var och såg Golden State förra gången så spelade de fortfarande i Oracle Arena i Oakland. Sedan dess har de dock hunnit flytta över bukten till San Francisco och det nybyggda Chase Center. I närheten av baseballarenan där San Francsico Giants spelar. Lättast att ta sig dit var med stadens nybyggda ”T-line”, en blandning av tunnelbana och spårvagn, då resor med denna ingick i basketbiljetten. Som tidigare nämnt var ju dock stora delar av staden avspärrad pga den kinesiska nyårsparaden. Detta gjorde att det inte gick att kliva ner i tunnelbanenedgången vid Union Square. Det var lite halvknixigt att hitta nästa station, men det löste sig till slut.

Chase Center.​

Väl på plats fick vi beskedet som vi inte ville ha. Luka Doncic skadad. Missar matchen. Ridå. Resesällskapet lät meddela att det troligtvis var hans fel. Vid hans förra vistelse i staterna hade han åkt över för att se Kobe Bryant spela under dennes sista säsong i NBA. Kobe missade matchen pga skada och resesällskapet var därmed övertygad om att han bar på en förbannelse som gjorde att de största stjärnorna alltid missar de matcherna han har biljett till. Nåja, vi fick hålla till godo med Golden States Steph Curry, Klay Thompson och Draymond Green. Inte illa det heller!



Matchen var bra och Golden State gick segrande ur den. Chase Center var en riktigt fin arena och det märktes verkligen att den var ny fortfarande. Har ju använts relativt sparsamt sedan invigningen med tanke på corona. Jumbotronen förtjänar ett omnämnande i sig. Var nog dubbelt så stor som den näst största jag någonsin sett. Helt otrolig.

Golden State Warriors-Dallas Mavericks 119-113.​

Efter matchen var det raka vägen tillbaka till hotellet och marsch ner i bingen. Fakirflyg väntade dagen efter och resa mot Kanada och Revelstoke!

 

[max-timander]

Haha förstår verkligen att ni skippade cykelturen

 

[resenarengot]

bajenludde skrev:DAG 3: Lördag 4 februariDagen inleddes med att köpa biljetter till kvällens NBA-match mellan Golden State Warriors och Dallas Mavericks. Hutlösa priser, men vad gör man inte för att få se Luka Doncic live? Tidigare när jag köpt sportbiljetter i USA har Stubhub och liknande sidor varit bäst. Nu länkade dock Warriors själva till Ticketmaster, som var klart billigare än andrahandsalternativen. Fint!Frukost intogs på ett klassiskt amerikanskt frukostställe precis bredvid hotellet. Eggs Benedict med bacon blev det, en otroligt stark sådan. Fullständigt brann i munnen efteråt. Men gott var det!Visa bifogad bild 139459Frulle.​Detta var som sagt vår sista dag i San Fran och tyvärr var det riktigt dåligt väder. Blåsigt, mulet och tidvis regn. Som@max.timandernämnde tidigare här i tråden är det en grej att hoja över Golden Gate-bron. Detta diskuterades också friskt om vi skulle göra eller inte. Väderleken gjorde dock att vi valde att avstå.Tilläggas skall att den här dagen var stora delar av San Francisco avspärrat på grund av en kinesisk nyårsparad som skulle gå senare på kvällen. Vad gör man då när man har ett resesällskap som vill se så mycket av staden som möjligt, på den korta tid vi hade på oss innan basketmatch och paraden skulle börja? Jo, för första gången i mitt liv så klevs det på en ”Hop-on-Hop-off”-buss. Kanske inte det jag rekommenderar att göra, men för oss kändes det som bästa alternativet.Vi klev på bussen vid Union Square och den tog oss först genom Chinatown och Financial District, för att sedan fortsätta genom Fishermans Wharf och längs med vattnet bort mot Golden Gate-bron. Vädret var som tidigare nämnt inte det bästa, men resesällskapet fick både se och åka över bron och var mycket nöjd med detta.Visa bifogad bild 139460Visa bifogad bild 139461Regnig, kall och blåsig resa över bron.​Efter bron gick bussen förbi Golden Gate Park, Haight&Ashbury och stadskärnan, för att sedan ta oss tillbaka till Union Square. När vi kom tillbaka hade regnet tilltagit rejält och det var ingenting annat än ösregn. Vi bestämde oss för att skynda oss bort till Chinatown för en lunch där. Dyblöta hittade vi tillslut ett ställe som såg bra ut. Deras Kung Pao Chicken var helt okej, men inget som stack ut.Visa bifogad bild 139462San Francisco City Hall.​För att tina upp och torka lite innan matchen valde vi efter detta att gå tillbaka till hotellet. Undertecknad valde att tappa upp ett varmt bad, vilket var mycket skönt och precis vad som behövdes för att få ny energi till kvällen.Därefter var det dags för basketmatch, Golden State mote Dallas. När jag var och såg Golden State förra gången så spelade de fortfarande i Oracle Arena i Oakland. Sedan dess har de dock hunnit flytta över bukten till San Francisco och det nybyggda Chase Center. I närheten av baseballarenan där San Francsico Giants spelar. Lättast att ta sig dit var med stadens nybyggda ”T-line”, en blandning av tunnelbana och spårvagn, då resor med denna ingick i basketbiljetten. Som tidigare nämnt var ju dock stora delar av staden avspärrad pga den kinesiska nyårsparaden. Detta gjorde att det inte gick att kliva ner i tunnelbanenedgången vid Union Square. Det var lite halvknixigt att hitta nästa station, men det löste sig till slut.Visa bifogad bild 139463Chase Center.​Väl på plats fick vi beskedet som vi inte ville ha. Luka Doncic skadad. Missar matchen. Ridå. Resesällskapet lät meddela att det troligtvis var hans fel. Vid hans förra vistelse i staterna hade han åkt över för att se Kobe Bryant spela under dennes sista säsong i NBA. Kobe missade matchen pga skada och resesällskapet var därmed övertygad om att han bar på en förbannelse som gjorde att de största stjärnorna alltid missar de matcherna han har biljett till. Nåja, vi fick hålla till godo med Golden States Steph Curry, Klay Thompson och Draymond Green. Inte illa det heller!Matchen var bra och Golden State gick segrande ur den. Chase Center var en riktigt fin arena och det märktes verkligen att den var ny fortfarande. Har ju använts relativt sparsamt sedan invigningen med tanke på corona. Jumbotronen förtjänar ett omnämnande i sig. Var nog dubbelt så stor som den näst största jag någonsin sett. Helt otrolig.Visa bifogad bild 139464Golden State Warriors-Dallas Mavericks 119-113.​Efter matchen var det raka vägen tillbaka till hotellet och marsch ner i bingen. Fakirflyg väntade dagen efter och resa mot Kanada och Revelstoke!Klicka för att utvidga...

Härlig reserapport, ser fram emot fortsättningen!

Vad fick ni ge för biljetterna? Tänkte själv gå till hösten när nu de biljetterna släpps.

 

[bajenludde]

Resenarengot skrev:Härlig reserapport, ser fram emot fortsättningen!Vad fick ni ge för biljetterna? Tänkte själv gå till hösten när nu de biljetterna släpps.Klicka för att utvidga...

Tack! Tror vi gav knappt 1500 kr styck. Då satt vi längst upp och i ett hörn. Men jag tror att Doncic och Dallas drog upp priserna. När vi tittade på vad det skulle kosta att gå mot Wizards veckan efter så låg de plåtarna på ungefär 950 kr styck och hade ett bättre läge på långsidan.

 

[bajenludde]

DAG 4: Lördag 5 februari



Bagarväckning kl 02.45 eftersom fakirflyg från SFO väntade. Eller ja det gick 06.00, så det kanske inte räknas som fakir, men tidigt var det. 03.30 stod vår Uberförare Edgar som avtalat utanför hotellet, redo att köra oss till SFO. Detta då BARTen inte börjat gå så tidigt på morgonen. Tycker verkligen att Uber fungerar otroligt smidigt i staterna. Snabbt och enkelt skjutsade han oss till Air Canadas incheckning på SFO.



Innan vi går in på resten av dagen tänkte jag sammanfatta intrycken av San Francisco i korthet. När jag varit här tidigare har jag verkligen tyckt om staden och den känslan består. San Francisco är en fantastisk stad som är väl värd att besöka flera gånger i livet. Dessutom är den någonting så ovanligt som en amerikansk stad med en rik och intressant historia. Med det sagt så är februari inte månaden att åka hit om man vill uppleva staden i sin fulla prakt. Vädret kan vara mycket dåligt, som i vårt fall nu, samtidigt som temperaturen är låg. Bättre att åka hit i april och framåt!



Vi ville vara på den säkra sidan och vara på plats på SFO innan de rekommenderade två timmarna och var därför där strax innan 04.00. Dumt beslut visade det sig, då incheckningsdiskarna inte hade öppnat. Samtidigt var vi inte ensamma; det var en gedigen kö redan när vi kom dit. Men när de väl öppnat gick det snabbt och smidigt både att checka in väskor och att ta sig genom security. Air Canadas flygningar från SFO går från D-terminalen. Tyvärr saknar den *A-lounge. Inga problem tänkte vi, det är ju bara att knalla över till någon av Uniteds lounger på de andra terminalerna. Vi gick därför bort till E-terminalen där vi möttes av denna skylt:

Klockan var strax efter 04 och boarding till planet skulle ske 05.25. Typiskt. Jaja, det var inte mycket att göra än att fortsätta vandringen. Nästa anhalt: F-terminalen. Där såg det istället ut som följer:

Bättre alltså, men fortfarande 45 minuter kvar till öppning. Ingenting annat att göra än att fortsätta vandringen och kolla läget på G-terminalen eller som den mer populärt kallas: Internationella terminalen. Efter att ha knatat på en ganska bra stund möttes vi av denna skylt:

Fiasko. Tilläggas skall att vi på förhand försökt kolla upp när loungerna öppnade, men bara hittat motstridig information på olika sidor. Det var ingenting annat att göra än att knalla tillbaka till F-terminalen och vänta på att klockan skulle slå fem. Efter det skulle vi ha cirka tio minuter på oss att slänga i oss lite frulle, för att säkert hinna till boardingen på gate D12. Det gick till slut bra. Loungen var trevlig och vi fick i oss lite yoghurt med bär. Det fanns imponerande många alternativ för att vara så tidigt på morgonen - till och med tortillabröd med köttfärs, pulled pork, bönor och diverse andra tillbehör. Imponerande!

Buffén 05.00 i United lounge på SFO:s terminal F.​

Frulle.​

Därefter var det dags för dagens första flight.



Flyg nummer 3: San Francisco-Vancouver, AC563, SFO-YVR.

Kabinklass: Ekonomi.

Avgångstid: 06:14.

Ankomsttid: 08:01.

Total flygtid: 1:47.

Plats: 25F (Window).

Flygplan: C-GEHI, Boeing 737.

POV plats 25F på Air Canadas C-GEHI.​

För en som nästan enbart flyger SAS får jag säga att det var kul att testa Boeing för första gången på länge. I övrigt har jag ingenting att klaga på när det kommer till resan. Sköna stolar, helt okej med plats och en bra touchscreen-skärm laddad med bra IFE. Fin plats vid vingen dessutom. Tilläggas skall dock att vi sov större delen av flygningen med tanke på den tidiga timman. Inflygningen till YVR var riktigt häftig måste jag säga. Riktigt fina vyer över både staden, vattnet och de intilliggande bergen.

Inflygning till Vancouver.​

Inser här att jag måste dela upp även denna resdag i två olika inlägg. Förhoppningsvis kommer fortsättningen upp i morgon och inkluderar lounge på YVR, flygning nummer 4 samt ankomst till Revelstoke!

 

[johan-f]

Du vet onekligen hur man bygger upp spänningen!



Jag har fått uppfattningen av att några städer på USAs västkust, däribland Seattle och San F, har blivit ganska så nedgångna efter pandemin och till viss del efter Floyd-kravallerna; vad är din uppfattning (jag tolkar det som att du har varit i San F både före och efter pandemin och kanske kan jämföra)? Jag var själv i Vancouver nyligen samt för 5 år sedan och personligen tyckte jag mig se en skillnad med mer uteliggare etc

 

[bajenludde]

Johan F skrev:Du vet onekligen hur man bygger upp spänningen!Jag har fått uppfattningen av att några städer på USAs västkust, däribland Seattle och San F, har blivit ganska så nedgångna efter pandemin och till viss del efter Floyd-kravallerna; vad är din uppfattning (jag tolkar det som att du har varit i San F både före och efter pandemin och kanske kan jämföra)? Jag var själv i Vancouver nyligen samt för 5 år sedan och personligen tyckte jag mig se en skillnad med mer uteliggare etcKlicka för att utvidga...

Jag upplevde definitivt att det fanns många hemlösa i San Francisco när vi var där nu. I just San Francisco tycker jag det märks tydligt beroende på vilket område man befinner sig i. Runt City Hall och Tenderloin är det riktigt ruffigt och väldigt många hemlösa vart man än går. Vid och runt Nob Hill är det raka motsatsen. Men jag skulle inte påstå att det var fler nu än när jag var där före pandemin. Och staden i sig upplevde jag definitivt inte som nergången utan precis lika imponerande som tidigare!



Och riktigt snyggt jobbat med din Vancouver/Whistler-rapport btw! Ska var vara helt ärligt så var det faktiskt den som gav mig idén att göra den här rapporten om Revelstoke 

 

[bajenludde]

DAG 4: Lördag 5 februari, fortsättning



Resan till YVR gick riktigt snabbt och vi landade klart före utsatt tid. Så tidigt att vi fick stå riktigt länge och vänta på en ledig gate. Tiden i loungen blev därför inte riktigt så lång som man hade hoppats. Immigrations till Kanada gick otroligt snabbt och smidigt. Först en maskin att knappa in lite uppgifter i för att få ut en blankett. Därefter vidare till en tulltjänsteman som stämplade blanketten och önskade välkommen till landet. USA, ser och lär.



YVR är uppdelad i tre olika terminaler. Dessa är den internationella, den inhemska och den som kallas cross-border. Det är inte helt lätt att obehindrat röra sig mellan dem airside, varför vi valde att gå direkt till inrikesterminalen istället för att försöka oss på att komma åt en lounge i någon av de andra terminalerna. Air Canada har där en relativt stor lounge, som man når genom en trappa.

Ingången till loungen på inrikesterminalen i Vancouver.​

Trappan upp till loungen.​

Det var ganska mycket folk i loungen men det gick att få plats. Det som fanns att tillgå var en buffé med lite kalla tilltugg och faktiskt tre varma alternativ. Efter att enbart ha slängt i mig en lite yoghurttallrik i Unitedloungen på SFO valde jag att testa de varma alternativen. Detta var korvar, hashbrowns och någon omelett-aktig bit. Det var helt okej, men smakade inte jättemycket. Bra utbud på kakor och muffins dock, det ska de ha!

Buffén.​

Portion nummer 1.​

Därefter väntade dagens andra flight och resans fjärde.



Flyg nummer 4: Vancouver-Kelowna, AC8268, YVR-YLW.

Kabinklass: Ekonomi.

Avgångstid: 10:07.

Ankomsttid: 10:45.

Total flygtid: 38 minuter.

Plats: 16A (Window).

Flygplan: C-GGNY, Dash-8.

C-GGNY.​

Flygningen till Kelowna skedde med Air Canadas dotterbolag Jazz. Skulle jämföra det med SAS Xfly eller Connect. Det vill säga ingen större skillnad gentemot det vanliga. Flygningen var minst sagt spektakulär och om någon skulle få för sig att ta just detta flyg rekommenderar jag fönsterplats. Fantastisk utsikt över British Columbias magnifika berg. Helt plötsligt skulle vi ner och landa bland dessa.

Klippiga bergen.​

Väl nere på marken var det bara att kliva ut på Kelowna flygplats. Den var verkligen inte stor, men hade en otrolig mängd start- och landningar. Om jag minns rätt räknade vi till över 30 plan som skulle ankomma efter lunch. Väskorna kom snabbt och vi hade bokat en shuttlebuss från flygplatsen till Revelstoke. Tyvärr missmatchade vi den lite grann med vår ankomst i och med att vi landade kvart i elva, medan bussen skulle avgå först vid halv tre. Detta innebar att vi hade 3:45 h att döda på Kelowna flygplats. Den var som sagt mycket liten och det fanns inte direkt någonting annat i närheten. Släpandes på stora väskor ville vi heller inte åka in till staden, varför vi helt enkelt slog oss ner på två bänkar i ankomsthallen och parkerade oss där. Som tur var fanns det både wi-fi och eluttag och det gick ingen riktig nöd på oss.



Shuttlebussen anlände tillslut med chauffören Bill, som skulle ta oss de knappa tre timmar det tar att köra till Revelstoke från Kelowna. Bill var en riktig profil och såg ut precis så som man föreställer sig en äldre herre born and raised på den kanadensiska landsbygden.

Utsikt från shuttlebussen i början av resan.​

Bussresan var seg, det ska erkännas. Bill försökte hålla låda så gott han kunde, men de nära tre timmarna det tog till Revelstoke kändes nästan som det dubbla. Komforten i shuttlebussen var kanske inte den bästa och när rutorna snabbt immade igen såg man inte heller ut särskilt mycket. Med facit i hand så skulle vi kanske hyrt en bil i Kelowna istället och kört själva, istället för att vänta länge på flygplatsen och sedan åka en lång bussfärd. Men det är lätt att vara efterklok.

Shuttlebussen.​

När vi en halv evighet senare äntligen var framme i Revelstoke hade det hunnit mörkna. Vi checkade in på vårt boende för veckan, ett klassiskt nordamerikanskt motell. Det var det absolut billigaste vi kunde hitta i hela Revelstoke, men överraskade verkligen positivt. Rent och fräscht, bred säng och både kylskåp och två mindre kokplattor. Mycket bra!

Revelstoke Lodge.​

Ett typiskt motell.​

Efter incheckning var klockan mycket och det var dags att käka middag. Vi blev tipsade om ett ställe som skulle vara genuint och heta ”Old School”. Vi styrde stegen dit Google Maps sa att det skulle ligga. Något förbryllande ledde den oss till en gammal skolbyggnad. Plötsligt gick det upp för oss att namnet på stället var bokstavligt. En ”old” school helt enkelt. Burgare beställdes in, men dessa var verkligen inte bra. Klart sämsta måltiden på hela resan skulle det visa sig. Därefter var det läggdags.



Nästa inlägg rör första skiddagen i Revelstoke och kommer förhoppningsvis upp under morgondagen!

 

[johan-f]

Verkar som om det var lite snö, i alla fall i byn?!? Upplevde att Whistler var varmt i själva byn men när man kom upp en bit var det lagom kallt/varmt.



Ni hade aldrig några funderingar på att hyra bil i Vancouver och köra till Revelstoke? Tar 6-7 timmar men kan nog vara en upplevelse i sig. Frågar för att en ski-around the Rockies står på min bucket-list så samlar på mig tips och idéer så gott det går.



Ser fram emot första skiddagen!

 

[bajenludde]

DAG 5: Måndag 6 februari



Inser att jag skrivit fel i tidigare inlägg. 5 februari var en söndag och ingenting annat. Men måndagen den 6 februari var vi äntligen redo att ge oss ut på resans första skiddag. För att berätta om den tänkte jag först ge lite bakgrundsinformation om Revelstoke och orten och skidområdets historia.



REVELSTOKE, BRITISH COLUMBIA:

Revelstoke är en ort som funnit länge. Skidområdet är dock väldigt nytt. Alltså väldigt nytt. Första liften öppnade 2007. Innan dess var det ett friåkningsmekka som enbart de mest inbitna åkte till. Rekommenderar att läsa Billy Söderins målande beskrivning i Åka Skidor om hans besök på berget 2002, HÄR. Men kort sagt kan sägas att det inte var mycket mer än en parkering vid ett berg.



Mycket har givetvis hänt sedan dess, men ändå inte. Sedan resorten öppnades så har fem liftar öppnats och en del nedfarter har skapats. Fem liftar ska man vara väldigt snäll om man vill räkna det som förresten. Tre och en halv hade jag snarare sagt. Men trots så få liftar når man oerhört mycket terräng och nedfarter med dessa. De få liftarna gör också att friåkningen fortfarande står i fokus. Till Revelstoke åker man för att åka off pist. Punkt.



Byn Revelstoke är givetvis mycket äldre än skidanläggningen. Med det medför också att det är en bit emellan dessa två. Byn ligger vid vattnet, inte vid berget. På grund av detta måste man alltså ta sig mellan byn och berget för att kunna komma till skidanläggningen. Det finns visserligen hotell även vid skidanläggningen, men dessa är få och området kring dem är långt ifrån färdigbyggt.

Gondolen vid foten av berget under första skiddagen. Tyvärr var det väldigt dimmigt.​

Tillbaka till vår resa. Första skiddagen stod alltså på programmet och vi steg upp i ottan. En skidbuss går med ganska jämna mellanrum mellan byn och berget. Denna kostar 4 CAD enkel väg. Enbart cash i exakt växel gäller. De flesta hotell har dock avtal med bussbolaget och låter sina gäster åka med gratis. Så även vårt motell, varför vi använde oss av bussen varje dag. Det skulle visa sig vara en likadana bussar som den vi åkt mellan Kelowna och Revelstoke med.



Väl på plats vid anläggningen hade vi förbeställt både liftkort och skidhyra. Vi resonerade som så att det hade varit på tok för bökigt att släpa med skidutrustning på alla flyg och hotell vi betade av under resan. betydligt smidigare att hyra på plats. Och jag kan verkligen rekommendera att hyra av Ski Shopen vid berget. Fantastisk personal som både var otroligt trevlig och kunnig. Liftkortet hämtades ut i en automat där man skannade den QR-kod man fått på mejl, så printade den ut liftkorten automatiskt. Mycket smidigt!

Liftkortsautomaten.​

Tyvärr var vädret inte det bästa under denna dag. Det var både dimmigt och inte särskilt kallt. Vi hoppades att dimman skulle lätta under eftermiddagen. Detta gjorde den inte. Istället började det dessutom snöa. Vi pratade med en lokalbo som var bedrövad över mängden snö. Enligt hen var det det överlägset sämsta snöåret någonsin. Det hade tydligen krävts en meter nederbörd till för att komma upp i det näst sämsta snöåret någonsin. Men eftersom vi inte hade särskilt mycket att jämföra med så var det inget vi märkte av särskilt mycket. För oss räckte det gott och väl! På grund av den till stor del begränsade sikten valde vi att köra uteslutande preparerade nedfarter under denna dag.

Blandade bilder från första skiddagen.​

För att inte avslöja allting om skidåkningen direkt så sparar vi lite info om den till resterande inlägg. Nästa kommer förhoppningsvis i morgon kväll!

 

[bajenludde]

Johan F skrev:Verkar som om det var lite snö, i alla fall i byn?!? Upplevde att Whistler var varmt i själva byn men när man kom upp en bit var det lagom kallt/varmt.Ni hade aldrig några funderingar på att hyra bil i Vancouver och köra till Revelstoke? Tar 6-7 timmar men kan nog vara en upplevelse i sig. Frågar för att en ski-around the Rockies står på min bucket-list så samlar på mig tips och idéer så gott det går.Ser fram emot första skiddagen!Klicka för att utvidga...

Som nämnt i inlägget var det Revelstokes sämsta år snömässigt genom tiderna. I byn var det snö på byggnaderna, men gatorna var slaskiga - i bästa fall. Just den här resan fanns inga planer på att hyra bil i Vancouver. Målet med resan var faktiskt att hälsa på en gemensam bekant som säsongade i Revelstoke, inte att uppleva Kanada. Därför valde vi smidigast möjliga väg dit, till minsta möjliga ansträngning från vår sida. Undermedvetet satt kanske också tidigare dåliga erfarenheter från bilkörning i Kanada i bakhuvudet också. När jag var i landet senast körde jag mellan Detroit och Toronto. Är beredd att klassa den sträckan som den tråkigaste jag någonsin kört. Självklart inser jag att en resa mellan Vancouver och Revelstoke lär vara någonting helt annat, men det var som sagt inte målet med resan den här gången 

 

[doctor-x]

bajenludde skrev:Som nämnt i inlägget var det Revelstokes sämsta år snömässigt genom tiderna. I byn var det snö på byggnaderna, men gatorna var slaskiga - i bästa fall. Just den här resan fanns inga planer på att hyra bil i Vancouver. Målet med resan var faktiskt att hälsa på en gemensam bekant som säsongade i Revelstoke, inte att uppleva Kanada. Därför valde vi smidigast möjliga väg dit, till minsta möjliga ansträngning från vår sida. Undermedvetet satt kanske också tidigare dåliga erfarenheter från bilkörning i Kanada i bakhuvudet också. När jag var i landet senast körde jag mellan Detroit och Toronto. Är beredd att klassa den sträckan som den tråkigaste jag någonsin kört. Självklart inser jag att en resa mellan Vancouver och Revelstoke lär vara någonting helt annat, men det var som sagt inte målet med resan den här gångenKlicka för att utvidga...

Va? Gillade du inte 401? 