DAG 1, fortsättning igen: Torsdag 18 januari
Efter att ha klivit åt sidan tog Air Canadas gatepersonal mitt boardingkort. Det scannades och knappades lite grann på en dator. ”Hmm, it might be an error since you checked in for your flight at another airport” sades först. Ett par sekunder senare sken dock kvinnan bakom datorn upp. ”Ah, now I see. It is because the plug on your seat is not working and we want to give you the possibility to switch seat”. Det var alltså eluttaget på plats 1D som var ur funktion. Då mitt resesällskap var seatad bredvid mig ville man inte splitta på oss utan att dubbelkolla. Fin service kan jag tycka, men avböjde bytet. Att sitta tillsammans tyckte jag var viktigare än att kunna ladda telefonen. Jag skulle ju säkert dessutom kunna låna sällskapets uttag om nöden trängde sig på. Air Canada frågade flera gånger om jag var säker, samtidigt som de bad om ursäkt. Efter att jag försäkrat dem om att det inte spelade mig någon roll tackade de mig ”for being convenient and cooperative”. Snyggt hanterat av dem i min bok!
Flyg nummer 1: London-Calgary, AC851, LHR-YYC.
Kabinklass: Business - Signature Class.
Avgångstid: 13:19
Ankomsttid: 14:53
Total flygtid: 8 timmar och 34 minuter.
Plats: 1D (Aisle).
Flygplan: C-FGDZ, Boeing 787 Dreamliner.
Sätet för dagen: 1D.
Sätet på planet var bra, men kanske något slitet. För min del var det första gången jag flög ”snett”, vilket ju blir följden av Air Canadas reverse herringbone-säten. Det var lite ovant i början, men knappast någonting man tänkte på mer än vid start och landning. Resesällskapet fortsatte att vara lyrisk. ”Det känns ju knappt som att man är på ett flygplan!”
Flygningens fördrink: Prosecco.
Innan start bjöds det på Prosecco eller vatten. Ajdå, ingen champagne lastad? var då min tanke. Men efter start kom crew ut med dryckesvagnen och frågade vad man ville ha att dricka. Där var det inga problem att få riktig skumpa. Väldigt oklart varför man inte kunde bli erbjuden champagne redan från början kan jag tycka, men antar att det kanske är en kostnadsfråga. Väl i luften slog jag direkt till på champagne i alla fall och den som serverades för dagen var Laurent Perrier Brut. Till detta ställdes en skål med cashewnötter och mandlar ut.
Fördrink i luften: Champagne från Laurent Perrier.
Efter detta var det dags för första måltidsserveringen. På en bricka kom förrätten ut, vilket var räkor och rökt lax med mango- och paprikasalsa samt saffrans- och dillmajonnäs. Till detta fick man en grönsallad samt välja mellan diverse olika varma brödsorter. Jag körde på vitlöksbröd. Trevlig förrätt som allt som allt smakade bra.
Förrätt.
Till varmrätt valde jag att köra på short rib med potatismos. När denna kom ut började jag ångra mitt val direkt. Den såg riktigt torr ut och moset var inte jätteinspirerande. Det kom inte ut någon ny bricka utan enbart en ny tallrik som ställdes i hörnet på förrättsbrickan. Jag gav ändå rätten en chans och efter första tuggan visade sig det vara helt rätt beslut. Köttet var inte alls torrt utan helt perfekt tillagad. Det föll sönder fint och resterande komponenter i rätten var också smakrika.
Varmrätt.
När huvudrätten var uppkäkad var det dags för dessert. Då ”huvuddesserten” innehöll diverse ingredienser jag är allergisk mot valde jag att nöja mig med färsk frukt, ost och kex samt en kopp kaffe. Hade inga jätteförhoppningar, men mögelosten visade sig vara riktigt, riktigt bra. Nedan följer bilder på detta, samt bilder på hela menyn.
Vad gäller utbudet på IFE:n så hade jag efter att ha läst diverse recensioner inte jättehöga förhoppningar. Som så många gånger förr skulle jag dock bli positivt överraskad återigen. Här fanns inte bara en hel del nya titlar utan även samtliga James Bond-filmer. Bara det senare hade räckt för en tiopoängare hos mig.
När det kommer till servicen så var det kanske något stram, men väldigt vänlig och omtänksam. Jag serverades uteslutande av pursern vid namn Mario och han gjorde mycket bra ifrån sig. Tilltalade mig genom hela flygningen med mitt efternamn och chit-chattade lagom mycket. Drog lite anekdoter på en lagom nivå, frågade om det var första gången jag skulle besöka Kanada osv. En riktig kung!
Mellan måltiderna ställdes en korg med diverse snacks och godis upp där det bara var att plocka vad man ville ha. Detta skedde dock inte i galley utan inne i kabinen, precis vid våra platser, 1D och 1G. Det innebar att det blev en del spring från övriga passagerare fram till våra platser. Lite störande faktiskt. Samtidigt kunde vi plocka ur korgarna utan att behöva resa oss från stolen, vilket ju i och för sig var en fördel.
Snackkorgen ovanpå min plats 1D.
God choklad i snackkorgen!
Vad gäller amenity kitet som delades ut så hade jag fått för mig att Air Canada bytt till en platt necessär. Detta var dock inte fallet här utan det var deras vanliga gula rätblock med Acqua Di Parma-logotyp. Den innehöll en del del, inklusive strumpor, ögonmask, lip balm, handkräm, öronproppar, fiberduk, tandborste, tandkräm och munskölj. Ingenting att klaga på där!
Air Canadas Amenity Kit utvändigt och invändigt.
En stund innan landning var det dags för servering nummer två, vilket visade sig vara afternoon tea. Scones, fingerbread och clotted cream satt helt perfekt. Efter att mer eller mindre ha käkat konstant under hela dagen var vi riktigt, riktigt mätta. Men just detta gick ner. En mer matig måltid hade vi troligtvis tackat nej till. Utöver te blev det till att testa Molson Canadian, en fin lager som purser-Mario var mäkta stolt över att dela härkomstland med.
Afternoon Tea pre landing, med pursers favoritöl Molson Canadian.
Det blev en relativt lång inflygning där vi tog två extravarv runt staden. Piloten lät meddela att det var riktigt kallt på marken, minus 24 grader. Det var helt molnfritt vilket gav fina vyer. Calgary ligger på den helt platta stäppen och det var verkligen ett helt vitt landskap som bredde ut sig, men staden i mitten där det rök ur skorstenarna. Vi förberedde oss på att frysa, vilket var tur för det var verkligen svinkallt. Otroligt hur det kan vara så fruktansvärd kyla i en såpass stor stad.
Allt som allt var vi riktigt nöjda med flygningen. Som jag nämnt tidigare har jag enbart flugit business med SAS tidigare och jag skulle säga att detta var ganska on par med SAS. Skulle definitivt inte tveka på att flyga med Air Canada igen. Resesällskapet fortsatte ösa superlativ över upplevelsen. "Det känns ju knappt som att vi flugit!" sade hen och drog jämförelser till när vi flög FRA-SFO i Lufthansa Eco tillsammans ett par år tidigare och varit riktigt sega när vi klev av planet.
Nu var den stora frågan om alla våra väskor kommit med, inklusive pjäxbag och skidor. Vi klev av flyget och tog oss igenom border control smidigt. Därefter var det bara att kliva ut till bagagebandet. Väska 1 kom. Väska 2 kom lite senare. Väska 3 kom ytterligare lite efter. Plötsligt hördes en röst i högtalaren. ”Mr bajenludde, please contact service desk. I repeat: Mr bajenludde, please contact service desk!”
