I korthet blev det jobbigt eftersom svenska myndigheter är världsbäst på att vara fyrkantiga.

Efter flera år i USA, Storbritannien och andra EU-länder så är min starka uppfattning att svensk myndighetsutövning existerar i ett vakuum - ingen som helst intelligens eller verklighetsanpassning vad gäller tillämpning och ej heller någon ödmjukhet inför kraften som myndighetsutövningen kan ha på den enskilda.
Vi kunde ju styrka svenskt medborgarskap på ”annat sätt” enligt passlagen. Lagrummet ger bara ett exempel, men polismyndigheten har inga övriga tolkningsregler på plats märkligt nog; det var pass och inget annat i deras värld. Hade dessutom utdrag om namnanmälan från Skatteverket. Men hjälpte föga med ”computer says no”-myndigheten. Intressant nog hade vi innan dess rest in i både Frankrike och Spanien från UK med hans brittiska pass utan att de franska eller spanska gränspoliserna ställt till något bekymmer. Både de franska och de spanska påminde att jag borde fixa ett EU-pass så snart jag kan och önskade oss sedan välkomna tillbaka till unionen.
Att svensk gränspolis inte kan tillämpa regler med vett var väldigt tydligt under pandemin när jag fick ta in frun i landet genom diverse påhittiga metoder eftersom de enskilda gränspoliserna ensidigt bestämt att ”bosatt” ska vara liktydigt som ”folkbokförd” (vilket inte är korrekt och vi var då bosatta i Sverige utan att för den sakens skull uppfylla kraven på folkbokföring). Det hände även några gånger under pandemin att min fru med EU-pass ombetts visa uppehållstillstånd trots att inga sådana utfärdas till unionsmedborgare. När jag förklarat att de har fel så har de alltid grävt ner hälarna snarare än vara tillmötesgående, tills man till slut får tala med deras chef.
Det är regelbunden negativ och fientlig särbehandling av svenskar som bor i utlandet. Våra barn kan inte få personnummer, vid passansökan behandlas vi väldigt fientligt upprepade gånger, man får inte förnya sitt svenska körkort, och systemet med privata aktörer som utfärder e-legitimation innebär att man i Sverige inte kan använda sig av helt vanliga normala tjänster. Och på det har vi ofta felaktig tillämpning av regler av myndigheter inkl gränspolisen…
Som utlandssvensk är det i princip omöjligt att söka pass hos vissa ambassader (ambassaden i London har prickats av riksrevisionen utan att ha bättrat sig). Svenska ambassaden i London uppskattade 7-8 månader för att min son skulle få ett svenskt pass. Ambassaden föreslog att jag gör som de flesta andra och söker i Sverige. Men det blir ju ett moment 22 om spädbarn vägras inresa i landet.
Ställer man saken på sin spets: hade den svenska polisen tänkt att en sex månaders bebis skulle flyga hem till London ensam? Skrattretande men också lite oroande tanke…