Problem att få tid att förnya svenskt pass

[ante_77]

Om du haft nöjet att söka ett pass för svenskt barn född utomlands, så är plågan än värre… inkl ett formulär som kräver bevittnande av ens signatur, där polisen som policy vägrar agera vittne… polisen har tyvärr ingen koll på det uppdrag de har fått från staten, hade kanske varit bra med en separat passmyndighet.

Jag har sökt pass för svenskt barn som föddes i utlandet.
Ordnade ett provisoriskt pass i utlandet utan konstigheter.
Värre blev det när vi kom hem.
Med facit i hand så hade det varit enkelt att fixa ett vanligt pass på svenska ambassaden och jag borde ha gjort det, men hade inte tid just där och då.

Nåja, jag fick åtminstone säga till polisen att det är svårt att vara svensk i Sverige.

 

[igelkotten]

Jag har sökt pass för svenskt barn som föddes i utlandet.
Ordnade ett provisoriskt pass i utlandet utan konstigheter.
Värre blev det när vi kom hem.
Med facit i hand så hade det varit enkelt att fixa ett vanligt pass på svenska ambassaden och jag borde ha gjort det, men hade inte tid just där och då.

Nåja, jag fick åtminstone säga till polisen att det är svårt att vara svensk i Sverige.

Vi reste in första gången med sonens brittiska pass eftersom han inte hade ett svenskt än (tänkte inte på provisoriskt). Gränspolisen bad då om att få se returbiljett för honom eftersom han skulle in som tredjelandsmedborgare så att han inte överstiger 90 dagar i Sverige. Jag förklarade 2§ medborgarskapslagen för gränspolisen (!) och att man kan vara svensk medborgare utan att ha ett svenskt pass. Vi hade födelsebevis med oss och visade upp mitt svenska pass som utfärdats innan sonens födsel - vilket tillsammans otvetydigt visar att han har erhållit svenskt medborgarskap vid födsel. Lång diskussion som krävde ytterligare två poliser och en chef, och vi kom ingen vart. Jag tappade tålamodet till sist och bokade en bonusbiljett ut ur Sverige åt oss på telefonen som jag avbokade 2 minuter senare när vi släppts igenom.

 

[Gnopps]

Vi reste in första gången med sonens brittiska pass eftersom han inte hade ett svenskt än (tänkte inte på provisoriskt). Gränspolisen bad då om att få se returbiljett för honom eftersom han skulle in som tredjelandsmedborgare så att han inte överstiger 90 dagar i Sverige. Jag förklarade 2§ medborgarskapslagen för gränspolisen (!) och att man kan vara svensk medborgare utan att ha ett svenskt pass. Vi hade födelsebevis med oss och visade upp mitt svenska pass som utfärdats innan sonens födsel - vilket tillsammans otvetydigt visar att han har erhållit svenskt medborgarskap vid födsel. Lång diskussion som krävde ytterligare två poliser och en chef, och vi kom ingen vart. Jag tappade tålamodet till sist och bokade en bonusbiljett ut ur Sverige åt oss på telefonen som jag avbokade 2 minuter senare när vi släppts igenom.

Stämmer inte gränspolisens agerande här? Sonen legitimerades ju som brittisk, och då skall väl reglerna för britter gälla?

Jag bara gissar här, att problemet inte var huruvida sonen är svensk medborgare eller ej, utan att det handlade om att styrka hans identitet. Passlagen $5 säger att man måste visa pass vid inresa:

En svensk medborgare ska vid inresa från en annan stat medföra giltigt pass. Detta gäller dock inte
1. om det svenska medborgarskapet kan styrkas på annat sätt, exempelvis genom uppvisande av ett giltigt identitetskort utfärdat av en passmyndighet

Jag är inte expert här, utan försöker förstå varför det blev jobbigt vid gränsen. Även om jobbigt som förälder, verkar det vara rätt hanterat av gränspolisen?

 

[igelkotten]

Stämmer inte gränspolisens agerande här? Sonen legitimerades ju som brittisk, och då skall väl reglerna för britter gälla?

Jag bara gissar här, att problemet inte var huruvida sonen är svensk medborgare eller ej, utan att det handlade om att styrka hans identitet. Passlagen $5 säger att man måste visa pass vid inresa:



Jag är inte expert här, utan försöker förstå varför det blev jobbigt vid gränsen. Även om jobbigt som förälder, verkar det vara rätt hanterat av gränspolisen?

I korthet blev det jobbigt eftersom svenska myndigheter är världsbäst på att vara fyrkantiga. Efter flera år i USA, Storbritannien och andra EU-länder så är min starka uppfattning att svensk myndighetsutövning existerar i ett vakuum - ingen som helst intelligens eller verklighetsanpassning vad gäller tillämpning och ej heller någon ödmjukhet inför kraften som myndighetsutövningen kan ha på den enskilda.

Vi kunde ju styrka svenskt medborgarskap på ”annat sätt” enligt passlagen. Lagrummet ger bara ett exempel, men polismyndigheten har inga övriga tolkningsregler på plats märkligt nog; det var pass och inget annat i deras värld. Hade dessutom utdrag om namnanmälan från Skatteverket. Men hjälpte föga med ”computer says no”-myndigheten. Intressant nog hade vi innan dess rest in i både Frankrike och Spanien från UK med hans brittiska pass utan att de franska eller spanska gränspoliserna ställt till något bekymmer. Både de franska och de spanska påminde att jag borde fixa ett EU-pass så snart jag kan och önskade oss sedan välkomna tillbaka till unionen.

Att svensk gränspolis inte kan tillämpa regler med vett var väldigt tydligt under pandemin när jag fick ta in frun i landet genom diverse påhittiga metoder eftersom de enskilda gränspoliserna ensidigt bestämt att ”bosatt” ska vara liktydigt som ”folkbokförd” (vilket inte är korrekt och vi var då bosatta i Sverige utan att för den sakens skull uppfylla kraven på folkbokföring). Det hände även några gånger under pandemin att min fru med EU-pass ombetts visa uppehållstillstånd trots att inga sådana utfärdas till unionsmedborgare. När jag förklarat att de har fel så har de alltid grävt ner hälarna snarare än vara tillmötesgående, tills man till slut får tala med deras chef.

Det är regelbunden negativ och fientlig särbehandling av svenskar som bor i utlandet. Våra barn kan inte få personnummer, vid passansökan behandlas vi väldigt fientligt upprepade gånger, man får inte förnya sitt svenska körkort, och systemet med privata aktörer som utfärder e-legitimation innebär att man i Sverige inte kan använda sig av helt vanliga normala tjänster. Och på det har vi ofta felaktig tillämpning av regler av myndigheter inkl gränspolisen…

Som utlandssvensk är det i princip omöjligt att söka pass hos vissa ambassader (ambassaden i London har prickats av riksrevisionen utan att ha bättrat sig). Svenska ambassaden i London uppskattade 7-8 månader för att min son skulle få ett svenskt pass. Ambassaden föreslog att jag gör som de flesta andra och söker i Sverige. Men det blir ju ett moment 22 om spädbarn vägras inresa i landet.

Ställer man saken på sin spets: hade den svenska polisen tänkt att en sex månaders bebis skulle flyga hem till London ensam? Skrattretande men också lite oroande tanke…

 

[miamiflyer]

I korthet blev det jobbigt eftersom svenska myndigheter är världsbäst på att vara fyrkantiga. Efter flera år i USA, Storbritannien och andra EU-länder så är min starka uppfattning att svensk myndighetsutövning existerar i ett vakuum - ingen som helst intelligens eller verklighetsanpassning vad gäller tillämpning och ej heller någon ödmjukhet inför kraften som myndighetsutövningen kan ha på den enskilda.

Vi kunde ju styrka svenskt medborgarskap på ”annat sätt” enligt passlagen. Lagrummet ger bara ett exempel, men polismyndigheten har inga övriga tolkningsregler på plats märkligt nog; det var pass och inget annat i deras värld. Hade dessutom utdrag om namnanmälan från Skatteverket. Men hjälpte föga med ”computer says no”-myndigheten. Intressant nog hade vi innan dess rest in i både Frankrike och Spanien från UK med hans brittiska pass utan att de franska eller spanska gränspoliserna ställt till något bekymmer. Både de franska och de spanska påminde att jag borde fixa ett EU-pass så snart jag kan och önskade oss sedan välkomna tillbaka till unionen.

Att svensk gränspolis inte kan tillämpa regler med vett var väldigt tydligt under pandemin när jag fick ta in frun i landet genom diverse påhittiga metoder eftersom de enskilda gränspoliserna ensidigt bestämt att ”bosatt” ska vara liktydigt som ”folkbokförd” (vilket inte är korrekt och vi var då bosatta i Sverige utan att för den sakens skull uppfylla kraven på folkbokföring). Det hände även några gånger under pandemin att min fru med EU-pass ombetts visa uppehållstillstånd trots att inga sådana utfärdas till unionsmedborgare. När jag förklarat att de har fel så har de alltid grävt ner hälarna snarare än vara tillmötesgående, tills man till slut får tala med deras chef.

Det är regelbunden negativ och fientlig särbehandling av svenskar som bor i utlandet. Våra barn kan inte få personnummer, vid passansökan behandlas vi väldigt fientligt upprepade gånger, man får inte förnya sitt svenska körkort, och systemet med privata aktörer som utfärder e-legitimation innebär att man i Sverige inte kan använda sig av helt vanliga normala tjänster. Och på det har vi ofta felaktig tillämpning av regler av myndigheter inkl gränspolisen…

Som utlandssvensk är det i princip omöjligt att söka pass hos vissa ambassader (ambassaden i London har prickats av riksrevisionen utan att ha bättrat sig). Svenska ambassaden i London uppskattade 7-8 månader för att min son skulle få ett svenskt pass. Ambassaden föreslog att jag gör som de flesta andra och söker i Sverige. Men det blir ju ett moment 22 om spädbarn vägras inresa i landet.

Ställer man saken på sin spets: hade den svenska polisen tänkt att en sex månaders bebis skulle flyga hem till London ensam? Skrattretande men också lite oroande tanke…

IMO det där med e-legitimation har blivit mycket bättre. För några år sedan blev det möjligt att anmäla sig igen till personadressregistret (SPAR), tidigare gallrades uppgifterna 3 år efter man utvandrat. Med det lyckades jag installera Freja eID+ som jag kan boka tid med på polisens hemsida.

 

[RobHK]

Don't get me started att våra körkort inte förnyas, nästa år går mitt svenska körkort ut, sen är man fast i ett träsk med att skaffa internationellt körkort 1 gång per år för att köra bil i Sverige.

 

[Gnopps]

Vi kunde ju styrka svenskt medborgarskap på ”annat sätt” enligt passlagen. Lagrummet ger bara ett exempel, men polismyndigheten har inga övriga tolkningsregler på plats märkligt nog; det var pass och inget annat i deras värld. Hade dessutom utdrag om namnanmälan från Skatteverket. Men hjälpte föga med ”computer says no”-myndigheten.

Detta beror väl på att man vid en gränskontroll inte kan förväntas acceptera alla möjliga konster att styrka medborgarskap? Pass är ju ett sätt att just kvickt kunna bevisa medborgarskap vid sådana situationer.

Att styrka medborgarskap på annat sätt är troligen mer när det görs utredningar, som t ex vid utfärdande av pass.

Intressant nog hade vi innan dess rest in i både Frankrike och Spanien från UK med hans brittiska pass utan att de franska eller spanska gränspoliserna ställt till något bekymmer. Både de franska och de spanska påminde att jag borde fixa ett EU-pass så snart jag kan och önskade oss sedan välkomna tillbaka till unionen.

Och där handlade väl svenska gränspolisen samma som Frankrike och Spanien? I Frankrike och Spanien fanns ju ett giltigt brittiskt pass att visa upp. Vid svenska gränsen kunde precis samma metod användas för att resa in i Sverige som brittisk medborgare.

Det är regelbunden negativ och fientlig särbehandling av svenskar som bor i utlandet. Våra barn kan inte få personnummer, vid passansökan behandlas vi väldigt fientligt upprepade gånger, man får inte förnya sitt svenska körkort, och systemet med privata aktörer som utfärder e-legitimation innebär att man i Sverige inte kan använda sig av helt vanliga normala tjänster. Och på det har vi ofta felaktig tillämpning av regler av myndigheter inkl gränspolisen…

Som utlandssvensk är det i princip omöjligt att söka pass hos vissa ambassader (ambassaden i London har prickats av riksrevisionen utan att ha bättrat sig). Svenska ambassaden i London uppskattade 7-8 månader för att min son skulle få ett svenskt pass. Ambassaden föreslog att jag gör som de flesta andra och söker i Sverige. Men det blir ju ett moment 22 om spädbarn vägras inresa i landet.

Jag är också utlandssvensk och måste resa till Sverige för att förnya varenda pass (3 stycken), ambassaden här accepterar inte passansökningar - så jag vet om krånglet. Speciellt jobbigt med moment 22 du beskriver, även om det i ditt fall verkar finnas en lösning att resa till Sverige på brittiska passet och där skaffa svenska passet (så gjorde jag med mina barn).

Ställer man saken på sin spets: hade den svenska polisen tänkt att en sex månaders bebis skulle flyga hem till London ensam? Skrattretande men också lite oroande tanke…

Fast där kan inte gränspolisen se mellan fingrarna, då skulle man kunna hitta på vad som helst för ursäkter och på så sätt smuggla in människor i landet. Det är inte gränspolisen som tvingar barnet flyga hem ensam, det är ju föräldrarna som är ansvariga för situationen (det är svårt att uttrycka känsla i text, du får lite på att jag inte försöker peka finger på dig här).

Så som jag ser det verkar gränspolisen ha gjort rätt (men återigen, jag är lekman):
- Sonen har tillåtits resa in på brittiskt pass enligt regler som gäller för britter
- Sonen har inte tillåtits resa som svensk, eftersom det inte fanns ID-handling. Det fanns dokument med som styrkte att sonen var svensk medborgare, men inget dokument som visade att det var denne medborgare som stod vid gränsen - för detta krävs en längre utredning som görs av polisen (man måste ju som utlandsboende göra en medborgarskapsutredning när man söker pass).

 

[Gnopps]

IMO det där med e-legitimation har blivit mycket bättre. För några år sedan blev det möjligt att anmäla sig igen till personadressregistret (SPAR), tidigare gallrades uppgifterna 3 år efter man utvandrat. Med det lyckades jag installera Freja eID+ som jag kan boka tid med på polisens hemsida.

Å underbart, det visste jag inte. Tack!

 

[igelkotten]

@Gnopps det går inte säga vad som är helt rätt eller helt fel, eftersom inget av det polisen gör i dessa händelser någonsin har (eller kan?) prövas av domstol. men det mesta tyder på att de är ute och snurrar, som oftast

Men bara snabbt:

- citerar en av Sveriges grundlagar, regeringsformen 2 kap 7§: ” Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.” det är ju bra att vi garanteras en sån basal och självklar rättighet och att den finns nedskriven klart o tydligt

- §5 passlagen säger pass vid inresa om inte svenskt medborgarskap kan styrkas på ”annat sätt”. Polisen saknar helt föreskrifter om vad ”annat sätt” är. De är skyldiga att göra en prövning åtminstone vilket de inte gjorde. Det är inte skillnad på polis och polis, och det spelar inte någon roll var de råkar sitta för stunden. Jag visade dokument som visade svenskt medborgarskap och ett brittiskt pass som är bevis på identitet. Och varför skulle man inte vid en gränskontroll göra den prövning som lagen öppnar för? Är det verkligen en rimlig konsekvens att neka inträde till någon som legalt är en svensk medborgare för att de inte där och då kan vissa ett pass (du svarar ju jakande på den retoriska frågan sist men vill ändå ställa den retoriskt igen)? Jag säger nej, definitivt inte och det tycker även Sveriges riksdag när grundlagarna antogs. Tyvärr vill Tidö urholka det vackra och svenska i att medborgarskapet är något definitivt som inte kan tas ifrån en…

- den franska och spanska polisen släppte in honom som EU-medborgare eftersom vi för bägge resor saknade hembiljett. det ville den svenska inte göra. Det var därför jag nämnde dessa exempel.

Jag förstår din poäng och ditt perspektiv, men jag har haft många interaktioner med svenska gränspolisen där de går mellan rent idiotiskt beteende till total förvirring om vad reglerna faktiskt är. Och de orkar ju definitivt aldrig göra sitt jobb ordentligt. Jag har så klart också haft många tillfällen utan några problem, kan jag tillägga.

Nu är vi väldigt off topic kanske och jag har inget mer att tillföra i just denna fråga

Fick för övrigt min passansökan godkänd på rekordtid! Tog bara en vecka inkl medborgarskapsutredning, så Uppsala verkar ha blivit lika bra som Täby!