Firade nyår med ett gäng vänner och vi läste en artikel om Nordkorea i Fokus. En sa då att det finns en resebyrå i Vällingby som säljer resor dit. Hade aldrig funderat på att man kunde åka dit. Sa då att dit vill jag resa. Började googla hur man kunde åka dit. Jag är ingen gruppresemänniska utan vill helst sätta ihop mina egna resor. Kom snabbt fram till att man inte kan åka själv där utan måste ha guider. Däremot kan man ha egna guider. Kollade upp typ alla alternativ som fanns och fastnade för en researrangör som heter Young Pioneer tours och har sitt säte i Kina. Dom var billigare än alla andra vilket gjorde mig misstänksam. Men efter att ha läst alla recensioner som finns på olika forum så fick dom de bästa nästan jämnt. Så jag valde dom och valde att åka med en grupp även om dom också ordnade egna resor. Men det var betydligt dyrare.
Man kunde välja hur man ville åka till DPRK Democratic People's Republic of Korea som dom väljer att kalla sitt land. Man kunde antingen flyga eller åka tåg. Båda utgick ifrån Beijing. Vi valde att flyga dit och åka tåg hem. Tänkte att vi skulle få se mer av landet om vi åkte tåg. Det går inte att åka tåg (gick iaf inte) om man var från USA. Dom kunde bara flyga.
Innan jag åkte hade jag förmånen att träffa en kvinna som jobbat 4 år på Sveriges ambassad i Pyongyang. Hon hade mycket intressant att berätta. Sverige sköter även de diplomatiska ärendena åt USA eftersom de inte har en besiktning där.
Inchekningen på flygplatsen gick bra. Jag hade valt economy även om det fanns alternativ att åka business. Alla andra i gruppen åkte också economy så det var ett bra val. När vi skulle igenom säkerhetskontrollen så var det ett krångligt moment. Alla småpengar skulle upp, kameror och massa annat. Att det inte går att standardisera denna process på alla flygplatser? Väl inne så var det ganska påvert. Vi var ute i god tid. Måste väl vara så när man ska få ihop en grupp. Det var även några svenska och norska affärsmän som åkte med flyget. Så vi har uppenbarligen affärer med landet.
Väl på planet (boardingen gick smidigt vad jag har minne av) så var de flesta nordkoreaner och såg ut att vara militärer. Nu är det väldigt många militärer i det landet. Jag har aldrig sett några ta med sig så mycket sprit och cigaretter som dessa gjorde. Det var inte bara en påse per man.
Flygningen med Koryo air gick bra. Vi blev serverade en Koryo burger. Tror det alltid är det. Den var god men gick inte att identifiera vad den innehöll.
Landade på den gamla flygplatsen (ny har öppnat nu) och det var som att komma tillbaka till 50-talet tror jag. Ljudvolymen på bagagebanden och musiken som spelades. Det var militärer överallt. Hade läst på innan att de inte kollade bagaget så noga. Man var tvungen att ha kamerorna uppe. På inpasagekortet så var man tvungen att skriva upp hur många telefoner och kameror man hade. Det var inte heller något problem att ta sig igenom pass och tull. Har inga bilder här för det var fotoförbud. Ville inte börja med att bli arresterad.
Tågresan tillbaka var fantastisk. Dagtid genom DPRK. Det är ett vackert land, jag blev överraskad. Det är ett bergigt land så de odlar överallt där det går ända in i stans ytterkanter. Jag är glad att vi tog tåget ena vägen.
Här möttes vi av guider som sen aldrig lämnade vår sida. Kommer nu lägga upp en del bilder. Jag har hur många som helst. Tog hela tiden vilket irriterade i alla fall en guide. Vi hade fått instruktion innan att det inte fanns några restriktioner i hur vi fick ta bilder men vi fick inte ta på militärer. Det är lättare sagt än gjort eftersom de är precis överallt. Det intressanta är dock att i början har jag massor av bilder på militärer men på slutet nästan inga. Så gör censur med oss på kort tid. När vi kom in i Kina frågade jag vår guide om jag fick ta bild på det och det och han sa att nu fick jag ta på allt. Ändå så tvekade jag hela resan i Kina på att ta bilder på miltär, polis och andra i uniform Den guide som blev irriterad hade innan varit militär och var nog inte överens om att man fick ta bilder på allt. Han följde med mig överallt och blev mer och mer irriterad. Kvaliteten är inte så bra på bilderna för 90 % är tagna genom buss- eller tågfönster i farten.
Det var en märklig upplevelse att visats i det här landet. Allt var vanligt och ändå så ovanligt. Bilden innan var av ett förtryckt land där människor inte kan göra och säga vad dom vill. Det stämmer men samtidigt så är deras vardag precis vardag och mycket av vad dom gör är precis det vi gör. Just den känslan blev nästan konstigast. Åhh dom spelar basket, jag måste ta en bild. Det mest påtagliga är dock att det är som att färdas bakåt i tiden. Så var det på Kuba med men än mer här. Man ser nästan inget av svält och fattigdom direkt. Det man ser är personer med onormalt stora huvuden som ett resultat av svält som barn. Djur som är väldigt magra. Fordon och verktyg som är väldigt enkla. Lyckades aldrig ta en bild på en lastbil som gick på bränsle från ved som eldades på flaket. Där stod det 2 män och matade ved hela tiden.
Vy från hotellet. De byggde ett nytt hotell bredvid. Vet inte om det är avstannat bygg.
På hotellet fanns det några restauranger. Det fanns även Nr2 restaurang
Kvinnor som jobbar med att sopa gångbanan vid det stora kända monumentet av Kim Il-sung and Kim Jong-il (lägger inte upp några bilder av de som vanligtvis visas)
En matvaruaffär som inte var öppen. Jag tog bilden genom vindrutan.
En trafikpolis
Den här mannen är en av landets största hjältar. Det var han som var befäl på fartyget som lyckades fånga in det amerikanska hangarfartyg som spionerade på landet. Han berättar för dagens militärer hur det gick till. Han står på det amerikanska fartyget. Fick säkert inte ta den bilden. Men jag hade ännu inte vant mig. Gick på vana att fota allt jag ville.
Här sitter dom och lyssnar på honom. Apropå att inte få fota militärer. Kan ni tänka er ett gäng svenska militärer sitta på marken i skräddare?
Skolbarn på väg till skolan
T-banan i Pyongyang
Transportredskap, dom blev arga när jag tog den här bilden.
Propagandaskylt. Det fanns bara en enda reklamskylt i landet och det var för en bil. Jag lyckades aldrig ta en bild av den. Det fanns massor av denna typ överallt. Många riktigt obehagliga. Köpte med mig några från en propagandashop dom hade i en stad.
Folk cyklade eller promenerade. Många som promenerade och verkade gå långa sträckor. De gick folk hela tiden på spåret så tågen kan inte åka så fort för dom måste tuta så att de flyttar på sig.
En gräsklippare
Lägger bara upp en bild på DMZ eftersom det lagts upp flera andra i tråden om området.
Sen åkte vi till en närbelägen stad. Det är inte mycket trafik någonstans. Den här visar det tydligt. Ändå står det en trafikpolis i mitten. Man vet aldrig vilken kaos som kan utbryta.
Här åt vi också hundsoppa. Eller dom som ville fick det mot ett litet tillägg. Jag provade, när får jag chansen igen? Det smakade helt ok
Detta släpande på saker hela tiden. Överallt ser man folk transportera stora saker på transportmedel som behöver dras eller puttas fram. Här var vi vid ett tempel. De andra gick upp till en utsiktspunkt. Vi struntade i det. Frågade om vi fick gå ut på gatan men det gick inte för sig. De var nästan chockade över att vi frågade.
Den bild som visar kläderna i deras egna framtagna material/tyg. Det ser så bekvämt ut. Modellen är också högsta mode.
Jordbruk så fort man kom utanför stadskärnorna. De odlade ända in till stadsgränsen och lite till. Såg mest ris- och majsodlingar.
En tågstation som inte riktigt har blivit klar
En nöjespark precis innan gränsen.
Det finns så många mer bilder jag vill visa. Hur vackert landskapet är. Så fina människorna är. Det var en fantastisk resa. När vi skulle över gränsen så tar dom passen och sen får man tillbaka dom på andra sidan. Men det var många koreaner på så det tog sån himla tid. Vi höll på att missa tåget till Beijing. Vi hade en guide som stod och väntade där nästa morgon. Vår guide hade frestat oss med att det fanns en KFC på Kinasidan. Sällan längtat så mycket efter västerländsk mat. Men det blev inget av det. Fick springa till tåget och köpa en typ bentolåda på tåget. Den var helt ok.
Kontrollen ut ur DPRK var inga problem. Dom kollade inte ens kamerorna. Jag som gjort massa backups för att vara på den säkra sidan.
Förlåt om jag lagt upp för många bilder.
Man kunde välja hur man ville åka till DPRK Democratic People's Republic of Korea som dom väljer att kalla sitt land. Man kunde antingen flyga eller åka tåg. Båda utgick ifrån Beijing. Vi valde att flyga dit och åka tåg hem. Tänkte att vi skulle få se mer av landet om vi åkte tåg. Det går inte att åka tåg (gick iaf inte) om man var från USA. Dom kunde bara flyga.
Innan jag åkte hade jag förmånen att träffa en kvinna som jobbat 4 år på Sveriges ambassad i Pyongyang. Hon hade mycket intressant att berätta. Sverige sköter även de diplomatiska ärendena åt USA eftersom de inte har en besiktning där.
Inchekningen på flygplatsen gick bra. Jag hade valt economy även om det fanns alternativ att åka business. Alla andra i gruppen åkte också economy så det var ett bra val. När vi skulle igenom säkerhetskontrollen så var det ett krångligt moment. Alla småpengar skulle upp, kameror och massa annat. Att det inte går att standardisera denna process på alla flygplatser? Väl inne så var det ganska påvert. Vi var ute i god tid. Måste väl vara så när man ska få ihop en grupp. Det var även några svenska och norska affärsmän som åkte med flyget. Så vi har uppenbarligen affärer med landet.
Väl på planet (boardingen gick smidigt vad jag har minne av) så var de flesta nordkoreaner och såg ut att vara militärer. Nu är det väldigt många militärer i det landet. Jag har aldrig sett några ta med sig så mycket sprit och cigaretter som dessa gjorde. Det var inte bara en påse per man.
Flygningen med Koryo air gick bra. Vi blev serverade en Koryo burger. Tror det alltid är det. Den var god men gick inte att identifiera vad den innehöll.
Landade på den gamla flygplatsen (ny har öppnat nu) och det var som att komma tillbaka till 50-talet tror jag. Ljudvolymen på bagagebanden och musiken som spelades. Det var militärer överallt. Hade läst på innan att de inte kollade bagaget så noga. Man var tvungen att ha kamerorna uppe. På inpasagekortet så var man tvungen att skriva upp hur många telefoner och kameror man hade. Det var inte heller något problem att ta sig igenom pass och tull. Har inga bilder här för det var fotoförbud. Ville inte börja med att bli arresterad.
Tågresan tillbaka var fantastisk. Dagtid genom DPRK. Det är ett vackert land, jag blev överraskad. Det är ett bergigt land så de odlar överallt där det går ända in i stans ytterkanter. Jag är glad att vi tog tåget ena vägen.
Här möttes vi av guider som sen aldrig lämnade vår sida. Kommer nu lägga upp en del bilder. Jag har hur många som helst. Tog hela tiden vilket irriterade i alla fall en guide. Vi hade fått instruktion innan att det inte fanns några restriktioner i hur vi fick ta bilder men vi fick inte ta på militärer. Det är lättare sagt än gjort eftersom de är precis överallt. Det intressanta är dock att i början har jag massor av bilder på militärer men på slutet nästan inga. Så gör censur med oss på kort tid. När vi kom in i Kina frågade jag vår guide om jag fick ta bild på det och det och han sa att nu fick jag ta på allt. Ändå så tvekade jag hela resan i Kina på att ta bilder på miltär, polis och andra i uniform Den guide som blev irriterad hade innan varit militär och var nog inte överens om att man fick ta bilder på allt. Han följde med mig överallt och blev mer och mer irriterad. Kvaliteten är inte så bra på bilderna för 90 % är tagna genom buss- eller tågfönster i farten.
Det var en märklig upplevelse att visats i det här landet. Allt var vanligt och ändå så ovanligt. Bilden innan var av ett förtryckt land där människor inte kan göra och säga vad dom vill. Det stämmer men samtidigt så är deras vardag precis vardag och mycket av vad dom gör är precis det vi gör. Just den känslan blev nästan konstigast. Åhh dom spelar basket, jag måste ta en bild. Det mest påtagliga är dock att det är som att färdas bakåt i tiden. Så var det på Kuba med men än mer här. Man ser nästan inget av svält och fattigdom direkt. Det man ser är personer med onormalt stora huvuden som ett resultat av svält som barn. Djur som är väldigt magra. Fordon och verktyg som är väldigt enkla. Lyckades aldrig ta en bild på en lastbil som gick på bränsle från ved som eldades på flaket. Där stod det 2 män och matade ved hela tiden.
Vy från hotellet. De byggde ett nytt hotell bredvid. Vet inte om det är avstannat bygg.
På hotellet fanns det några restauranger. Det fanns även Nr2 restaurang
Kvinnor som jobbar med att sopa gångbanan vid det stora kända monumentet av Kim Il-sung and Kim Jong-il (lägger inte upp några bilder av de som vanligtvis visas)
En matvaruaffär som inte var öppen. Jag tog bilden genom vindrutan.
En trafikpolis
Den här mannen är en av landets största hjältar. Det var han som var befäl på fartyget som lyckades fånga in det amerikanska hangarfartyg som spionerade på landet. Han berättar för dagens militärer hur det gick till. Han står på det amerikanska fartyget. Fick säkert inte ta den bilden. Men jag hade ännu inte vant mig. Gick på vana att fota allt jag ville.
Här sitter dom och lyssnar på honom. Apropå att inte få fota militärer. Kan ni tänka er ett gäng svenska militärer sitta på marken i skräddare?
Skolbarn på väg till skolan
T-banan i Pyongyang
Transportredskap, dom blev arga när jag tog den här bilden.
Propagandaskylt. Det fanns bara en enda reklamskylt i landet och det var för en bil. Jag lyckades aldrig ta en bild av den. Det fanns massor av denna typ överallt. Många riktigt obehagliga. Köpte med mig några från en propagandashop dom hade i en stad.
Folk cyklade eller promenerade. Många som promenerade och verkade gå långa sträckor. De gick folk hela tiden på spåret så tågen kan inte åka så fort för dom måste tuta så att de flyttar på sig.
En gräsklippare
Lägger bara upp en bild på DMZ eftersom det lagts upp flera andra i tråden om området.
Sen åkte vi till en närbelägen stad. Det är inte mycket trafik någonstans. Den här visar det tydligt. Ändå står det en trafikpolis i mitten. Man vet aldrig vilken kaos som kan utbryta.
Här åt vi också hundsoppa. Eller dom som ville fick det mot ett litet tillägg. Jag provade, när får jag chansen igen? Det smakade helt ok
Detta släpande på saker hela tiden. Överallt ser man folk transportera stora saker på transportmedel som behöver dras eller puttas fram. Här var vi vid ett tempel. De andra gick upp till en utsiktspunkt. Vi struntade i det. Frågade om vi fick gå ut på gatan men det gick inte för sig. De var nästan chockade över att vi frågade.
Den bild som visar kläderna i deras egna framtagna material/tyg. Det ser så bekvämt ut. Modellen är också högsta mode.
Jordbruk så fort man kom utanför stadskärnorna. De odlade ända in till stadsgränsen och lite till. Såg mest ris- och majsodlingar.
En tågstation som inte riktigt har blivit klar
En nöjespark precis innan gränsen.
Det finns så många mer bilder jag vill visa. Hur vackert landskapet är. Så fina människorna är. Det var en fantastisk resa. När vi skulle över gränsen så tar dom passen och sen får man tillbaka dom på andra sidan. Men det var många koreaner på så det tog sån himla tid. Vi höll på att missa tåget till Beijing. Vi hade en guide som stod och väntade där nästa morgon. Vår guide hade frestat oss med att det fanns en KFC på Kinasidan. Sällan längtat så mycket efter västerländsk mat. Men det blev inget av det. Fick springa till tåget och köpa en typ bentolåda på tåget. Den var helt ok.
Kontrollen ut ur DPRK var inga problem. Dom kollade inte ens kamerorna. Jag som gjort massa backups för att vara på den säkra sidan.
Förlåt om jag lagt upp för många bilder.