Miljonresa med 13-åring
- Thread starter jonatan79
- Startdatum
jonatan79
Medlem
Immigration på BKK gick smidigt, hjälpsam personal. Jämfört med Vietnam kändes det lilla köandet som ingenting. Väldigt många år sedan jag var i Thailand senast.
Pushnotis från Bolt-appen att denna taxitjänst funkade här i Bangkok. Något billigare än Grab, så vi valde Bolt. Chauffören ville dock gärna att vi skulle betala extra med kontanter eller kort för att åka på motorvägen. Jag tackade nej. Verkade som vi körde största delen av sträckan på en motorväg ändå. När vi kom fram berättade sonen att han nyss fått upp om vanliga scams i Bangkok på TikTok, varav att bli lurad av taxichaufförer på liknande sätt var högst upp på listan.
Hilton Garden Inn Bangkok Silom hade jag bokat, minns inte exakt varför men kanske för att vi skulle få känna lite stadspuls. Klockan var långt efter 22 när vi anlände. Precis vid entrén, verkligen inte dolt trots namnet, och med särskild dörr in mot entrén låg ett cannabiskafé, så nära att man undrar om hotellet har samarbete med dem, vilket ändå verkar osannolikt. Gick inte att gå miste om doften när man gick genom entrén. Passade på att prata om sådant med sonen.
Hotellrummet var helt okej. Vattenkokare med tépåsar liksom på de andra hotell vi bott på. Lite trafik utanför som kanske vissa hade störts av, men inte vi.
Sonen var hungrig och bara 7-Eleven hade öppet för matinköp enligt receptionen. Det var alltför billigt, minimipris 200 baht för att betala med kort, så jag fick toppa upp med dyr schweizisk choklad.
Motion är bra för sömnen. Vi vaknade efter 8–9 timmars sammanhållen sömn av väckarklockan kl 9 lokal tid. Samma som igår, sonen kanske vaknade nån gång men verkade inte mer morgontrött än vanlig som tonåring.
Frukosten på Hilton Garden Inn Bangkok Silom presenterades fint men de västerländska inslagen var mer begränsade. Olika nyanser av vitt bröd. Väldigt söt artificiellt färgade fruktyoghurt till vilket det erbjöds fyra sorters sötade flingor. All bran stod det på en skylt, tyvärr var det sockrade cornflakes i den burken i stället. Omelett med allt i blev därmed lite kryddig men god. Fanns thailändsk varmrätt att komplettera med. Ceylon Tea från Dilmah även här och kall mjölk i stor karaff. Sammantaget minst bra frukost hittills.
Med förmånen sen utcheckning tog vi en planlös promenad på stan. Vänstertrafik liksom i Indonesien, lurigt att korsa vägen när man inte är van. Sonen gillade Bangkok, han tyckte det var spännande med mycket att titta på och att folk var snälla.
Grab i stället för Bolt tillbaka till flygplatsen trots prisskillnad pga lång väntetid med Bolt. Apparna känns funktionellt väsentligt likvärdiga, men i Bolt kunde jag inte lägga in mitt Amex. Kvinnan i hotellobbyn menade att det vore betydligt bättre att bara ta en taxi på gatan men då hade vi behövt kontanter, och vi har ju rest kontantlöst och planerar fortsätta så om möjligt. Samma fråga om att vilja åka på motorväg, vi tackade nej, chauffören körde motorväg ändå och tog vägtullskostnaden själv.
Tillbaka på BKK blev vi först lite stressade av att inte hitta vårt flyg till Kanton på avgångstavlan, varken på dess ursprungliga tid 14.40 eller 15.50 som Kenya Airways via sin app för några dagar sedan meddelat försening till. Visade sig att den stod under 16.10, innebärande ytterligare försening. Inte inställt i alla fall.
Vi hade liksom ett par gånger tidigare lyckats checka in online och fått digitala boardingkort bara på delsträckan av denna bonusbokning. Förhoppningen var att incheckningsdisken kunde ordna boardingkort även till nästkommande flyg. Vi fick fysiska boardingkort, men endast för första sträckan, och med stämpel för tillgång till Air France-loungen. Fast track genom säkerhetskontrollen var smidig. Stor smartwatch kunde gärna sitta kvar på armen tyckte inspektören. Skorna fick vi till skillnad från i Vietnam behålla på.
Air France-loungen på BKK blev det efter tipset, men vi noterade andra alternativ via Priority Pass på vägen. Air France-loungen var dock trevligt och lämnade egentligen inget mer att önska. Sushibitar och andra munsbitar. Lite segt kött i biffrätten tyckte sonen, vilket jag kunde hålla med om, annars goda varmrätter. Tépåsar från Twinings, lite annat utseende på dessa än hemma i Europa, men samma gula färg. Vi lämnade loungen med lite extra marginal p.g.a. osäkerhet om avgångstiden.
Vid boardinggaten stötte vi på väldigt trevliga A och A från Sverige som också var på miljonresa och tipsade om fina områden för hotell på våra kommande anhalter. De berättade också att de måste gå genom immigration för att göra transit i Guangzhou, och med tanke på förseningen hade de ganska kort om tid till sitt transferflyg till Xiamen samma dag, så vi önskade dem verkligen lycka till med det. Som tur var för oss (särskilt efter gårdagen) har vi lite mer marginal mellan flygningar framöver och planerar övernatta i Guangzhou.
Pushnotis från Bolt-appen att denna taxitjänst funkade här i Bangkok. Något billigare än Grab, så vi valde Bolt. Chauffören ville dock gärna att vi skulle betala extra med kontanter eller kort för att åka på motorvägen. Jag tackade nej. Verkade som vi körde största delen av sträckan på en motorväg ändå. När vi kom fram berättade sonen att han nyss fått upp om vanliga scams i Bangkok på TikTok, varav att bli lurad av taxichaufförer på liknande sätt var högst upp på listan.
Hilton Garden Inn Bangkok Silom hade jag bokat, minns inte exakt varför men kanske för att vi skulle få känna lite stadspuls. Klockan var långt efter 22 när vi anlände. Precis vid entrén, verkligen inte dolt trots namnet, och med särskild dörr in mot entrén låg ett cannabiskafé, så nära att man undrar om hotellet har samarbete med dem, vilket ändå verkar osannolikt. Gick inte att gå miste om doften när man gick genom entrén. Passade på att prata om sådant med sonen.
Hotellrummet var helt okej. Vattenkokare med tépåsar liksom på de andra hotell vi bott på. Lite trafik utanför som kanske vissa hade störts av, men inte vi.
Sonen var hungrig och bara 7-Eleven hade öppet för matinköp enligt receptionen. Det var alltför billigt, minimipris 200 baht för att betala med kort, så jag fick toppa upp med dyr schweizisk choklad.
Motion är bra för sömnen. Vi vaknade efter 8–9 timmars sammanhållen sömn av väckarklockan kl 9 lokal tid. Samma som igår, sonen kanske vaknade nån gång men verkade inte mer morgontrött än vanlig som tonåring.
Frukosten på Hilton Garden Inn Bangkok Silom presenterades fint men de västerländska inslagen var mer begränsade. Olika nyanser av vitt bröd. Väldigt söt artificiellt färgade fruktyoghurt till vilket det erbjöds fyra sorters sötade flingor. All bran stod det på en skylt, tyvärr var det sockrade cornflakes i den burken i stället. Omelett med allt i blev därmed lite kryddig men god. Fanns thailändsk varmrätt att komplettera med. Ceylon Tea från Dilmah även här och kall mjölk i stor karaff. Sammantaget minst bra frukost hittills.
Med förmånen sen utcheckning tog vi en planlös promenad på stan. Vänstertrafik liksom i Indonesien, lurigt att korsa vägen när man inte är van. Sonen gillade Bangkok, han tyckte det var spännande med mycket att titta på och att folk var snälla.
Grab i stället för Bolt tillbaka till flygplatsen trots prisskillnad pga lång väntetid med Bolt. Apparna känns funktionellt väsentligt likvärdiga, men i Bolt kunde jag inte lägga in mitt Amex. Kvinnan i hotellobbyn menade att det vore betydligt bättre att bara ta en taxi på gatan men då hade vi behövt kontanter, och vi har ju rest kontantlöst och planerar fortsätta så om möjligt. Samma fråga om att vilja åka på motorväg, vi tackade nej, chauffören körde motorväg ändå och tog vägtullskostnaden själv.
Tillbaka på BKK blev vi först lite stressade av att inte hitta vårt flyg till Kanton på avgångstavlan, varken på dess ursprungliga tid 14.40 eller 15.50 som Kenya Airways via sin app för några dagar sedan meddelat försening till. Visade sig att den stod under 16.10, innebärande ytterligare försening. Inte inställt i alla fall.
Vi hade liksom ett par gånger tidigare lyckats checka in online och fått digitala boardingkort bara på delsträckan av denna bonusbokning. Förhoppningen var att incheckningsdisken kunde ordna boardingkort även till nästkommande flyg. Vi fick fysiska boardingkort, men endast för första sträckan, och med stämpel för tillgång till Air France-loungen. Fast track genom säkerhetskontrollen var smidig. Stor smartwatch kunde gärna sitta kvar på armen tyckte inspektören. Skorna fick vi till skillnad från i Vietnam behålla på.
Air France-loungen på BKK blev det efter tipset, men vi noterade andra alternativ via Priority Pass på vägen. Air France-loungen var dock trevligt och lämnade egentligen inget mer att önska. Sushibitar och andra munsbitar. Lite segt kött i biffrätten tyckte sonen, vilket jag kunde hålla med om, annars goda varmrätter. Tépåsar från Twinings, lite annat utseende på dessa än hemma i Europa, men samma gula färg. Vi lämnade loungen med lite extra marginal p.g.a. osäkerhet om avgångstiden.
Vid boardinggaten stötte vi på väldigt trevliga A och A från Sverige som också var på miljonresa och tipsade om fina områden för hotell på våra kommande anhalter. De berättade också att de måste gå genom immigration för att göra transit i Guangzhou, och med tanke på förseningen hade de ganska kort om tid till sitt transferflyg till Xiamen samma dag, så vi önskade dem verkligen lycka till med det. Som tur var för oss (särskilt efter gårdagen) har vi lite mer marginal mellan flygningar framöver och planerar övernatta i Guangzhou.
jonatan79
Medlem
BKK–CAN i ekonomiklass med Kenya Airways. Förutom våra nya svenska bekantskaper såg vi inga andra medpassagerare som vi misstänkte var miljonresenärer. Kanske är fler i motsatt riktning CAN–BKK. Jag försökte ändå be kabinpersonalen ropa upp i högtalaren för att få en handuppräckning i kabinen hur många som gjorde denna utmaning. För detta var jag tvungen att förklara vad det handlade om, för det kände de intressant nog inte till. Han lovade göra det men glömde nog bort det sen.
Det serverades något som enligt etiketten skulle vara Chicken Tom Yum men i praktiken var en kycklingpirog eller ett vegatiskt alternativ till denna samt muffins, valfri dryck och en kopp mustigt och gott svart té. Barnvänlig mat.
På SAS-flyg brukar kabinpersonal vara väldigt duktiga på att fylla på lagom med té i pappmuggen och lämna plats för mjölk och ändå inte riskera spill vid turbulens. Faktiskt alltid förvånansvärt enhetlig mängd i koppen på SAS-flyg, får kabinpersonal utbildning i sånt? Med mjölkpulver som knappt ökar volymen behövs ju inte samma marginal. Således väldigt full kopp nu. Faktiskt första gången en flygvärdinna spillt té på mig, den ena av två kvinnor i en annars helt manlig kenyansk besättning.
Sonen var missnöjd med IFE-systemet eftersom spelen inte fungerade. I stället fanns avdelning “Amazing Africa” med utvalda afrikanska filmer.
Måste fylla i arrival card på papper, det minns jag från när jag var här senast, också för väldigt länge sedan. Om jag minns rätt har dessa ändå blivit lite mindre byråkratiska. Rutan med vilka länder man varit i var lite för liten. Tur att man hade med sig en bläckpenna i alla fall.
Kabinen släcktes ner inför landning, men tändes inte förrän en stund efter att säkerhetsbältesskylten släckts. Kanske ett sätt att försöka undvika att folk ställer sig för tidigt? Det hjälpte i så fall inte.
Det serverades något som enligt etiketten skulle vara Chicken Tom Yum men i praktiken var en kycklingpirog eller ett vegatiskt alternativ till denna samt muffins, valfri dryck och en kopp mustigt och gott svart té. Barnvänlig mat.
På SAS-flyg brukar kabinpersonal vara väldigt duktiga på att fylla på lagom med té i pappmuggen och lämna plats för mjölk och ändå inte riskera spill vid turbulens. Faktiskt alltid förvånansvärt enhetlig mängd i koppen på SAS-flyg, får kabinpersonal utbildning i sånt? Med mjölkpulver som knappt ökar volymen behövs ju inte samma marginal. Således väldigt full kopp nu. Faktiskt första gången en flygvärdinna spillt té på mig, den ena av två kvinnor i en annars helt manlig kenyansk besättning.
Sonen var missnöjd med IFE-systemet eftersom spelen inte fungerade. I stället fanns avdelning “Amazing Africa” med utvalda afrikanska filmer.
Måste fylla i arrival card på papper, det minns jag från när jag var här senast, också för väldigt länge sedan. Om jag minns rätt har dessa ändå blivit lite mindre byråkratiska. Rutan med vilka länder man varit i var lite för liten. Tur att man hade med sig en bläckpenna i alla fall.
Kabinen släcktes ner inför landning, men tändes inte förrän en stund efter att säkerhetsbältesskylten släckts. Kanske ett sätt att försöka undvika att folk ställer sig för tidigt? Det hjälpte i så fall inte.
rsimon
Medlem
Om du gillar te så är Swiss och Swiss lounger på Zürichs flygplats något för dig. De har tepåsar från Sirocco. Enligt mig en av de finast smaksatta Earl Grey som jag provat. Brukar alltid köpa med mig när jag är i alplandet. Fina blad i påsarna och inte bara damm. Svår att hitta på nätet men en webbshop i München har dem för beställning utan tull.
Last edited:
henrik l
Medlem
Jättekul att få följa på era äventyr. Intressant när dom frågar om motorväg eller inte när man skall till och från flygplatsen i Bangkok. Har nog varit där +20 gånger, aldrig fått frågan, och ibland kan motorvägen vara tålamodsprövande. Icke motorvägsalternativ är inte att tänka på om man ska in till stanImmigration på BKK gick smidigt, hjälpsam personal. Jämfört med Vietnam kändes det lilla köandet som ingenting. Väldigt många år sedan jag var i Thailand senast.
Pushnotis från Bolt-appen att denna taxitjänst funkade här i Bangkok. Något billigare än Grab, så vi valde Bolt. Chauffören ville dock gärna att vi skulle betala extra med kontanter eller kort för att åka på motorvägen. Jag tackade nej. Verkade som vi körde största delen av sträckan på en motorväg ändå. När vi kom fram berättade sonen att han nyss fått upp om vanliga scams i Bangkok på TikTok, varav att bli lurad av taxichaufförer på liknande sätt var högst upp på listan.
Hilton Garden Inn Bangkok Silom hade jag bokat, minns inte exakt varför men kanske för att vi skulle få känna lite stadspuls. Klockan var långt efter 22 när vi anlände. Precis vid entrén, verkligen inte dolt trots namnet, och med särskild dörr in mot entrén låg ett cannabiskafé, så nära att man undrar om hotellet har samarbete med dem, vilket ändå verkar osannolikt. Gick inte att gå miste om doften när man gick genom entrén. Passade på att prata om sådant med sonen.
Hotellrummet var helt okej. Vattenkokare med tépåsar liksom på de andra hotell vi bott på. Lite trafik utanför som kanske vissa hade störts av, men inte vi.
Sonen var hungrig och bara 7-Eleven hade öppet för matinköp enligt receptionen. Det var alltför billigt, minimipris 200 baht för att betala med kort, så jag fick toppa upp med dyr schweizisk choklad.
Motion är bra för sömnen. Vi vaknade efter 8–9 timmars sammanhållen sömn av väckarklockan kl 9 lokal tid. Samma som igår, sonen kanske vaknade nån gång men verkade inte mer morgontrött än vanlig som tonåring.
Frukosten på Hilton Garden Inn Bangkok Silom presenterades fint men de västerländska inslagen var mer begränsade. Olika nyanser av vitt bröd. Väldigt söt artificiellt färgade fruktyoghurt till vilket det erbjöds fyra sorters sötade flingor. All bran stod det på en skylt, tyvärr var det sockrade cornflakes i den burken i stället. Omelett med allt i blev därmed lite kryddig men god. Fanns thailändsk varmrätt att komplettera med. Ceylon Tea från Dilmah även här och kall mjölk i stor karaff. Sammantaget minst bra frukost hittills.
Med förmånen sen utcheckning tog vi en planlös promenad på stan. Vänstertrafik liksom i Indonesien, lurigt att korsa vägen när man inte är van. Sonen gillade Bangkok, han tyckte det var spännande med mycket att titta på och att folk var snälla.
Grab i stället för Bolt tillbaka till flygplatsen trots prisskillnad pga lång väntetid med Bolt. Apparna känns funktionellt väsentligt likvärdiga, men i Bolt kunde jag inte lägga in mitt Amex. Kvinnan i hotellobbyn menade att det vore betydligt bättre att bara ta en taxi på gatan men då hade vi behövt kontanter, och vi har ju rest kontantlöst och planerar fortsätta så om möjligt. Samma fråga om att vilja åka på motorväg, vi tackade nej, chauffören körde motorväg ändå och tog vägtullskostnaden själv.
Tillbaka på BKK blev vi först lite stressade av att inte hitta vårt flyg till Kanton på avgångstavlan, varken på dess ursprungliga tid 14.40 eller 15.50 som Kenya Airways via sin app för några dagar sedan meddelat försening till. Visade sig att den stod under 16.10, innebärande ytterligare försening. Inte inställt i alla fall.
Vi hade liksom ett par gånger tidigare lyckats checka in online och fått digitala boardingkort bara på delsträckan av denna bonusbokning. Förhoppningen var att incheckningsdisken kunde ordna boardingkort även till nästkommande flyg. Vi fick fysiska boardingkort, men endast för första sträckan, och med stämpel för tillgång till Air France-loungen. Fast track genom säkerhetskontrollen var smidig. Stor smartwatch kunde gärna sitta kvar på armen tyckte inspektören. Skorna fick vi till skillnad från i Vietnam behålla på.
Air France-loungen på BKK blev det efter tipset, men vi noterade andra alternativ via Priority Pass på vägen. Air France-loungen var dock trevligt och lämnade egentligen inget mer att önska. Sushibitar och andra munsbitar. Lite segt kött i biffrätten tyckte sonen, vilket jag kunde hålla med om, annars goda varmrätter. Tépåsar från Twinings, lite annat utseende på dessa än hemma i Europa, men samma gula färg. Vi lämnade loungen med lite extra marginal p.g.a. osäkerhet om avgångstiden.
Vid boardinggaten stötte vi på väldigt trevliga A och A från Sverige som också var på miljonresa och tipsade om fina områden för hotell på våra kommande anhalter. De berättade också att de måste gå genom immigration för att göra transit i Guangzhou, och med tanke på förseningen hade de ganska kort om tid till sitt transferflyg till Xiamen samma dag, så vi önskade dem verkligen lycka till med det. Som tur var för oss (särskilt efter gårdagen) har vi lite mer marginal mellan flygningar framöver och planerar övernatta i Guangzhou.
jonatan79
Medlem
Kö till immigration in i Kina på flygplatsen i Kanton (Guangzhou). Då detta äventyr var lite sent påkommet var det på håret att vi innan avfärd från Sverige hann skaffa påskyndade turistvisum till Kina. Eftersom vi hade sådana kände vi i kön oss tillräckligt modiga för att bryta mot alla tre reglerna, och då kändes det helt okej att stå där en stund.
Heller ingen stress för oss när vi inte hade nåt annat flyg att hinna till samma dag. Bortsett från köandet faktiskt väldigt smidig process att ta sig in i Kina, åtminstone här i Guangzhou. Stämpel i passet förstås, så sonen blir nöjd. Fler stämplar till hans samling var väl det enda som var bra med vår tumultartade transit i Vietnam. Här i Kanton fanns en apparat efter passkontrollen där man kunde få ett extra papperskvitto på sitt vistelsetillstånd i Kina, kanske bra att ha tänkte vi så vi tog såna.
Hotellets flygplatsbuss gick från avreseterminalen en trappa upp. Väldigt stor terminalhall. I kön utanför terminalen träffade vi på en amerikanska från Miami som skulle till samma hotell och visade sig ha varit på vårt flyg och också gjorde miljonutmaningen. Vi var de första andra från denna hon träffade på. Hon verkade vara en erfaren resenär med högsta statusnivå i något amerikanskt bonusprogram samt OneWorld. Detta var dock hennes första erfarenhet av SkyTeam, och SAS hade hon aldrig hört talas om förut. Hon såg det som att SkyTeam får massor av bra publicitet av detta bland såna som henne som kommer se det som ett komplement utöver deras vanliga flygallians. Däremot tänker jag att det är lite oklart vad just SAS får ut av det mer än de andra bolagen i alliansen. Hennes enda erfarenhet av SAS var en kortflygning CDG–CPH som inte gav något särskilt intryck.
Heller ingen stress för oss när vi inte hade nåt annat flyg att hinna till samma dag. Bortsett från köandet faktiskt väldigt smidig process att ta sig in i Kina, åtminstone här i Guangzhou. Stämpel i passet förstås, så sonen blir nöjd. Fler stämplar till hans samling var väl det enda som var bra med vår tumultartade transit i Vietnam. Här i Kanton fanns en apparat efter passkontrollen där man kunde få ett extra papperskvitto på sitt vistelsetillstånd i Kina, kanske bra att ha tänkte vi så vi tog såna.
Hotellets flygplatsbuss gick från avreseterminalen en trappa upp. Väldigt stor terminalhall. I kön utanför terminalen träffade vi på en amerikanska från Miami som skulle till samma hotell och visade sig ha varit på vårt flyg och också gjorde miljonutmaningen. Vi var de första andra från denna hon träffade på. Hon verkade vara en erfaren resenär med högsta statusnivå i något amerikanskt bonusprogram samt OneWorld. Detta var dock hennes första erfarenhet av SkyTeam, och SAS hade hon aldrig hört talas om förut. Hon såg det som att SkyTeam får massor av bra publicitet av detta bland såna som henne som kommer se det som ett komplement utöver deras vanliga flygallians. Däremot tänker jag att det är lite oklart vad just SAS får ut av det mer än de andra bolagen i alliansen. Hennes enda erfarenhet av SAS var en kortflygning CDG–CPH som inte gav något särskilt intryck.
jonatan79
Medlem
Hilton Garden Inn igen, denna gång med benämningen Guangzhou Airport Aerotropolis. Väldigt ursäktande kinesiskor i receptionen. Hellre gratis frukost än 750 fler poäng valde vi. Får ändå massor med Hilton-poäng via olika kampanjer, nästan 5 gånger basnivån för varje natt. Gick bra betala hotellrummet med Amex. Jag har laddat ner Alipay men appen verkar inte så intuitiv eller välöversatt.
Lite annorlunda planlösning av hotellrum än man är van vid. Dusch och toalett i varsitt liten rum mittemot handfatet.
Om det skulle börja brinna skulle vi tydligen sätta på oss varsin brandutrymningshuva. Vet inte om vi kände oss tryggare av att de stod bredvid sängen. Många varningar om att inte röka på rummet, kanske fanns det ett samband.
Efter en ganska god natts sömn gick vi till frukosten och noterade på vägen dit tvättmöjlighet bredvid gymmet. Tvättmaskinen var svårbegriplig. Tydligen funkade QR-koden bara om man hade WeChat installerat, och förstås bara på kinesiska. Det gick inte att starta maskinen utan appen. Vi kunde få betala med kort i receptionen och fick hjälp att få igång maskinen. Den kostymklädda mannen som hjälpte oss såg dock ut att aldrig själv ha tvättat i sitt liv, och tyckte vi skulle hälla i halva flaskan tvättmedel in i maskinen.
Frukost var halvbra. Torrt bröd, fanns inget pålägg alls. Beställde omelett, som tyvärr var smaklös och osaltad. Desto mer smak på yoghurten som var väldigt söt. Fanns fiberflingor dock. Försökte få sonen att prova lite lokala rätter som degknyten och sojamarinerade (tyvärr inte tusenåriga) ägg. Han var måttligt intresserad. Det fanns 红茶 (svart té) serverat i termos, första gången jag slipper tépåse på resan.
Internet funkade dåligt både med Wi-Fi och mobildata, men lite bättre när vi stängde av funktionen Privat reläservice i iCloud-inställningarna. Google Maps och Google Translate verkar funka, även Gmail via IMAP i iPhone (men inte dator) av någon anledning. Lärde mig använda Bing, kändes ovant.
Lite annorlunda planlösning av hotellrum än man är van vid. Dusch och toalett i varsitt liten rum mittemot handfatet.
Om det skulle börja brinna skulle vi tydligen sätta på oss varsin brandutrymningshuva. Vet inte om vi kände oss tryggare av att de stod bredvid sängen. Många varningar om att inte röka på rummet, kanske fanns det ett samband.
Efter en ganska god natts sömn gick vi till frukosten och noterade på vägen dit tvättmöjlighet bredvid gymmet. Tvättmaskinen var svårbegriplig. Tydligen funkade QR-koden bara om man hade WeChat installerat, och förstås bara på kinesiska. Det gick inte att starta maskinen utan appen. Vi kunde få betala med kort i receptionen och fick hjälp att få igång maskinen. Den kostymklädda mannen som hjälpte oss såg dock ut att aldrig själv ha tvättat i sitt liv, och tyckte vi skulle hälla i halva flaskan tvättmedel in i maskinen.
Frukost var halvbra. Torrt bröd, fanns inget pålägg alls. Beställde omelett, som tyvärr var smaklös och osaltad. Desto mer smak på yoghurten som var väldigt söt. Fanns fiberflingor dock. Försökte få sonen att prova lite lokala rätter som degknyten och sojamarinerade (tyvärr inte tusenåriga) ägg. Han var måttligt intresserad. Det fanns 红茶 (svart té) serverat i termos, första gången jag slipper tépåse på resan.
Internet funkade dåligt både med Wi-Fi och mobildata, men lite bättre när vi stängde av funktionen Privat reläservice i iCloud-inställningarna. Google Maps och Google Translate verkar funka, även Gmail via IMAP i iPhone (men inte dator) av någon anledning. Lärde mig använda Bing, kändes ovant.
jonatan79
Medlem
Tillbaka på CAN först kontroll att vi inte hade med oss något explosivt innan vi fick komma in i terminalen.
Mitt bland 30 incheckningsdiskar för China Southern Airlines fanns en ensam disk för Xiamen Airlines. Fick boardingkort utan EB-nummer. Motvilligt la hon till detta och skrev ut nya. Något Sky Priority eller liknande fick vi dock inte med på korten, men hon ville bli av med oss så vi nöjde oss ändå. Vi noterade dock att boardingkorten var utskrivna på lappar från China Southern. Jag kände mig ändå hyfsat säker på att MF8388 var ett Xiamen Air-flyg och inget annat. Så stod det i alla fall på vår SAS-poängbokning.
Alla powerbanks måste tas ut vid säkerhetskontrollen. ”So many powerbanks!” Vi blev kittlade överallt på en liten piedestal, det blev alla.
Strosade runt i jakt på lounge. Första sådana var från China Southern. Förstås inte tillgång dit, trots boardingkorten. Eftersom det var lite oklart om vi skulle komma in i någon SkyTeam-lounge provade vi den andra loungen vi gick förbi.
Easy Boarding Lounge kom vi in i via Priority Pass. Inte flådig skylt men ganska fint inne i loungen. En väldigt kinesisk lounge, ingen anpassning alls efter västerländska preferenser.
Sonen gillade det han trodde var ost i fläskrätten tills han fick veta att det var svamp. Fiskrätten var lite kryddig.
Jag hittade efter maten ett mörkt té. 57 grader verkade apparaten vara inställd på, det är ju inte så varmt, men kanske skulle det vara så? Min minnesbild av kinesiskt té är att man alltid brände tungan. Smakrikt men blommig smak. Inte riktigt min cup of tea.
Nästa té såg ännu mer spännande ut men var förvånansvärt smaklöst trots att tépåsarna låg kvar i mindre mängd vatten. Salt var det inte heller, trots namnet.
Tog lite fritidsmat också, salta krispiga ärtor tror jag, passade mycket riktigt som tilltugg.
Vi insåg senare att matserveringen var tidsbegränsad och att vi hade haft tur som kom under lunchperioden. I stället blev det efter lunch ett litet litet tillägg till den begränsade fikastationen av muffins innehållande ett enstaka blåbär och något som såg ut som en croissant men var mer som en söt fralla. Lustigt med så konservativa mattider i en flygplatslounge.
Det som däremot var konstant öppet var stationen där man kunde beställa soppa eller nudlar. Många av kineserna i loungen gjorde så.
Mitt bland 30 incheckningsdiskar för China Southern Airlines fanns en ensam disk för Xiamen Airlines. Fick boardingkort utan EB-nummer. Motvilligt la hon till detta och skrev ut nya. Något Sky Priority eller liknande fick vi dock inte med på korten, men hon ville bli av med oss så vi nöjde oss ändå. Vi noterade dock att boardingkorten var utskrivna på lappar från China Southern. Jag kände mig ändå hyfsat säker på att MF8388 var ett Xiamen Air-flyg och inget annat. Så stod det i alla fall på vår SAS-poängbokning.
Alla powerbanks måste tas ut vid säkerhetskontrollen. ”So many powerbanks!” Vi blev kittlade överallt på en liten piedestal, det blev alla.
Strosade runt i jakt på lounge. Första sådana var från China Southern. Förstås inte tillgång dit, trots boardingkorten. Eftersom det var lite oklart om vi skulle komma in i någon SkyTeam-lounge provade vi den andra loungen vi gick förbi.
Easy Boarding Lounge kom vi in i via Priority Pass. Inte flådig skylt men ganska fint inne i loungen. En väldigt kinesisk lounge, ingen anpassning alls efter västerländska preferenser.
Sonen gillade det han trodde var ost i fläskrätten tills han fick veta att det var svamp. Fiskrätten var lite kryddig.
Jag hittade efter maten ett mörkt té. 57 grader verkade apparaten vara inställd på, det är ju inte så varmt, men kanske skulle det vara så? Min minnesbild av kinesiskt té är att man alltid brände tungan. Smakrikt men blommig smak. Inte riktigt min cup of tea.
Nästa té såg ännu mer spännande ut men var förvånansvärt smaklöst trots att tépåsarna låg kvar i mindre mängd vatten. Salt var det inte heller, trots namnet.
Tog lite fritidsmat också, salta krispiga ärtor tror jag, passade mycket riktigt som tilltugg.
Vi insåg senare att matserveringen var tidsbegränsad och att vi hade haft tur som kom under lunchperioden. I stället blev det efter lunch ett litet litet tillägg till den begränsade fikastationen av muffins innehållande ett enstaka blåbär och något som såg ut som en croissant men var mer som en söt fralla. Lustigt med så konservativa mattider i en flygplatslounge.
Det som däremot var konstant öppet var stationen där man kunde beställa soppa eller nudlar. Många av kineserna i loungen gjorde så.
jonatan79
Medlem
CAN–XMN flögs av Xiamen Airlines och inget annat. Den blåa färgen med flygbolagets logga överallt i samband med boarding lämnade ingen osäkerhet gällande detta. Vi kom till gaten en kvart före utsatt boardingtid eftersom denna kändes lite snäv, och mycket riktigt började boarding precis då. Kineserna formade då genast en mycket prydlig enfilig kö utan särskild anvisning. Så var det absolut inte i Kina när jag var här senast, då var bara att tränga sig, men det kanske har förändrats.
Väl på planet ursäktade den artiga flygvärdinnan diskret för den burduse rapande mannen som satte sig bredbent och bredaxlat bredvid mig och spelade skräniga videos om betongbilning på sin telefon på hög volym. Matservering kom faktiskt redan innan planet lyfte, i form av en bao med någon oklar men god fyllning och en flaska vatten. Lite opraktiskt bara att få maten när man inte får använda bordet, men det kanske berodde på att det var en relativt kort flygning på bara en dryg timme.
Fin utsikt inför landning mot staden Xiamen och flodmynning ut mot Sydkinesiska havet. Många fraktfartyg och stora skeppsvarv.
Väl på planet ursäktade den artiga flygvärdinnan diskret för den burduse rapande mannen som satte sig bredbent och bredaxlat bredvid mig och spelade skräniga videos om betongbilning på sin telefon på hög volym. Matservering kom faktiskt redan innan planet lyfte, i form av en bao med någon oklar men god fyllning och en flaska vatten. Lite opraktiskt bara att få maten när man inte får använda bordet, men det kanske berodde på att det var en relativt kort flygning på bara en dryg timme.
Fin utsikt inför landning mot staden Xiamen och flodmynning ut mot Sydkinesiska havet. Många fraktfartyg och stora skeppsvarv.