Jag hade min lilla snabbresa till Zurich (eller Palma, beror hur man ser på det) som avslutades med LH802 lördag morgon. Jag hamnade i ett "Computer says No" läget fredag kväll som var mitt eget fel, då det var inte så mycket man kan säga om den (o)frivilliga övernattningen på Hilton Frankfurt.
I alla fall, orkade inte med LH800 vid sjutiden på lördag morgonen så jag satsade på LH802 som skulle avgå 09:35. I SEN loungen observerade jag en försening på 25min, som visade sig vara sen ankomst från GOT (en A321). Intressant observation; GOT-FRA med A321 = mycket folk.
Vid gaten kan man enkelt observera att det är semestertiden. Vitt hår och vit mustasch regerar tillsammans med tyska som språk. Alla skall upp och följa i Stieg Larssons fotspår genom stan. Gaten bemannas av 3-4 personer, vart en person (LH anställd) ansvarar för resenärer med behov av extra hjälp.
Mitt inlägg här handlar om att, trots förseningen har jag aldrig observerat en bättre boarding. Det handlar inte om jag som Senator eller affärsklassresenär, det handlar om omtanke till resenärer med funktionshinder eller familjer med småbarn.
Denna grupp Lufthansa anställda var inte bara tyska (ordnung muss sein) men även väldigt omtänksamma.
1. Man spelade upp meddelande på tyska och engelska två gånger att ordningen är: resenärer som behöver extra hjälp, samt barnfamiljer först, sen HON/Senator/Star Gold/Business, innan ekonomiklass som skall använda den automatiserade boardingen.
2. Eftersom tyskarna och svenskar är lika, så står man gärna i någon slangliknande kö i 30min innan boarding. Då gick personallen RUNT och letade efter flera barnfamiljer som fick komma fram
3. När alla dessa resenär, inklusive två resenärer i rullstol hade fått den lilla extra tid som behövdes, kallades HON/Senator/Star Gold/Business fram. Självklart blockerades utgången av "Mustasch skvadronen" som inte alls tänkte göra plats till denna grupp. Vänligt och bestämt tillsägelse att ta ett steg tillbaka och låta oss komma förbi.
Mitt alter-ego "Mr N. O. Patience" var nära att komma fram, tills jag smittades av LH personalen. Det är nog så enkelt, att trots dessa fina förinspelade meddelanden, så är inte denna publik mottaglig för den typ av information. Därför tycker denna gruppen av anställda borde lära många andra flygbolag hur man skall sköta en ombordstigning.
I alla fall, orkade inte med LH800 vid sjutiden på lördag morgonen så jag satsade på LH802 som skulle avgå 09:35. I SEN loungen observerade jag en försening på 25min, som visade sig vara sen ankomst från GOT (en A321). Intressant observation; GOT-FRA med A321 = mycket folk.
Vid gaten kan man enkelt observera att det är semestertiden. Vitt hår och vit mustasch regerar tillsammans med tyska som språk. Alla skall upp och följa i Stieg Larssons fotspår genom stan. Gaten bemannas av 3-4 personer, vart en person (LH anställd) ansvarar för resenärer med behov av extra hjälp.
Mitt inlägg här handlar om att, trots förseningen har jag aldrig observerat en bättre boarding. Det handlar inte om jag som Senator eller affärsklassresenär, det handlar om omtanke till resenärer med funktionshinder eller familjer med småbarn.
Denna grupp Lufthansa anställda var inte bara tyska (ordnung muss sein) men även väldigt omtänksamma.
1. Man spelade upp meddelande på tyska och engelska två gånger att ordningen är: resenärer som behöver extra hjälp, samt barnfamiljer först, sen HON/Senator/Star Gold/Business, innan ekonomiklass som skall använda den automatiserade boardingen.
2. Eftersom tyskarna och svenskar är lika, så står man gärna i någon slangliknande kö i 30min innan boarding. Då gick personallen RUNT och letade efter flera barnfamiljer som fick komma fram
3. När alla dessa resenär, inklusive två resenärer i rullstol hade fått den lilla extra tid som behövdes, kallades HON/Senator/Star Gold/Business fram. Självklart blockerades utgången av "Mustasch skvadronen" som inte alls tänkte göra plats till denna grupp. Vänligt och bestämt tillsägelse att ta ett steg tillbaka och låta oss komma förbi.
Mitt alter-ego "Mr N. O. Patience" var nära att komma fram, tills jag smittades av LH personalen. Det är nog så enkelt, att trots dessa fina förinspelade meddelanden, så är inte denna publik mottaglig för den typ av information. Därför tycker denna gruppen av anställda borde lära många andra flygbolag hur man skall sköta en ombordstigning.