[Live] Jorden runt på fyra dagar
- Thread starter doc
- Startdatum
Johannes Winberg
Medlem
supertips om du vill ha en god drink och fin utsikt - https://www.signatureroom.com/lounge/
Den åkallar många sköna minnen
doc
Medlem
Efter en skön natts sömn vaknade jag vid fem tiden och beslutade mig för att ta ett simpass i flygplatshotellets pool. Det var jag och hotellets elektriker som simmade ett bra antal längder innan det blev dags att stiga upp. Efter en simtur och en liten hotellfrukost begav jag mig till incheckningen på Chicago O’Hare terminal 1. ANA delar incheckningsdiskar med Lufthansa i ett litet hörn av terminalen. Ineckningen tog lite tid, men jag fick därefter ut boardingkort för alla de flighter jag har kvar att flyga, vilket var praktiskt.
När jag sedan skulle gå genom säkerhetskontrollen blev jag bortschasad från Gold Track. Det skulle stängas på grund av att väntetiderna var för långa. Ett intressant grepp. Alla blev istället hänvisade till att göra säkerhetskontrollen i terminal två för att sedan gå tillbaka igen till terminal 1. Sagt och gjort. När jag väl var genom säkerhetskontrollen promenerade jag bort till satellit C där United Polaris lounge fanns. Jag blev välkomnad och informerad om att allt var som det ska i loungen, men att köket inte funderade, så a la carte-restaurangen var stängd. Buffématen var dock framdukad. Loungen har en modern och fräsch känsla. Utsikten var fin, så jag fick trösta mig en fin bild av den 777:a från ANA som skulle ta mig till Tokyo. Ett glas bubbel gjorde också susen.
Tiden för boarding närmade sig snabbt, så jag begav mig tillbaka till gate B17, där man var i full fart att organisera upp allting. I sedvanlig japansk anda gick personalen runt med skyltar och styrde upp köer så att alla hamnade i rätt kö i förhållande till den boardinggrupp man hade. Passagerare i förstaklass och de som behövde assistans bordade först och därefter business class passagerare. Jag gick ombord genom för 1L och fann snabbt mitt säte i den lilla främre kabinen. Tyvärr var alla bra fönstersäten redan bokade, så jag fick nöja mig med ett säte där stolen är närmare gången. Jag förfärades lite av att ett litet barn, som måste ha varit knappt ett år delade stol med sin mamma snett bakom mig. Pursern kom och presenterade sig vartefter jag bjöds på champagne i plastglas. Exakt 22 minuter efter att boardingen hade påbörjats var den avslutad och bryggorna drogs tillbaka från planet. Proceduren var försmak av den japanska ordningen jag uppskattar så mycket. Pushback skedde såklart på minuten och vi taxade ut mot rullbanan.
Knappt en timme senare påbörjades serveringen. Först serverades fördrink och en aptitretare. Jag övade min taffliga japanska på besättningen som tog det hela med ro, men verkade förstå att jag önskade det japanska alternativet till lunch.
Det hela smakade mycket bra. Till och med tofun, som jag i vanliga fall inte alls är förtjust i smakade gott. Till maten provade jag en sake, som nog inte riktigt var något för mig.
Jag passade på att dricka lite hojicha efter maten och därefter kikade jag igenom underhållningssystemet. Det kändes ålderdomligt och hade inte så mycket spännande att välja på. Jag satsade därför på den underhållning jag själv hade med mig och att använda kartvyn istället.
Även om sätet känns väldigt strikt och stramt och kabinen ganska trång, var det gott om plats och bra med förvaringsutrymme. Bordet gick att skjuta fram om man vill resa på sig under måltiden, något som alltid är ett plus. Benutrymmet för fötterna var gott och den extra madrassen man fick för att sova på gjorde det hela ännu bättre. När mina ögon blev trötta valde jag att sova en stund. Det märktes dock hur mycket mer en 777:a bullrar om man jämför med de mer moderna maskinerna.
Cirka 2 timmar innan ankomst tändes kabinen upp och en lättare måltid serverades. Även här valde jag det japanska alternativet, som var mycket uppskattat.
Innan landning gav flygvärdinnorna mig ett litet kort där de tackade mig för min första ANA-flygning och att de fick prata japanska med mig. Vi ankom till bryggan på minuten punktligt.
Genom att jag fyllt i ankomstinformation och tulldeklaration i förväg på https://www.vjw.digital.go.jp/ gick passkontroll och tullpassagen snabbt och smidigt. En ny funktion sedan i vintras är att man nu även kan skapa en QR-kod man kan använda för att handla skattefritt i Japan. Det gör att man slipper släpa med sig passet alla butiker. En brasklapp är dock att butiken måste kunna hantera dessa QR-koder.
Tidigare gånger, när jag ankommit Haneda, har jag tagit flygbussen limousinebus.co.jp direkt till Hilton Shinjuku och det har varit väldigt smidigt. Därför valde jag att göra det igen. Bussturen tog cirka 2 timmar och såhär i efter hand kanske jag skulle valt tåget Narita Express till Shinjuku tågstation istället, men jag kom fram tillslut.
Här väntar nu en natt och därefter fortsätter resan. Tack för att ni läste!
När jag sedan skulle gå genom säkerhetskontrollen blev jag bortschasad från Gold Track. Det skulle stängas på grund av att väntetiderna var för långa. Ett intressant grepp. Alla blev istället hänvisade till att göra säkerhetskontrollen i terminal två för att sedan gå tillbaka igen till terminal 1. Sagt och gjort. När jag väl var genom säkerhetskontrollen promenerade jag bort till satellit C där United Polaris lounge fanns. Jag blev välkomnad och informerad om att allt var som det ska i loungen, men att köket inte funderade, så a la carte-restaurangen var stängd. Buffématen var dock framdukad. Loungen har en modern och fräsch känsla. Utsikten var fin, så jag fick trösta mig en fin bild av den 777:a från ANA som skulle ta mig till Tokyo. Ett glas bubbel gjorde också susen.
Tiden för boarding närmade sig snabbt, så jag begav mig tillbaka till gate B17, där man var i full fart att organisera upp allting. I sedvanlig japansk anda gick personalen runt med skyltar och styrde upp köer så att alla hamnade i rätt kö i förhållande till den boardinggrupp man hade. Passagerare i förstaklass och de som behövde assistans bordade först och därefter business class passagerare. Jag gick ombord genom för 1L och fann snabbt mitt säte i den lilla främre kabinen. Tyvärr var alla bra fönstersäten redan bokade, så jag fick nöja mig med ett säte där stolen är närmare gången. Jag förfärades lite av att ett litet barn, som måste ha varit knappt ett år delade stol med sin mamma snett bakom mig. Pursern kom och presenterade sig vartefter jag bjöds på champagne i plastglas. Exakt 22 minuter efter att boardingen hade påbörjats var den avslutad och bryggorna drogs tillbaka från planet. Proceduren var försmak av den japanska ordningen jag uppskattar så mycket. Pushback skedde såklart på minuten och vi taxade ut mot rullbanan.
Knappt en timme senare påbörjades serveringen. Först serverades fördrink och en aptitretare. Jag övade min taffliga japanska på besättningen som tog det hela med ro, men verkade förstå att jag önskade det japanska alternativet till lunch.
Det hela smakade mycket bra. Till och med tofun, som jag i vanliga fall inte alls är förtjust i smakade gott. Till maten provade jag en sake, som nog inte riktigt var något för mig.
Jag passade på att dricka lite hojicha efter maten och därefter kikade jag igenom underhållningssystemet. Det kändes ålderdomligt och hade inte så mycket spännande att välja på. Jag satsade därför på den underhållning jag själv hade med mig och att använda kartvyn istället.
Även om sätet känns väldigt strikt och stramt och kabinen ganska trång, var det gott om plats och bra med förvaringsutrymme. Bordet gick att skjuta fram om man vill resa på sig under måltiden, något som alltid är ett plus. Benutrymmet för fötterna var gott och den extra madrassen man fick för att sova på gjorde det hela ännu bättre. När mina ögon blev trötta valde jag att sova en stund. Det märktes dock hur mycket mer en 777:a bullrar om man jämför med de mer moderna maskinerna.
Cirka 2 timmar innan ankomst tändes kabinen upp och en lättare måltid serverades. Även här valde jag det japanska alternativet, som var mycket uppskattat.
Innan landning gav flygvärdinnorna mig ett litet kort där de tackade mig för min första ANA-flygning och att de fick prata japanska med mig. Vi ankom till bryggan på minuten punktligt.
Genom att jag fyllt i ankomstinformation och tulldeklaration i förväg på https://www.vjw.digital.go.jp/ gick passkontroll och tullpassagen snabbt och smidigt. En ny funktion sedan i vintras är att man nu även kan skapa en QR-kod man kan använda för att handla skattefritt i Japan. Det gör att man slipper släpa med sig passet alla butiker. En brasklapp är dock att butiken måste kunna hantera dessa QR-koder.
Tidigare gånger, när jag ankommit Haneda, har jag tagit flygbussen limousinebus.co.jp direkt till Hilton Shinjuku och det har varit väldigt smidigt. Därför valde jag att göra det igen. Bussturen tog cirka 2 timmar och såhär i efter hand kanske jag skulle valt tåget Narita Express till Shinjuku tågstation istället, men jag kom fram tillslut.
Här väntar nu en natt och därefter fortsätter resan. Tack för att ni läste!
hco
Medlem
Vilken fin gest.
doc
Medlem
Efter en kort med trevlig vistelse på Hilton Tokyo (Shinjuku) var det dags att ge sig av. Morgonen började även denna gång med några längder bröstsim i hotellets pool. Jag lyckades av misstag hitta en oskyltad dörr i herrarnas omklädningsrum som ledde in till en avdelning med japanska tvagningsplatser och en ”varm källa”. Efter simturerna ägnade jag en stund och meditativt tvagande och ett dopp i källan. Kändes som ett perfekt sätt att säga avsluta vistelsen i Japan. Frukosten intogs i hotellets lounge på 37 våningen. Personalen hade skvallrat över radion om att jag kunde några ord japanska, så nu skulle alla utmana mig. Jag lyckades i alla fall beställa Eggs Benedict.
Efter frukost tog jag mig till Shinjuku tågstation och tog Narita Express ut till flygplatsen. Det var något bekvämare än bussen och jag sparade cirka 20 minuter. Priset var ungefär detsamma. Boardingkortet hade jag redan fått i Chicago, så jag gick direkt genom Gold Track Security och passkontrollen. Cirka 30 minuter efter tågets ankomst var jag i ANA Lounge vid gate 51. Där fanns ett okej utbud av mat och dryck. Utsikten över plattan var dock bra och jag lyckades även denna gång fånga min nästa kärra på bild.
Jag var vid gate 15 minuter före utsatt tid för boarding. Man ursäktade sig att boardingen skulle bli försenad på grund av sent ankommande flyg. Vad jag kunde se landade dock planet i tid. Man separerade business class passagerare och ekonomipassagerare i två olika köer och kontrollerade köerna innan boardingen startade. Jag var först ombord och blev välkomnad av pursern i dörren och visad till min plats. Jag blev erbjuden en drink i form av vatten, champagne eller citron- och honungsdricka. Jag var nyfiken på det sistämnda, varför jag beställde det. Det var mycket läskande i värmen.
Boardingen tog längre tid än när ANA bordade sin 777:a, men cirka en kvart efter utsatt tid lämnade vi gaten. Beställning av mat togs upp före avfärd. Personalen sprang runt med en meny i papper och erbjöd japanskt, kinesiskt eller västerländskt att äta. Det lustiga är att menyerna finns i IFE-systemet, men det kommer man inte åt under boarding eftersom det spelar en film om hur fantastiskt EVA Air är. Det hade väl varit smidigt om man kunde komma åt menyn och beställa där medan man väntade på avfärd? Jag visste knappt vad jag beställde, men valde det kinesiska alternativet denna gång.
Stolen är i princip densamma som SAS har, men utförandet känns något mer premium utan att jag kan förklara riktigt varför. Dock har den samma för- och nackdelar.
Personalen var trevlig, men något stressad. Maten smakade mycket bra. Tofun var dock lite tveksam i mitt tycke. Den jag åt på ANA var betydligt trevligare. Jag är tveksam till asiatiska efterrätter, men det jag serverades smakade helt okej. Lite oklart exakt vad det var för fyllning i bullen dock.
Efter maten ställde jag stolen i sängläge och somnade på studs. Alla dessa tidszonsbyten började kanske ta ut sin rätt. Jag vaknade när piloten ropade ut att det var dags för landning om 30 minuter.
På det hela taget gillar jag EVA Air. Det känns lite som Cathay Pacific light på något sätt. Tänk att få sådan service med varm mat i flera serveringar och en så bra stol på en tre timmars flygning i Europa?
Nu väntar nästa flygning intra-asien innan jag tillslut tar ett längre skutt mot Europa.
Efter frukost tog jag mig till Shinjuku tågstation och tog Narita Express ut till flygplatsen. Det var något bekvämare än bussen och jag sparade cirka 20 minuter. Priset var ungefär detsamma. Boardingkortet hade jag redan fått i Chicago, så jag gick direkt genom Gold Track Security och passkontrollen. Cirka 30 minuter efter tågets ankomst var jag i ANA Lounge vid gate 51. Där fanns ett okej utbud av mat och dryck. Utsikten över plattan var dock bra och jag lyckades även denna gång fånga min nästa kärra på bild.
Jag var vid gate 15 minuter före utsatt tid för boarding. Man ursäktade sig att boardingen skulle bli försenad på grund av sent ankommande flyg. Vad jag kunde se landade dock planet i tid. Man separerade business class passagerare och ekonomipassagerare i två olika köer och kontrollerade köerna innan boardingen startade. Jag var först ombord och blev välkomnad av pursern i dörren och visad till min plats. Jag blev erbjuden en drink i form av vatten, champagne eller citron- och honungsdricka. Jag var nyfiken på det sistämnda, varför jag beställde det. Det var mycket läskande i värmen.
Boardingen tog längre tid än när ANA bordade sin 777:a, men cirka en kvart efter utsatt tid lämnade vi gaten. Beställning av mat togs upp före avfärd. Personalen sprang runt med en meny i papper och erbjöd japanskt, kinesiskt eller västerländskt att äta. Det lustiga är att menyerna finns i IFE-systemet, men det kommer man inte åt under boarding eftersom det spelar en film om hur fantastiskt EVA Air är. Det hade väl varit smidigt om man kunde komma åt menyn och beställa där medan man väntade på avfärd? Jag visste knappt vad jag beställde, men valde det kinesiska alternativet denna gång.
Stolen är i princip densamma som SAS har, men utförandet känns något mer premium utan att jag kan förklara riktigt varför. Dock har den samma för- och nackdelar.
Personalen var trevlig, men något stressad. Maten smakade mycket bra. Tofun var dock lite tveksam i mitt tycke. Den jag åt på ANA var betydligt trevligare. Jag är tveksam till asiatiska efterrätter, men det jag serverades smakade helt okej. Lite oklart exakt vad det var för fyllning i bullen dock.
Efter maten ställde jag stolen i sängläge och somnade på studs. Alla dessa tidszonsbyten började kanske ta ut sin rätt. Jag vaknade när piloten ropade ut att det var dags för landning om 30 minuter.
På det hela taget gillar jag EVA Air. Det känns lite som Cathay Pacific light på något sätt. Tänk att få sådan service med varm mat i flera serveringar och en så bra stol på en tre timmars flygning i Europa?
Nu väntar nästa flygning intra-asien innan jag tillslut tar ett längre skutt mot Europa.
Taggen
Medlem
Kan det var nyhetens behag? EVA's stolar är ju nyare än SAS. Kan det vara den eleganta spegeln i det lilla skåpet till vänster i bild som gör att det känns mer premium?