palmen
Moderator
Konichiwa simbassäng sajonara arrogato hai... Där tar min japanska slut ungefär
[Live] Jorden runt på fyra dagar
- Thread starter doc
- Startdatum
fcx
Medlem
EVA har valt stolen med stoppning, och inte luftkudde som SAS.
JPE
Medlem
Jag vet att SAS A330 har luftkudde men har inte deras A350 stoppning?
fcx
Medlem
Korrekt.
Fredrik
Medlem
Jag kan också tänka mig färgerna kan spela roll men det ser inte så annorlunda ut jämfört med SAS.
doc
Medlem
Efter att ha vandrat några kilometer på Tapei Taoyuan-flygplatsen hittade jag tillslut till EVA Airs lounger. Denna gång hamnade jag i EVA Air The Star lounge. Sist jag var här hänvisades jag till The Infinite lounge. På rak fråga till personalen vad det är för skillnad mellan dessa två lounger fick jag svaret att det var dekoren. Då jag var rätt mätt efter flygningen tog jag lite glass på skopa och började skriva på mina rapporter.
Det blev så dags att gå tillbaka en kilometer, min Apple Watch kallade det för träningsformen ”inomhusgång” och räknade distansen. Nästa flygning skulle gå med THAI till Bangkok. Det var inte mycket folk i gaten. Boardingen började 20 minuter efter utsatt tid och var först ombord. Vid ombordstigning blev jag informerad om att IFE-skärmen på min plats inte fungerade som den ska och att man därför blockerat sätet bredvid mig, så jag kunde flytta emellan om jag önskade. Kabinen var knappt halvfull och att ha ett ledigt säte bredvid sig när man sitter 2 + 2 + 2 i Thai Airways 787.
När jag funnit mig till rätta i min stol presenterade flygvärdinnan sig för mig och undrade om jag skulle stanna i Bangkok. När jag berättade att jag skulle ansluta till München blev hon glad och sa att det var hennes favoritstad. Hon frågade om jag bodde där och när jag berättade att jag var från Stocholm och att jag hade anslutning vidare dit blev hon lite kluven. Då berättade hon att Stockholm i alla fall var på topp fem av städer hon tyckte om i världen. Därefter serverade hon ett glas Laurent Perrier Brut och fler glas skulle det bli.
Jag fick frågan om jag önskade ankbröst i röd curry eller lasagne. Flygvärdinnan visade bilder på huvudrätterna i sin telefon. Den alltid lika svåra frågan om styrkan på den thailändska maten uppstod, men jag valde det thailändska alternativet. Menyer fanns inte att tillgå.
Efter att ha gått mot strömmen på flygplatsen ett tag hittade jag fram till en helt tom transfer security. Det var nästa svårt att bestämma sig för vilken av de tre banden jag skulle belasta med min passage. Det gick fort att gå igenom och efter ett tag var jag i Thai Airways Royal Orchid lounge i väntan på flyget till Europa.
Det blev så dags att gå tillbaka en kilometer, min Apple Watch kallade det för träningsformen ”inomhusgång” och räknade distansen. Nästa flygning skulle gå med THAI till Bangkok. Det var inte mycket folk i gaten. Boardingen började 20 minuter efter utsatt tid och var först ombord. Vid ombordstigning blev jag informerad om att IFE-skärmen på min plats inte fungerade som den ska och att man därför blockerat sätet bredvid mig, så jag kunde flytta emellan om jag önskade. Kabinen var knappt halvfull och att ha ett ledigt säte bredvid sig när man sitter 2 + 2 + 2 i Thai Airways 787.
När jag funnit mig till rätta i min stol presenterade flygvärdinnan sig för mig och undrade om jag skulle stanna i Bangkok. När jag berättade att jag skulle ansluta till München blev hon glad och sa att det var hennes favoritstad. Hon frågade om jag bodde där och när jag berättade att jag var från Stocholm och att jag hade anslutning vidare dit blev hon lite kluven. Då berättade hon att Stockholm i alla fall var på topp fem av städer hon tyckte om i världen. Därefter serverade hon ett glas Laurent Perrier Brut och fler glas skulle det bli.
Jag fick frågan om jag önskade ankbröst i röd curry eller lasagne. Flygvärdinnan visade bilder på huvudrätterna i sin telefon. Den alltid lika svåra frågan om styrkan på den thailändska maten uppstod, men jag valde det thailändska alternativet. Menyer fanns inte att tillgå.
Efter att ha gått mot strömmen på flygplatsen ett tag hittade jag fram till en helt tom transfer security. Det var nästa svårt att bestämma sig för vilken av de tre banden jag skulle belasta med min passage. Det gick fort att gå igenom och efter ett tag var jag i Thai Airways Royal Orchid lounge i väntan på flyget till Europa.
doc
Medlem
Jag tror det var en kombination av alla dessa saker. Färgsättningen ger en mer exklusiv känsla och även en så enkel grej som hur stolsnumreringen ser ut. Dessutom var det helt klart skönare med madrassen. Luftkudden höll på att pumpa upp sig och tömma sig i tid och otid för mig på resan över Atlanten.
doc
Medlem
Jag kände tröttheten komma över mig när jag väntade i THAI Royal Orchid lounge i Bangkok. Jag hade lämnat hotellet i Tokyo klockan 09:00 och nu var det midnatt i Bangkok, vilket var detsamma som klockan 01:00 i Taipei, 02:00 i Tokyo eller 14:00 i Chicago. Nåväl, jag fördrev tiden med att skriva på min reserapport och dricka lite Ginger ale.
När jag väl lyckades hitta energi nog att ta mig till gaten, längst ut på C-piren, hade boardingen redan börjat. En man stod dock tydligt och höll upp en skylt för att lotsa sent ankommande business class passagerare, som undertecknad, framför övriga kön. Jag behövde med andra ord inte ställa mig sist i kön för att komma ombord, vilket var väldigt snyggt jobbat av THAI.
Väl ombord hittade jag mitt säte 16J. Precis som på ANA-flyget hade alla stolar med sätet närmast fönstret redan bokats. Jag måste ändå säga att jag gillar stolsmodellen. Nackdelen är att det är dåligt med förvaringsutrymme. Det finns dock bra med plats för fötterna när man sover. Bordet går att skjuta fram så man kan komma ut när man äter. Att USB-uttagen satt i IFE-skärmen var dock en intressant tvist, som gjorde att det gick kablar från skärmen till det lilla bordet där man kunde lägga det man laddade på.
I menyn fanns det fyra huvudrätter att välja mellan. Flygvärdinnorna tog upp beställningar innan avfärd. Någon pre-departure drink fick inte jag, även om övriga passagerare verkade ha fått det. Det gjorde visserligen inget, men hade gärna fått frågan.
Vi lämnade gaten några minuter tidigt och efter ett kort tag var vi uppe i luften. Efter A380 är nog A350 min favoritmaskin att flyga med. Den är så tyst och bekväm.
Serveringen påbörjades, men fick avbrytas efter att det dukats upp och dryck ställts ut. Det blev nämligen lite turbulent i luften. Efter cirka 20 minuter fortsätta dock servicen, då det lugnat ned sig. Serverigen var snabb och effektiv, men kändes lite stressad. Visserligen är det jättebra att det går fort när man vill sova, men det ska ändå inte upplevas som stressat.
Maten smakade bra även här, men pasta är ju alltid svårt att eftervärme. Efterrätt och ost serverades, men det var samma som på det föregående flyget.
Aptitretare i form av lax samt fetaost och tomat.
Thailändsk skagenröra (andamanröra?)
Räkpasta
Jag såg några avsnitt av en serie på min iPad för att inte somna för tidigt. Därefter sov jag i fyra timmar och sov mycket bra dessutom. Jag väcktes när det blev dags för frukost.
Frukosten var ingen höjdare direkt, men det är också alltid svårt att få till bra i luften tycker jag.
Vi ankom till gate cirka 20 minuter tidigt och här började ett litet äventyr som jag berättar om i nästa post. För snart är det dags för boarding på mitt näst sista flyg denna resa. Vi hörs!
När jag väl lyckades hitta energi nog att ta mig till gaten, längst ut på C-piren, hade boardingen redan börjat. En man stod dock tydligt och höll upp en skylt för att lotsa sent ankommande business class passagerare, som undertecknad, framför övriga kön. Jag behövde med andra ord inte ställa mig sist i kön för att komma ombord, vilket var väldigt snyggt jobbat av THAI.
Väl ombord hittade jag mitt säte 16J. Precis som på ANA-flyget hade alla stolar med sätet närmast fönstret redan bokats. Jag måste ändå säga att jag gillar stolsmodellen. Nackdelen är att det är dåligt med förvaringsutrymme. Det finns dock bra med plats för fötterna när man sover. Bordet går att skjuta fram så man kan komma ut när man äter. Att USB-uttagen satt i IFE-skärmen var dock en intressant tvist, som gjorde att det gick kablar från skärmen till det lilla bordet där man kunde lägga det man laddade på.
I menyn fanns det fyra huvudrätter att välja mellan. Flygvärdinnorna tog upp beställningar innan avfärd. Någon pre-departure drink fick inte jag, även om övriga passagerare verkade ha fått det. Det gjorde visserligen inget, men hade gärna fått frågan.
Vi lämnade gaten några minuter tidigt och efter ett kort tag var vi uppe i luften. Efter A380 är nog A350 min favoritmaskin att flyga med. Den är så tyst och bekväm.
Serveringen påbörjades, men fick avbrytas efter att det dukats upp och dryck ställts ut. Det blev nämligen lite turbulent i luften. Efter cirka 20 minuter fortsätta dock servicen, då det lugnat ned sig. Serverigen var snabb och effektiv, men kändes lite stressad. Visserligen är det jättebra att det går fort när man vill sova, men det ska ändå inte upplevas som stressat.
Maten smakade bra även här, men pasta är ju alltid svårt att eftervärme. Efterrätt och ost serverades, men det var samma som på det föregående flyget.
Aptitretare i form av lax samt fetaost och tomat.
Thailändsk skagenröra (andamanröra?)
Räkpasta
Jag såg några avsnitt av en serie på min iPad för att inte somna för tidigt. Därefter sov jag i fyra timmar och sov mycket bra dessutom. Jag väcktes när det blev dags för frukost.
Frukosten var ingen höjdare direkt, men det är också alltid svårt att få till bra i luften tycker jag.
Vi ankom till gate cirka 20 minuter tidigt och här började ett litet äventyr som jag berättar om i nästa post. För snart är det dags för boarding på mitt näst sista flyg denna resa. Vi hörs!
doc
Medlem
Efter att ha ankomit München terminal 2 var det så dags att försöka ta sig till nästa flyg. Eftersom de bonusbiljetter jag själv hittat (via Göteborg) hem till Stockholm inte fick att boka enligt SAS hade jag bokat en egen biljett för denna del av resan. Alla direktflyg var slutsålda utom det norska bolaget som inte får nämnas vid namn. De skulle ha lika mycket som en business biljett med Finnair i sin billigaste ekonomi, så det fick bli Finnair hem till Stockholm via Helsingfors. Jag följde skyltarna mot anslutningsflygen till terminal 1. Först gick jag genom säkerhetskontrollen, men inte passkontrollen. Därefter hittade jag en liten trappa som ledde två våningar ned där ankommande busgater verkade hålla hus. Det dröjde några minuter, men så dök en buss upp som skulle ta mig till terminal 1. Väl framme så var det en ännu mindre trappa att gå upp för till avgångshallen.
Tillslut var jag framme i non-schengen delen av terminal 1, vilket var bra. Jag hade på förhand konstaterat att det var bara här som det fanns i lounge med dusch och efter ett dygn på resande fot skulle det vara skönt med en dusch och ombyte.
Ytterligare smala trappor att gå upp för så hittade jag loungen tillslut. Jag välkomnades in i en lounge som var väldigt lugn och dessutom stor, då den hade två våningar. Jag hittade fram till en kvinna som satt vid en disk och skötte duschrummen. Hon verkade besvärad att jag kom och störde i rummet, men låste upp duschrummet som det stod ”Ur funktion” på. Det verkade fungera turligt nog. Till skillnad från duschrummet i Star Alliance-loungen på Paris CDG fanns här toalettsits om man ville använda toaletten. Det fanns duschgel av det kända märket Dreiturm GmbH. Det var fantastiskt skönt att duscha och byta kläder. Jag kände mig som en ny människa efteråt och spanade in utbudet i loungen som ändå verkade helt okej. Jag var dock inte hungrig men tog min lite te och äppeljuice.
Efter att ha skrivit klart ett segment av resan och postat här begav jag mig över till schengendelen. Det var dock något svårare än det verkade. Trots att jag följde skyltar verkade jag hamnat fel. Jag hittade en liten mysiskt dörr där det stod Anslutningsflyg D-gater (Schengen) på. Jag fick trycka på en knapp och bakom dörren fanns glasdörrar och bakom glasdörrarna en passkontroll. Helt öde var det. Jag frågade om anslutning till D-gaterna och hon pekade mig vidare. Då kom jag ut i ankomsthallen och det hela slutade med ny säkerhetskontroll. Nåväl, tillslut hade jag kommit fram till Air France / KLM-loungen som Finnair hade hänvisat till. Denna var mycket liten och verkade ha kapacitetsproblem då den hänvisade bort gäster till och från. När jag var där var det dock lugnt. Efter att ha skrivit ytterligare reserapporter var det dags att gå ombord på näst sista flyget.
Boardingen skedde i gruppordning och jag var först ombord igen. Bortskämd med bra säten var det bara att inse att man nu flyger europeisk business class. Personalen var dock väldigt trevlig och hjälpsam. De serverade lunch och frågade flera gånger om man ville ha påfyllning eller önskade något annat. Helt klart en proaktiv besättning. Jag konstaterade dock att förrätten var borta från brickan. Jag kollade på bilder från 2019 då jag flög en liknande sträcka senast och konstaterade att då serverades det klart bättre mat. På min resa med Finnair till Reykjavik i juli serverades det dock förrätt, så det blir intressant att se, när jag åker till London i september, om detta bara gäller medelkorta segment. Maten smakade dock bra och flygningen för övrigt var trevlig.
Nu ska jag strax vidare med samma flyg över till Stockholm. Vi ses!
Tillslut var jag framme i non-schengen delen av terminal 1, vilket var bra. Jag hade på förhand konstaterat att det var bara här som det fanns i lounge med dusch och efter ett dygn på resande fot skulle det vara skönt med en dusch och ombyte.
Ytterligare smala trappor att gå upp för så hittade jag loungen tillslut. Jag välkomnades in i en lounge som var väldigt lugn och dessutom stor, då den hade två våningar. Jag hittade fram till en kvinna som satt vid en disk och skötte duschrummen. Hon verkade besvärad att jag kom och störde i rummet, men låste upp duschrummet som det stod ”Ur funktion” på. Det verkade fungera turligt nog. Till skillnad från duschrummet i Star Alliance-loungen på Paris CDG fanns här toalettsits om man ville använda toaletten. Det fanns duschgel av det kända märket Dreiturm GmbH. Det var fantastiskt skönt att duscha och byta kläder. Jag kände mig som en ny människa efteråt och spanade in utbudet i loungen som ändå verkade helt okej. Jag var dock inte hungrig men tog min lite te och äppeljuice.
Efter att ha skrivit klart ett segment av resan och postat här begav jag mig över till schengendelen. Det var dock något svårare än det verkade. Trots att jag följde skyltar verkade jag hamnat fel. Jag hittade en liten mysiskt dörr där det stod Anslutningsflyg D-gater (Schengen) på. Jag fick trycka på en knapp och bakom dörren fanns glasdörrar och bakom glasdörrarna en passkontroll. Helt öde var det. Jag frågade om anslutning till D-gaterna och hon pekade mig vidare. Då kom jag ut i ankomsthallen och det hela slutade med ny säkerhetskontroll. Nåväl, tillslut hade jag kommit fram till Air France / KLM-loungen som Finnair hade hänvisat till. Denna var mycket liten och verkade ha kapacitetsproblem då den hänvisade bort gäster till och från. När jag var där var det dock lugnt. Efter att ha skrivit ytterligare reserapporter var det dags att gå ombord på näst sista flyget.
Boardingen skedde i gruppordning och jag var först ombord igen. Bortskämd med bra säten var det bara att inse att man nu flyger europeisk business class. Personalen var dock väldigt trevlig och hjälpsam. De serverade lunch och frågade flera gånger om man ville ha påfyllning eller önskade något annat. Helt klart en proaktiv besättning. Jag konstaterade dock att förrätten var borta från brickan. Jag kollade på bilder från 2019 då jag flög en liknande sträcka senast och konstaterade att då serverades det klart bättre mat. På min resa med Finnair till Reykjavik i juli serverades det dock förrätt, så det blir intressant att se, när jag åker till London i september, om detta bara gäller medelkorta segment. Maten smakade dock bra och flygningen för övrigt var trevlig.
Nu ska jag strax vidare med samma flyg över till Stockholm. Vi ses!
