Episod 11: Kejsare, klimatskräll och kultur – eller konsten att köpa sig fri med en skrynklig sedel
Resan från Da Nang (DAD) mot den gamla kejsarstaden Hue är cirka tio mil lång och bjuder på en av Sydostasiens mest spektakulära bilfärder. Vi rullade uppför det berömda Hai Van-passet, där serpentinvägarna snirklar sig fram mellan grönskande berg och det glittrande havet. Det finns förvisso en sex kilometer lång tunnel genom berget för den som har bråttom, men en en tur längs bergssidan och ett stopp här uppe är obligatoriskt (som också tipsats om tidigare i tråden).
Väl uppe vid de gamla befästningsverken insåg jag dock att jag helt glömt bort att ta ut vietnamesiska Dong. För att få gå innanför muren och avnjuta den absolut bästa utsikten krävdes 70 000 Dong per person (inga västliga kreditkort!). Man kan förstås diskutera hur nödvändigt det är att betala för att gå bakom en mur när utsikten är storslagen överallt, men skam den som ger sig. I fickan hittade jag min sista, ganska skrynkliga 100 RMB-sedel från Kina. Efter lite intensiv teckenspråkspedagogik och muntert dividerande övertygade jag grindvakten om att han gjorde sitt livs deal genom att acceptera denna kinesiska sedel. Han föll till föga, tog sedeln med ett flin och släppte in oss!
Hai Van Pass. Ett kort stopp för utsikt och historiska murar. Min sista kinesiska sedel köpte oss hela vägen in.
Slående, om än något disiga, vyer över havet och bergen från toppen av Hai Van Pass.
Lap An-lagunen längs vägen. Även här möts man av storslagna vyer och lugna vatten.
Ancient Hue Garden Houses
Även i Hue lyser de stora internationella hotellkedjorna med sin frånvaro, vilket styrde oss mot det fantastiska Ancient Hue Garden Houses. De hade en sweet deal som var helt omöjlig att motstå, så vi slog till och bokade deras ståndsmässiga Bach Ma Suite. Hotellet är en lummig, grön oas belägen i det historiska området Kim Long, ett fascinerande kvarter som nästan känns som ett exklusivt gated community från förr, fast helt utan grindvakt vid murarna mot omvärlden.
Anläggningen består av traditionella, vackert utsnidade trähus spridda i en fantastisk trädgård. Anläggningen är uppdelad i en vietnamesisk del med trähus uppkallade efter historiska platser och en fransk del med sviter uppkallade efter kända franska personligheter. Här finns en underbar liten restaurang samt ett förträffligt litet spa där det ingick fotmassage (ett tag trodde jag dock att mina tår skulle ryka av den kompromisslösa knådningstekniken...).
Mottagandet i receptionen på Ancient Hue Garden Houses.
Ancient Hue Garden Houses poolområde och den ståtliga huvudbyggnaden.
Sommarens genomgående tema verkar vara hotell med klassiska, tunga mässingsnycklar. Så även här! Lite opraktiskt, men trevligt.
Efter alla uppgraderingsmotgångar under resans gång var det äntligen dags för lite äkta svittid! Vår Bach Ma Suite bjöd på generösa ytor med ett maffigt master bedroom, ett separat annex för kidsen med direktutgång till terrassen och framför allt en egen, privat plunge pool i trädgården. Husen är förvisso ganska lyhörda i sin traditionella träkonstruktion, men atmosfären var helt magisk.
Äntligen lite svittid! Den ståtliga interiören i vår Bach Ma Suite.
Master bed i Bach Ma Suite. Gott om plats för återhämtning.
Annexet i sviten med direktutgång till uteområdet.
Vår helt egna, privata plunge pool på terrassen i Bach Ma Suite.
Frukosten serverades i hotellets utmärkta restaurang och bestod av en mindre buffé kombinerat med en à la carte-meny. Det påminde en del om upplägget på Homm i Luang Prabang, men var faktiskt snäppet vassare. En av eftermiddagarna ingick det dessutom en runda Afternoon Tea i det franska annexet, vilket bjöd på mycket charm, om än med ganska... unika och speciella lokala smaker...
Restaurangen på Ancient Hue Garden Houses där både frukost och middag serverades.
Den lilla frukostbuffén där det mesta beställdes à la carte.
Afternoon tea i trädgården. Inkluderat vid ett tillfälle och bjöd på ganska unika lokala smakprofiler.
Huê out and about
Hue visade sig vara en fantastiskt färgstark, livlig och trevlig stad. Den har en helt annan puls än det betydligt mer stela Vientiane som vi nyss lämnat. Gatorna kryllar av mopeder och motorcyklar, där plötsligt alla bär hjälm (såg i princip ingen motorcyklist med hjälm i Laos). På kvällarna vaknar staden verkligen till liv då lokalbefolkningen strömmar ut i parker och längs gatorna. Barn och ungdomar samlas för att spela badminton, familjer sitter på små plaststolar och dricker kaffe eller Huda, och gatorna torgfylls av street food-stånd. Turistkvarteren bjuder på ett smörgåsbord av livliga barer och restauranger, medan områdena runt det gamla kejsarpalatset är mer genuina med underbara lokala hål-i-väggen-hak. Prisnivån ligger generellt på ungefär samma överkomliga nivå som i Laos, kanske till och med en aning billigare (där vi var skall tilläggas, som ändå är relativt lättåtkomliga för turister).
Det var dock rejält mycket varmare här än i Laos. Luftfuktigheten var förvisso något lägre, men när termometern toppade runt 40 grader saktar tempot ner helt naturligt. Det är för övrigt här vi måste återkoppla till resans övergripande tema om mikroklimat! Under planeringsstadiet kikade vi länge på Phu Quoc och inte minst Con Dao (där det finns ett drömlikt Six Senses), men där råder det regnperiod så här års. Centrala Vietnam har däremot ett unikt "regnglapp" under sommarmånaderna och är, tillsammans med platser i centrala Thailand såsom Koh Samui och Hua Hin som vi också kikat på, mer solsäkra kort för sol och bad. Efter mycket pusslande landade vi därför i ett återbesök i den här solsäkra zonen.
Morgonlöpning i en vaknande stad är alltid en höjdare. Här laddas det upp med dagens äggleverans.
Det livliga turistområdet med sina barer och restauranger under kvällstid i Hue.
Med tanke på den stekande hettan gjorde vi bara några mindre exkursioner. Vi besökte den vackra Thiên Mụ-pagoden vid Parfymflodens kant och tog oss sedan till det lätt bisarra Mausoleum of Emperor Khai Dinh. Kidsen var vid det här laget helt proppmätta på gamla historiska stenbyggnader, så de bänkade sig klokt nog i skuggan hos "Kaj" (som kejsaren snabbt döptes om till) medan vi andra kramade ur det sista ur kulturkvoten.
Att ta sig runt var extremt smidigt med Grab. AC on demand! Man trycker bara på knappen i mobilen och några minuter senare kliver man in i en iskall bil. En tur inom staden kostade sällan mer än ett par tior.
Thiên Mụ-pagoden i Hue. Ett klassiskt landmärke vid floden.
Utsikt över den lugnt flytande Parfymfloden från pagoden.
En del av den gigantiska Kejsarstaden, Hue Imperial City.
Exteriören vid Mausoleum of Emperor Khai Dinh.
Kejsar Khai Dinh själv på sin tron. Mosaik-overload i sin absolut renaste form!
Eftersom vi reser med lätt packning var det dags för lite klädtvätt. Jag hittade ett nummer på nätet och bokade tvätt via WhatsApp. Kort därefter dök en munter dam upp på moped utanför hotellet. Samma kväll kom kläderna tillbaka, perfekt vikta, luktande fräscht och till det facila priset av cirka femtio spänn totalt. Uppdateringarna flöt naturligtvis på smidigt via WhatsApp!
Efter dagar av kultur, stadsmyller och tempeltrötthet var suget efter havet enormt. Jag bokade en Grab-bil för en fyratimmars tur-och-retur-resa ut till kusten, cirka två mil utanför stan, för knappa tvåhundra spänn. Vi möttes av en kilometerlång, helt barnvänlig och vid den tiden på dagen nästan öde sandstrand. Längs kanten ligger enkla strandrestauranger med halmtak där man kan avnjuta en iskall lokal Huda-öl och en smarrig risrätt medan kidsen slår kullerbyttor i vågorna.
Milslånga, och på dagtid helt tomma, sandstränder bara en kort biltur från Hue centrum.
Enkel strand-sylta som serverade excellenta risrätter och iskall öl.
Lunch på stranden! Färsk fisk och stekt ris smakar aldrig bättre än med sand mellan tårna.
Vad är väl en iskall Huda på stranden? Den kan ju vara fylld med snömodd... eller helt alldeles... underbar!
På vägen ut mot kusten passerade vi An Bang Cemetery, även känd som "City of Ghosts". Vår chaufför berättade att detta är en extremt rik och ganska märklig liten by. Byns invånare har under decennier skickat släktingar utomlands (främst till USA), vilka nu skickar hem enorma mängder kapital. Men istället för att bara bygga vräkiga villor lägger man pengarna på helt galna minnesmärken över sina förfäder.
De minsta gravarna går loss på runt 50 miljoner Dong, medan de mest överdådiga skapelserna kostar upp emot 10 miljarder Dong (nästan 400 000 USD!). Det är en helt surrealistisk och nästan bisarr syn att skåda dessa gigantiska, färgsprakande palatsgravar mitt ute på landsbygden, där endast lokala familjer från An Bang får begravas.
Ståtlig entré till An Bang Village. Här har lokalbefolkningen uppenbart skramlat ihop till en rejäl portal.
Den enligt utsago största graven i An Bang, som gick loss på cirka 10 miljarder Dong (nästan 4 miljoner SEK).
Gravar i överdådigt galet format så långt ögat kan nå. Ett surrealistiskt ställe!
Ett extra stort tack till
@pep på forumet för fantastiska pointers och hjälpsamma tips för att navigera runt i byn! Vi fick bland annat tips om An Bang men också om fantastiska lokala hak såsom Quán hai chị em, en pärla till restaurang som vi helt säkert inte hade hittat till för egen maskin. Därtill gjorde vi även ett besök på den myllrande Dong Ba-marknaden, där man i princip kan köpa allt mellan himmel och jord.
Middagsstopp på 'Quán hai chị em' efter rekommendation från forumets lokala expertis.
Fantastiskt läckra och genuina rätter hos storasystrarna. Såklart med en kall Huda som sällskap...
Dong Ba Market i Hue. En färgstark labyrint där man kan köpa precis allt.
Kanske hade jag kunnat förhandla till mig en ännu bättre deal på nya sandaler här än på köpcentrumet i Vientiane...
The Verdict
Hue var ett fantastiskt roligt, dynamiskt och färgstarkt stopp på resan. Det var en ynnest att få lite lokal guidning, och besöket i An Bang var en riktigt häftig "off the beaten path"-upplevelse. Även om den extrema värmen tog lite av udden av stadsutforskandet, vi hade nog fikat och flanerat ännu mer i Gamla stan om termometern visat fem grader mindre, var detta en absolut toppenvistelse. Hit återvänder jag mer än gärna i framtiden!
Men badsuget var som sagt långt ifrån mättat med bara en eftermiddag på stranden. Nu var det dags att höja insatserna rejält, skruva upp lyxkontot till max och spoila familjen ordentligt på ett ställe som vi längtat efter att få återbesöka.
Vad händer egentligen när man kliver rakt in i en arkitektonisk drömvärld där aporna återigen regerar, linbanan ersatts av en bergbanekorg och servicen spelar i en helt egen division?
Stay tuned for more...
