I ekot av sista dansen - Svitjakt, mikroklimat och logistiska jokrar
- Thread starter Kris
- Startdatum
Kris
Medlem
Det är otroligt mysigt och relativt billigt. Den laotiska valutan (Kip) har tappat stort i värde de senaste åren.
Här är några konkreta prisexempel omräknat till SEK:
Inträden: Att besöka kända sevärdheter, museer eller vattenfall (som Kuang Si) kostar runt 15–20 kr (30 000 Kip) för en utländsk turist. De tillämpar dock ett tvåpris-system, så lokalbefolkningen betalar ofta bara runt en femtedel (ca 5 000 Kip).
Öl: En stor, iskall Beerlao på en vanlig restaurang går loss på runt 15–20 kr, men hittar man ett litet lokalt "hål i väggen" kommer man undan ännu billigare.
Middag för 4 personer: Vi har betalat allt från runt 200 kr (400 000 Kip) för en enklare men supergod middag, upp till drygt 500 kr (över 1 miljon Kip) när vi slagit på stort med en rejäl middag på de lite finare ställena. Locals käkar för en bråkdel av det, gissningsvis en femtedel om man rör sig utanför turiststråken och inte är rädd för turistmage...
Landet är absolut inte "fördärvat" av turism i stil med thailändska charterorter. Däremot har det poppat upp en hel del stora kinesiska hotellkomplex och restauranger i utkanterna av städerna på sistone. De drivs som massupphandlade paketresor i ett eget, slutet ekosystem för kinesiska turistgrupper. Så länge man håller sig till de mysiga hotellen och restaurangerna i "centrum" märker man knappt av det, och får en väldigt genuin och lugn upplevelse för en billig penning!
Har du möjlighet, åk!
RobHK
Medlem
Ja det låter ju otroligt billigt för en lyxmiddag för 4a för 500 SEK.
Många, inklusive frugan här i HK, är rädda för att resa till dessa fattigare länder i regionen nu. För många stories om kidknappningar och slavarbete för att scamma andra människor. Det är otroligt big business och drar ofta in mer pengar än de största företagen i dessa länder.
Många, inklusive frugan här i HK, är rädda för att resa till dessa fattigare länder i regionen nu. För många stories om kidknappningar och slavarbete för att scamma andra människor. Det är otroligt big business och drar ofta in mer pengar än de största företagen i dessa länder.
Resenären
Medlem
Intressant att få läsa om ett land, som för min del är ganska okänt.utanför turiststråken och inte är rädd för turistmage...
Av en tillfällighet hittade jag detta på BBC, som gör en lite undrande:
Australia 'deeply frustrated' over Laos methanol poisoning charges
Media reports say Laos will press charges of up to one year in jail against those allegedly responsible.
www.bbc.com
pep
Medlem
..det er oftest fearmongering, der pirrer til folks fordomme og sælger godt som fake (eller stærkt overdrevne) news.
Kris
Medlem
Episod 6A: Miljonrullning och monsunhumör - eller momentant spänningsfall i Luang Prabang
Under planeringsstadiet hade jag hittat en hel del högintressanta resmål att besöka, men stötte på lite mental patrull när alla parametrar skulle vägas in. Växer och i synnerhet regnperioder var en av dem. Att resa under regnperioden har sina tydliga för- och nackdelar. Nackdelarna är förvisso uppenbara (regn!), men fördelarna med lågsäsong är att det är betydligt mindre trängsel. Dessutom blir vissa naturupplevelser mäktiga på ett helt annat sätt med extremt gröna landskap och dramatiskt välfyllda floder. Kruxet under planeringen var att försöka tajma in lite solgaranti också, men mer om jakten på lokala klimatvariationer i senare episoder.
Luang Prabang är en kompakt, UNESCO-skyddad stad vackert belägen i en lummig dalgång där Mekongfloden möter Nam Khan. Atmosfären påminner om en korsning mellan Nepals dramatiska landskap, Vietnams sydostasiatiska puls och fransk kolonialcharm med sina bagerier och arkitektur. Trots en påtaglig enkelhet präglas stadsbilden av en harmonisk kontrast mellan guldglänsande tempel, färgstarka munkar och grönskande natur. Att ta sig runt i centrum är mycket smidigt med lokala tuk-tuks, medan traditionella träbåtar dominerar transporten på floden. Maten sen! Fantastiska kulinariska upplevelser. Fanns alltid något både för stora och små.
En av alla färgglada tuk-tuks som präglar stadsbilden. Dessa finns det gott om här.
Huvudgatan på väg mot nattmarknaden, kantad av trevliga caféer och koloniala restauranger.
Gatuvy med de mäktiga bergen som fond i bakgrunden. Magiska Luang Prabang.
Laotisk sampler-meny på en trevlig restaurang precis vid Mekongflodens kant.
Barnens egen utgåva av den laotiska samplermenyn. Den lokala korven var en dundersuccé, buffelköttet däremot mindre populärt.
Vädret skiftade rejält under våra dagar i staden. Ena stunden var det riktigt behagligt med runt 26 grader, fuktigt såklart men inte alls olidligt, för att i nästa stund övergå i ett massivt ösregn. Dagen efter kunde det i sin turn bjuda på strålande sol, över 30 grader och riktig tropisk hetta. Det blev med andra ord en rejäl och skön blandning av solkräm och myggmedel i ansiktet varje morgon. Det var onekligen mäktigt att se hur naturen och bergslandskapet skiftade karaktär mellan regnbyarna och solskenet, allt var fullständigt super-grönt. Då var det riktigt skönt att ha en pool på hotellet att svalka sig i under eftermiddagarna efter diverse exkursioner.
En av många trevliga restauranger i den gamla stadsdelen där det är lätt att strosa omkring.
Entrén till nattmarknaden som kör varje kväll, komplett med ett nummersystem och bemannad mopedparkering.
Tuk-tuk på väg hemåt i det laotiska kvällsvimlet.
Rent generellt kan man konstaterat att i Laos är kontanter kung, antingen i den lokala valutan Lao Kip (LAK) eller i USD. Vissa mer etablerade ställen accepterar kort, men då nästan alltid med ett påslag på 3–5 % på summan. Kontantuttag landar ofta på ett påslag på närmare 10 % jämfört med den officiella Google-kursen, då jag aldrig lyckades ta ut mer än 1,5 miljoner Kip åt gången per transaktion (drygt 600kr). Miljonerna rullar sannerligen snabbt i det här landet, så vi försökte betala med kort så ofta det bara gick för att spara på kontanterna.
Jag hade som tur var tagit med en näve amerikanska dollar i kontanter hemifrån, vilket alltid är gångbart om det kniper. I turistområdena var det dessutom inga som helst problem att betala med kinesiska yuan eller thailändska baht heller, det kändes nästan lite som i Helsingör förr i tiden.
Plånboken fylld till bristningsgränsen. Cash is king och miljonerna rullar fort i Laos.
Laoviet blev snabbt en favorit...
Några gamla kinesiska sedlar som legat å skräpat i en låda fick följa med och göra nytta denna gång.
Under en av våra kvällspromenader vid nattmarknaden påpekade junior plötsligt att skyarna hade blivit helt kolsvarta. Fem sekunder senare sa det bara boom, och ett totalt strömavbrott lamslog hela staden. Det blev snabbt en ganska skön och surrealistisk stämning när mobiltelefoner och provisoriska strålkastare från mopeder tändes överallt för att lysa upp stånden på marknaden. Jag funderade genast på om det var en nitlott att vi inte hade bokat det lyxiga Avani+ som lyste uppe på sin höjd tack vare en gigantisk, brummande generator. Vi knatade dock tillbaka mot vårt hotell, och det visade sig till vår glädje att även lilla Homm hade en egen generator. Ett par partier schack i lobbyn senare var strömmen tillbaka och staden badade i ljus igen.
Nattmarknaden i skymningen precis innan mörkret, och sedermera strömavbrottet, föll.
Luang Prabang är en helt fantastisk stad att bara andas och existera i, men det var först när vi lämnade stadskärnan som de riktigt stora äventyren började. Hur gick det egentligen när vi utmanade monsunen vid dånande vattenfall, släppte ut "lyckofiskar" i Mekongfloden och konfronterades med landets brutala historia?
Häng med direkt till Episod 6B som ligger uppe på momangen för att få svar direkt...
Under planeringsstadiet hade jag hittat en hel del högintressanta resmål att besöka, men stötte på lite mental patrull när alla parametrar skulle vägas in. Växer och i synnerhet regnperioder var en av dem. Att resa under regnperioden har sina tydliga för- och nackdelar. Nackdelarna är förvisso uppenbara (regn!), men fördelarna med lågsäsong är att det är betydligt mindre trängsel. Dessutom blir vissa naturupplevelser mäktiga på ett helt annat sätt med extremt gröna landskap och dramatiskt välfyllda floder. Kruxet under planeringen var att försöka tajma in lite solgaranti också, men mer om jakten på lokala klimatvariationer i senare episoder.
Luang Prabang är en kompakt, UNESCO-skyddad stad vackert belägen i en lummig dalgång där Mekongfloden möter Nam Khan. Atmosfären påminner om en korsning mellan Nepals dramatiska landskap, Vietnams sydostasiatiska puls och fransk kolonialcharm med sina bagerier och arkitektur. Trots en påtaglig enkelhet präglas stadsbilden av en harmonisk kontrast mellan guldglänsande tempel, färgstarka munkar och grönskande natur. Att ta sig runt i centrum är mycket smidigt med lokala tuk-tuks, medan traditionella träbåtar dominerar transporten på floden. Maten sen! Fantastiska kulinariska upplevelser. Fanns alltid något både för stora och små.
En av alla färgglada tuk-tuks som präglar stadsbilden. Dessa finns det gott om här.
Huvudgatan på väg mot nattmarknaden, kantad av trevliga caféer och koloniala restauranger.
Gatuvy med de mäktiga bergen som fond i bakgrunden. Magiska Luang Prabang.
Laotisk sampler-meny på en trevlig restaurang precis vid Mekongflodens kant.
Barnens egen utgåva av den laotiska samplermenyn. Den lokala korven var en dundersuccé, buffelköttet däremot mindre populärt.
Vädret skiftade rejält under våra dagar i staden. Ena stunden var det riktigt behagligt med runt 26 grader, fuktigt såklart men inte alls olidligt, för att i nästa stund övergå i ett massivt ösregn. Dagen efter kunde det i sin turn bjuda på strålande sol, över 30 grader och riktig tropisk hetta. Det blev med andra ord en rejäl och skön blandning av solkräm och myggmedel i ansiktet varje morgon. Det var onekligen mäktigt att se hur naturen och bergslandskapet skiftade karaktär mellan regnbyarna och solskenet, allt var fullständigt super-grönt. Då var det riktigt skönt att ha en pool på hotellet att svalka sig i under eftermiddagarna efter diverse exkursioner.
En av många trevliga restauranger i den gamla stadsdelen där det är lätt att strosa omkring.
Entrén till nattmarknaden som kör varje kväll, komplett med ett nummersystem och bemannad mopedparkering.
Tuk-tuk på väg hemåt i det laotiska kvällsvimlet.
Rent generellt kan man konstaterat att i Laos är kontanter kung, antingen i den lokala valutan Lao Kip (LAK) eller i USD. Vissa mer etablerade ställen accepterar kort, men då nästan alltid med ett påslag på 3–5 % på summan. Kontantuttag landar ofta på ett påslag på närmare 10 % jämfört med den officiella Google-kursen, då jag aldrig lyckades ta ut mer än 1,5 miljoner Kip åt gången per transaktion (drygt 600kr). Miljonerna rullar sannerligen snabbt i det här landet, så vi försökte betala med kort så ofta det bara gick för att spara på kontanterna.
Jag hade som tur var tagit med en näve amerikanska dollar i kontanter hemifrån, vilket alltid är gångbart om det kniper. I turistområdena var det dessutom inga som helst problem att betala med kinesiska yuan eller thailändska baht heller, det kändes nästan lite som i Helsingör förr i tiden.
Plånboken fylld till bristningsgränsen. Cash is king och miljonerna rullar fort i Laos.
Laoviet blev snabbt en favorit...
Några gamla kinesiska sedlar som legat å skräpat i en låda fick följa med och göra nytta denna gång.
Under en av våra kvällspromenader vid nattmarknaden påpekade junior plötsligt att skyarna hade blivit helt kolsvarta. Fem sekunder senare sa det bara boom, och ett totalt strömavbrott lamslog hela staden. Det blev snabbt en ganska skön och surrealistisk stämning när mobiltelefoner och provisoriska strålkastare från mopeder tändes överallt för att lysa upp stånden på marknaden. Jag funderade genast på om det var en nitlott att vi inte hade bokat det lyxiga Avani+ som lyste uppe på sin höjd tack vare en gigantisk, brummande generator. Vi knatade dock tillbaka mot vårt hotell, och det visade sig till vår glädje att även lilla Homm hade en egen generator. Ett par partier schack i lobbyn senare var strömmen tillbaka och staden badade i ljus igen.
Nattmarknaden i skymningen precis innan mörkret, och sedermera strömavbrottet, föll.
Luang Prabang är en helt fantastisk stad att bara andas och existera i, men det var först när vi lämnade stadskärnan som de riktigt stora äventyren började. Hur gick det egentligen när vi utmanade monsunen vid dånande vattenfall, släppte ut "lyckofiskar" i Mekongfloden och konfronterades med landets brutala historia?
Häng med direkt till Episod 6B som ligger uppe på momangen för att få svar direkt...
Last edited:
Kris
Medlem
Episod 6B: Vattenfall, bombkratermosaik - eller en andra chans i Mekongfloden
Med baslägret säkrat och de laotiska miljonerna i tryggt förvar i fickan var det dags att kasta oss ut på de utflykter som vi sett fram emot så länge.
Vår första stora tur gick till Kuang Si Waterfall, beläget ungefär en timmes biltur utanför Luang Prabang. Här var resan i sig en stor del av målet, och det var otroligt trevligt att rulla förbi den laotiska landsbygden, de traditionella risfälten och den vilda naturen. Chauffören som hade hämtat oss på flygplatsen var snabb med att trycka sitt WhatsApp-nummer i handen på oss, vilket visade sig vara smidigt för båda parter, det var dessutom ungefär halva priset jämfört med att boka en bil via hotellet. Sista biten upp till fallen transporterades vi med golfbil. Eftersom vi kom dit tidigt och dessutom under lågsäsong var det inte alls särskilt crowded, även om det märktes på infrastrukturen att det kan bli det. Majoriteten av de få turisterna på plats var kineser.
På väg upp mot Kuang Si med magiska laotiska vyer utanför bilfönstret.
Lokal boskapsskötsel längs vägen, där kor och vattenbufflar tar sin självklara plats.
Snacks till salu innan promenaden upp mot fallen. Blandade specialiteter inklusive grodor uppspända på spett.
Innan man når själva fallen går man förbi Tat Kuang Si Bear Rescue Centre, ett center för räddade asiatiska kragbjörnar som beslagtagits från banditer inom bl.a. gallindustrin. Därefter slingrar sig en 15 minuter lång vandringsled förbi flera vackra vattenfall i olika etapper, innan man slutligen når huvudattraktionen med det stora, dramatiska fallet. Enligt den lokala legenden skapades Kuang Si av en vis gammal man som grävde i marken, varpå vattnet sprang fram. En gyllene hjort ska sedan ha gjort fallet till sitt hem, och ljudet av vattnet som slår mot klipporna är hjortens dånande stämma.
En av de räddade kragbjörnarna på Tat Kuang Si Bear Rescue Centre.
Ett av de lägre men ändå kraftfulla vattenfallen längs vandringsleden.
Huvudattraktionen Kuang Si med sina dramatiska fall, där legenden om den gyllene hjorten lever vidare.
Man kan bada i poolerna längs vägen, men så här års under regnperioden var vattnet en smula mjölkigt, snarare än det turkosblåa vatten man brukar se i turistbroschyrerna. Det var ändå en fantastisk utflykt, som avrundades med lunch vid några vackra risodlingar på vägen tillbaka samt ett obligatoriskt stopp för lokal buffelglass på Laos Buffalo Dairy.
Ett trevligt lunchstopp precis vid risodlingarna på vägen tillbaka från fallen.
Närproducerad och krämig buffelglass på den lokala farmen.
Ett besök som gjorde stort intryck på oss alla var UXO Lao Visitor Centre. Museet låg för tillfället i en temporär lokal på grund av ombyggnad, men utställningen förmedlade en brutal verklighet. Det var ett utmärkt, om än tungt, tillfälle att förklara ett svårt historiskt ämne för kidsen. Laos är historiskt sett det mest bombade landet i världen per capita efter det hemliga kriget under Vietnamkriget, och miljontals outlöst ammunition (UXO) ligger fortfarande gömd i marken. Vi såg en kort men gripande dokumentärfilm om drabbade barn på den laotiska landsbygden. Det var en tung, oerhört informativ och historiskt bildande stund för hela familjen. Runt hörnet passade vi även på att ta en snabb titt på monumentet över den röde prinsen Souphanouvong, som ligger i en väl tilltagen park.
UXO-museets exteriör med gamla, oskadliggjorda bomber uppställda på rad.
Utställningen på insidan visar prov på ammunition av den större kalibern.
Montrar fyllda med mindre, men ack så förrädiska, klustervapen och ammunition.
Precis runt hörnet från museet, den rikligt tilltagna parken med monumentet över den röde prinsen Souphanouvong.
Därefter tog vi en tuk-tuk tvärs över byn till Wat Xiengthong, ett av Laos mest betydelsefulla och vackra tempel. Entréavgiften låg på prisvärda 90k Kip, vilket motsvarar ungefär 40 svenska kronor. Templet var fantastiskt flott med sina svepande tak, glittrande glasmosaiker, intrikata ornament och allehanda historiska Buddha-statyer.
Wat Xiengthong, ett obligatoriskt och arkitektoniskt fantastiskt tempelbesök.
Guldglans och historia på insidan av templet bland Buddha-statyer och allmosor.
Frågan var om en båttur på Mekongfloden i solnedgången skulle visa sig vara en klassisk turistfälla? Svaret blev nja, men det var faktiskt sjukt trevligt att bara glida upp och ner längs floden och insupa de mäktiga vyerna. Himlen var klarblå vid start, men under kvällen hopade sig molnen gradvis och bjöd på en välkommen, svalkande bris efter en annars stekande het dag. Även här märktes det tydligt att det inte var högsäsong, då det var gott om plats ombord. Vi bjöds på kalla vårrullar och snacks medan vi passade på att testa det lokala Beerlao-sortimentet, där deras IPA visade sig vara riktigt trevlig.
Kryssningen avslutades med ett par ganska kitschiga inslag. Först fick kidsen hjälpa till att släppa ut några småfiskar, som inhandlats på marknaden, tillbaka i Mekongfloden så att de fick en andra chans i livet. Det andra inslaget bestod i att vi fick skriva en önskan och ett personligt problem på bananblad. Önskan skickades med fiskarna, och problemet sänktes ceremoniellt ner på Mekongflodens botten. Så ja, det var lite av en turistfälla, men absolut värt turen ändå. Hade man velat kunde man ju bara ha skippat ceremonin och beställt in en Beerlao till. Vi hade dessutom tur med vädret och klarade oss från regn under hela kvällen. Under turen passerade vi även flodens motsvarighet till Aurora af Helsingborg, en lokal roro-färja av en synnerligen enkel modell.
Time for a cruise. På väg ut på den breda Mekongfloden med vår båt.
Ensamseglaren på Mekong. En lokal kanotist korsar den mäktiga floden med bergen i bakgrunden.
De lokala snacksen som serverades ombord under flodfärden.
Dags för fiskarna att få sin andra chans. Utsläpp via akvariet direkt ner i flodens bruna vatten.
Vi passerar den lokala varianten av Aurora af Helsingborg, ett bilfärjebygge av det enklare slaget.
En annan klassisk punkt på listan i Luang Prabang är att bestiga Phousi Hill, den heliga kullen mitt i staden. Att knata de cirka 400 trappstegen uppför berget i drygt 30 graders tropisk värme är en utmaning i sig. Kidsen visade dock ingen nåd utan stormade uppför medan de räknade stegen högt. Belöningen på toppen var väl värd all svett och möda, då man bjöds på en magnifik och obruten 360-graders utsikt över hela staden, floderna och de omringande bergen. Det finns även ett litet tempel på toppen. Ett bra tips är att ta den södra sidan upp och den norra vägen ner, för att sedan dyka rakt in på närmaste café för en välförtjänt laotisk iskaffe efteråt.
Många trappsteg att beta av. Den långa trappan upp mot Phousi Hill i hettan.
En av many Buddha-statyer längs vägen. Halt, här får ingen passera...
Den magnifika och belönande utsikten över Luang Prabang från toppen av Phousi Hill.
Vi lämnar nu Luang Prabang med ett genuint lugn i själen och ett gäng starka upplevelser i bagaget. Naturen som omger staden är inget mindre än spektakulär, men det går samtidigt inte att undgå att notera Kinas enorma och växande influens över dagens Laos, med massiva infrastrukturprojekt som ritas upp genom de tidigare helt ogenomträngliga bergen.
The Verdict
Luang Prabang som familjedestination levererar en fullträff i kategorin genuina reseupplevelser, långt bortom de standardiserade alliansterminalerna. Genom att kombinera mäktiga naturfenomen som Kuang Si med historiskt tunga inslag som UXO-museet får man en perfekt blandning av semester och utbildning för kidsen. Att logistiken kräver att man bär med sig miljonbelopp i Kip och hanterar plötsliga strömavbrott under monsunhimlen ger bara staden ytterligare karaktär. Ett resmål som lämnar ett djupt och bestående intryck.
Nästa etapp på vår resa ska ta oss vidare till ytterligare en laotisk diamant, och vi står inför ett vägskäl. Blir det via land, flod eller luft? Det ryktas om ett modernt kinesiskt alternativ. Stay tuned for more...
Resan går vidare. Blir det med den röda moppen eller den gröna skåpbilen...? Eller något helt tredje?
Med baslägret säkrat och de laotiska miljonerna i tryggt förvar i fickan var det dags att kasta oss ut på de utflykter som vi sett fram emot så länge.
Vår första stora tur gick till Kuang Si Waterfall, beläget ungefär en timmes biltur utanför Luang Prabang. Här var resan i sig en stor del av målet, och det var otroligt trevligt att rulla förbi den laotiska landsbygden, de traditionella risfälten och den vilda naturen. Chauffören som hade hämtat oss på flygplatsen var snabb med att trycka sitt WhatsApp-nummer i handen på oss, vilket visade sig vara smidigt för båda parter, det var dessutom ungefär halva priset jämfört med att boka en bil via hotellet. Sista biten upp till fallen transporterades vi med golfbil. Eftersom vi kom dit tidigt och dessutom under lågsäsong var det inte alls särskilt crowded, även om det märktes på infrastrukturen att det kan bli det. Majoriteten av de få turisterna på plats var kineser.
På väg upp mot Kuang Si med magiska laotiska vyer utanför bilfönstret.
Lokal boskapsskötsel längs vägen, där kor och vattenbufflar tar sin självklara plats.
Snacks till salu innan promenaden upp mot fallen. Blandade specialiteter inklusive grodor uppspända på spett.
Innan man når själva fallen går man förbi Tat Kuang Si Bear Rescue Centre, ett center för räddade asiatiska kragbjörnar som beslagtagits från banditer inom bl.a. gallindustrin. Därefter slingrar sig en 15 minuter lång vandringsled förbi flera vackra vattenfall i olika etapper, innan man slutligen når huvudattraktionen med det stora, dramatiska fallet. Enligt den lokala legenden skapades Kuang Si av en vis gammal man som grävde i marken, varpå vattnet sprang fram. En gyllene hjort ska sedan ha gjort fallet till sitt hem, och ljudet av vattnet som slår mot klipporna är hjortens dånande stämma.
En av de räddade kragbjörnarna på Tat Kuang Si Bear Rescue Centre.
Ett av de lägre men ändå kraftfulla vattenfallen längs vandringsleden.
Huvudattraktionen Kuang Si med sina dramatiska fall, där legenden om den gyllene hjorten lever vidare.
Man kan bada i poolerna längs vägen, men så här års under regnperioden var vattnet en smula mjölkigt, snarare än det turkosblåa vatten man brukar se i turistbroschyrerna. Det var ändå en fantastisk utflykt, som avrundades med lunch vid några vackra risodlingar på vägen tillbaka samt ett obligatoriskt stopp för lokal buffelglass på Laos Buffalo Dairy.
Ett trevligt lunchstopp precis vid risodlingarna på vägen tillbaka från fallen.
Närproducerad och krämig buffelglass på den lokala farmen.
Ett besök som gjorde stort intryck på oss alla var UXO Lao Visitor Centre. Museet låg för tillfället i en temporär lokal på grund av ombyggnad, men utställningen förmedlade en brutal verklighet. Det var ett utmärkt, om än tungt, tillfälle att förklara ett svårt historiskt ämne för kidsen. Laos är historiskt sett det mest bombade landet i världen per capita efter det hemliga kriget under Vietnamkriget, och miljontals outlöst ammunition (UXO) ligger fortfarande gömd i marken. Vi såg en kort men gripande dokumentärfilm om drabbade barn på den laotiska landsbygden. Det var en tung, oerhört informativ och historiskt bildande stund för hela familjen. Runt hörnet passade vi även på att ta en snabb titt på monumentet över den röde prinsen Souphanouvong, som ligger i en väl tilltagen park.
UXO-museets exteriör med gamla, oskadliggjorda bomber uppställda på rad.
Utställningen på insidan visar prov på ammunition av den större kalibern.
Montrar fyllda med mindre, men ack så förrädiska, klustervapen och ammunition.
Precis runt hörnet från museet, den rikligt tilltagna parken med monumentet över den röde prinsen Souphanouvong.
Därefter tog vi en tuk-tuk tvärs över byn till Wat Xiengthong, ett av Laos mest betydelsefulla och vackra tempel. Entréavgiften låg på prisvärda 90k Kip, vilket motsvarar ungefär 40 svenska kronor. Templet var fantastiskt flott med sina svepande tak, glittrande glasmosaiker, intrikata ornament och allehanda historiska Buddha-statyer.
Wat Xiengthong, ett obligatoriskt och arkitektoniskt fantastiskt tempelbesök.
Guldglans och historia på insidan av templet bland Buddha-statyer och allmosor.
Frågan var om en båttur på Mekongfloden i solnedgången skulle visa sig vara en klassisk turistfälla? Svaret blev nja, men det var faktiskt sjukt trevligt att bara glida upp och ner längs floden och insupa de mäktiga vyerna. Himlen var klarblå vid start, men under kvällen hopade sig molnen gradvis och bjöd på en välkommen, svalkande bris efter en annars stekande het dag. Även här märktes det tydligt att det inte var högsäsong, då det var gott om plats ombord. Vi bjöds på kalla vårrullar och snacks medan vi passade på att testa det lokala Beerlao-sortimentet, där deras IPA visade sig vara riktigt trevlig.
Kryssningen avslutades med ett par ganska kitschiga inslag. Först fick kidsen hjälpa till att släppa ut några småfiskar, som inhandlats på marknaden, tillbaka i Mekongfloden så att de fick en andra chans i livet. Det andra inslaget bestod i att vi fick skriva en önskan och ett personligt problem på bananblad. Önskan skickades med fiskarna, och problemet sänktes ceremoniellt ner på Mekongflodens botten. Så ja, det var lite av en turistfälla, men absolut värt turen ändå. Hade man velat kunde man ju bara ha skippat ceremonin och beställt in en Beerlao till. Vi hade dessutom tur med vädret och klarade oss från regn under hela kvällen. Under turen passerade vi även flodens motsvarighet till Aurora af Helsingborg, en lokal roro-färja av en synnerligen enkel modell.
Time for a cruise. På väg ut på den breda Mekongfloden med vår båt.
Ensamseglaren på Mekong. En lokal kanotist korsar den mäktiga floden med bergen i bakgrunden.
De lokala snacksen som serverades ombord under flodfärden.
Dags för fiskarna att få sin andra chans. Utsläpp via akvariet direkt ner i flodens bruna vatten.
Vi passerar den lokala varianten av Aurora af Helsingborg, ett bilfärjebygge av det enklare slaget.
En annan klassisk punkt på listan i Luang Prabang är att bestiga Phousi Hill, den heliga kullen mitt i staden. Att knata de cirka 400 trappstegen uppför berget i drygt 30 graders tropisk värme är en utmaning i sig. Kidsen visade dock ingen nåd utan stormade uppför medan de räknade stegen högt. Belöningen på toppen var väl värd all svett och möda, då man bjöds på en magnifik och obruten 360-graders utsikt över hela staden, floderna och de omringande bergen. Det finns även ett litet tempel på toppen. Ett bra tips är att ta den södra sidan upp och den norra vägen ner, för att sedan dyka rakt in på närmaste café för en välförtjänt laotisk iskaffe efteråt.
Många trappsteg att beta av. Den långa trappan upp mot Phousi Hill i hettan.
En av many Buddha-statyer längs vägen. Halt, här får ingen passera...
Den magnifika och belönande utsikten över Luang Prabang från toppen av Phousi Hill.
Vi lämnar nu Luang Prabang med ett genuint lugn i själen och ett gäng starka upplevelser i bagaget. Naturen som omger staden är inget mindre än spektakulär, men det går samtidigt inte att undgå att notera Kinas enorma och växande influens över dagens Laos, med massiva infrastrukturprojekt som ritas upp genom de tidigare helt ogenomträngliga bergen.
The Verdict
Luang Prabang som familjedestination levererar en fullträff i kategorin genuina reseupplevelser, långt bortom de standardiserade alliansterminalerna. Genom att kombinera mäktiga naturfenomen som Kuang Si med historiskt tunga inslag som UXO-museet får man en perfekt blandning av semester och utbildning för kidsen. Att logistiken kräver att man bär med sig miljonbelopp i Kip och hanterar plötsliga strömavbrott under monsunhimlen ger bara staden ytterligare karaktär. Ett resmål som lämnar ett djupt och bestående intryck.
Nästa etapp på vår resa ska ta oss vidare till ytterligare en laotisk diamant, och vi står inför ett vägskäl. Blir det via land, flod eller luft? Det ryktas om ett modernt kinesiskt alternativ. Stay tuned for more...
Resan går vidare. Blir det med den röda moppen eller den gröna skåpbilen...? Eller något helt tredje?
Gus
Medlem
Sjukt bra rapport! Den där ölen ser magiskt ut, dessutom på fat!
Mycket trevligt med thailändsk öl på fat, Chalawan Pale Ale satt som en smäck
Wow!!!
Skyline Flyer
Medlem
Tack för bra rapport! Jag borde läst tidigare, du hade kunnat få bra betalt för att ta med en kvarglömd ägodel från i fredags på Avani+