Episod 6B: Vattenfall, bombkratermosaik - eller en andra chans i Mekongfloden
Med baslägret säkrat och de laotiska miljonerna i tryggt förvar i fickan var det dags att kasta oss ut på de utflykter som vi sett fram emot så länge.
Vår första stora tur gick till Kuang Si Waterfall, beläget ungefär en timmes biltur utanför Luang Prabang. Här var resan i sig en stor del av målet, och det var otroligt trevligt att rulla förbi den laotiska landsbygden, de traditionella risfälten och den vilda naturen. Chauffören som hade hämtat oss på flygplatsen var snabb med att trycka sitt WhatsApp-nummer i handen på oss, vilket visade sig vara smidigt för båda parter, det var dessutom ungefär halva priset jämfört med att boka en bil via hotellet. Sista biten upp till fallen transporterades vi med golfbil. Eftersom vi kom dit tidigt och dessutom under lågsäsong var det inte alls särskilt crowded, även om det märktes på infrastrukturen att det kan bli det. Majoriteten av de få turisterna på plats var kineser.
På väg upp mot Kuang Si med magiska laotiska vyer utanför bilfönstret.
Lokal boskapsskötsel längs vägen, där kor och vattenbufflar tar sin självklara plats.
Snacks till salu innan promenaden upp mot fallen. Blandade specialiteter inklusive grodor uppspända på spett.
Innan man når själva fallen går man förbi Tat Kuang Si Bear Rescue Centre, ett center för räddade asiatiska kragbjörnar som beslagtagits från banditer inom bl.a. gallindustrin. Därefter slingrar sig en 15 minuter lång vandringsled förbi flera vackra vattenfall i olika etapper, innan man slutligen når huvudattraktionen med det stora, dramatiska fallet. Enligt den lokala legenden skapades Kuang Si av en vis gammal man som grävde i marken, varpå vattnet sprang fram. En gyllene hjort ska sedan ha gjort fallet till sitt hem, och ljudet av vattnet som slår mot klipporna är hjortens dånande stämma.
En av de räddade kragbjörnarna på Tat Kuang Si Bear Rescue Centre.
Ett av de lägre men ändå kraftfulla vattenfallen längs vandringsleden.
Huvudattraktionen Kuang Si med sina dramatiska fall, där legenden om den gyllene hjorten lever vidare.
Man kan bada i poolerna längs vägen, men så här års under regnperioden var vattnet en smula mjölkigt, snarare än det turkosblåa vatten man brukar se i turistbroschyrerna. Det var ändå en fantastisk utflykt, som avrundades med lunch vid några vackra risodlingar på vägen tillbaka samt ett obligatoriskt stopp för lokal buffelglass på Laos Buffalo Dairy.
Ett trevligt lunchstopp precis vid risodlingarna på vägen tillbaka från fallen.
Närproducerad och krämig buffelglass på den lokala farmen.
Ett besök som gjorde stort intryck på oss alla var UXO Lao Visitor Centre. Museet låg för tillfället i en temporär lokal på grund av ombyggnad, men utställningen förmedlade en brutal verklighet. Det var ett utmärkt, om än tungt, tillfälle att förklara ett svårt historiskt ämne för kidsen. Laos är historiskt sett det mest bombade landet i världen per capita efter det hemliga kriget under Vietnamkriget, och miljontals outlöst ammunition (UXO) ligger fortfarande gömd i marken. Vi såg en kort men gripande dokumentärfilm om drabbade barn på den laotiska landsbygden. Det var en tung, oerhört informativ och historiskt bildande stund för hela familjen. Runt hörnet passade vi även på att ta en snabb titt på monumentet över den röde prinsen Souphanouvong, som ligger i en väl tilltagen park.
UXO-museets exteriör med gamla, oskadliggjorda bomber uppställda på rad.
Utställningen på insidan visar prov på ammunition av den större kalibern.
Montrar fyllda med mindre, men ack så förrädiska, klustervapen och ammunition.
Precis runt hörnet från museet, den rikligt tilltagna parken med monumentet över den röde prinsen Souphanouvong.
Därefter tog vi en tuk-tuk tvärs över byn till Wat Xiengthong, ett av Laos mest betydelsefulla och vackra tempel. Entréavgiften låg på prisvärda 90k Kip, vilket motsvarar ungefär 40 svenska kronor. Templet var fantastiskt flott med sina svepande tak, glittrande glasmosaiker, intrikata ornament och allehanda historiska Buddha-statyer.
Wat Xiengthong, ett obligatoriskt och arkitektoniskt fantastiskt tempelbesök.
Guldglans och historia på insidan av templet bland Buddha-statyer och allmosor.
Frågan var om en båttur på Mekongfloden i solnedgången skulle visa sig vara en klassisk turistfälla? Svaret blev nja, men det var faktiskt sjukt trevligt att bara glida upp och ner längs floden och insupa de mäktiga vyerna. Himlen var klarblå vid start, men under kvällen hopade sig molnen gradvis och bjöd på en välkommen, svalkande bris efter en annars stekande het dag. Även här märktes det tydligt att det inte var högsäsong, då det var gott om plats ombord. Vi bjöds på kalla vårrullar och snacks medan vi passade på att testa det lokala Beerlao-sortimentet, där deras IPA visade sig vara riktigt trevlig.
Kryssningen avslutades med ett par ganska kitschiga inslag. Först fick kidsen hjälpa till att släppa ut några småfiskar, som inhandlats på marknaden, tillbaka i Mekongfloden så att de fick en andra chans i livet. Det andra inslaget bestod i att vi fick skriva en önskan och ett personligt problem på bananblad. Önskan skickades med fiskarna, och problemet sänktes ceremoniellt ner på Mekongflodens botten. Så ja, det var lite av en turistfälla, men absolut värt turen ändå. Hade man velat kunde man ju bara ha skippat ceremonin och beställt in en Beerlao till. Vi hade dessutom tur med vädret och klarade oss från regn under hela kvällen. Under turen passerade vi även flodens motsvarighet till Aurora af Helsingborg, en lokal roro-färja av en synnerligen enkel modell.
Time for a cruise. På väg ut på den breda Mekongfloden med vår båt.
Ensamseglaren på Mekong. En lokal kanotist korsar den mäktiga floden med bergen i bakgrunden.
De lokala snacksen som serverades ombord under flodfärden.
Dags för fiskarna att få sin andra chans. Utsläpp via akvariet direkt ner i flodens bruna vatten.
Vi passerar den lokala varianten av Aurora af Helsingborg, ett bilfärjebygge av det enklare slaget.
En annan klassisk punkt på listan i Luang Prabang är att bestiga Phousi Hill, den heliga kullen mitt i staden. Att knata de cirka 400 trappstegen uppför berget i drygt 30 graders tropisk värme är en utmaning i sig. Kidsen visade dock ingen nåd utan stormade uppför medan de räknade stegen högt. Belöningen på toppen var väl värd all svett och möda, då man bjöds på en magnifik och obruten 360-graders utsikt över hela staden, floderna och de omringande bergen. Det finns även ett litet tempel på toppen. Ett bra tips är att ta den södra sidan upp och den norra vägen ner, för att sedan dyka rakt in på närmaste café för en välförtjänt laotisk iskaffe efteråt.
Många trappsteg att beta av. Den långa trappan upp mot Phousi Hill i hettan.
En av many Buddha-statyer längs vägen. Halt, här får ingen passera...
Den magnifika och belönande utsikten över Luang Prabang från toppen av Phousi Hill.
Vi lämnar nu Luang Prabang med ett genuint lugn i själen och ett gäng starka upplevelser i bagaget. Naturen som omger staden är inget mindre än spektakulär, men det går samtidigt inte att undgå att notera Kinas enorma och växande influens över dagens Laos, med massiva infrastrukturprojekt som ritas upp genom de tidigare helt ogenomträngliga bergen.
The Verdict
Luang Prabang som familjedestination levererar en fullträff i kategorin genuina reseupplevelser, långt bortom de standardiserade alliansterminalerna. Genom att kombinera mäktiga naturfenomen som Kuang Si med historiskt tunga inslag som UXO-museet får man en perfekt blandning av semester och utbildning för kidsen. Att logistiken kräver att man bär med sig miljonbelopp i Kip och hanterar plötsliga strömavbrott under monsunhimlen ger bara staden ytterligare karaktär. Ett resmål som lämnar ett djupt och bestående intryck.
Nästa etapp på vår resa ska ta oss vidare till ytterligare en laotisk diamant, och vi står inför ett vägskäl. Blir det via land, flod eller luft? Det ryktas om ett modernt kinesiskt alternativ.
Stay tuned for more...
Resan går vidare. Blir det med den röda moppen eller den gröna skåpbilen...? Eller något helt tredje?