Fyra First och en Business (och två Plus)
- Thread starter Onelifetolive
- Startdatum
Onelifetolive
Medlem
Nej, det går dessvärre inte längre. Nu är det "most resonable way" som gäller.
Onelifetolive
Medlem
Del 10 – LAS – LAX
Då var det dags att åka tillbaka till LA. Egentligen hade jag tänkt gå upp och ge mig av innan solnedgången (återkommer till varför), men det blev rätt sent kvällen innan då jag hamnade vid ett Black Jack-bord med några väldigt trevliga människor, och inte ville lämna. Vi satt kvar i över tre timmar och om jag inte är helt fel ute gick det bra för samtliga. Det var verkligen väl investerade timmar. På flera sätt…
Hur som helst så packade jag in allt i bilen och gav mig av.
Gjorde några avstickare i Mojave-öknen på vägen. Bl.a till något som kallas för ”Seven magic mountains”. Det är något slags konstverk som någon (jag hoppas ni uppskattar precisionen idet jag berättar… ”någon har gjort något”) har gjort mitt ute i ingenstans. Dom har målat ett gäng stora stenblock i glada (?) färger och staplat dessa i 7 staplar. Ser rätt fränt ut när man är där, men precis som jag befarade var jag långt ifrån ensam och det var därför jag hade tänkt vara där när solen gick upp.
Eftersom jag varken hade sorkameran med mig, eller drönaren jag funderade på att köpa, så insåg jag att det ändå inte skulle bli några bra bilder så det fick kvitta. Nästa gång åker jag dit när solen går upp.
Alltså… jag verkligen älskar att köra bil i USA. Det är så vansinnigt vackert på sina ställen. Speciellt sträckan mellan Vegas och LA. Att det sen blandas med mindre fina saker som trailer parks och liknande gör det nästan ännu mer mind blowing. Man får lite perspektiv på saker och ting…
Många har säkert undrat varför jag inte flög mellan LAX-LAS och tillbaka, men då hade jag missat möjligheten att stanna när jag känner för det. Det blev många miles i luften ändå
Jag körde bl.a ner till Jean dry lake – något jag länge har velat göra – men då det ÖSREGNADE dagen innan jag kom till Vegas, var den inte så torr längre. Vägen ner dit var dessutom kraftigt påverkad av regnet så det var inte klockrent att köra dit med en bil med så pass låg profil på däcken. Men det gick
Mitt ute på ”sjön” är man verkligen mitt ute i ingenstans. Se bara till att ha en pickup eller SUV när/om ni åker dit.
Det ligger strax nord-ost om Primm, som i sig ligger precis inanför gränsen mot CA, när man kommer från Las Vegas.
Hur som helst…
Jag kom fram till LA och körde raka vägen till Hilton vid LAX. Hade fått välja rum i appen och fick veta att jag fick en uppgradering. Såg till att få ett hörnrum högt upp, med utsikt mot flygplatsen. Tror inte jag hade kunnat få ett bättre rum.
Morgonen därpå åt jag fukost och satte mig sen och ”jobbade” tills det var dags att checka ut.
Iom. att jag hade checkat in via appen, använt mobilen som nyckel till såväl rummet som till loungen, kunde jag bara lämna rummet och gå. Behövde inte besöka receptionen på hela vistelsen. Uppgraderad blev jag ju ändå
På ett sätt kan jag tycka att det är ganska skönt att slippa stå i kö och så, men samtidigt… lite tråkigt att missa den personliga kontakten. Antar att det bara är att vänja sig, för det är nog dit vi är på väg mer och mer…
När jag hade checkat ut passade jag på att se så mycket av staden som möjligt, samt uträtta några ärenden innan jag slutligen körde till Sixt-byggnaden och lämnade bilen.
Hade jag tänkt till lite, hade jag sett till att ha bilen i en timme till, eftersom jag ändå inte kunde checka in förrän en timme senare. Fick således sitta och rulla tummarna i avgångshallen tills det var dags.
Väskorna kunde jag bara checka in till HND eftersom jag skulle byta flygplats i Tokyo, men när det väl var klart tänkte jag snabba mig på upp till loungen. Tji fick jag…
Trots att jag var incheckad först av alla som stod och väntade, visade det sig att jag skulle hamna i ett smärre kaos vid säkerhetskontrollen. Gick upp för trappen till departures och möttes av en gigantisk skock med människor. Där var det alltså stopp. Lönt att ha en separat incheckningskö för First och Business, när man ändå fastnar i samma kö som alla andra, till säkerhetskontrollen!
Det tog eoner av tid att ta sig igenom där men så småningom satt jag ändå i Uniteds första klass-lounge.
Där inne var det lugnt och skönt men inget direkt märkvärdigt i övrigt. Jag blev erbjuden en meny att välja mat från, utöver det som fanns i buffén.
Här hade jag hoppats på att få se någon mega-kändis, som jag skulle kunna skryta om i ”Jag mötte Lassie-tråden”, men där gick jag bet. Det satt iofs. en man i ett sällskap på fyra personer, som jag är mer eller mindre övertygad om att han är skådis, men efterom jag inte kan placera honom till vare sig namn eller film så är det inte mycket att komma med. Haha…
När det så blev dags för boarding gick jag bort till gaten, men där blev jag stående i 20 minuter innan jag fick gå på. Oklart vad förseningen berodde på. Passagerare med småbarn fick gå på i tid så jag vet inte… Det var iaf. tillräckligt för att irritera mig, men som den svensk jag är knöt jag näven i fickan och såg glad ut (nåja…) ändå.
Fortsättning följer…
Då var det dags att åka tillbaka till LA. Egentligen hade jag tänkt gå upp och ge mig av innan solnedgången (återkommer till varför), men det blev rätt sent kvällen innan då jag hamnade vid ett Black Jack-bord med några väldigt trevliga människor, och inte ville lämna. Vi satt kvar i över tre timmar och om jag inte är helt fel ute gick det bra för samtliga. Det var verkligen väl investerade timmar. På flera sätt…
Hur som helst så packade jag in allt i bilen och gav mig av.
Gjorde några avstickare i Mojave-öknen på vägen. Bl.a till något som kallas för ”Seven magic mountains”. Det är något slags konstverk som någon (jag hoppas ni uppskattar precisionen idet jag berättar… ”någon har gjort något”) har gjort mitt ute i ingenstans. Dom har målat ett gäng stora stenblock i glada (?) färger och staplat dessa i 7 staplar. Ser rätt fränt ut när man är där, men precis som jag befarade var jag långt ifrån ensam och det var därför jag hade tänkt vara där när solen gick upp.
Eftersom jag varken hade sorkameran med mig, eller drönaren jag funderade på att köpa, så insåg jag att det ändå inte skulle bli några bra bilder så det fick kvitta. Nästa gång åker jag dit när solen går upp.
Alltså… jag verkligen älskar att köra bil i USA. Det är så vansinnigt vackert på sina ställen. Speciellt sträckan mellan Vegas och LA. Att det sen blandas med mindre fina saker som trailer parks och liknande gör det nästan ännu mer mind blowing. Man får lite perspektiv på saker och ting…
Många har säkert undrat varför jag inte flög mellan LAX-LAS och tillbaka, men då hade jag missat möjligheten att stanna när jag känner för det. Det blev många miles i luften ändå
Jag körde bl.a ner till Jean dry lake – något jag länge har velat göra – men då det ÖSREGNADE dagen innan jag kom till Vegas, var den inte så torr längre. Vägen ner dit var dessutom kraftigt påverkad av regnet så det var inte klockrent att köra dit med en bil med så pass låg profil på däcken. Men det gick
Mitt ute på ”sjön” är man verkligen mitt ute i ingenstans. Se bara till att ha en pickup eller SUV när/om ni åker dit.
Det ligger strax nord-ost om Primm, som i sig ligger precis inanför gränsen mot CA, när man kommer från Las Vegas.
Hur som helst…
Jag kom fram till LA och körde raka vägen till Hilton vid LAX. Hade fått välja rum i appen och fick veta att jag fick en uppgradering. Såg till att få ett hörnrum högt upp, med utsikt mot flygplatsen. Tror inte jag hade kunnat få ett bättre rum.
Morgonen därpå åt jag fukost och satte mig sen och ”jobbade” tills det var dags att checka ut.
Iom. att jag hade checkat in via appen, använt mobilen som nyckel till såväl rummet som till loungen, kunde jag bara lämna rummet och gå. Behövde inte besöka receptionen på hela vistelsen. Uppgraderad blev jag ju ändå
På ett sätt kan jag tycka att det är ganska skönt att slippa stå i kö och så, men samtidigt… lite tråkigt att missa den personliga kontakten. Antar att det bara är att vänja sig, för det är nog dit vi är på väg mer och mer…
När jag hade checkat ut passade jag på att se så mycket av staden som möjligt, samt uträtta några ärenden innan jag slutligen körde till Sixt-byggnaden och lämnade bilen.
Hade jag tänkt till lite, hade jag sett till att ha bilen i en timme till, eftersom jag ändå inte kunde checka in förrän en timme senare. Fick således sitta och rulla tummarna i avgångshallen tills det var dags.
Väskorna kunde jag bara checka in till HND eftersom jag skulle byta flygplats i Tokyo, men när det väl var klart tänkte jag snabba mig på upp till loungen. Tji fick jag…
Trots att jag var incheckad först av alla som stod och väntade, visade det sig att jag skulle hamna i ett smärre kaos vid säkerhetskontrollen. Gick upp för trappen till departures och möttes av en gigantisk skock med människor. Där var det alltså stopp. Lönt att ha en separat incheckningskö för First och Business, när man ändå fastnar i samma kö som alla andra, till säkerhetskontrollen!
Det tog eoner av tid att ta sig igenom där men så småningom satt jag ändå i Uniteds första klass-lounge.
Där inne var det lugnt och skönt men inget direkt märkvärdigt i övrigt. Jag blev erbjuden en meny att välja mat från, utöver det som fanns i buffén.
Här hade jag hoppats på att få se någon mega-kändis, som jag skulle kunna skryta om i ”Jag mötte Lassie-tråden”, men där gick jag bet. Det satt iofs. en man i ett sällskap på fyra personer, som jag är mer eller mindre övertygad om att han är skådis, men efterom jag inte kan placera honom till vare sig namn eller film så är det inte mycket att komma med. Haha…
När det så blev dags för boarding gick jag bort till gaten, men där blev jag stående i 20 minuter innan jag fick gå på. Oklart vad förseningen berodde på. Passagerare med småbarn fick gå på i tid så jag vet inte… Det var iaf. tillräckligt för att irritera mig, men som den svensk jag är knöt jag näven i fickan och såg glad ut (nåja…) ändå.
Fortsättning följer…
Attachments
Onelifetolive
Medlem
Del 11 - LAX - HND
Då var det alltså dags att påbörja den långa resan hem.
Som jag nämnde tidigare fick vi kliva på planet lite sent och vi kom iväg 00:45 ungefär - dvs 40 minuter efter schemalagd avgångstid.
Jag hade ju gott om tid med flygplatsbytet i Tokyo så jag oroade mig inte så mycket.
Men... nytt plan och ny F-kabin. Kul!
Allt kan dock inte vara prefekt och det här är nog den jag gillar minst hittills. Tyvärr tog jag inte så många bilder, så ni som är nyfikna får dessvärre googla.
Kass bild... jag vet :-/
Det var mest färgsättningen och bordet som kunde varit bättre. Jag gillar det där när man kan dra bordet ända fram till magen så att man får bra stöd för armarna när man sitter och skriver.
Den här gången bjöds jag på ett blått amenity kit från Samsonite. Gillar nog Rimowa bättre. Roligt ändå att ha fått olika varje gång.
Jag har inte någon bild på kitet utan lägger upp en bild med samtliga senare...
Jag hade egentligen inte tänkt äta så mycket under den här flygningen utan försöka sova så mycket som möjligt, men när menyn kom ut såg jag att det bara skulle vara lätta måltider så lite "kunde jag väl äta då".
Det blev dock mer än jag tänkt.
Faktiskt första gången jag åt tonfisk som inte legat i konservburk. Om sanningen ska fram är det många saker jag gjort för första gången under den här resan.
Efter maten var det sovdags och jag fick nog hela 7 timmar sömn, men trots att jag såg till att dricka ordentligt med vatten varje gång jag vaknade till så vaknade jag till slut med huvudvärk. Är det vätskebrist som spökar tro?
Irriterande hur som helst.
Ett par timmar innan landning dukades frukosten fram och åter igen kom det här knepiga brödet fram. Eller knepigt och knepigt... en croissant är ju alltid en croissant, men med smör och marmelad?
Trots att vi lyfte sent, så landade vi 47 minuter innan planerad ankomsttid, och det var en öde flygplats som mötte oss kl 04:12 på morgonen.
Då var det alltså dags att påbörja den långa resan hem.
Som jag nämnde tidigare fick vi kliva på planet lite sent och vi kom iväg 00:45 ungefär - dvs 40 minuter efter schemalagd avgångstid.
Jag hade ju gott om tid med flygplatsbytet i Tokyo så jag oroade mig inte så mycket.
Men... nytt plan och ny F-kabin. Kul!
Allt kan dock inte vara prefekt och det här är nog den jag gillar minst hittills. Tyvärr tog jag inte så många bilder, så ni som är nyfikna får dessvärre googla.
Kass bild... jag vet :-/
Det var mest färgsättningen och bordet som kunde varit bättre. Jag gillar det där när man kan dra bordet ända fram till magen så att man får bra stöd för armarna när man sitter och skriver.
Den här gången bjöds jag på ett blått amenity kit från Samsonite. Gillar nog Rimowa bättre. Roligt ändå att ha fått olika varje gång.
Jag har inte någon bild på kitet utan lägger upp en bild med samtliga senare...
Jag hade egentligen inte tänkt äta så mycket under den här flygningen utan försöka sova så mycket som möjligt, men när menyn kom ut såg jag att det bara skulle vara lätta måltider så lite "kunde jag väl äta då".
Det blev dock mer än jag tänkt.
Faktiskt första gången jag åt tonfisk som inte legat i konservburk. Om sanningen ska fram är det många saker jag gjort för första gången under den här resan.
Efter maten var det sovdags och jag fick nog hela 7 timmar sömn, men trots att jag såg till att dricka ordentligt med vatten varje gång jag vaknade till så vaknade jag till slut med huvudvärk. Är det vätskebrist som spökar tro?
Irriterande hur som helst.
Ett par timmar innan landning dukades frukosten fram och åter igen kom det här knepiga brödet fram. Eller knepigt och knepigt... en croissant är ju alltid en croissant, men med smör och marmelad?
Trots att vi lyfte sent, så landade vi 47 minuter innan planerad ankomsttid, och det var en öde flygplats som mötte oss kl 04:12 på morgonen.
Attachments
Last edited:
Onelifetolive
Medlem
Del 12 - HND och NRT samt allt däremellan.
Jag hade ungefär 7 timmar till nästa flyg och jag hade gärna åkt in till Tokyo om så bara för någon timme, men den tidiga timmen och tre väskor att släpa på gjorde att jag fick släppa den idén.
Gick och köpte mig en bussbiljett istället.
Klart som korvspad
Det var lätt att hitta bussen och den gick på sekunden på utsatt tid.
Bussresan gick smidigt och det var ett bra sett att få se lite av stan när man ändå var det. Det lilla jag hann uppleva räckte för att jag skulle vilja återvända på riktigt.
När bussen väl var framme på Narita var det lätt att hitta rätt, samt smidigt att checka in. Nu fick jag väskorna incheckade hela vägen.
En sak som slog mig var att jag fick frågan "kan någon annan ha lagt något i dina väskor?", eller liknande.
Jag svarade nej, men rent krasst hade ju någon kunnat gjort det när jag gav busskillarna mina väskor. Hur skulle ni ha gjort?
Efter sedvanlig säkerhetskontroll var det dags att gå till loungen och duscha. Hade hoppats att jag skulle kunna nyttja ANA:s första klass-lounge, iom att jag ankommit med ANA F till HND, men där gick jag bet.
Iom att jag skulle vidare med Thai i C, hade jag bara ANA:s samt Uniteds business-lounger att välja på.
På väg till den första loungen (ANA) tänkte jag bara "har dom inte glass går jag till nästa..."
Trots avsaknad av detta ädla livsmedel beslöt jag mig för att stanna ett tag. Ta en dusch och knäppa lite bilder. Ja inte på mig när jag duschade alltså... Herre gud, hur hade det sett ut?
När jag kände mig klar gick jag bort till United -loungen.
"Please have ice cream, please have ice cream...!"
Men... ingen glass där inte
Nöjde mig med lite kaffe vid fönstret ut mot plattan. Inte fy skam det heller
Tiden för avgång närmade sig och det var dags att springa bort till gaten där den Boeing 777-300 som skulle ta oss till Bangkok väntade.
Jag hade ungefär 7 timmar till nästa flyg och jag hade gärna åkt in till Tokyo om så bara för någon timme, men den tidiga timmen och tre väskor att släpa på gjorde att jag fick släppa den idén.
Gick och köpte mig en bussbiljett istället.
Klart som korvspad
Det var lätt att hitta bussen och den gick på sekunden på utsatt tid.
Bussresan gick smidigt och det var ett bra sett att få se lite av stan när man ändå var det. Det lilla jag hann uppleva räckte för att jag skulle vilja återvända på riktigt.
När bussen väl var framme på Narita var det lätt att hitta rätt, samt smidigt att checka in. Nu fick jag väskorna incheckade hela vägen.
En sak som slog mig var att jag fick frågan "kan någon annan ha lagt något i dina väskor?", eller liknande.
Jag svarade nej, men rent krasst hade ju någon kunnat gjort det när jag gav busskillarna mina väskor. Hur skulle ni ha gjort?
Efter sedvanlig säkerhetskontroll var det dags att gå till loungen och duscha. Hade hoppats att jag skulle kunna nyttja ANA:s första klass-lounge, iom att jag ankommit med ANA F till HND, men där gick jag bet.
Iom att jag skulle vidare med Thai i C, hade jag bara ANA:s samt Uniteds business-lounger att välja på.
På väg till den första loungen (ANA) tänkte jag bara "har dom inte glass går jag till nästa..."
Trots avsaknad av detta ädla livsmedel beslöt jag mig för att stanna ett tag. Ta en dusch och knäppa lite bilder. Ja inte på mig när jag duschade alltså... Herre gud, hur hade det sett ut?
När jag kände mig klar gick jag bort till United -loungen.
"Please have ice cream, please have ice cream...!"
Men... ingen glass där inte
Nöjde mig med lite kaffe vid fönstret ut mot plattan. Inte fy skam det heller
Tiden för avgång närmade sig och det var dags att springa bort till gaten där den Boeing 777-300 som skulle ta oss till Bangkok väntade.
Attachments
Last edited:
