Efter stor initial besvikelse anstränger jag mig för att se så nyanserat som möjligt på denna nyhet. Jag kan ha förståelse för att poängintjäningen på vissa sträckor inte alls stått i proportion till SAS intäkt. Bara begreppet "milage run" i sig hintar om att vinstförhållandet mellan SAS och passageraren inte är helt rättvist. Att vissa justeringar på sikt var nödvändiga överraskar sannolikt få.
Men jag väjer mig mot att just flygresor är det som ska generera minst poäng i ett FF-program. SAS tycks ju framhäva att det snarare är på kreditkort, matinköp, tidningsprenumerationer och shoppingportaler vi ska tjäna våra poäng. Är dock inte risken uppenbar att SAS efter EB-förändringarna blir en allt mindre intressant partner för andra företag? Varför ska Coop locka med konvertering till Eurobonuspoäng om allt färre har EB-status, eller om en bonusresa i slutändan blir så dyr att det lönar sig många gånger om att köpa den för riktiga pengar istället? Kommer ett stort företag som American Express våga fortsätta ett djupgående partnerskap med SAS om allt fler överger EB till förmån för andra program? Ett scenario där flygresor i princip inte ger några poäng, samtidigt som allt fler partners lämnar SAS är inte omöjligt att se framför sig.
Under 2014 har min lojalitet till SAS hitintills varit hundraprocentig. Precis som många andra beskrivit har jag ofta gjort mellanlandningar, väntat flera timmar extra på flygplatser och betalat högre priser, allt i syfte att få flyga SAS. Det känns inte lika självklart framgent.
Vill avslutningsvis rikta en tanke till SAS oftast fantastiska kabinpersonal, som säkert kommer få ta många jobbiga diskussioner med besvikna statusresenärer om detta framöver. Jag hoppas innerligt att åtminstone de värsta försämringarna i EB-programmet övervägs att dras tillbaka.