Er mest skrämmande upplevelse/värsta incident
- Thread starter Ganskaanonym
- Startdatum
NotRyan
Medlem
Ahh, flygäventyr....
Alexander P
Medlem
Under en flygning med Air Baltic's Fokker 50 år 2009 mellan ARN-RIX var planet utsatt för extremt stark turbulens under hela flygresan. Det var en mycket dålig upplevelse...
Ganskaanonym
Medlem
Jönköpingsbo i flygdrama: “Då är det katastrofläge” - Jönköpings-Posten
Katastrofläge? Låter som en vanlig helt odramatisk go-around tycker jag.
Edit: Ser nu att nyheten är gammal. Skumt att den kom upp idag på en samlingssida för nyheter.
Katastrofläge? Låter som en vanlig helt odramatisk go-around tycker jag.
Edit: Ser nu att nyheten är gammal. Skumt att den kom upp idag på en samlingssida för nyheter.
Anders Östling
Medlem
Mina "värsta" bleknar vid jämförelsen med många av de som ni skrivit om; men detta är ju en högst personlig händelse och kan vara jobbig även i mindre skala
* Landning i Lissabon för 2 år sedan med SAS. Extrema kastvindar som gjorde att det kändes som en jätte grep tag i planet och skakade det under landning. Blek om nosen blev de flesta, jag också. Men ner kom vi även om det kändes som att vi landade på tvären.
* Förra vintern när vi startade från Changi med Singapore. Efter 10 min hörde jag en serie "smällar" som fortsatte i minst 5 minuter. Jag var övertygad om att någon lastlucka eller liknande hade öppnats och blev nojjig. Slutade dock innan jag han slå larm och göra mig själv till ett åtlöje.
* Landning i Lissabon för 2 år sedan med SAS. Extrema kastvindar som gjorde att det kändes som en jätte grep tag i planet och skakade det under landning. Blek om nosen blev de flesta, jag också. Men ner kom vi även om det kändes som att vi landade på tvären.
* Förra vintern när vi startade från Changi med Singapore. Efter 10 min hörde jag en serie "smällar" som fortsatte i minst 5 minuter. Jag var övertygad om att någon lastlucka eller liknande hade öppnats och blev nojjig. Slutade dock innan jag han slå larm och göra mig själv till ett åtlöje.
ResenärenLars
Medlem
Mina värsta hade jag troligtvis inte upplevt som så farliga idag, men då de hände var jag lite mindre erfaren så de har etsat sig fast i minnet.
Den första incidenten inträffade 1990 när jag skulle flyga med gamla TWA från New York (minns inte flygplatsen, men troligtvis JFK?) till Köpenhamn. När vi tog fart på startbanan så saktade vi in utan förvarning efter halva sträckan. Vi fortsatte att rulla och vände tillbaka för att starta igen. Detta upprepades ytterligare en gång.
När vi rullade tillbaka för tredje gången sa kaptenen att vi var tvungna att låta en tekniker titta på planet eftersom motorn stängdes av när den kom upp i varv. Det tog teknikern 1,5 timme och alla passagerarna satt kvar ombord under tiden. När vi till slut gav oss av tog det flera timmar innan oron släppte hos mig och flera av mina medpassagerare. Men det gick ju bra.
Den andra incidenten är inte fullt så gammal. Det måste vara för ungefär 8 år sedan då jag flög med British Airways från Hongkong till London. Då drabbades vi av fantastiskt kraftig turbulens som höll i sig i drygt en timme. Det som spädde på obehaget, för mig och alla runtomkring, var att tjejen i det unga paret som satt bredvid mig fick enorm panik med tårar, skrik, gråt, ja hela känsloregistret.
Det tog lite tid innan hon kom till ro även efter att turbulensen upphört. Men även detta blev ju bra till slut.
Den första incidenten inträffade 1990 när jag skulle flyga med gamla TWA från New York (minns inte flygplatsen, men troligtvis JFK?) till Köpenhamn. När vi tog fart på startbanan så saktade vi in utan förvarning efter halva sträckan. Vi fortsatte att rulla och vände tillbaka för att starta igen. Detta upprepades ytterligare en gång.
När vi rullade tillbaka för tredje gången sa kaptenen att vi var tvungna att låta en tekniker titta på planet eftersom motorn stängdes av när den kom upp i varv. Det tog teknikern 1,5 timme och alla passagerarna satt kvar ombord under tiden. När vi till slut gav oss av tog det flera timmar innan oron släppte hos mig och flera av mina medpassagerare. Men det gick ju bra.
Den andra incidenten är inte fullt så gammal. Det måste vara för ungefär 8 år sedan då jag flög med British Airways från Hongkong till London. Då drabbades vi av fantastiskt kraftig turbulens som höll i sig i drygt en timme. Det som spädde på obehaget, för mig och alla runtomkring, var att tjejen i det unga paret som satt bredvid mig fick enorm panik med tårar, skrik, gråt, ja hela känsloregistret.
Det tog lite tid innan hon kom till ro även efter att turbulensen upphört. Men även detta blev ju bra till slut.
hg1980
Medlem
Har två händelser som jag upplevde som väldigt otäcka.
- Flög LAX -> CDG med AF i en A380. Satt och sov i ekonomi när jag vaknar av att jag hör piloten säga "we are about to do an emergency landing". Jag tittar på skärmen framför mig och ser att vi är ute över atlanten. Blir otroligt rädd i några sekunder och tänker "nu dör jag", tills piloten pratar vidare och säger att vi skall landa på Shannon Island då en passagerare har fått ett missfall. Konspiratorisk som jag är tänker jag att det knappast går att landa en A380 på någon liten irländsk ö jag knappt har hört talas om, då Schiphol inte kan ta emot A380 för att broarna mellan landningsbanorna och terminalen inte håller. Men men, allt gick bra, vi landade, tankade och drog vidare till CDG.
- Flög GOT - VIE en Embraer något. Det stormade rejält, jag hade fönsterplats. Jag ser hela landningsbanan i mitt fönster tills vi är uppskattningsvis 10min från marken, då vrids planet upp för att studsa fram på landningsbanan, ett hjul i taget ett antal gånger tills vi landar säkert. Säkert löjligt att tycka att det var otäckt, men det tyckte jag!
Tycker generellt att turbulens är obehagligt. Upplever också att jag blir mer flygrädd ju mer jag flyger. Knepigt.
- Flög LAX -> CDG med AF i en A380. Satt och sov i ekonomi när jag vaknar av att jag hör piloten säga "we are about to do an emergency landing". Jag tittar på skärmen framför mig och ser att vi är ute över atlanten. Blir otroligt rädd i några sekunder och tänker "nu dör jag", tills piloten pratar vidare och säger att vi skall landa på Shannon Island då en passagerare har fått ett missfall. Konspiratorisk som jag är tänker jag att det knappast går att landa en A380 på någon liten irländsk ö jag knappt har hört talas om, då Schiphol inte kan ta emot A380 för att broarna mellan landningsbanorna och terminalen inte håller. Men men, allt gick bra, vi landade, tankade och drog vidare till CDG.
- Flög GOT - VIE en Embraer något. Det stormade rejält, jag hade fönsterplats. Jag ser hela landningsbanan i mitt fönster tills vi är uppskattningsvis 10min från marken, då vrids planet upp för att studsa fram på landningsbanan, ett hjul i taget ett antal gånger tills vi landar säkert. Säkert löjligt att tycka att det var otäckt, men det tyckte jag!
Tycker generellt att turbulens är obehagligt. Upplever också att jag blir mer flygrädd ju mer jag flyger. Knepigt.
andersbengt
Medlem
Värsta upplevelsen är en resa mellan Raleigh och Washington i en SAAB 340. Otroligt mycket turbulens och vi flög på låg höjd. Till och med flygvärdinnan såg ut att vara nära tårar och såg mycket lättad ut när vi hade landat. Skrämmande upplevelse ja, men troligen var det långt ifrån farligt.
En annan gång man blev lite uppskrämd var vid en resa från Milano till Stockholm. Piloten ropade ut att "Vi skall göra ett försök att starta innan dimman kommer". Allt gick bra och han meddelade senare att vi blev sista flyg ut innan de stängde. Milanos flygplatser är väl kända för att det snabbt kan komma in dimma ibland.
Några störtbombar landningar med ryska och ungerska fd stridspiloter har kännts i magen.
En annan upplevlse hade jag när jag jobbade som lastar vid skogsgödsling med helikoptrar. Vi skulle också markera gränserna för skogsskiftena och det skedde med hjälp av stålringar med långa vita plastband som placerades i trädtoppar från helikoptern. Sidodörren monterades bort och sen satt man lite på stolen men med fötterna ute på meden. Säkerhetsbältaet användes men som extra säkerhet om det skulle öppna sig användes ett rep som knöts fast kring midjan och andra änden inne i hytten. Det var ömsom lågflygningar där vi slog i trädtoppar till snabba stigningar och vändningar. Man undrar ju hur lång tid man överlevt om man ramlat ut och hängt i ett rep.
Vid lastning stod man med den hovrande helikoptern en halv meter över sig, men man hade ju hjälm på sig om den skulle ramla ner!
Men det här var på den tiden när var ung och dum och HSE inte hade uppfunnits.
En annan gång man blev lite uppskrämd var vid en resa från Milano till Stockholm. Piloten ropade ut att "Vi skall göra ett försök att starta innan dimman kommer". Allt gick bra och han meddelade senare att vi blev sista flyg ut innan de stängde. Milanos flygplatser är väl kända för att det snabbt kan komma in dimma ibland.
Några störtbombar landningar med ryska och ungerska fd stridspiloter har kännts i magen.
En annan upplevlse hade jag när jag jobbade som lastar vid skogsgödsling med helikoptrar. Vi skulle också markera gränserna för skogsskiftena och det skedde med hjälp av stålringar med långa vita plastband som placerades i trädtoppar från helikoptern. Sidodörren monterades bort och sen satt man lite på stolen men med fötterna ute på meden. Säkerhetsbältaet användes men som extra säkerhet om det skulle öppna sig användes ett rep som knöts fast kring midjan och andra änden inne i hytten. Det var ömsom lågflygningar där vi slog i trädtoppar till snabba stigningar och vändningar. Man undrar ju hur lång tid man överlevt om man ramlat ut och hängt i ett rep.
Vid lastning stod man med den hovrande helikoptern en halv meter över sig, men man hade ju hjälm på sig om den skulle ramla ner!
Men det här var på den tiden när var ung och dum och HSE inte hade uppfunnits.
Ganskaanonym
Medlem
Har hört det av många faktiskt. En bekant hade en teori om att det beror mer på stigande ålder, man känner sig mer dödlig ju äldre man blir.
Själv är jag absolut inte flygrädd, men har på senare tid kommit på mig själv med att vara lite spänd vid starter i dåligt väder. Tror att det började komma i samband med att jag fick mitt första barn.
hg1980
Medlem
Det ligger nog en poäng i det där. Intressant.. är ett kontrollfreak av rang vilket knappat gör det hela bättre.
Upplever dock att amerikanska piloter har en tendens att skrämma upp mig mer än t ex nordiska eller brittiska. Jag litar fullt på amerikanska piloter och de stora amerikanska bolagen, inte det, men de är så himla trigger happy på bälteslampan. Har dessutom många gånger varit med om att piloten helt utan förvarning bestämt ropar ut "cabin crew take your seat" och då inte vi landning utan vid kraftig turbulens (med deras mått mätt, hade knappt fått en tänd lampa på en British Airways flight). Upplever också att jänkarna ser det mer som att de kör en buss och sällan berättar om tänkt flygupplevelse. Undantaget var dock när jag flög Austin - Detroit med en Delta Connection Embraer. Då berättade piloten pedagogiskt innan start att vi skulle ha ordentligt stark turbulens på vårt flyg till Detroit, värdinnorna skulle få sitta ner osv, men allt var under kontroll och inget att oroa sig över. Då kände jag mig trygg.
Nu blev det långt, men intressant ämne