Nya inlägg Dagens inlägg Aktivitetsflöde Obesvarade trådar
Senaste nytt

Att resa ensam på semester?

ytterst sällan jag rest själv, egentligen bara en gång jag kan komma ihåg och då var det till Hua Hin i 3 dagar (bodde i kina) min kompis som bodde i bangkok hängde med första två dagarna sedan skulle han tillbaka dit och jobba så jag passade på att stanna kvar i "stugan" på ett område i Hua hin, väldigt speciellt och lite obekvämt tyckte jag, men det kanske är ju thailand där man inte vet man kan lita på så att säga och vem som vill "bli för mycket vän" Kanske är mig det är fel på men att gå ut och sätta mig på en bar själv i hua hin och tro på meningsfullt utbyte vet i tusan.
Så läste 3 böcker (typ samma mängd som på 3 år innan), tränade mycket, körde på upptäcksfärd med motorcykel, etc.

Detta måste varit iaf 5 år sedan.

nu med två små barn och annat som gör att man aldrig har tid att "bara vara" så uppskattar jag flygresor mer (man kan kolla på precis hur mycket film man vill eller lyssna på pod och bara sitta/ligga rakt upp och ner.
Jag har bokar en liknande resa i mars till New York själv. Drar onsdag kväll sent och landar torsdag eftermiddag har sedan fredag och lördag på plats innan hemresa igen. Känns viktigt för mig att även flygresan blir en del av helheten på en sådan lång (distansmässigt) men ändå kort (tidsmässigt) resa.

Uppskattar att vara själv mer nu eftersom det aldrig är fallet, så förutsätter att också resa själv kommer vara bra även på stället (ofta rest själv i jobbet). Med det sagt tror jag inte heller att jag aktivt kommer söka kontakt med andra på just en sådan resa utan vill just bara ta det som det kommer.
 
Har rest själv på tjänsteresor till alla världsdelar men skulle aldrig åka på semester själv, har inte ens funderat på MR. Men så har jag sambo och familj. Är man singel så är det något annat.
 
Jag har också under större delen av mitt yrkesverksamma liv rest mycket i tjänsten. Många gånger ensam men även ofta med kollegor. Det har väl varit blandat, ibland trevligt och lika ofta tråkigt. Har man då familj hemma tycker jag det varit ganska tråkigt att vara på resa, speciellt om det blivit över någon helg och det har det.

Eftersom jag har familj skulle jag inte komma på tanken att göra en semesterresa på egen hand. Jag har varit borta så mycket från familjen att tanken inte föresvävar mej att resa ensam. Det är dubbel glädje att uppleva nya platser tillsammans.

Hade jag däremot varit ensamstående hade jag inte tvekat att åka ensam.
 
Det finns hur många sätt som helst att träffa folk på när man reser. Man kan resa till länder där lokalbefolkningen är sociala och gästvänliga (USA, Storbritannien, Nya Zeeland, etc), det finns en uppsjö av sociala webbsajter man kan träffa folk via (showaround.com, globalgreeternetwork.info, couchsurfing, interpals, Tinder, etc), och man kan söka sig till "öppna miljöer" (bo på vandrarhem/guesthouse, söka sig till vandrarhemsbarer/vanliga barer och till aktiviteter som lockar pensionärer då dessa ofta är pratglada och öppna, etc). Man bör dock undvika resmål som mest lockar par/familjer, typ paradisöar och orter/områden med stor andel all-inclusive resorts.
 
Abbs skrev:
Ja verkligen.. Men kan vara en bra start. Min sweet spot är runt 2-3 månader beroende av resmål.


Ska sägas att när man reser ensam så träffar man mer folk och mer locals. Du är mer approachable och det finns inget resesällskap att falla tillbaka på. Kan tyckas läskigt men det är väldigt befriande.
Klicka för att utvidga...


2-3 månader, då handlar det ju om en "walkabout" ;)
 
Har rest på flera semesterresor av varierande längd (<4 veckor) själv, en bunt inom Europa, men även ett gäng till ställen som Japan, Kina, USA, Canada, Dubai.
Skulle säga att det fungerar väldigt bra generellt. Fördelen med att åka själv är ju huvudsakligen att man kan göra precis som man själv vill samt att man blir mer ”tvingad” att ta kontakt med folk man inte känner sedan tidigare.

Har naturligtvis även åkt en bunt resor med vänner och bekanta, gillar det också, men det blir mer fokus på att hänga tillsammans än fokus på upplevelserna i sig - som det lättare blir när man åker själv. Båda har sin charm.
 
Reser till 90% ensam på semester.

Hela rese-svängen började egentligen som personlig utmaning och utveckling - att tvinga mig själv utanför komfortzonen. Att anlända till ett land man inte vet något om, inte kan språket, bara ha en hotellnatt bokad och såklart ingen jv-la GPS till hjälp är faktiskt rätt utmanande. Har varit riktigt förbannad på mig själv ett antal gånger och om jag bara hade hittat tillbaka till flygplatsen så hade jag åkt hem direkt...

Ganska snabbt kom jag in i lunken. So what om jag inte fattar vad det står på skyltarna eller hur man betalar på bussen, det går alltid att klura ut. Började bete mig som en inföding, satt på fik och läste, gick ut helt utan karta, hoppade på bussar som troligen skulle någonstans jag ev ville till.

Efter ytterligare några år började jag känna att det hade varit kul att dela upplevelsen med någon. Så många sjuka / roliga saker som man inte ens kunde berätta för någon, för de skulle inte fatta något av det. Bjöd då med någon på en resa men kände mig direkt besvärad av att inte vara själv. Ansvar för att någon annan hade kul, eller fick sova, äta, dricka när den behövde det. Så det blev bara någon resa tillsammans, sedan tillbaka till att åka själv.

Där står jag efter 10 år med ett par långa solo-resor om året. Kan tänka mig att åka med någon annan igen, men den personen måste i så fall vara väldigt bra på att ta det som det kommer, inte ha en massa ambitioner att göra saker, inte ha rutiner och måsten osv.
 
.. och för att svara på nackdelarna.
Ja, just när man börjar resa själv kan det bli tråkigt. Det är lätt hänt att man inte gör något alls. Varför krångla med att gå ut och äta när man kan köpa något in en convenience store och käka på hotellrummet?
Där har jag två råd - dels får man hitta sätt att motivera sig själv att göra grejer trots att man känner sig trött/lat/bekväm, dels att acceptera att livsstilen inte kräver att man är aktiv 100% av restiden. 2 timmar på ett fik eller i en park utan att man gör något turistiskt är absolut inte bortkastat. För mig laddar det upp bpde ny energi och kreativitet på ett sätt som omöjligen går att göra hemma.
 
intuition skrev:
Reser till 90% ensam på semester.

Hela rese-svängen började egentligen som personlig utmaning och utveckling - att tvinga mig själv utanför komfortzonen. Att anlända till ett land man inte vet något om, inte kan språket, bara ha en hotellnatt bokad och såklart ingen jv-la GPS till hjälp är faktiskt rätt utmanande. Har varit riktigt förbannad på mig själv ett antal gånger och om jag bara hade hittat tillbaka till flygplatsen så hade jag åkt hem direkt...

Ganska snabbt kom jag in i lunken. So what om jag inte fattar vad det står på skyltarna eller hur man betalar på bussen, det går alltid att klura ut. Började bete mig som en inföding, satt på fik och läste, gick ut helt utan karta, hoppade på bussar som troligen skulle någonstans jag ev ville till.

Efter ytterligare några år började jag känna att det hade varit kul att dela upplevelsen med någon. Så många sjuka / roliga saker som man inte ens kunde berätta för någon, för de skulle inte fatta något av det. Bjöd då med någon på en resa men kände mig direkt besvärad av att inte vara själv. Ansvar för att någon annan hade kul, eller fick sova, äta, dricka när den behövde det. Så det blev bara någon resa tillsammans, sedan tillbaka till att åka själv.

Där står jag efter 10 år med ett par långa solo-resor om året. Kan tänka mig att åka med någon annan igen, men den personen måste i så fall vara väldigt bra på att ta det som det kommer, inte ha en massa ambitioner att göra saker, inte ha rutiner och måsten osv.
Klicka för att utvidga...
Precis såhär tänker jag.

Har inte rest så mycket själv men rest en del med en vän och vi tar det verklgien som det kommer, vandrar runt dit näsan pekar och ser vart vi hamnar. Det ger otroligt bra upplevelser och bra resor.

När jag reser jag med någon annan som inte har samma approach blir det för omständigt och jag är hellre själv.

Min slutsats är att dela är bäst för mina upplevelser och historier, men delas det inte på rätt sätt är jag hellre utan.
 
You must log in or register to reply here.
Toppen