Nu är inte jag en epidemiolog men jag uppfattar att det finns typ (tills en massvaccinering kan äga rum) "bara" ett sätt att begränsa spridning: det är att begränsa rörelse i största allmänhet kombinerat med nitisk renlighet.
Frågan är hur man skapar rätt balans mellan prevention och inte skapa för mycket rädsla. Jag kan tycker de rätt stela byråkraterna på amerikanska CDC beskriver detta väl: 2019 Novel Coronavirus (2019-nCoV) Situation Summary | CDC
The potential public health threat posed by COVID-19 is high, both globally and to the United States.
But individual risk is dependent on exposure.
For the general American public, who are unlikely to be exposed to this virus at this time, the immediate health risk from COVID-19 is considered low.
Under current circumstances, certain people will have an increased risk of infection, for example healthcare workers caring for patients with COVID-19 and other close contacts of persons with COVID-19. CDC has developed guidance to help in the risk assessment and management of people with potential exposures to COVID-19.
However, it’s important to note that current global circumstances suggest it is likely that this virus will cause a pandemic. In that case, the risk assessment would be different.
Så experterna börjar enas om att detta nu börjar likna en global pandemi.
Arbetsgivare har ett juridiskt, moraliskt och medmänskligt ansvar. Vänd på steken: en arbetsgivare skickar iväg en anställd som blir smittat och som smittar ner en hel verksamhet. Jag kan se både kvällspressens rubriker samt fackliga diskussioner framför mig.
Jag är ingen "kris-maximerare" och det skall mycket till innan jag ändrar mitt beteende, men detta börjar känns som något vi verkligen kommer minnas om 10 år. Så jag kommer ändra min resa till Singapore i mars, och kanske t.o.m. ställa in min planerade BCN resa på tisdag.