LAX - LHR sommaren 2010, flög med United och över atlanten drabbades vi av kraftig turbolens. Det värsta i mitt liv. Flygvärdinnorna hann inte tillbaka på sina platser med serveringsvagnen innan helvetet påbörjades. Serveringsvagnen hamnade på golvet, en av flygvärdinnorna likaså. Kände att jag nu kommer att dö.
Glömmer aldrig den där känslan om att man vet att man är påväg att dö. Väntan på att få dö..kändes i hela ryggraden. Nästan som om själen höll på att sugas ut ur kroppen. Mkt skum känsla. Enda gången i mitt liv som jag suttit på mittenraderna och bredvid mig hade jag en snygg brud som jag lärde känna. Hon var också rädd. När det hela var över efter 30 min bjöd vi varandra på sprit hela resan hem. Konstigt nog min bästa flygresa bortsett från Turbulensen.
Nu när jag har blivit äldre är jag mindre rädd för att dö. Var mer rädd när jag var yngre då man hade hela livet framför sig. Nu är det mer eller mindre skit samma..
Glömmer aldrig den där känslan om att man vet att man är påväg att dö. Väntan på att få dö..kändes i hela ryggraden. Nästan som om själen höll på att sugas ut ur kroppen. Mkt skum känsla. Enda gången i mitt liv som jag suttit på mittenraderna och bredvid mig hade jag en snygg brud som jag lärde känna. Hon var också rädd. När det hela var över efter 30 min bjöd vi varandra på sprit hela resan hem. Konstigt nog min bästa flygresa bortsett från Turbulensen.
Nu när jag har blivit äldre är jag mindre rädd för att dö. Var mer rädd när jag var yngre då man hade hela livet framför sig. Nu är det mer eller mindre skit samma..