Vore fint att se politik och näringsliv i samspel där det inte enbart handlar om att kapa kostnader - väldigt lite innovation i det. Dessutom extremt glädjedödande att arbeta i en organisation vars huvudmål är att kapa interna kostnader. Ser då hellre reglering, eller konkurs för SAS, än att den nedåtgående spiralen fortsätter. Bortsett från korrupta politiker och ett fåtal nyckelpersoner i företagsledningar finns det ju ingen vinning för den stora massan att hela tiden eftersträva thailändska villkor på en marknad som förtjänar bättre. Priset för 200-kronorsbiljetten till Spanien blir väldigt högt i slutändan... Ursäkta om det förefaller kommunistiskt, men jag ser inte att det handlar om varken utveckling av företag eller samhälle när allt och alla ses som en övermäktig kostnad. Satt för inte så länge sedan och lyssnade på ett samtal mellan två piloter, en från SK och den andra från DY - som ville till SAS... Likadant är det ju i alla andra tramsbolag, nästan alla vill till en vettig flag carrier. Finns ju ingen stolthet att jobba för kaffepengar och med usla villkor.
Pratar man med människor (eller ser sig själv i spegeln) är det ju ett tydligt faktum, ingen vill ju detta egentligen, ändå fortgår det.