Så varför skulle inte det här vara en fråga om bemötande? Om jag hävdar min rätt i allt, så kommer jag att bli bemött på det sättet. Om jag istället med en mer ödmjuk framtoning resonerar med min medpassagerare så når vi säkert fram till en godtagbar lösning för oss båda. Det går inte att vandra genom livet och alltid hävda sin rätt i allt. I vissa fall får man acceptera kompromisser.
Självklart är det en fråga om bemötande? Jag håller inte med om att allt i livet är förhandlingsbart och upp till diskussion.
Men gäller det inte i lika hög grad den som vill fälla sätet? Om det nu är så viktigt att få fälla sätet till max, borde man kanske planerat sin resa och betalat för en plats som garanterar detta (business)?
Att resa i economy innebär att sitta tätt inpå andra människor och då måste man vara beredd att kompromissa och prata med varandra för att hitta en lösning som är acceptabel för alla inblandade. Det funkar lika uselt att hävda sin rätt att fälla sätet som man vill, liksom att hävda sin rätt att inte få ett säte fällt ner i ansiktet eller knäna...
Förutom att det framgår ganska tydligt på SAS hemsida att sätet är fällbart. Jag kan inte se att det står "om passageraren bakom inte misstycker", men du kan kanske länka till den friskrivningen? Ska jag fråga passageraren bredvid om det är okej att jag beställer en kaffe, så att de inte tycker det luktar för mycket också? Får jag äta maten SAS serverar om grannen ogillar doften?
Och sätena i SAS minus är fällbara och säljs med förutsättningen att de ska kunna fällas, jag förstår inte vad du snackar om?