Kommande reserapport Göteborg - Söderhavet T/R
- Thread starter Impendill
- Startdatum
Jag inser att jag ligger en del efter i rapporteringen av vår resa som jag hade tänkt skulle bli mer eller mindre en "liverapport".
Det visade sig lite omständigt att skriva allt på en iPhone och ladda upp bilder med dåliga anslutningar runt om.
Jag ska försöka att färdigställa rapporten i veckan. Då är jag åter på svensk mark.
Det visade sig lite omständigt att skriva allt på en iPhone och ladda upp bilder med dåliga anslutningar runt om.
Jag ska försöka att färdigställa rapporten i veckan. Då är jag åter på svensk mark.
Dr. Miles
Expert
Ja, när det gäller att skriva texter och att arbeta med bilder är surfplatta inte bättre än en dator.
Jag brukar att göra några annteckningar i mobilen/surfplattan under resan och skriva klart i datorn när jag har tillgång till datorn.
På morgonen då vi vaknat i den hittills skönaste sängen på vår roadtrip genom Nya Zeeland tog vi oss ner till frukostmatsalen och blev förvånade då vi fick veta att frukosten ingick. Det kanske det alltid gör på Novotel ?, men det stod ingenting om det i bokningen jag gjorde genom pointshound vilket det brukar. Hur som helst så var frukosten väldigt bra och erbjöd mycket vegetariskt. (Jag har nästan förätit mig på ostar genom hela resan men det är ju så gott).
Väl i bilen satte vi kurs norrut och hade för avsikt att ta oss till den nordligaste punkten på Nya Zeeland. Strax innan Auckland tog vi av för att göra en vad vi trodde kort vandring i genom skogen som skulle leda till ett vattenfall där vi skulle kunna bada.
Efter att ha promenerat i en halvtimme mötte vi några och frågade hur långt det var till fallet och om man kunde bada. Kvinnan skrattade åt oss och sa att det inte var mycket till varken bad eller vattenfall. Detta är nog den enda gången vi blivit "lurade" av appen Campermate. Istället för att fortsätta promenaden så gick vi tillbaka till bilen för att inte förlora för mycket tid på den långa resan norrut.
Vi körde i några timmar och kom efter stund fram till en liten stad vid namn Orewa. Staden låg vid kusten och det fanns en lång och fin strand. Vi intog vår lunch här och tänkte sedan gå ner till stranden för ett dopp. Inte heller här kunde vi bada då vågorna var alldeles för stora så istället fortsatte färden tills nästa stopp några mil efter Orewa. Av en slump svängde vi in till ett Winery, ett mindre sådant. Vi hade tidigare tänkt att besöka vingårdarna som tipsats om i en annan tråd men då vi inte haft tid med det så blev vi glada över att ha kommit till en.
Väl inne på vingården möttes vi av en otroligt trevlig kvinna som verkligen brann för viner och service. Efter en lång konversation med kvinnan bakom disken sa jag något i stil med "undrar om jag kan ta ett glas och sen köra" till min sambo. Då sken hon upp ännu mer och det visade sig att hon också var från Sverige
Hon var sedan 13 år gift med en Nya Zeeländare, till och med en Mauri. Häftigt!!
Hon visade oss runt och förklarade hur allt fungerade och hur vinet framställdes. Hennes man var sjöman liksom jag. När vi hade njutit av vårt vin köpte vi några flaskor och fick en ordentligt saftig rabatt! Hela 50% och då ingick emballage för att packa flaskorna i resväskan.
Vingården hette Ramson. Fråga efter Helena om ni har vägarna förbi. En riktigt trevlig Göteborgstös!
Härligt väder och jätte fin utsikt över fälten.
Bilfärden fortsatte sedan mot staden Whangarei där vi hade bokat en natt på hotell.
På vägen dit hittade vi äntligen till vårt vattenfall! Det är min kära sambo som är så förtjust i att bada därav allt sökande efter vattenkällor
En kort promenad från bilen ledde oss till en otroligt vacker liten oas mitt i skogen. Vi delade bassängen med några andra glada Nya Zeeländare som var där med sina barn och badade.
In i bilen igen för att avverka de sista milen för dagen och för att ta in på ett lite mindre standardhotell som funkade för natten men inte mer.
Kostanden var den samma som på Novotel i Hamilton...
Vi hade nog tur flera gången då vi bokade hotell som vi ofta gjorde samma dag eftersom att vi inte visste vart eller hur långt vi skulle hinna under dagen. Städerna var nämligen mer eller mindre fullbokade.
Efter en god natts sömn var det återigen dags att bekanta sig med vår Corolla. Det blev många mil den dagen då vi ville upp till "Cape Reingha" som låg på den allra nordligaste spetsen av Nya Zeeland. En fyr jag sett många bilder på framförallt på Facebook där jag följer flödet på "Earth Porn". De vackraste av vackra bilder läggs upp där och visst ville jag också dit som den sjöman jag är för att se det Tasmanska havet och Stilla Oceanen mötas. Jag imponeras inte av fyrar så värst mycket nu för tiden, antagligen för att man blir mätt på det i jobbet och får se så mycket vackra vyer ute till sjöss men detta måste jag säga var den vackraste "fyrplatsen" jag sett. Vinga fyr och båk i all ära men detta slår både Evert Taubes barndomshem och grenen vid Skagen med hästlängder!!
Kolla här!
Här möts de två haven
OK, fyren i sig kanske inte är så tjusig men omgivningen och platsen den står på gör det hela mäktigt.
Och kan man som Göteborgsposten gjorde för några år sedan när de röstade fram Åbro-motet till Göteborgs vackraste "Mot" ( hur man nu kan tycka att en trafikplats kan vara vacker) så kan man också rösta fram detta till en av de vackraste fyrar/fyrplatserna jag sett.
Efter en stunds beundran av platsen och landet som aldrig tycks verka sluta att imponera med sina makalösa uppvisningar och skiftningar i naturen så tog vi en kort fikapaus med lite tapas vi köpt med oss på vägen.
Här var det läge för en kall pilsner när jag inte längre behövde vara chauffören.
Efter en kort tripp tillbaka söderut stannade vi till vid nästa sevärdhet.
En sandöken mitt i ingenstans som bara dök upp! Helt otroligt att det ändrar sig så fort i naturen i detta land!
Vi passade givetvis på att köra lite "sandboarding".
Det var väldigt jobbigt att vandra upp för sandbergen i stekhet sol och i nästan lodrät riktning. Två åk och mycket sand innanför tröjan blev det sen orkade vi inte mer.
Fortsättning följer..
Väl i bilen satte vi kurs norrut och hade för avsikt att ta oss till den nordligaste punkten på Nya Zeeland. Strax innan Auckland tog vi av för att göra en vad vi trodde kort vandring i genom skogen som skulle leda till ett vattenfall där vi skulle kunna bada.
Efter att ha promenerat i en halvtimme mötte vi några och frågade hur långt det var till fallet och om man kunde bada. Kvinnan skrattade åt oss och sa att det inte var mycket till varken bad eller vattenfall. Detta är nog den enda gången vi blivit "lurade" av appen Campermate. Istället för att fortsätta promenaden så gick vi tillbaka till bilen för att inte förlora för mycket tid på den långa resan norrut.
Vi körde i några timmar och kom efter stund fram till en liten stad vid namn Orewa. Staden låg vid kusten och det fanns en lång och fin strand. Vi intog vår lunch här och tänkte sedan gå ner till stranden för ett dopp. Inte heller här kunde vi bada då vågorna var alldeles för stora så istället fortsatte färden tills nästa stopp några mil efter Orewa. Av en slump svängde vi in till ett Winery, ett mindre sådant. Vi hade tidigare tänkt att besöka vingårdarna som tipsats om i en annan tråd men då vi inte haft tid med det så blev vi glada över att ha kommit till en.
Väl inne på vingården möttes vi av en otroligt trevlig kvinna som verkligen brann för viner och service. Efter en lång konversation med kvinnan bakom disken sa jag något i stil med "undrar om jag kan ta ett glas och sen köra" till min sambo. Då sken hon upp ännu mer och det visade sig att hon också var från Sverige
Hon var sedan 13 år gift med en Nya Zeeländare, till och med en Mauri. Häftigt!!Hon visade oss runt och förklarade hur allt fungerade och hur vinet framställdes. Hennes man var sjöman liksom jag. När vi hade njutit av vårt vin köpte vi några flaskor och fick en ordentligt saftig rabatt! Hela 50% och då ingick emballage för att packa flaskorna i resväskan.
Vingården hette Ramson. Fråga efter Helena om ni har vägarna förbi. En riktigt trevlig Göteborgstös!
Härligt väder och jätte fin utsikt över fälten.
Bilfärden fortsatte sedan mot staden Whangarei där vi hade bokat en natt på hotell.
På vägen dit hittade vi äntligen till vårt vattenfall! Det är min kära sambo som är så förtjust i att bada därav allt sökande efter vattenkällor
En kort promenad från bilen ledde oss till en otroligt vacker liten oas mitt i skogen. Vi delade bassängen med några andra glada Nya Zeeländare som var där med sina barn och badade.
In i bilen igen för att avverka de sista milen för dagen och för att ta in på ett lite mindre standardhotell som funkade för natten men inte mer.
Kostanden var den samma som på Novotel i Hamilton...
Vi hade nog tur flera gången då vi bokade hotell som vi ofta gjorde samma dag eftersom att vi inte visste vart eller hur långt vi skulle hinna under dagen. Städerna var nämligen mer eller mindre fullbokade.
Efter en god natts sömn var det återigen dags att bekanta sig med vår Corolla. Det blev många mil den dagen då vi ville upp till "Cape Reingha" som låg på den allra nordligaste spetsen av Nya Zeeland. En fyr jag sett många bilder på framförallt på Facebook där jag följer flödet på "Earth Porn". De vackraste av vackra bilder läggs upp där och visst ville jag också dit som den sjöman jag är för att se det Tasmanska havet och Stilla Oceanen mötas. Jag imponeras inte av fyrar så värst mycket nu för tiden, antagligen för att man blir mätt på det i jobbet och får se så mycket vackra vyer ute till sjöss men detta måste jag säga var den vackraste "fyrplatsen" jag sett. Vinga fyr och båk i all ära men detta slår både Evert Taubes barndomshem och grenen vid Skagen med hästlängder!!
Kolla här!
Här möts de två haven
OK, fyren i sig kanske inte är så tjusig men omgivningen och platsen den står på gör det hela mäktigt.
Och kan man som Göteborgsposten gjorde för några år sedan när de röstade fram Åbro-motet till Göteborgs vackraste "Mot" ( hur man nu kan tycka att en trafikplats kan vara vacker) så kan man också rösta fram detta till en av de vackraste fyrar/fyrplatserna jag sett.
Efter en stunds beundran av platsen och landet som aldrig tycks verka sluta att imponera med sina makalösa uppvisningar och skiftningar i naturen så tog vi en kort fikapaus med lite tapas vi köpt med oss på vägen.
Här var det läge för en kall pilsner när jag inte längre behövde vara chauffören.
Efter en kort tripp tillbaka söderut stannade vi till vid nästa sevärdhet.
En sandöken mitt i ingenstans som bara dök upp! Helt otroligt att det ändrar sig så fort i naturen i detta land!
Vi passade givetvis på att köra lite "sandboarding".
Det var väldigt jobbigt att vandra upp för sandbergen i stekhet sol och i nästan lodrät riktning. Två åk och mycket sand innanför tröjan blev det sen orkade vi inte mer.
Fortsättning följer..