Att resa mycket - mat, alkohol, representation och trötthet

[johhenrik]

En fråga till affärsresande som jag själv ofta undrat när man sitter där lite lagom mosig och ska kliva ur ekonomisätet efter en 11-timmarsflygning, ofräsch med stela leder och nedsatt tankeförmåga - brukar ni få någon "anpassningstid"/rentav -natt på destinationen, eller är det bara direkt iväg till möten? Olika beroende på vilken kabin ni får välja? Hur fixar ni att vara "glada och produktiva" i ett sånt läge?
Frågan gäller enbart longhaul såklart.

Det är helt olika från företag till företag, samt person skulle jag säga. Om jag reser många tidszoner så åker jag alltid några dagar innan för att justera, men det är klart, man hinner kanske inte alltid det, men går det så gör jag det, även fast jag reser i business.

 

[Palazzi]

Reser inte så mycket längre. Är borta många dagar, men är numera på samma destination längre perioder. Att vara borta på samma plats två veckor tär inte som att vara på sju platser under samma tid.
Jag har inga som helst problem att befinna mig hemifrån längre perioder. Är uppväxt med att flänga runt, så faller sig naturligt.

Började träna stenhårt i mars i år, och nu är jag nästan i samma form som då jag elitidrottade. Den fysiken har faktiskt gjort att jag inte känner mig särskilt trött, varken morgon eller kväll.
Jag dricker inte en droppe alkohol på vardagar, inte ens ett glas till maten. Kaffe o té däremot....o rätt mycket.

Mat är min stora last. Det ska dock sägas att jag inte äter ett dugg bättre hemma än på resande fot.
Något ska man väl ändå unna sig...

Jag skulle inte kunna tänka mig en livssituation där jag skulle resa som vissa av er på denna sida. Jag inget intresse för själva flygningen, jag drömmer inte om att se nya platser i världen, och jag gillar att kunna njuta av livet i lugnan ro

 

[NyfikenGrau]

Det är helt olika från företag till företag, samt person skulle jag säga. Om jag reser många tidszoner så åker jag alltid några dagar innan för att justera, men det är klart, man hinner kanske inte alltid det, men går det så gör jag det, även fast jag reser i business.

Jobbar du på distans under anpassningsdagarna då, eller kan du få betalt för dem som just anpassning, eller är det helt frivillig buffert ur egen ficka?
Man skulle kunna tänka sig att arbetsgivaren betalar bättre kabin för att du ska behöva mindre anpassningstid på plats?

 

[Senator]

Jag har en regel när jag reser... Ett hotell med gym. Det räddar mig... Jag tränar nog mer på bortaplan nu.. Spelar ingen roll med jetlag, uppe med tuppen.. Det vet @sembl som har rest en del med mig.

Allt handlar om livsstilsval. Ändra inte beteende för mycket från vad du gör hemma.

 

[Fredrik Andersson]

En fråga till affärsresande som jag själv ofta undrat när man sitter där lite lagom mosig och ska kliva ur ekonomisätet efter en 11-timmarsflygning, ofräsch med stela leder och nedsatt tankeförmåga - brukar ni få någon "anpassningstid"/rentav -natt på destinationen, eller är det bara direkt iväg till möten? Olika beroende på vilken kabin ni får välja? Hur fixar ni att vara "glada och produktiva" i ett sånt läge?
Frågan gäller enbart longhaul såklart.

I största möjliga mån är det upp till mig själv.... Företaget har inget emot att jag tar en extra dag innan "arbetet" börjar på plats. Men ibland väljer jag själv att åka lite senare hemifrån och då får man bita ihop första dagen.
Mina longhaul går oftast till SydKorea och dom har ett utmärkt "spa" / bathouse i bottenvåningen på Incheon som jag brukar använda för att fräscha upp sig.
Det gör i alla fall underverk för mig att bada varmt och kallt och duscha av sig all resedynga.

Det gör att man klarar dagen men det kräver att man kommer i säng i tid, annars blir resten av veckan katastrofal!

 

[johhenrik]

Jobbar du på distans under anpassningsdagarna då, eller kan du få betalt för dem som just anpassning, eller är det helt frivillig buffert ur egen ficka?
Man skulle kunna tänka sig att arbetsgivaren betalar bättre kabin för att du ska behöva mindre anpassningstid på plats?

Jag jobbar på distans. Men jag har det ganska fritt och bra.

 

[NyfikenGrau]

Att vara borta på samma plats två veckor tär inte som att vara på sju platser under samma tid.
Jag har inga som helst problem att befinna mig hemifrån längre perioder. Är uppväxt med att flänga runt, så faller sig naturligt.

Det där kan jag absolut hålla med om, stannar man mer än en vecka på ett ställe är det ju knappt vad man (iaf jag) menar med "resa i jobbet". Att vara "utstationerad" kan jag tvärtom tänka mig är hur kul som helst, där man kan lära känna destinationen en hel del även om man jobbar mycket.
Men det här kortflygandet skulle gå mig på nerverna redan efter första bytet, ingen tolerans alls mot sånt Första benet kan vara trevligt och likaså första och andra loungen, sen blir det bara segt om det är på samma dag.

 

[Christian R]

Jag har en regel när jag reser... Ett hotell med gym. Det räddar mig...

+1 på den! Og så Club Soda i loungen...

 

[PG]

Det där kan jag absolut hålla med om, stannar man mer än en vecka på ett ställe är det ju knappt vad man (iaf jag) menar med "resa i jobbet". Att vara "utstationerad" kan jag tvärtom tänka mig är hur kul som helst, där man kan lära känna destinationen en hel del även om man jobbar mycket.
Men det här kortflygandet skulle gå mig på nerverna redan efter första bytet, ingen tolerans alls mot sånt Första benet kan vara trevligt och likaså första och andra loungen, sen blir det bara segt om det är på samma dag.

Har varit utstationerad av och till nu i rätt många år och det har naturligtvis sin tjusning. Men det blir också väldigt snabbt en vardag som inte skiljer sig så mycket mot hemma. Det jag dock märkt, framförallt det senaste året, är att det känns tyngre och tyngre att åka tillbaka från mina ledigheter hemma i Sverige. "Ledan" kommer smygande....
Hur man trivs med ett sådant här liv beror nog också mycket på vilken person man är och vilket land det är frågan om.

 

[NyfikenGrau]

Har varit utstationerad av och till nu i rätt många år och det har naturligtvis sin tjusning. Men det blir också väldigt snabbt en vardag som inte skiljer sig så mycket mot hemma. Det jag dock märkt, framförallt det senaste året, är att det känns tyngre och tyngre att åka tillbaka från mina ledigheter hemma i Sverige. "Ledan" kommer smygande....
Hur man trivs med ett sådant här liv beror nog också mycket på vilken person man är och vilket land det är frågan om.

Absolut. Jag skulle själv aldrig kunna trivas i en sån där expat-anläggning som är instängslad och där alla pratar engelska och inte har någon kontakt med landet man befinner sig i. Men kan jag språket och trivs med kulturen skulle jag troligtvis inte ha några begränsningar alls.

Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att kan man inte språket så bor man egentligen inte i landet ifråga. Man vet i varje fall inte hur det "egentligen" är.