Senaste nytt

I ekot av sista dansen - Svitjakt, mikroklimat och logistiska jokrar

Wunderschööön
Nej, inte Wunderschön, med trevliga Tamina, denna gång. Men informativt program, med vackra bilder och bra information. Nu vet jag att normal månadslön är 60 Euro.
Likaså att kocken på en flodbåt endast tog en Chili, när det var utländska besökare, i maten. Var det inhemska, så var det 11-12 Chili!
Tack för Superb rapport.
 
Nej, inte Wunderschön, med trevliga Tamina, denna gång. Men informativt program, med vackra bilder och bra information. Nu vet jag att normal månadslön är 60 Euro.
Likaså att kocken på en flodbåt endast tog en Chili, när det var utländska besökare, i maten. Var det inhemska, så var det 11-12 Chili!
Tack för Superb rapport.
Nice! Mina smaklökar är kallibrerade till noll chili. Så ber om 'not spicy' konstant. Får troligen en chili varje gång ändå... Som tur är finns det kall pilsner som motmedel.
 
Grymt bra rapport som alltid, tack för att vi får följa med! Jag har själv besökt vang vien ”på tiden det begav sig”. Kul att ”tube:a” längs floden men man kan ju förstå att det stängts ner, i viss mån förenat med livsfara om man åkte rutschkanor, slänggungor osv. Sen såldes ju droger helt öppet också, helt oblygt fanns en ”meny” i baren.
Det var en perfekt kuliss för långfrukost där kidsen i lugn och ro kunde jobba i sina uppgiftshäften, vilka traditionsenligt skräddarsytts och packats med på resan.
Detta tycker jag är en särskilt bra idé, har för mig att du tidigare delat fler detaljer kring detta men hittar inget när jag söker. Vore kul att sy ihop något eget till nästa resa.
 
Grymt bra rapport som alltid, tack för att vi får följa med! Jag har själv besökt vang vien ”på tiden det begav sig”. Kul att ”tube:a” längs floden men man kan ju förstå att det stängts ner, i viss mån förenat med livsfara om man åkte rutschkanor, slänggungor osv. Sen såldes ju droger helt öppet också, helt oblygt fanns en ”meny” i baren.

Detta tycker jag är en särskilt bra idé, har för mig att du tidigare delat fler detaljer kring detta men hittar inget när jag söker. Vore kul att sy ihop något eget till nästa resa.
Fick en känsla av att det fortfarande finns tubing osv. Men starkt begränsat under regnperioden. Flödet i floden var enormt. Man kunde åka (ytterst spartanska) longboats, som gick med hejdundrande fart medströms.

Återkommer med uppgiftshäften, som varit ett stående inslag på våra längre resor.

Nu är det dags för ny episod! Flyt med...

PXL_20260715_090636859.jpg
 
Episod 10: Luftburet hattrick – eller kinesisk ingenjörskonst
Det var dags för en riktig högtidsdag för flygnördarna I resesällskapet. På agendan stod ett äkta hattrick i resedagboken: ny flygplats, nytt flygbolag och en helt ny flygplanstyp på en och samma gång. Det var dessutom den här flygturen som på förhand hade skapat lite nervositet gällande eventuell laoitisk soppatorsk, efter vårens snack om bränslebrist i regionen. Följde motsvarande flighter löpande och oron visade sig helt obefogad då bränslet flödade och ingen risk låg i luften.

En knapp kvart i en skön Loca-bil tog oss ut till Wattay International Airport. Om det inte varit för en enorm gruppresa med bagagemängder som om de planerade en permanent utvandring, hade vi glidit igenom incheckningen på ett par minuter. Wattay är en förhållandevis kompakt och lugn flygplats med måttlig trafikvolym (den snittar under tre miljoner passagerare om året), så det rullades tyvärr inte ut några röda mattor eller konfetti för vårt hattrick.

PXL_20260719_021833484~2.jpg

Wattay International Airport sedd utifrån i den gassande solskenet.

PXL_20260719_022012031~2.jpg

Krypavstånd från avlämning med Loca till terminalen och incheckning. Kanske resans smidigaste logistikövning hittills. Nästan Berlin Tegel-style.

PXL_20260719_022204806~2.jpg

Incheckningsområdet på Wattay International.

PXL_20260719_022347028~2.jpg

Vår flight QV317 har öppnat.

PXL_20260719_023607006~2.jpg

På väg mot säkerhetskontrollen och den internationella avgångshallen.

Efter en snabb rulltrappa upp till övervåningen möttes vi av två helt köfria säkerhetskontroller. Då slog det mig plötsligt: de manuella utreseformulären! Det var bara att kasta sig över pennan i en kamp mot klockan, för den gigantiska gruppresan vi nyss passerat kom nu mot oss som en långsam mobb. Med en hårsmån hann jag fylla i och signera kidsens kort innan horden hann fram, och vi swishade igenom passkontrollen i ett nafs.

Airside i den internationella delen är relativt rymlig, bestående av tre faktiska gater (som smidigt delats upp till sju numrerade utgångar), ett par caféer och lite taxfree. Jag tog en smygtitt in i flygplatsens enda lounge, men då de krävde 20 USD per skalle och vi hade relativt kort väntetid tackade vi nej. Istället brände vi våra sista Kip på några smoothies och en liten flaska lokal Lao Gin för överkomliga 200k.

PXL_20260719_025717950~2.jpg

En smygtitt in i den enda loungen på Wattay Airport.

PXL_20260719_031639971.jpg

Terminalens airside-bar erbjuder naturligtvis iskall Beerlao på fat för den som vill släcka törsten.

PXL_20260719_025607251~2.jpg

En i övrigt ganska folktom och harmonisk vänthall airside.

Nu var det dags att stämma av det nya flygbolaget: nationalstoltheten Lao Airlines. Bolaget har sitt nav här i Vientiane och flyger utöver ett gäng inrikeslinjer främst till regionala destinationer i grannländerna som Kina, Thailand, Kambodja och Vietnam.

Men den riktiga godbiten på denna flygning var maskinen. Det var nämligen dags för en ny flygplanstyp i samlingen: Comac C909 (tidigare känd under namnet ARJ21) har en viss likhet med MD80 (undrar hur det kan komma sig...). Denna kinesiska regionaljet är en ganska ovanlig syn utanför Kina, där Lao Airlines är ett av ytterst få icke-kinesiska bolag som faktiskt har typen i sin flotta. Lao airlines fick sin första C909 för drygt ett år sen.

PXL_20260719_050902572~3.jpg

Lao Airlines linjekarta. Ett trevligt regionalt nätverk med Vientiane som nav.

Vi hade bokat economy för denna korta flygning. Vid check-in frågade jag lite försiktigt om möjligheten till uppgradering till business class, men mannen bakom disken rörde inte en min. Det visade sig senare att maskinen faktiskt var utrustad med en separat businesssektion längst fram. Den bestod dock av enbart en enda rad med riktiga, maffiga fällbara fåtöljer. Bakom skynket tog den vanliga kabinen vid i en 2+3-konfiguration över knappa tjugo rader.

PXL_20260719_042408800~2.jpg

Första raden i kabinen bjöd på riktiga, maffiga business class-säten.

PXL_20260719_045735997~2.jpg

C909-kabinen med sin 2+3-konfiguration. Bilden tagen längst bak där toaletten också var placerad.

Boardingen kom igång cirka en halvtimme efter tidtabell. Bildskärmarna visade inte vilken gate som gällde, men med tanke på storleken var det omöjligt att gå fel. Maskiner från China Eastern och Vietnam Airlines hade precis lyft, så det var mest Lao Airlines egna kärror kvar på plattan. Utropet för prio-boarding var för övrigt av det mer charmiga slaget: gamla, sjuka, barn och munkar hälsades välkomna ombord först!

Därefter var det bara att promenera ut i den varma luften mot den väntande C909:an. Bredvid stod tankbilen från Lao State Fuel Company uppkörd mot en systermaskin, vilket slutgiltigt skingrade alla eventuella tankar på soppabrist.

PXL_20260719_041815484~2.jpg

Boarding pågår! Här gäller prioriterad ombordstigning för gamla, sjuka och munkar först.

PXL_20260719_042304322~2.jpg

Lao State Fuel Company står för kerosinet. Ingen soppatorsk här inte!

PXL_20260719_042308405~2.jpg

Vår Lao Airlines C909 väntar ståtligt ute på plattan.

PXL_20260719_042355184~2.jpg

Exteriör utmed flygplanskroppen på den kinesiska regionaljeten.

Väl uppe i luften utspelas en ganska underhållande detalj. Flygvärdinnorna rullade ut serveringsvagnarna och delade ut en liten snackbox som visade sig vara branded med... Crowne Plaza-loggor! Däri låg en högst livlös macka och en liten juice, vilket snabbt följdes upp av kalla drycker samt kaffe och te. Det var oavsett en trevlig touch på en så kort flygning, och kaffet serverades dessutom med en exotisk Lao Airlines-märkt coffee-creamer. Det var länge sen man fick pulvermjölk i kaffet.

PXL_20260719_051149952~2.jpg

In-flight snack ombord! En snackbox levererad av IHG Crowne Plaza.

PXL_20260719_051802892.jpg

Kaffe serverat med en lyxig, Lao Airlines-branded creamer.

PXL_20260719_044823805~2.jpg

Take-off med Lao Airlines! Den ikoniska Frangipani-blomman pryder vingspetsen mot skyn.

Flygresan var extremt smidig och C909:an levererade en riktigt stabil och förvånansvärt tyst flygupplevelse. Vid landning drogs skynket till den rymliga businesskabinen plikttroget för så att de på första raden fick gå av i lugn och ro, innan resten av oss klev ut på trappan.

Vi hade slutligen landat i Da Nang, Vietnam! Tanken var att minska på antalet stopp och byten jämfört med vår inledande rundresa, så att hitta denna direktlinje var ett riktigt lyckokast.

Da Nang International Airport mötte oss med ganska långa köer vid immigration. Vietnam Airlines Sky Priority-resenärer slussades smidigt via Fast Track, och man kände en gnutta avund över att vi inte valt dem denna gång. Eftersom det var visumfritt och de digitala ankomstkorten redan var ifyllda online sedan tre dagar tillbaka, brydde sig tjänstemannen i båset inte ett dyft om några QR-koder. När vi väl nådde fram till luckan gick det hela på under en minut per person.

PXL_20260719_055554379~2.jpg

Strax innan landning i Vietnam. Kikar ut genom fönstret över det gröna kustlandskapet.

PXL_20260719_060938892~2.jpg

Parkerade på plattan i Da Nang. Bussarna väntar på att ta oss in till terminalen.

PXL_20260719_060940708~2.jpg

En sista titt på vår kinesiska Comac innan bussen rullar iväg, samtidigt som en Jeju Air-maskin swishar förbi i bakgrunden.

PXL_20260719_061213166~2.jpg

Da Nang International Airport terminalbygge sett från plattan.

Nere vid bagagebandet hann pulsen stiga en smula. Skärmen lyste stolt med "Last bag", men vår ena väska lös med sin frånvaro på det snurrande bandet. Det visade sig dock (pust!) att de helt enkelt var långsamma med urlastningen och vår packning trillade ut några minuter senare. Close call för nerverna!

PXL_20260719_063819703~2.jpg

Nervös väntan vid bagagebandet där skärmen hävdade 'last bag' utan att våra väskor syntes till...

The Verdict
Vilken härlig flygetapp! Det var riktigt festligt att få pricka in ett komplett hattrick med ny flygplats, nytt bolag och en ny maskin i samlingen. Lao Airlines levererade en städad, punktlig och mycket trevlig upplevelse med sin stiliga Frangipani-logotyp (en av branschens flottaste, om du frågar mig) och den kinesiska C909-kärran höll ihop utmärkt. Att flygplatsupplevelsen på Wattay dessutom var så lugn och smidig gjorde bara saken ännu bättre.

Nu lämnar vi Laos bakom oss för denna gång och kliver in i centrala Vietnam. Här väntar ett betydligt soligare mikroklimat än regnperiodens moln i norr, samt lite värdefull lokal experthjälp från en välkänd profil på forumet inför vårt nästa stopp. Men vad upptäcker man egentligen när en lokal forumguru får hålla i taktpinnen? Och hur står sig den vietnamesiska gästvänligheten mot den laotiska? Stay tuned for more...
 
Meget heldigt med denne rute! Jeg tror ikke den overlever. Sidste aar lukkede Air Asia desvaerre ned for DAD-CNX som ellers passede mig fint.
 
Meget heldigt med denne rute! Jeg tror ikke den overlever. Sidste aar lukkede Air Asia desvaerre ned for DAD-CNX som ellers passede mig fint.
Mycket nöjd med att hitta den. Det var lite klurigt att få in i schemat, då den bara går ett par gånger i veckan. Men, lyckades! Det känns indeed som en smal linje. Dock var vår avgång fylld till sista plats.

Tack för grymma rapporter som vanligt. Blir riktigt sugen på en week-end trip till Laos (när jag befinner mig i Bangkok). Ska bli kul att följa vad ni hittar på i Da Nang. Var där för ca 10 år sedan och brukar alltid rekommendera en tur över Hai Van pass. Fick tipset här på forumet via detta klipp. Men kan bli lite bökigt med familjen om inte alla är vana tvåhjulingsförare.
Rekommenderas varmt med en tur till Laos. Har du bara några få dagar så välj Luang Prabang. Med Bangkok airways åker du lätt och tryggt fram och tillbaka till Bangkok.

Inga motorcyklar här inte... Men lite Hai Van skall det nog bli av ändå. Stay tuned... :cool:
 
Episod 11: Kejsare, klimatskräll och kultur – eller konsten att köpa sig fri med en skrynklig sedel
Resan från Da Nang (DAD) mot den gamla kejsarstaden Hue är cirka tio mil lång och bjuder på en av Sydostasiens mest spektakulära bilfärder. Vi rullade uppför det berömda Hai Van-passet, där serpentinvägarna snirklar sig fram mellan grönskande berg och det glittrande havet. Det finns förvisso en sex kilometer lång tunnel genom berget för den som har bråttom, men en en tur längs bergssidan och ett stopp här uppe är obligatoriskt (som också tipsats om tidigare i tråden).

Väl uppe vid de gamla befästningsverken insåg jag dock att jag helt glömt bort att ta ut vietnamesiska Dong. För att få gå innanför muren och avnjuta den absolut bästa utsikten krävdes 70 000 Dong per person (inga västliga kreditkort!). Man kan förstås diskutera hur nödvändigt det är att betala för att gå bakom en mur när utsikten är storslagen överallt, men skam den som ger sig. I fickan hittade jag min sista, ganska skrynkliga 100 RMB-sedel från Kina. Efter lite intensiv teckenspråkspedagogik och muntert dividerande övertygade jag grindvakten om att han gjorde sitt livs deal genom att acceptera denna kinesiska sedel. Han föll till föga, tog sedeln med ett flin och släppte in oss!

PXL_20260719_074623879~2.jpg

Hai Van Pass. Ett kort stopp för utsikt och historiska murar. Min sista kinesiska sedel köpte oss hela vägen in.

PXL_20260719_075211666~2.jpg

Slående, om än något disiga, vyer över havet och bergen från toppen av Hai Van Pass.

PXL_20260719_082006910~2.jpg

Lap An-lagunen längs vägen. Även här möts man av storslagna vyer och lugna vatten.

Ancient Hue Garden Houses
Även i Hue lyser de stora internationella hotellkedjorna med sin frånvaro, vilket styrde oss mot det fantastiska Ancient Hue Garden Houses. De hade en sweet deal som var helt omöjlig att motstå, så vi slog till och bokade deras ståndsmässiga Bach Ma Suite. Hotellet är en lummig, grön oas belägen i det historiska området Kim Long, ett fascinerande kvarter som nästan känns som ett exklusivt gated community från förr, fast helt utan grindvakt vid murarna mot omvärlden.

Anläggningen består av traditionella, vackert utsnidade trähus spridda i en fantastisk trädgård. Anläggningen är uppdelad i en vietnamesisk del med trähus uppkallade efter historiska platser och en fransk del med sviter uppkallade efter kända franska personligheter. Här finns en underbar liten restaurang samt ett förträffligt litet spa där det ingick fotmassage (ett tag trodde jag dock att mina tår skulle ryka av den kompromisslösa knådningstekniken...).

PXL_20260719_095219268~2.jpg

Mottagandet i receptionen på Ancient Hue Garden Houses.

PXL_20260719_123937512.NIGHT~2.jpg

Ancient Hue Garden Houses poolområde och den ståtliga huvudbyggnaden.

PXL_20260719_102345235.jpg

Sommarens genomgående tema verkar vara hotell med klassiska, tunga mässingsnycklar. Så även här! Lite opraktiskt, men trevligt.

Efter alla uppgraderingsmotgångar under resans gång var det äntligen dags för lite äkta svittid! Vår Bach Ma Suite bjöd på generösa ytor med ett maffigt master bedroom, ett separat annex för kidsen med direktutgång till terrassen och framför allt en egen, privat plunge pool i trädgården. Husen är förvisso ganska lyhörda i sin traditionella träkonstruktion, men atmosfären var helt magisk.

PXL_20260719_101231762~2.jpg

Äntligen lite svittid! Den ståtliga interiören i vår Bach Ma Suite.

PXL_20260719_100533312~2.jpg

Master bed i Bach Ma Suite. Gott om plats för återhämtning.

PXL_20260719_100614947~2.jpg

Annexet i sviten med direktutgång till uteområdet.

PXL_20260719_095912016~2.jpg

Vår helt egna, privata plunge pool på terrassen i Bach Ma Suite.

Frukosten serverades i hotellets utmärkta restaurang och bestod av en mindre buffé kombinerat med en à la carte-meny. Det påminde en del om upplägget på Homm i Luang Prabang, men var faktiskt snäppet vassare. En av eftermiddagarna ingick det dessutom en runda Afternoon Tea i det franska annexet, vilket bjöd på mycket charm, om än med ganska... unika och speciella lokala smaker...

PXL_20260720_015434330~2.jpg

Restaurangen på Ancient Hue Garden Houses där både frukost och middag serverades.

PXL_20260720_014902424~2.jpg

Den lilla frukostbuffén där det mesta beställdes à la carte.

PXL_20260720_090408039~3.jpg

Afternoon tea i trädgården. Inkluderat vid ett tillfälle och bjöd på ganska unika lokala smakprofiler.

Huê out and about
Hue visade sig vara en fantastiskt färgstark, livlig och trevlig stad. Den har en helt annan puls än det betydligt mer stela Vientiane som vi nyss lämnat. Gatorna kryllar av mopeder och motorcyklar, där plötsligt alla bär hjälm (såg i princip ingen motorcyklist med hjälm i Laos). På kvällarna vaknar staden verkligen till liv då lokalbefolkningen strömmar ut i parker och längs gatorna. Barn och ungdomar samlas för att spela badminton, familjer sitter på små plaststolar och dricker kaffe eller Huda, och gatorna torgfylls av street food-stånd. Turistkvarteren bjuder på ett smörgåsbord av livliga barer och restauranger, medan områdena runt det gamla kejsarpalatset är mer genuina med underbara lokala hål-i-väggen-hak. Prisnivån ligger generellt på ungefär samma överkomliga nivå som i Laos, kanske till och med en aning billigare (där vi var skall tilläggas, som ändå är relativt lättåtkomliga för turister).

Det var dock rejält mycket varmare här än i Laos. Luftfuktigheten var förvisso något lägre, men när termometern toppade runt 40 grader saktar tempot ner helt naturligt. Det är för övrigt här vi måste återkoppla till resans övergripande tema om mikroklimat! Under planeringsstadiet kikade vi länge på Phu Quoc och inte minst Con Dao (där det finns ett drömlikt Six Senses), men där råder det regnperiod så här års. Centrala Vietnam har däremot ett unikt "regnglapp" under sommarmånaderna och är, tillsammans med platser i centrala Thailand såsom Koh Samui och Hua Hin som vi också kikat på, mer solsäkra kort för sol och bad. Efter mycket pusslande landade vi därför i ett återbesök i den här solsäkra zonen.

PXL_20260721_001200771.jpg

Morgonlöpning i en vaknande stad är alltid en höjdare. Här laddas det upp med dagens äggleverans.

PXL_20260719_121212547.NIGHT~2.jpg

Det livliga turistområdet med sina barer och restauranger under kvällstid i Hue.

Med tanke på den stekande hettan gjorde vi bara några mindre exkursioner. Vi besökte den vackra Thiên Mụ-pagoden vid Parfymflodens kant och tog oss sedan till det lätt bisarra Mausoleum of Emperor Khai Dinh. Kidsen var vid det här laget helt proppmätta på gamla historiska stenbyggnader, så de bänkade sig klokt nog i skuggan hos "Kaj" (som kejsaren snabbt döptes om till) medan vi andra kramade ur det sista ur kulturkvoten.

Att ta sig runt var extremt smidigt med Grab. AC on demand! Man trycker bara på knappen i mobilen och några minuter senare kliver man in i en iskall bil. En tur inom staden kostade sällan mer än ett par tior.

PXL_20260720_100322072~2.jpg

Thiên Mụ-pagoden i Hue. Ett klassiskt landmärke vid floden.

PXL_20260720_101317349.jpg

Utsikt över den lugnt flytande Parfymfloden från pagoden.

PXL_20260721_002045403~2.jpg

En del av den gigantiska Kejsarstaden, Hue Imperial City.

PXL_20260721_044029882~2.jpg

Exteriören vid Mausoleum of Emperor Khai Dinh.

PXL_20260721_044225983~2.jpg

Kejsar Khai Dinh själv på sin tron. Mosaik-overload i sin absolut renaste form!

Eftersom vi reser med lätt packning var det dags för lite klädtvätt. Jag hittade ett nummer på nätet och bokade tvätt via WhatsApp. Kort därefter dök en munter dam upp på moped utanför hotellet. Samma kväll kom kläderna tillbaka, perfekt vikta, luktande fräscht och till det facila priset av cirka femtio spänn totalt. Uppdateringarna flöt naturligtvis på smidigt via WhatsApp!

Efter dagar av kultur, stadsmyller och tempeltrötthet var suget efter havet enormt. Jag bokade en Grab-bil för en fyratimmars tur-och-retur-resa ut till kusten, cirka två mil utanför stan, för knappa tvåhundra spänn. Vi möttes av en kilometerlång, helt barnvänlig och vid den tiden på dagen nästan öde sandstrand. Längs kanten ligger enkla strandrestauranger med halmtak där man kan avnjuta en iskall lokal Huda-öl och en smarrig risrätt medan kidsen slår kullerbyttor i vågorna.

PXL_20260720_043756967~2.jpg

Milslånga, och på dagtid helt tomma, sandstränder bara en kort biltur från Hue centrum.

PXL_20260720_054814028~2.jpg

Enkel strand-sylta som serverade excellenta risrätter och iskall öl.

PXL_20260720_060147078~2.jpg

Lunch på stranden! Färsk fisk och stekt ris smakar aldrig bättre än med sand mellan tårna.

PXL_20260720_054108708~2.jpg

Vad är väl en iskall Huda på stranden? Den kan ju vara fylld med snömodd... eller helt alldeles... underbar!

På vägen ut mot kusten passerade vi An Bang Cemetery, även känd som "City of Ghosts". Vår chaufför berättade att detta är en extremt rik och ganska märklig liten by. Byns invånare har under decennier skickat släktingar utomlands (främst till USA), vilka nu skickar hem enorma mängder kapital. Men istället för att bara bygga vräkiga villor lägger man pengarna på helt galna minnesmärken över sina förfäder.

De minsta gravarna går loss på runt 50 miljoner Dong, medan de mest överdådiga skapelserna kostar upp emot 10 miljarder Dong (nästan 400 000 USD!). Det är en helt surrealistisk och nästan bisarr syn att skåda dessa gigantiska, färgsprakande palatsgravar mitt ute på landsbygden, där endast lokala familjer från An Bang får begravas.

PXL_20260722_042204648~2.jpg

Ståtlig entré till An Bang Village. Här har lokalbefolkningen uppenbart skramlat ihop till en rejäl portal.

PXL_20260722_041100507~2.jpg

Den enligt utsago största graven i An Bang, som gick loss på cirka 10 miljarder Dong (nästan 4 miljoner SEK).

PXL_20260722_040959449~2.jpg

Gravar i överdådigt galet format så långt ögat kan nå. Ett surrealistiskt ställe!

Ett extra stort tack till @pep på forumet för fantastiska pointers och hjälpsamma tips för att navigera runt i byn! Vi fick bland annat tips om An Bang men också om fantastiska lokala hak såsom Quán hai chị em, en pärla till restaurang som vi helt säkert inte hade hittat till för egen maskin. Därtill gjorde vi även ett besök på den myllrande Dong Ba-marknaden, där man i princip kan köpa allt mellan himmel och jord.

PXL_20260720_103929100~2.jpg

Middagsstopp på 'Quán hai chị em' efter rekommendation från forumets lokala expertis.

1784562773026.png

Fantastiskt läckra och genuina rätter hos storasystrarna. Såklart med en kall Huda som sällskap...

PXL_20260721_060547214~2.jpg

Dong Ba Market i Hue. En färgstark labyrint där man kan köpa precis allt.

PXL_20260721_060709986~2.jpg

Kanske hade jag kunnat förhandla till mig en ännu bättre deal på nya sandaler här än på köpcentrumet i Vientiane...

The Verdict
Hue var ett fantastiskt roligt, dynamiskt och färgstarkt stopp på resan. Det var en ynnest att få lite lokal guidning, och besöket i An Bang var en riktigt häftig "off the beaten path"-upplevelse. Även om den extrema värmen tog lite av udden av stadsutforskandet, vi hade nog fikat och flanerat ännu mer i Gamla stan om termometern visat fem grader mindre, var detta en absolut toppenvistelse. Hit återvänder jag mer än gärna i framtiden!

Men badsuget var som sagt långt ifrån mättat med bara en eftermiddag på stranden. Nu var det dags att höja insatserna rejält, skruva upp lyxkontot till max och spoila familjen ordentligt på ett ställe som vi längtat efter att få återbesöka.

Vad händer egentligen när man kliver rakt in i en arkitektonisk drömvärld där aporna återigen regerar, linbanan ersatts av en bergbanekorg och servicen spelar i en helt egen division? Stay tuned for more...
 
Toppen