Resenarengot
Medlem
Härlig reserapport, ser fram emot fortsättningen!
Vad fick ni ge för biljetterna? Tänkte själv gå till hösten när nu de biljetterna släpps.
Reserapport: Revelstoke (och San Francisco)
- Thread starter bajenludde
- Startdatum
Vad fick ni ge för biljetterna? Tänkte själv gå till hösten när nu de biljetterna släpps.
bajenludde
Medlem
Tack! Tror vi gav knappt 1500 kr styck. Då satt vi längst upp och i ett hörn. Men jag tror att Doncic och Dallas drog upp priserna. När vi tittade på vad det skulle kosta att gå mot Wizards veckan efter så låg de plåtarna på ungefär 950 kr styck och hade ett bättre läge på långsidan.
bajenludde
Medlem
DAG 4: Lördag 5 februari
Bagarväckning kl 02.45 eftersom fakirflyg från SFO väntade. Eller ja det gick 06.00, så det kanske inte räknas som fakir, men tidigt var det. 03.30 stod vår Uberförare Edgar som avtalat utanför hotellet, redo att köra oss till SFO. Detta då BARTen inte börjat gå så tidigt på morgonen. Tycker verkligen att Uber fungerar otroligt smidigt i staterna. Snabbt och enkelt skjutsade han oss till Air Canadas incheckning på SFO.
Innan vi går in på resten av dagen tänkte jag sammanfatta intrycken av San Francisco i korthet. När jag varit här tidigare har jag verkligen tyckt om staden och den känslan består. San Francisco är en fantastisk stad som är väl värd att besöka flera gånger i livet. Dessutom är den någonting så ovanligt som en amerikansk stad med en rik och intressant historia. Med det sagt så är februari inte månaden att åka hit om man vill uppleva staden i sin fulla prakt. Vädret kan vara mycket dåligt, som i vårt fall nu, samtidigt som temperaturen är låg. Bättre att åka hit i april och framåt!
Vi ville vara på den säkra sidan och vara på plats på SFO innan de rekommenderade två timmarna och var därför där strax innan 04.00. Dumt beslut visade det sig, då incheckningsdiskarna inte hade öppnat. Samtidigt var vi inte ensamma; det var en gedigen kö redan när vi kom dit. Men när de väl öppnat gick det snabbt och smidigt både att checka in väskor och att ta sig genom security. Air Canadas flygningar från SFO går från D-terminalen. Tyvärr saknar den *A-lounge. Inga problem tänkte vi, det är ju bara att knalla över till någon av Uniteds lounger på de andra terminalerna. Vi gick därför bort till E-terminalen där vi möttes av denna skylt:
Klockan var strax efter 04 och boarding till planet skulle ske 05.25. Typiskt. Jaja, det var inte mycket att göra än att fortsätta vandringen. Nästa anhalt: F-terminalen. Där såg det istället ut som följer:
Bättre alltså, men fortfarande 45 minuter kvar till öppning. Ingenting annat att göra än att fortsätta vandringen och kolla läget på G-terminalen eller som den mer populärt kallas: Internationella terminalen. Efter att ha knatat på en ganska bra stund möttes vi av denna skylt:
Fiasko. Tilläggas skall att vi på förhand försökt kolla upp när loungerna öppnade, men bara hittat motstridig information på olika sidor. Det var ingenting annat att göra än att knalla tillbaka till F-terminalen och vänta på att klockan skulle slå fem. Efter det skulle vi ha cirka tio minuter på oss att slänga i oss lite frulle, för att säkert hinna till boardingen på gate D12. Det gick till slut bra. Loungen var trevlig och vi fick i oss lite yoghurt med bär. Det fanns imponerande många alternativ för att vara så tidigt på morgonen - till och med tortillabröd med köttfärs, pulled pork, bönor och diverse andra tillbehör. Imponerande!
Därefter var det dags för dagens första flight.
Flyg nummer 3: San Francisco-Vancouver, AC563, SFO-YVR.
Kabinklass: Ekonomi.
Avgångstid: 06:14.
Ankomsttid: 08:01.
Total flygtid: 1:47.
Plats: 25F (Window).
Flygplan: C-GEHI, Boeing 737.
För en som nästan enbart flyger SAS får jag säga att det var kul att testa Boeing för första gången på länge. I övrigt har jag ingenting att klaga på när det kommer till resan. Sköna stolar, helt okej med plats och en bra touchscreen-skärm laddad med bra IFE. Fin plats vid vingen dessutom. Tilläggas skall dock att vi sov större delen av flygningen med tanke på den tidiga timman. Inflygningen till YVR var riktigt häftig måste jag säga. Riktigt fina vyer över både staden, vattnet och de intilliggande bergen.
Inser här att jag måste dela upp även denna resdag i två olika inlägg. Förhoppningsvis kommer fortsättningen upp i morgon och inkluderar lounge på YVR, flygning nummer 4 samt ankomst till Revelstoke!
Bagarväckning kl 02.45 eftersom fakirflyg från SFO väntade. Eller ja det gick 06.00, så det kanske inte räknas som fakir, men tidigt var det. 03.30 stod vår Uberförare Edgar som avtalat utanför hotellet, redo att köra oss till SFO. Detta då BARTen inte börjat gå så tidigt på morgonen. Tycker verkligen att Uber fungerar otroligt smidigt i staterna. Snabbt och enkelt skjutsade han oss till Air Canadas incheckning på SFO.
Innan vi går in på resten av dagen tänkte jag sammanfatta intrycken av San Francisco i korthet. När jag varit här tidigare har jag verkligen tyckt om staden och den känslan består. San Francisco är en fantastisk stad som är väl värd att besöka flera gånger i livet. Dessutom är den någonting så ovanligt som en amerikansk stad med en rik och intressant historia. Med det sagt så är februari inte månaden att åka hit om man vill uppleva staden i sin fulla prakt. Vädret kan vara mycket dåligt, som i vårt fall nu, samtidigt som temperaturen är låg. Bättre att åka hit i april och framåt!
Vi ville vara på den säkra sidan och vara på plats på SFO innan de rekommenderade två timmarna och var därför där strax innan 04.00. Dumt beslut visade det sig, då incheckningsdiskarna inte hade öppnat. Samtidigt var vi inte ensamma; det var en gedigen kö redan när vi kom dit. Men när de väl öppnat gick det snabbt och smidigt både att checka in väskor och att ta sig genom security. Air Canadas flygningar från SFO går från D-terminalen. Tyvärr saknar den *A-lounge. Inga problem tänkte vi, det är ju bara att knalla över till någon av Uniteds lounger på de andra terminalerna. Vi gick därför bort till E-terminalen där vi möttes av denna skylt:
Klockan var strax efter 04 och boarding till planet skulle ske 05.25. Typiskt. Jaja, det var inte mycket att göra än att fortsätta vandringen. Nästa anhalt: F-terminalen. Där såg det istället ut som följer:
Bättre alltså, men fortfarande 45 minuter kvar till öppning. Ingenting annat att göra än att fortsätta vandringen och kolla läget på G-terminalen eller som den mer populärt kallas: Internationella terminalen. Efter att ha knatat på en ganska bra stund möttes vi av denna skylt:
Fiasko. Tilläggas skall att vi på förhand försökt kolla upp när loungerna öppnade, men bara hittat motstridig information på olika sidor. Det var ingenting annat att göra än att knalla tillbaka till F-terminalen och vänta på att klockan skulle slå fem. Efter det skulle vi ha cirka tio minuter på oss att slänga i oss lite frulle, för att säkert hinna till boardingen på gate D12. Det gick till slut bra. Loungen var trevlig och vi fick i oss lite yoghurt med bär. Det fanns imponerande många alternativ för att vara så tidigt på morgonen - till och med tortillabröd med köttfärs, pulled pork, bönor och diverse andra tillbehör. Imponerande!
Buffén 05.00 i United lounge på SFO:s terminal F.
Frulle.
Därefter var det dags för dagens första flight.
Flyg nummer 3: San Francisco-Vancouver, AC563, SFO-YVR.
Kabinklass: Ekonomi.
Avgångstid: 06:14.
Ankomsttid: 08:01.
Total flygtid: 1:47.
Plats: 25F (Window).
Flygplan: C-GEHI, Boeing 737.
POV plats 25F på Air Canadas C-GEHI.
För en som nästan enbart flyger SAS får jag säga att det var kul att testa Boeing för första gången på länge. I övrigt har jag ingenting att klaga på när det kommer till resan. Sköna stolar, helt okej med plats och en bra touchscreen-skärm laddad med bra IFE. Fin plats vid vingen dessutom. Tilläggas skall dock att vi sov större delen av flygningen med tanke på den tidiga timman. Inflygningen till YVR var riktigt häftig måste jag säga. Riktigt fina vyer över både staden, vattnet och de intilliggande bergen.
Inflygning till Vancouver.
Inser här att jag måste dela upp även denna resdag i två olika inlägg. Förhoppningsvis kommer fortsättningen upp i morgon och inkluderar lounge på YVR, flygning nummer 4 samt ankomst till Revelstoke!
Du vet onekligen hur man bygger upp spänningen!
Jag har fått uppfattningen av att några städer på USAs västkust, däribland Seattle och San F, har blivit ganska så nedgångna efter pandemin och till viss del efter Floyd-kravallerna; vad är din uppfattning (jag tolkar det som att du har varit i San F både före och efter pandemin och kanske kan jämföra)? Jag var själv i Vancouver nyligen samt för 5 år sedan och personligen tyckte jag mig se en skillnad med mer uteliggare etc
Jag har fått uppfattningen av att några städer på USAs västkust, däribland Seattle och San F, har blivit ganska så nedgångna efter pandemin och till viss del efter Floyd-kravallerna; vad är din uppfattning (jag tolkar det som att du har varit i San F både före och efter pandemin och kanske kan jämföra)? Jag var själv i Vancouver nyligen samt för 5 år sedan och personligen tyckte jag mig se en skillnad med mer uteliggare etc
bajenludde
Medlem
Jag upplevde definitivt att det fanns många hemlösa i San Francisco när vi var där nu. I just San Francisco tycker jag det märks tydligt beroende på vilket område man befinner sig i. Runt City Hall och Tenderloin är det riktigt ruffigt och väldigt många hemlösa vart man än går. Vid och runt Nob Hill är det raka motsatsen. Men jag skulle inte påstå att det var fler nu än när jag var där före pandemin. Och staden i sig upplevde jag definitivt inte som nergången utan precis lika imponerande som tidigare!
Och riktigt snyggt jobbat med din Vancouver/Whistler-rapport btw! Ska var vara helt ärligt så var det faktiskt den som gav mig idén att göra den här rapporten om Revelstoke
Last edited:
bajenludde
Medlem
DAG 4: Lördag 5 februari, fortsättning
Resan till YVR gick riktigt snabbt och vi landade klart före utsatt tid. Så tidigt att vi fick stå riktigt länge och vänta på en ledig gate. Tiden i loungen blev därför inte riktigt så lång som man hade hoppats. Immigrations till Kanada gick otroligt snabbt och smidigt. Först en maskin att knappa in lite uppgifter i för att få ut en blankett. Därefter vidare till en tulltjänsteman som stämplade blanketten och önskade välkommen till landet. USA, ser och lär.
YVR är uppdelad i tre olika terminaler. Dessa är den internationella, den inhemska och den som kallas cross-border. Det är inte helt lätt att obehindrat röra sig mellan dem airside, varför vi valde att gå direkt till inrikesterminalen istället för att försöka oss på att komma åt en lounge i någon av de andra terminalerna. Air Canada har där en relativt stor lounge, som man når genom en trappa.
Det var ganska mycket folk i loungen men det gick att få plats. Det som fanns att tillgå var en buffé med lite kalla tilltugg och faktiskt tre varma alternativ. Efter att enbart ha slängt i mig en lite yoghurttallrik i Unitedloungen på SFO valde jag att testa de varma alternativen. Detta var korvar, hashbrowns och någon omelett-aktig bit. Det var helt okej, men smakade inte jättemycket. Bra utbud på kakor och muffins dock, det ska de ha!
Därefter väntade dagens andra flight och resans fjärde.
Flyg nummer 4: Vancouver-Kelowna, AC8268, YVR-YLW.
Kabinklass: Ekonomi.
Avgångstid: 10:07.
Ankomsttid: 10:45.
Total flygtid: 38 minuter.
Plats: 16A (Window).
Flygplan: C-GGNY, Dash-8.
Flygningen till Kelowna skedde med Air Canadas dotterbolag Jazz. Skulle jämföra det med SAS Xfly eller Connect. Det vill säga ingen större skillnad gentemot det vanliga. Flygningen var minst sagt spektakulär och om någon skulle få för sig att ta just detta flyg rekommenderar jag fönsterplats. Fantastisk utsikt över British Columbias magnifika berg. Helt plötsligt skulle vi ner och landa bland dessa.
Väl nere på marken var det bara att kliva ut på Kelowna flygplats. Den var verkligen inte stor, men hade en otrolig mängd start- och landningar. Om jag minns rätt räknade vi till över 30 plan som skulle ankomma efter lunch. Väskorna kom snabbt och vi hade bokat en shuttlebuss från flygplatsen till Revelstoke. Tyvärr missmatchade vi den lite grann med vår ankomst i och med att vi landade kvart i elva, medan bussen skulle avgå först vid halv tre. Detta innebar att vi hade 3:45 h att döda på Kelowna flygplats. Den var som sagt mycket liten och det fanns inte direkt någonting annat i närheten. Släpandes på stora väskor ville vi heller inte åka in till staden, varför vi helt enkelt slog oss ner på två bänkar i ankomsthallen och parkerade oss där. Som tur var fanns det både wi-fi och eluttag och det gick ingen riktig nöd på oss.
Shuttlebussen anlände tillslut med chauffören Bill, som skulle ta oss de knappa tre timmar det tar att köra till Revelstoke från Kelowna. Bill var en riktig profil och såg ut precis så som man föreställer sig en äldre herre born and raised på den kanadensiska landsbygden.
Bussresan var seg, det ska erkännas. Bill försökte hålla låda så gott han kunde, men de nära tre timmarna det tog till Revelstoke kändes nästan som det dubbla. Komforten i shuttlebussen var kanske inte den bästa och när rutorna snabbt immade igen såg man inte heller ut särskilt mycket. Med facit i hand så skulle vi kanske hyrt en bil i Kelowna istället och kört själva, istället för att vänta länge på flygplatsen och sedan åka en lång bussfärd. Men det är lätt att vara efterklok.
När vi en halv evighet senare äntligen var framme i Revelstoke hade det hunnit mörkna. Vi checkade in på vårt boende för veckan, ett klassiskt nordamerikanskt motell. Det var det absolut billigaste vi kunde hitta i hela Revelstoke, men överraskade verkligen positivt. Rent och fräscht, bred säng och både kylskåp och två mindre kokplattor. Mycket bra!
Efter incheckning var klockan mycket och det var dags att käka middag. Vi blev tipsade om ett ställe som skulle vara genuint och heta ”Old School”. Vi styrde stegen dit Google Maps sa att det skulle ligga. Något förbryllande ledde den oss till en gammal skolbyggnad. Plötsligt gick det upp för oss att namnet på stället var bokstavligt. En ”old” school helt enkelt. Burgare beställdes in, men dessa var verkligen inte bra. Klart sämsta måltiden på hela resan skulle det visa sig. Därefter var det läggdags.
Nästa inlägg rör första skiddagen i Revelstoke och kommer förhoppningsvis upp under morgondagen!
Resan till YVR gick riktigt snabbt och vi landade klart före utsatt tid. Så tidigt att vi fick stå riktigt länge och vänta på en ledig gate. Tiden i loungen blev därför inte riktigt så lång som man hade hoppats. Immigrations till Kanada gick otroligt snabbt och smidigt. Först en maskin att knappa in lite uppgifter i för att få ut en blankett. Därefter vidare till en tulltjänsteman som stämplade blanketten och önskade välkommen till landet. USA, ser och lär.
YVR är uppdelad i tre olika terminaler. Dessa är den internationella, den inhemska och den som kallas cross-border. Det är inte helt lätt att obehindrat röra sig mellan dem airside, varför vi valde att gå direkt till inrikesterminalen istället för att försöka oss på att komma åt en lounge i någon av de andra terminalerna. Air Canada har där en relativt stor lounge, som man når genom en trappa.
Ingången till loungen på inrikesterminalen i Vancouver.
Trappan upp till loungen.
Det var ganska mycket folk i loungen men det gick att få plats. Det som fanns att tillgå var en buffé med lite kalla tilltugg och faktiskt tre varma alternativ. Efter att enbart ha slängt i mig en lite yoghurttallrik i Unitedloungen på SFO valde jag att testa de varma alternativen. Detta var korvar, hashbrowns och någon omelett-aktig bit. Det var helt okej, men smakade inte jättemycket. Bra utbud på kakor och muffins dock, det ska de ha!
Buffén.
Portion nummer 1.
Därefter väntade dagens andra flight och resans fjärde.
Flyg nummer 4: Vancouver-Kelowna, AC8268, YVR-YLW.
Kabinklass: Ekonomi.
Avgångstid: 10:07.
Ankomsttid: 10:45.
Total flygtid: 38 minuter.
Plats: 16A (Window).
Flygplan: C-GGNY, Dash-8.
C-GGNY.
Flygningen till Kelowna skedde med Air Canadas dotterbolag Jazz. Skulle jämföra det med SAS Xfly eller Connect. Det vill säga ingen större skillnad gentemot det vanliga. Flygningen var minst sagt spektakulär och om någon skulle få för sig att ta just detta flyg rekommenderar jag fönsterplats. Fantastisk utsikt över British Columbias magnifika berg. Helt plötsligt skulle vi ner och landa bland dessa.
Klippiga bergen.
Väl nere på marken var det bara att kliva ut på Kelowna flygplats. Den var verkligen inte stor, men hade en otrolig mängd start- och landningar. Om jag minns rätt räknade vi till över 30 plan som skulle ankomma efter lunch. Väskorna kom snabbt och vi hade bokat en shuttlebuss från flygplatsen till Revelstoke. Tyvärr missmatchade vi den lite grann med vår ankomst i och med att vi landade kvart i elva, medan bussen skulle avgå först vid halv tre. Detta innebar att vi hade 3:45 h att döda på Kelowna flygplats. Den var som sagt mycket liten och det fanns inte direkt någonting annat i närheten. Släpandes på stora väskor ville vi heller inte åka in till staden, varför vi helt enkelt slog oss ner på två bänkar i ankomsthallen och parkerade oss där. Som tur var fanns det både wi-fi och eluttag och det gick ingen riktig nöd på oss.
Shuttlebussen anlände tillslut med chauffören Bill, som skulle ta oss de knappa tre timmar det tar att köra till Revelstoke från Kelowna. Bill var en riktig profil och såg ut precis så som man föreställer sig en äldre herre born and raised på den kanadensiska landsbygden.
Utsikt från shuttlebussen i början av resan.
Bussresan var seg, det ska erkännas. Bill försökte hålla låda så gott han kunde, men de nära tre timmarna det tog till Revelstoke kändes nästan som det dubbla. Komforten i shuttlebussen var kanske inte den bästa och när rutorna snabbt immade igen såg man inte heller ut särskilt mycket. Med facit i hand så skulle vi kanske hyrt en bil i Kelowna istället och kört själva, istället för att vänta länge på flygplatsen och sedan åka en lång bussfärd. Men det är lätt att vara efterklok.
Shuttlebussen.
När vi en halv evighet senare äntligen var framme i Revelstoke hade det hunnit mörkna. Vi checkade in på vårt boende för veckan, ett klassiskt nordamerikanskt motell. Det var det absolut billigaste vi kunde hitta i hela Revelstoke, men överraskade verkligen positivt. Rent och fräscht, bred säng och både kylskåp och två mindre kokplattor. Mycket bra!
Revelstoke Lodge.
Ett typiskt motell.
Efter incheckning var klockan mycket och det var dags att käka middag. Vi blev tipsade om ett ställe som skulle vara genuint och heta ”Old School”. Vi styrde stegen dit Google Maps sa att det skulle ligga. Något förbryllande ledde den oss till en gammal skolbyggnad. Plötsligt gick det upp för oss att namnet på stället var bokstavligt. En ”old” school helt enkelt. Burgare beställdes in, men dessa var verkligen inte bra. Klart sämsta måltiden på hela resan skulle det visa sig. Därefter var det läggdags.
Nästa inlägg rör första skiddagen i Revelstoke och kommer förhoppningsvis upp under morgondagen!
Verkar som om det var lite snö, i alla fall i byn?!? Upplevde att Whistler var varmt i själva byn men när man kom upp en bit var det lagom kallt/varmt.
Ni hade aldrig några funderingar på att hyra bil i Vancouver och köra till Revelstoke? Tar 6-7 timmar men kan nog vara en upplevelse i sig. Frågar för att en ski-around the Rockies står på min bucket-list så samlar på mig tips och idéer så gott det går.
Ser fram emot första skiddagen!
Ni hade aldrig några funderingar på att hyra bil i Vancouver och köra till Revelstoke? Tar 6-7 timmar men kan nog vara en upplevelse i sig. Frågar för att en ski-around the Rockies står på min bucket-list så samlar på mig tips och idéer så gott det går.
Ser fram emot första skiddagen!
bajenludde
Medlem
DAG 5: Måndag 6 februari
Inser att jag skrivit fel i tidigare inlägg. 5 februari var en söndag och ingenting annat. Men måndagen den 6 februari var vi äntligen redo att ge oss ut på resans första skiddag. För att berätta om den tänkte jag först ge lite bakgrundsinformation om Revelstoke och orten och skidområdets historia.
REVELSTOKE, BRITISH COLUMBIA:
Revelstoke är en ort som funnit länge. Skidområdet är dock väldigt nytt. Alltså väldigt nytt. Första liften öppnade 2007. Innan dess var det ett friåkningsmekka som enbart de mest inbitna åkte till. Rekommenderar att läsa Billy Söderins målande beskrivning i Åka Skidor om hans besök på berget 2002, HÄR. Men kort sagt kan sägas att det inte var mycket mer än en parkering vid ett berg.
Mycket har givetvis hänt sedan dess, men ändå inte. Sedan resorten öppnades så har fem liftar öppnats och en del nedfarter har skapats. Fem liftar ska man vara väldigt snäll om man vill räkna det som förresten. Tre och en halv hade jag snarare sagt. Men trots så få liftar når man oerhört mycket terräng och nedfarter med dessa. De få liftarna gör också att friåkningen fortfarande står i fokus. Till Revelstoke åker man för att åka off pist. Punkt.
Byn Revelstoke är givetvis mycket äldre än skidanläggningen. Med det medför också att det är en bit emellan dessa två. Byn ligger vid vattnet, inte vid berget. På grund av detta måste man alltså ta sig mellan byn och berget för att kunna komma till skidanläggningen. Det finns visserligen hotell även vid skidanläggningen, men dessa är få och området kring dem är långt ifrån färdigbyggt.
Tillbaka till vår resa. Första skiddagen stod alltså på programmet och vi steg upp i ottan. En skidbuss går med ganska jämna mellanrum mellan byn och berget. Denna kostar 4 CAD enkel väg. Enbart cash i exakt växel gäller. De flesta hotell har dock avtal med bussbolaget och låter sina gäster åka med gratis. Så även vårt motell, varför vi använde oss av bussen varje dag. Det skulle visa sig vara en likadana bussar som den vi åkt mellan Kelowna och Revelstoke med.
Väl på plats vid anläggningen hade vi förbeställt både liftkort och skidhyra. Vi resonerade som så att det hade varit på tok för bökigt att släpa med skidutrustning på alla flyg och hotell vi betade av under resan. betydligt smidigare att hyra på plats. Och jag kan verkligen rekommendera att hyra av Ski Shopen vid berget. Fantastisk personal som både var otroligt trevlig och kunnig. Liftkortet hämtades ut i en automat där man skannade den QR-kod man fått på mejl, så printade den ut liftkorten automatiskt. Mycket smidigt!
Tyvärr var vädret inte det bästa under denna dag. Det var både dimmigt och inte särskilt kallt. Vi hoppades att dimman skulle lätta under eftermiddagen. Detta gjorde den inte. Istället började det dessutom snöa. Vi pratade med en lokalbo som var bedrövad över mängden snö. Enligt hen var det det överlägset sämsta snöåret någonsin. Det hade tydligen krävts en meter nederbörd till för att komma upp i det näst sämsta snöåret någonsin. Men eftersom vi inte hade särskilt mycket att jämföra med så var det inget vi märkte av särskilt mycket. För oss räckte det gott och väl! På grund av den till stor del begränsade sikten valde vi att köra uteslutande preparerade nedfarter under denna dag.
För att inte avslöja allting om skidåkningen direkt så sparar vi lite info om den till resterande inlägg. Nästa kommer förhoppningsvis i morgon kväll!
Inser att jag skrivit fel i tidigare inlägg. 5 februari var en söndag och ingenting annat. Men måndagen den 6 februari var vi äntligen redo att ge oss ut på resans första skiddag. För att berätta om den tänkte jag först ge lite bakgrundsinformation om Revelstoke och orten och skidområdets historia.
REVELSTOKE, BRITISH COLUMBIA:
Revelstoke är en ort som funnit länge. Skidområdet är dock väldigt nytt. Alltså väldigt nytt. Första liften öppnade 2007. Innan dess var det ett friåkningsmekka som enbart de mest inbitna åkte till. Rekommenderar att läsa Billy Söderins målande beskrivning i Åka Skidor om hans besök på berget 2002, HÄR. Men kort sagt kan sägas att det inte var mycket mer än en parkering vid ett berg.
Mycket har givetvis hänt sedan dess, men ändå inte. Sedan resorten öppnades så har fem liftar öppnats och en del nedfarter har skapats. Fem liftar ska man vara väldigt snäll om man vill räkna det som förresten. Tre och en halv hade jag snarare sagt. Men trots så få liftar når man oerhört mycket terräng och nedfarter med dessa. De få liftarna gör också att friåkningen fortfarande står i fokus. Till Revelstoke åker man för att åka off pist. Punkt.
Byn Revelstoke är givetvis mycket äldre än skidanläggningen. Med det medför också att det är en bit emellan dessa två. Byn ligger vid vattnet, inte vid berget. På grund av detta måste man alltså ta sig mellan byn och berget för att kunna komma till skidanläggningen. Det finns visserligen hotell även vid skidanläggningen, men dessa är få och området kring dem är långt ifrån färdigbyggt.
Gondolen vid foten av berget under första skiddagen. Tyvärr var det väldigt dimmigt.
Tillbaka till vår resa. Första skiddagen stod alltså på programmet och vi steg upp i ottan. En skidbuss går med ganska jämna mellanrum mellan byn och berget. Denna kostar 4 CAD enkel väg. Enbart cash i exakt växel gäller. De flesta hotell har dock avtal med bussbolaget och låter sina gäster åka med gratis. Så även vårt motell, varför vi använde oss av bussen varje dag. Det skulle visa sig vara en likadana bussar som den vi åkt mellan Kelowna och Revelstoke med.
Väl på plats vid anläggningen hade vi förbeställt både liftkort och skidhyra. Vi resonerade som så att det hade varit på tok för bökigt att släpa med skidutrustning på alla flyg och hotell vi betade av under resan. betydligt smidigare att hyra på plats. Och jag kan verkligen rekommendera att hyra av Ski Shopen vid berget. Fantastisk personal som både var otroligt trevlig och kunnig. Liftkortet hämtades ut i en automat där man skannade den QR-kod man fått på mejl, så printade den ut liftkorten automatiskt. Mycket smidigt!
Liftkortsautomaten.
Tyvärr var vädret inte det bästa under denna dag. Det var både dimmigt och inte särskilt kallt. Vi hoppades att dimman skulle lätta under eftermiddagen. Detta gjorde den inte. Istället började det dessutom snöa. Vi pratade med en lokalbo som var bedrövad över mängden snö. Enligt hen var det det överlägset sämsta snöåret någonsin. Det hade tydligen krävts en meter nederbörd till för att komma upp i det näst sämsta snöåret någonsin. Men eftersom vi inte hade särskilt mycket att jämföra med så var det inget vi märkte av särskilt mycket. För oss räckte det gott och väl! På grund av den till stor del begränsade sikten valde vi att köra uteslutande preparerade nedfarter under denna dag.
Blandade bilder från första skiddagen.
För att inte avslöja allting om skidåkningen direkt så sparar vi lite info om den till resterande inlägg. Nästa kommer förhoppningsvis i morgon kväll!
bajenludde
Medlem
Som nämnt i inlägget var det Revelstokes sämsta år snömässigt genom tiderna. I byn var det snö på byggnaderna, men gatorna var slaskiga - i bästa fall. Just den här resan fanns inga planer på att hyra bil i Vancouver. Målet med resan var faktiskt att hälsa på en gemensam bekant som säsongade i Revelstoke, inte att uppleva Kanada. Därför valde vi smidigast möjliga väg dit, till minsta möjliga ansträngning från vår sida. Undermedvetet satt kanske också tidigare dåliga erfarenheter från bilkörning i Kanada i bakhuvudet också. När jag var i landet senast körde jag mellan Detroit och Toronto. Är beredd att klassa den sträckan som den tråkigaste jag någonsin kört. Självklart inser jag att en resa mellan Vancouver och Revelstoke lär vara någonting helt annat, men det var som sagt inte målet med resan den här gången
Doctor-X
Medlem
Som nämnt i inlägget var det Revelstokes sämsta år snömässigt genom tiderna. I byn var det snö på byggnaderna, men gatorna var slaskiga - i bästa fall. Just den här resan fanns inga planer på att hyra bil i Vancouver. Målet med resan var faktiskt att hälsa på en gemensam bekant som säsongade i Revelstoke, inte att uppleva Kanada. Därför valde vi smidigast möjliga väg dit, till minsta möjliga ansträngning från vår sida. Undermedvetet satt kanske också tidigare dåliga erfarenheter från bilkörning i Kanada i bakhuvudet också. När jag var i landet senast körde jag mellan Detroit och Toronto. Är beredd att klassa den sträckan som den tråkigaste jag någonsin kört. Självklart inser jag att en resa mellan Vancouver och Revelstoke lär vara någonting helt annat, men det var som sagt inte målet med resan den här gången
Va? Gillade du inte 401?