Ja, jag förstår att du tycker det, men det förtydligar ju bara frågeställningen. Hur stor tolerans och hänsyn ska jag förväntas ta till dina religiösa övertygelser? Vi vet att luftburna nötallergener är en myt, vilket likställer dem med exempelvis religiösa regler mot fläskkonsumtion.
Jag förstår att din intolerans känns viktigare än min, men sett ur ett större perspektiv undrar jag hur det ska rangordnas. Du har ingen aning om hur mycket obehag jag får av skrikande barn, men du är beredd att helt iskallt avfärda det som utan substans. Empatilöst.
Vidare så undrar jag hur smart det är att inte ha med sig engångspaket med smör om man är så glutenallergisk att man inte kan leva med att kniven har petat på ett bröd som är haram? Om det bara handlar om visuellt obehag (eller med andra ord vetskapen om att kniven nu är oren) hur är det då väsenskillt från religion? Om det inte handlar om bara visuellt obehag, hur kan man då våga använda en kniv som möjligen är oren?
Om din slutsats är att vi skall visa hänsyn för inbillade orenheter så menar jag att det är helt oförsvarbart.
Om din slutsats är att vi bör i den mån vi är bekväma med visa hänsyn för inbillade orenheter så kan jag hålla med.
Jag skulle exempelvis inte avsiktligen rapa dig i ansiktet även om du inte tar skada av det, men jag skulle protestera om du anser att ingen på flyget får rapa.
