Då har det störtregnat i Orlando i några timmar. Jag har hunnit träna lite, käkat lunch och skall snart göra mig ordning för att träffa vänner som har varit på Disney World hela dagen. Tackade nej, var inte alls sugen på att hänga där idag
Men nu vill jag återvända till resan hit. Lite reflektioner av vistelsen i FCT Frankfurt:
Ankomst: ca 13.15
Avresa: ca 17.45
Mat: lunch
Andra gäster: få, kanske max 8 samtidigt
Promenaden som jag kan rätt väl tog kanske 5min från jag lämnade A-gaterna och kom ut airside. Det är inte svårt att hitta, men när jag vet exakt vart jag skall är det bara att ta
@sembl söndagstempo och promenera snabbt.
Från marknivå finns hissen upp, och jag hinner som vanligt enbart två steg innan en värdinna kommer mot mig. Det är första gång jag ser 5+ människor samtidigt. Det är en amerikansk familj med mamma/pappa + 3 barn + mormor. Trots att detta inte var världens snabbaste familj tar det kanske 3 minuter innan jag är innanför. Jag har boardingkort i Apple Passbook, men ger henne min bagagetagg så hon kan kolla bagaget. Självklart tar hon hand om mitt pass.
Den mycket civiliserade säkerhetsprocessen är klar på 15 sekunder, och in går jag. Hon fattar snabbt att jag vet vad som gäller. Jag direkt till samma bord som senast. Jag är nu hungrig på lite mat. Inom 15 sekunder kommer en servitör mot mig och frågar om jag vill ha hjälp. Tyvärr är detta inte den bästa killen på stället: känner ett bryskt bemötande och han gör ett antal små misstag under min vistelse som jag inte förväntar mig. Inom 5 minuter kommer min värdinna med nytt boardingkort och min tagg.
Jag hade denna gång rejäla beslutsångestproblem. Har jag sällan i mitt liv, men jag visste inte vad jag skulle käka… Jag funderade på schnitzeln, han föreslog biffen. Men jag var inte sugen på så kraftig mat. Jag tog ett glass skumpa medan jag funderade och skrev lite på BC….
Till slut tar jag småplock. Jag har en ohörd förkärlek för plockmat som korvar, skinkor och ostar. Här tycker jag FCT är ohört bra. Plockmaten är väldigt god. Jag frågar efter ett glas rött vin, och kommer överens om vad jag vill ha. Plötsligt kommer glaset.. Jag tycker han skall presentera detta till gästen och låta gästen smaka.. Några flera små minuspoäng till den killen…
Efter lunchen var det dags för jobb. Det här är en resa där det tyvärr blandas lite för mycket. Hade varit enklare med en semester, eller en ren jobbresa. Blandningen gör det svårt att njuta hel t. Mer om det senare.
Om killen i matsalen behövde styras upp, har jag bara lovord om tjejen i baren som också hade hand om kaffe. Jag stod där med min beslutsångest, och flyttade till ett kontorsbås. Snabbt kom hon och tog beställning. När jag hade hörlurar på och dörren 1/3 stängt, knackade hon vänligt på innan för att servera kaffe. Återkom 30min senare med fråga om påtår. ”Aber naturlich und vielen dank” svarade jag på min knackiga tyska.
Kl. 17 packar jag ihop datorn. Det får räcka nu. Jag sätter mig vid det höga bordet bredvid baren. Äntligen dags att läsa FT som jag började med på morgonen. Inom 3 sekunder kommer denna underbara tjej och frågar om jag vill ha nåt.. Ok då, som du tjatar.. skumpa tack!
Det har varit vaktbyte, och fram kommer en Lufthansakille: ”Herr Senator, vill bara stämma av med dig att du har ditt boardingkort?” Jag undrar WTF, hur vet han vem jag är? ”Min kollega briefade inte mig på detta tyvärr”. Ok, jag glömde vart jag är. Lufthansa FCT = stenkoll.. nästan Orwellianskt… Nej, vi gillar detta. ”När åker vi” frågar jag. ”Jag hämtar dig 17.45, Herr Senator”. ”Toppen” svar jag. Och så blev det.
In i hissen med mig, han går ner trappan. Inser snabbt jag skall åka ensamt i en Porsche Cayenne. ”Oh well, shoot me now”