Senaste nytt

Vad gör er glada på resan?

chazzie

Medlem
Fick en kram av en taxiförare som jag fick köra runt på mig några dagar. Antar att jag betalat för mycket, men han var glad i a f. Det var lite kul.

Lägger in ett mer seriöst svar också som jag kom på när jag läste @Trox inlägg!

En extremt glad familj (främst fadern) i Teotihuacan utanför Mexico City som var otroligt tacksamma och kramade om mej efter att deras son fick göra en enklare intervju med mig och filma för engelskalektionen i skolan. Ingen av föräldrarna kunde engelska så faktumet att jag kunde översätta mina svar till spanska efter intervjun lättade dem otroligt mycket.

Det kan även återkopplas till tidigare inlägg om att träffa nya människor, möta främmande kulturer och få upplevelser man inte kan få hemma.
 

Mr Basic

Medlem
Kan instämma i samtliga tidigare inlägg.
En händelse som jag upplevde i Florida för några veckor sedan. Då övriga familjen ville strosa runt på Sawgrass Mills valde jag att promenera över och se NHL. Jag hade inte köpt ngn biljett då de sällan säljer ut och att det var oklart hur fort vi skulle komma fram.
När jag går mot biljettluckan kommer en kvinna fram och frågar om jag vill ha en biljett gratis?! Märkte att jag blev både förvånad och berörd av detta. :oops::)
 
Jag instämmer.

En vänlig blick eller en spontan hälsning från en medresenär i en annars stressad och egocentrisk miljö gör mig glad. Likaså ett intressant samtal med en främling under en flygning eller loungebesök. Säkerligen med någon man aldrig träffar igen.

Det är så jäkla enkelt att förgylla någons dag, men ändå sitter det så långt inne.

Håller med, det är verkligen en egocentrisk miljö, vad är det med flyg som tar fram det sämsta i många människor?
 

Rebel

Medlem
När man träffar nya människor eller såna man jobbar med som bor lokalt. Och dom tar med en till ställen man aldrig hade hitta med google eller råd från hotel,websidor eller annat.
 

Vixit

Medlem
Som redan sagts av många: oväntade stunder med okända människor. Ögonkontakt, ett leende och att bara ta det lugnt är ju egentligen vansinnigt basic men ändå räcker det långt eller blir till en isbrytare. Flygvärdinnor som säger att de flesta passagerarna aldrig ens tittar upp när de serveras nånting... Receptionister, städare, ”tea-boys”, spärrkontrollanter, mfl som ofta behandlas som osynliga eller oviktiga.

Efter många år med amerikaner har jag även anammat vanan att lägga märke till vad folk faktiskt heter (många har ju namnbrickor) och att ibland lägga till deras namn när jag pratar. Inte extremt, det kan räcka med ”Thank you, NNN” eller kanske ”How are you today, NNN?” om man setts innan. Då brukar många skina upp lite extra, så jag antar att teorin att vi gillar att höra våra egna namn stämmer...

Sen blir jag så klart också glad av ”random acts of kindness”, som till exempel när jag i Kalifornien körde fram till en vägtull för att betala (i bemannat bås) och blev tillsagd ”varsågod, hon som körde framför dig betalade för dig med!” :)
 

Jönsson

Medlem
Ibland kan det vara aningen ensammt när man är på reande fot. Då uppskattar man verkligen någon trevlig person person i baren eller på flyget att prata med. Alltid finns det någon likasinnad.
 
Toppen