Ut på tur mot diamond
- Thread starter ilon
- Startdatum
ilon
Medlem
Jag står i kö.
Klockan passerar 17.20, jag ser fortfarande inte varken säkerhetskontroll eller köslut.
Någon minut innan halv är jag igenom, tar mig raskt de få stegen fram till gate 4, är igenom i ett nafs och skyndar så över plattan. Jag skyndar så mycket att jag är på väg att gena lite för tidigt, men blir bestämt tillrättavisa av en dam med bred dialekt.
Kliver ombord i vad som ser ut att vara ett fullsatt plan, söker med blicken efter min plats och ser redan från galley att den är upptagen.
Efter att tjejen som satt på min plats bett om ursäkt och lekt ytterligare lite hela havets stormar så sjönk jag ner på min plats 17.30.
2-3 minuter senare blir det boarding complete, men vi får vänta ytterligare 10 minuter tills vi börjar rulla.
Runt 18 är det tydligen inte mindre än 5 kärror som avgår, inte riktigt vad flygplatsen är dimensionerad för kanske.
Får syn på denna gamla skata när vi taxar, gömd mellan två hangarer!
Inflygningen över Stockholm ger en dramatisk vy över Mälaren!
När vi går ner för landning så ber så kapten om att folk ska låta de passagerare som ska vidare kliva av först, vilket visar sig vara 3 stycken som försvinner längs bryggan så fort dörren öppnas. Själv sitter jag lugnt kvar, jag, jag har ju all tid i världen!
Strosar så bort till loungen för dagens tredje besök, för att fira min framgångsrika milage run.
Det bjuds nu på smörgås med ost och syltad lök istället, klart bättre än lunchen!
Nu är denna berättelse nästan slut, men först ska jag få lite mer i magarna, för att sedan förflytta mig bort och tillbringa natten i horisontalläge, möjligtvis efter en liten rom som sängfösare!
En ledtråd till inkvarteringsgåtan: parkeringen har 3.2m fri höjd!
Klockan passerar 17.20, jag ser fortfarande inte varken säkerhetskontroll eller köslut.
Någon minut innan halv är jag igenom, tar mig raskt de få stegen fram till gate 4, är igenom i ett nafs och skyndar så över plattan. Jag skyndar så mycket att jag är på väg att gena lite för tidigt, men blir bestämt tillrättavisa av en dam med bred dialekt.
Kliver ombord i vad som ser ut att vara ett fullsatt plan, söker med blicken efter min plats och ser redan från galley att den är upptagen.
Efter att tjejen som satt på min plats bett om ursäkt och lekt ytterligare lite hela havets stormar så sjönk jag ner på min plats 17.30.
2-3 minuter senare blir det boarding complete, men vi får vänta ytterligare 10 minuter tills vi börjar rulla.
Runt 18 är det tydligen inte mindre än 5 kärror som avgår, inte riktigt vad flygplatsen är dimensionerad för kanske.
Får syn på denna gamla skata när vi taxar, gömd mellan två hangarer!
Inflygningen över Stockholm ger en dramatisk vy över Mälaren!
När vi går ner för landning så ber så kapten om att folk ska låta de passagerare som ska vidare kliva av först, vilket visar sig vara 3 stycken som försvinner längs bryggan så fort dörren öppnas. Själv sitter jag lugnt kvar, jag, jag har ju all tid i världen!
Strosar så bort till loungen för dagens tredje besök, för att fira min framgångsrika milage run.
Det bjuds nu på smörgås med ost och syltad lök istället, klart bättre än lunchen!
Nu är denna berättelse nästan slut, men först ska jag få lite mer i magarna, för att sedan förflytta mig bort och tillbringa natten i horisontalläge, möjligtvis efter en liten rom som sängfösare!
En ledtråd till inkvarteringsgåtan: parkeringen har 3.2m fri höjd!
ilon
Medlem
Jag misstänker att det spelar in med dagens sista flighter hem på en söndag.
Dagens första byte var ju en promenad i parken, och också så jag uppfattat andra forummedlemmars erfarenheter.
Förseningar på inkommande flight är ju ofta okej, om det inte som för mig i dag kombineras med flera andra välfyllda avgångar!
Personligen så håller jag mig till att hoppa mellan endast två flygplatser, för att minska "blast radius", dvs, effekten NÄR något inträffar.
Buffy
Medlem
sist var vi 4 som vände. En försökte vara cool och ljög för personalen att han lämnat av en väska. Bag drop fick just ett ansikte för han kan bara ha kastat väskan till någon. Vi hade honom 15 meter framför oss hela tiden och jag kan inte påminna mig någon väska i hans hand. Tror inte han vill erkänna en MRDå är vi fler
ilon
Medlem
.. Okej, något extranummer kan man väl bjuda på!
Hur firar man då att man flugit in diamond, efter ett år av isolation, mitt under pågående pandemi (även om gemene Svensson verkar tro att det är över)?
Själv så tar jag med mig två öl i en väska, och transporterar mig medels apostalhästar till en lugn plats, som just detta år råkar vara under inflygningen till den bana där jag landat flest gånger denna kvalificering, nämligen 19L.
Med utmärkt utsikt och avklarat uppdrag börjar jag så blicka framåt.
Blir det fler år av resande, på denna nivå, eller kommer en förändring ske?
Efter ett år av distansarbete för dem som kan det, kommer det bli normen? Kommer folk låta bli att flyga kors och tvärs när det åter är möjligt? Eller kommer alla företagsledare som nu heligt lovar att alla ska få arbeta på distans framöver och att det är framtiden få rätt?
Själv tror jag att ett viss del av affärsflyget kommer att försvinna, till lika del beroende på att det bevisat "inte längre behövs" som att det faktiskt aldrig behövdes.
Samtidigt så har jag arbetat med människor och i branscher där jag sett behovet av det, helt enkelt för att videomöte är för primitiva, och att det blir för formellt. Ofta är det inte information som behöver förmedlas, utan band som behöver knytas. Och det är svårt. Speciellt i ett zoom-samtal med en agenda, där hälften inte hör, hälften inte syns, de flesta pratar i mun och nästan ingen kan förklara i efterhand vad som uppnåddes.
Personligen är jag kluven. Mina två största intressen får nog anses vara flyga och åka snowboard, och framtiden ser inte ljus ut för något av dessa.
Med glaciärer världen över som smälter i alarmerande takt, nästan lika snabbt som flygbolagen överträffa varandra med olika "enhancements", är det svårt att utöva något av dessa intressen utan en tung känsla i hjärtat.
Varje tillfälle påminner en om den snabba förändringen, och oftast med en känsla av att man inget kan göra!
Med det sagt, människan är ett fantastiskt djur, som alltid lyckats anpassa sig till omständigheterna, och visat prov på att vara kapabel till de mest oväntade uppoffringar och uppfinningar.
Jag tror att flygandet kommer återkomma, dels under sommaren (vilket är en lågoddsare sett till bokningsläget), men även under vintern (med en dipp nästa vår) för att sedan fortsätta blomma 2022 och framåt.
Sedan både tror och hoppas jag, att utvecklingen dels mot förnyelsebara bränslealternativ (där ju vi i norden med SAS ligger väl positionerade), dels med helt klimatneutrala transporter a la elflyg för kortare sträckor kommer bli helt avgörande för branschens framtid.
Varken vi, branschen eller planeten har råd med utsläpp på nuvarande nivå, även om det mesta sker på andra håll än hos oss.
Jag försöker inte peka finger, och jag, lika lite som någon annan kan sia i framtiden.
En förändring är dock nödvändig, och det är extra smärtsamt då jag känner mig som en del av problemet.
Flyga förstaklass i all ära, för att inte tala om att se världen, och att kunna upprätthålla sin status hos X bolag, men hur mycket betalar jag, och hur mycket subventionerar vår planet?
Hur firar man då att man flugit in diamond, efter ett år av isolation, mitt under pågående pandemi (även om gemene Svensson verkar tro att det är över)?
Själv så tar jag med mig två öl i en väska, och transporterar mig medels apostalhästar till en lugn plats, som just detta år råkar vara under inflygningen till den bana där jag landat flest gånger denna kvalificering, nämligen 19L.
Med utmärkt utsikt och avklarat uppdrag börjar jag så blicka framåt.
Blir det fler år av resande, på denna nivå, eller kommer en förändring ske?
Efter ett år av distansarbete för dem som kan det, kommer det bli normen? Kommer folk låta bli att flyga kors och tvärs när det åter är möjligt? Eller kommer alla företagsledare som nu heligt lovar att alla ska få arbeta på distans framöver och att det är framtiden få rätt?
Själv tror jag att ett viss del av affärsflyget kommer att försvinna, till lika del beroende på att det bevisat "inte längre behövs" som att det faktiskt aldrig behövdes.
Samtidigt så har jag arbetat med människor och i branscher där jag sett behovet av det, helt enkelt för att videomöte är för primitiva, och att det blir för formellt. Ofta är det inte information som behöver förmedlas, utan band som behöver knytas. Och det är svårt. Speciellt i ett zoom-samtal med en agenda, där hälften inte hör, hälften inte syns, de flesta pratar i mun och nästan ingen kan förklara i efterhand vad som uppnåddes.
Personligen är jag kluven. Mina två största intressen får nog anses vara flyga och åka snowboard, och framtiden ser inte ljus ut för något av dessa.
Med glaciärer världen över som smälter i alarmerande takt, nästan lika snabbt som flygbolagen överträffa varandra med olika "enhancements", är det svårt att utöva något av dessa intressen utan en tung känsla i hjärtat.
Varje tillfälle påminner en om den snabba förändringen, och oftast med en känsla av att man inget kan göra!
Med det sagt, människan är ett fantastiskt djur, som alltid lyckats anpassa sig till omständigheterna, och visat prov på att vara kapabel till de mest oväntade uppoffringar och uppfinningar.
Jag tror att flygandet kommer återkomma, dels under sommaren (vilket är en lågoddsare sett till bokningsläget), men även under vintern (med en dipp nästa vår) för att sedan fortsätta blomma 2022 och framåt.
Sedan både tror och hoppas jag, att utvecklingen dels mot förnyelsebara bränslealternativ (där ju vi i norden med SAS ligger väl positionerade), dels med helt klimatneutrala transporter a la elflyg för kortare sträckor kommer bli helt avgörande för branschens framtid.
Varken vi, branschen eller planeten har råd med utsläpp på nuvarande nivå, även om det mesta sker på andra håll än hos oss.
Jag försöker inte peka finger, och jag, lika lite som någon annan kan sia i framtiden.
En förändring är dock nödvändig, och det är extra smärtsamt då jag känner mig som en del av problemet.
Flyga förstaklass i all ära, för att inte tala om att se världen, och att kunna upprätthålla sin status hos X bolag, men hur mycket betalar jag, och hur mycket subventionerar vår planet?
Attachments
ilon
Medlem
Haha, själv skämtar jag glatt om att jag glömt spisen på, eller att vädret var bättre där jag kom från.
Har man svårt att motivera ens för personalen vad man gör, ja.. Då är det nog lite jobbigt
