Thailand (icke-live)

[Jane Insane]

På SA-tiden var det lätt att ta sig till Thailand om man hade en massa EB-poäng. Många BC-alternativ med ett byte, eller direkt med Thai. Feeder vidare till Udon Thani gick (ibland, beroende på om Thai inrikes ingick eller inte, det velade fram och tillbaka en del).

Idag är det en helt annan sits. Trots bevakning på award i ett halvår, acceptans för oändliga byten, X2-priser och ekonomibiljetter, så gick det verkligen inte att hitta utresebiljetter på de nödvändiga dagarna.

Så det slutade med betald biljett. C blir bara för dyrt, men efter lite letande hittade vi Norse Atlantic, där en enkelresa för två kunde hittas för 19kkr i ”Premium Light”.

I detta ingår fullstor carryon och personal item, som tillsammans får väga hela 15kg. Eftersom fru Insane inte kan överleva två veckor med bara carryon, fick vi lägga till en checkad ”light bag”, en fullstor väska som dock bara fick väga 15 kilo.

Incheckning kan endast ske i disk, ej online. Men Premium har en egen Priority-kö, så det gick snabbt. Carryon och personal item vägdes.

Fasttrack genom säkerhetskontroll och lounge ingår inte, men det är ju sådant man har Amex Platinum för, så lite viltskav och några glas vin på Pontus gör att man hamnar i rätt stämning.

Väl framme vid gate, visar det sig att vi helt utan att ha vetat om det bokade premiärflighten ARN-BKK (i december tillkommer direktflyg även till Phuket). Festligheter, DJ, och det bjöds på (dålig) pad thai, småkakor och vatten/juice. Barn (och fru) fick gossedjur.

Prio boarding med Premium, och väl på flyget bjuds det på mer juice eller vatten (ingen champagne).

Två-klass-kabin med 9 rader Premium i 2-3-2-konfig. Stolarna är breda och benutrymmet är närmast oändligt (om man är 165cm lång), men knappt några förvaringsutrymmen. Skärm i armstöden.

Ingen wifi på flyget så omdöme om mat osv får vänta tills vi landat…

 

[Jane Insane]

Flygplanet är alltså en 787 Dreamliner, om jag inte är helt ute och cyklar är det Norwegians gamla långfärdsflotta. Och en Dreamliner är ju ett trevligt plan, luftigt och med stora fönster. Den är väl kanske 15 år gammal eller något sådant och börjar bli lite sliten, men inte någon fara direkt.



Direkt efter vi lyfte delades den absolut billigaste typen av trådade plasthörlurar ut till de som önskade. Varje plats hade en liten filt och (mycket) liten kudde. Ingen amenity bag.



IFE är en touchskärm som viks upp från armstödet. På min plats fungerade den dock inte; hängde sig och en reboot hjälpte inte. Ingen stor förlust, egen iPad är ändå bäst… men jag kunde se att andra kunde beställa dryck mm under kvällen på IFE:n, och då kom det ganska omgående utburet av den rätt så aktiva personalen, så det var ju smidigt.



Efter en halvtimme i luften, gratis dryckesservering med vin (odefinierat vitt, rött och prosecco) i minimalt påfyllda plastglas, öl (Carlsberg) och läsk från stor Pet-flaska.



Efter en timme kom vegetarisk mat till Fru Insane ut, någon form av kikärtsgryta med ris. Plastbox, träbestick. Fick SAS gamla plus-box att se riktigt bra ut…



10 min senare vanlig mat och påfyllning av dryck. Val på kyckling eller lasagne. Nivån är väl ungefär Dafgårds fryslasagne. Bönsallad och chokladmousse. Ätbart men inget att hänga i julgranen.



Efter två timmar i luften, kaffeservering.



Efter 2,5h, betalvagnen med dryck och snacks.



Efter 3h (kl 22 svensk tid) dämpas ljuset. Stolsryggen kan lutas mycket, men inte så det blir platt ens i vinkel - inte toppen för den som inte kan sova sittandes i en stol (fåtölj). För egen del påmindes jag om hur hemska långresor i icke-business-stol är. För att göra det hela värre så finns det ett gångjärn i ryggstödet som sticker in en bra bit, och som kan sticka in i ryggen om man råkar vrida sig på ett visst vis i stolens mest nedfällda läge. Och försöker man sitta mer normalt, så är det en väldigt lång sittdyna som gör det svårt att sitta riktigt bekvämt (inser att de flesta som är längre nog oftast lider av det motsatta problemet, men de bäst designade stolarna är ju sköna för många olika kroppsformer och det gäller inte här).



Under natten kommer ibland personalen ut proaktivt med vatten (i plastglas på bricka - inga flaskor så långt ögat kan nå).



Två timmar före landning (4 på morgonen svensk tid, 9 lokal tid) serveras frukost. Vegetarisk var någon form av vegetarisk korv (som väl inte får heta så längre). Vanliga var val av omelett eller pannkakor. Inget fel på omeletten åtminstone. Kaffe är frystorkat. Croissant och yoghurt.









Överlag var det en habil men inte fantastisk ekonomiupplevelse, i en bättre stol. Men det går inte att jämföra med ens den sämsta C-produkt.



Ett angenämt pris (speciellt på enkelbiljett) och direktflyg från ARN gör att det säkert är ett bra val för många; avgörande blir nog om man kan sova i en stol eller inte. Hade man kunnat välja denna servicenivå och en lie-flat-stol hade jag tagit det utan att tveka. Som det är, får jag fortsätta kämpa för att få någon av de väldigt få awardbiljetter som släpps.



Även när vi landat var det lite festligheter, filmkameror, välkomstpresenter (bagagetag och en tygduk) åtminstone till oss som var bland de första som kom av. Sedan blev det till att ställa sig i en oändlig passkontrollkö så då var partyt slut (men jag tror inte den processen behöver beskrivas för någon på det här forumet…)



Resten är ganska normalt och kräver nog inte heller någon närmare beskrivning. 1h och 30kr/pers för att ta sig från flygplatsen (med AirPort Link och Skytrain) till Hilton Sukhumvit där ett King Delux Premium (proaktivt uppgraderat från ett vanligt nesligt King Delux icke-premium) väntade på oss, 3h tidig incheckning utan tjafs. 160 000 Hilton poäng för 5 dagar.

 

[eddo]

Tack för rapporten! Spännande alternativ om man nöjer sig med Premium Eco istället för Business.

 

[Svante]

Fråga ang drycker mm: Du skriver att betalvagn kom ut? Enligt info från de själva ska det ju ingå fri dryck hela resan (vatten,läsk, vin och sprit)...

 

[Jane Insane]

Fråga ang drycker mm: Du skriver att betalvagn kom ut? Enligt info från de själva ska det ju ingå fri dryck hela resan (vatten,läsk, vin och sprit)...

En del dryck är gratis, stilla vatten, läsk, ”husets vin”. Man verkade kunna beställa hur mycket som helst när som helst från IFE (men då bara ett litet plastglas åt gången). ”Finare” dryck tex whisky verkade kosta extra (vet ej hur mycket), även snacks. Det enda jag vet exakt är att en liten pringles-burk kostade $4. Vet inte om det fanns någon form av snacks som var gratis då min IFE var trasig.

 

[RobHK]

Låter ju lite bedrövligt att dom inte kunde kolla alla IFEs fungerade innan dom gör sin första flight. Att något pajar under resans gång är ju en annan sak, men din verkar ju varit trasig ifrån början.

Tack för rapport, päronen ska prova Norse också till Bangkok om några veckor i Premium Economy.

 

[Svante]

Tack för infon.
Låter ju märkligt ändå när de skriver att det ska ingå....men det är klart, kan ju vara en tolkningsfråga...gratis dryck kan ju vara vatten....

 

[Jane Insane]

Nästa person som provar Norse Premium får gärna fylla på med exakt info om vilka drycker som ingår, och vad resten kostar.

Själva åker vi hem med KLM så kommer inte kunna bidra med mer exakt info den här resan.

 

[Jane Insane]

Idag blev det en dagsutflykt till Ayutthaya, eller om man ska vara noggrann Phra Nakhon Si Ayutthaya, f.d. huvudstaden i kungariket Ayutthaya, ett av rikena som föregick moderna Thailand.

Först Skytrain till Asok, och tunnelbana till Baan Sue. Ifall det mot förmodan finns någon som läser detta som aldrig varit i Bangkok, så är den spårbundna kollektivtrafiken ett enkelt, bekvämt och hyfsat billigt sätt att ta sig fram i denna geografiskt utsträckta stad. Dock består den av flera olika system (som BTS (Skytrain), MRT (tunnelbana), ARL (Airport link)), som inte är sammankopplade vad gäller biljettsystem eller liknande. Så om man byter från Skytrain till tunnelbana så behöver man två olika biljetter.

Man betalar per sträcka (mellan ca 5-20 kr beroende på längd), och i samtliga fall köper man enklast biljetter i automater där man bara väljer sin destination på en skärm och betalar med mynt eller mindre sedlar. Man kan också köpa biljetter i bemannade kassor (vilket för övrigt är ett bra sätt att splitta stora sedlar som man fått i bankomaterna). Man får ett magnetiskt kort eller en liten plast-token som man blippar i spärrarna när man går in i systemet, och sedan lämnar i spärrarna när man går ut på sin valda station.

De "riktiga" långfärdstågen är inte riktigt lika smidiga och bekväma. Själva stationen Krung Thep Aphiwat Central Terminal är ny och fin, och det finns högtflygande planer på moderna snabbtåg i framtiden, men tågen på befintliga SRT-linjerna är smalspåriga, långsamma, högljudda och kanske mer att betrakta som någon form av super-långdistans-pendeltåg ungefär. Man tar sig runt nästan hela landet, och rejält billigt blir det (så de är populära inte bara med vanlig arbetarklass utan även med backpackers), men är man överviktig 50-årig bekväm farang hinner man ångra resvägen mer än ett par gånger, även om den bara kostade 12 kr tur-och-retur på ett expresståg. Man får vanliga biljetter på papper, som kryssas med penna av en konduktör på tåget.

Det finns sittplatser åt förmodligen mindre än hälften av passagerarna, resten står hopträngda som i en tunnelbanevagn i rusningstrafik. Sittplatserna är numrerade och de säljs ibland, beroende på tid och riktning (då till ungefär tre gånger priset), så man vet inte säkert om man får resa på sig senare ifall man lyckats ta en plats. På bänkar som är ungefär som två stockholmska tunnelbaneplatser i bredd klämmer man in tre numrerade platser.

Resan till Ayutthaya tar ca 1 timme med expresståg (två stopp på vägen). Väl framme finns det turistinformation direkt vid stationen, och där kan man t.ex. boka upp en tuktukförare som kör omkring en och sightseear, antingen efter ens egna önskemål eller så sätter de upp en rutt åt en. 6 timmar kostade knappt 500 kr, och det finns garanterat billigare sätt att göra staden, men samtidigt får man ju värdera sin egen bekvämlighet lite . Vi fick iaf en hjälpsam och trevlig äldre herre som körde runt oss och hjälpte oss välja mellan de olika ställena vi googlat fram skulle vara av intresse.

Som ett sidospår kan jag säga att jag alltid funnit det intressant att designen på de vanligaste formerna av Tuktuks skiljer sig åt så mycket beroende på i vilken stad man är. Här i Ayutthaya var de vanligaste en form som jag inte sett förut, som åtminstone för mig påminde om Shinkansen-tåg. Det kanske behövs, givet de hastigheter dessa tuktuks kan uppnå vid behov...

Även om man försöker hålla hårt i resebudgeten, så finns det ingen anledning att skippa Michelin-ambitioner på maten. I Ayutthaya finns det flera bra alternativ, om än bara Bib Gormand, inte regelrätta stjärnor. Vi lunchade på Pa Lek, en öppen-väggad betong-och-korrugerad-plåt-byggnad invid en av de större parkerna, som serverat samma meny i 60 år (men är inne på tredje generationens kock i rakt nedstigande släktled); galet goda färska nudlar med olika former av kött. Vi tog lite av en avsmakningsmeny med olika nudlar och totalen gick på 70 kr. För två. Med dryck.

I övrigt åkte vi runt och kollade på tempel, tempel, tempel och fler tempel. Det var liggande buddor, stående buddor, sittande buddor, kinesiska buddor. Personligen skulle jag säga att den mest intressanta var Wat Mahathat, ett tempel från slutet av 1300-talet som förstördes helt på 1700-talet; nu är det bara ruiner kvar.

För att krydda med lite annat han vi även med ett japanskt museum; Japan hade, vid sidan av holländska ostindiska kompaniet, omfattande handel med Ayutthaya under 1500-1700-talen, inklusive en betydande bosättning.

Sex timmar går fort, sedan blev det till att vända åter samma väg till nuvarande huvudstaden. Jag skulle säga att Ayutthaya är en trevlig och lagom dagsutflykt, och det skulle nog inte göra ont att bo en natt eller två här heller, om man vill bryta upp Bangkoks "dyra" hotell- och matkostnader.