Sommar i nordöstra USA - United Polaris, Lufthansa B747 med mera
- Thread starter HenrikAI
- Startdatum
amerikatt
Medlem
Härlig rapport som agerat som inspiration! Har precis nu bokat en roadtripp med mor min som utgår från Boston och efter en vända till svenskbyarna i Minnesota (där vi har släkt vi kommer att träffa för första gången tack vare Ancestry, men det hör hemma i ett annat forum) flyger vi hem från NYC. Nu måste jag snabbt till tråden om lyckade bokningar för att skryta lite. 
HenrikAI
Medlem
Del 3: Washington DC - Stockholm
Då var det dags att åka hem! Från Foggy Bottom där vi bodde var det bara att kliva på tunnelbanans Silver Line för att 40 minuter senare vara framme vid Dulles International Airport.
Efter en kortare promenad kom vi upp i avgångshallen bara ett tiotal meter från Lufthansas business-incheckning, där det inte var någon kö alls. Vi fick boardingkort hela vägen hem till Stockholm. Herren som checkade in oss ville väldigt gärna att vi skulle gå till Lufthansas lounge och insisterade på att skriva ner instruktioner till hur vi skulle hitta dit på ett av boardingkorten. Därefter gick vi till säkerhetskontrollen, även denna utan kö, och när vi var genom den så var vi olydiga och valde att åka mot United Polaris Lounge i terminal C - motsatt håll mot Lufthansas lounge.
United Polaris Lounge på Dulles
Efter en åktur på ett par minuter följt av en liten promenad så kom vi fram till United Polaris Lounge. Vi fick visa boardingkort och pass, sedan var det en mindre trappa upp till själva loungen.
Vi såg direkt att det är en populär lounge, för det var folk i princip överallt. Vi lade ner tankarna på att äta i à la carte-restaurangen och siktade istället in oss på buffén. Vi fick leta en liten stund men hittade till slut ett litet runt bord att sitta vid. Utbudet i buffén var riktigt bra, det fanns mycket småplock (oliver, kallskuret, ostar..) och en mängd olika maträtter och desserter.
Jag lyckades tyvärr inte få några bra bilder då det var folk överallt, förutom bilden nedan där man kan skymta lite av utsikten från loungen.
Jag var på United Polaris Lounge och allt jag tog var den här tråkiga bilden.
Trots att det var mycket folk i loungen gick det fort att göra en beställning (champagne!) i baren. Trevlig bartender dessutom!
Helt klart en riktigt bra lounge med bra service och bra mat. Det enda negativa, förutom att vi kom vid en tidpunkt när många andra var där, var att toaletterna inte kändes top-notch. Lamporna som skulle indikera om en toalett var ledig eller ej fungerade inte, så det blev mycket ryck i dörrarna. Toaletterna var dessutom inte lika fina som i Uniteds London-lounge.
Lufthansa Business Lounge på Dulles
Med knappt en timme kvar till boarding valde vi att åka bort till terminal 1 där Lufthansa flyger från. Eftersom vi kom dit i god tid passade vi på att se vad Lufthansas lounge kunde erbjuda.
Kontrasten mot Uniteds loungen var total. Innanför entrén finns Senator-lounge till höger, och en trappa ner finns business-loungen. Det finns fönster, men loungen känns ändå liten och mörk. Halva delen består av ett område med bord och stolar där man kan förtära mat, den andra hälften av överdimensionerade fåtöljer. Vi testade lite mat och snacks och det var okej, men det är inget loungebesök som går till historien.
Lika bra att passa på att smaka lite när man ändå är här..
Från Lufthansas lounger kan man borda sin flight direkt, något som inte så många verkade känna till för jag tror bara det var 10-12 personer som gick ombord denna väg. Det känns inte som en enorm fördel att gå den här vägen jämfört med att kliva på vid gaten, men det är kanske lite mindre kö och dessutom får man bättre läge att fotografera planet man ska flyga med (se bild nedan).
Washington DC - Frankfurt
Flight: Lufthansa LH419
Tid enligt tidtabell: 18:10-08:05 (7h 55m)
Faktiskt tid: 18:47-08:06 (7h 19m)
Flygplan: Boeing 747-8i
Platser: 86A, 86C, 86H
Inför den här resan hade jag läst på och tittat flera Youtube-klipp om Lufthansas businessclass och baserat på den researchen var mina förväntningar inte så högt ställda, men låt oss gå ombord och se..
Queen of the Skies.
Det är helt klart en härlig känsla att gå ombord och hänvisas upp för trappan. Vi passerade genom business på nedre däck och kände att vi definitivt hade gjort rätt val som valde platser en våning upp. Känslan där uppe är betydligt mer intim, även om det aldrig blir så privat som i Uniteds kabin.
Personalen där uppe var trevliga och glada, inte riktigt så där tyskt strikta och formella som jag hade föreställt mig. Det var inte så att de gick och skämtade med passagerarna men de hade alltid ett leende på läpparna. När vi hade satt oss ner så dröjde det någon minut innan vi serverades juice och champagne.
Juice och champagne ger nöjda passagerare i alla åldrar
Vi taxade ut en halvtimme efter tidtabell och det första jag noterade var att det är sååå mycket tystare ombord än alla andra plan jag flugit. Jag ska inte säga att det var ljudlöst, men det är absolut något man märker.
Väl uppe i luften togs matbeställningar och sedan delades det ut varma servetter, mer dryck, och nötter.
Då ska man välja igen..
Till förrätt så valde jag och Junior Black Pepper crusted Duck Breast, Potato Salad with White Truffle Oil, boiled Quail Egg and Caperberry. Ankbrösten var i det närmaste perfekta och de ackompanjerades av en god potatissallad (se och lär, SAS). Min hustru valde Duo of Beet Puree with Chevre and Orange Lime Reduction, Beet Cubes and Pearl Barley Salad men blev lite besviken då det knappt var någon chevre i det som serverades.
Semesterns andra potatissallad, denna var klart bäst.
Till huvudrätt valde jag Grilled Beef Filet accompanied by Cabernet Veal Jus, white Pearl Onion, crushed Potato with Olive Oil, Balsamic Onion, Spinach with Garlic and Shallot, and grilled Aspargus och köttbiten var verkligen perfekt. Precis lagom rosa invändigt och med en smak av grillat som verkligen stack ut. Nu har jag inte ätit jättemånga köttbitar uppe i luften, men av de jag ätit så har denna varit klart bäst. Jag får erkänna att jag inte lade smaken av det andra på tallriken på minnet då köttbiten tog all min uppmärksamhet. De båda andra i mitt resesällskap valde Pan-seared Salmon Filet with Ginger Glaze, spiced Eggplant, blanched Gai Lan and Jasmine Rise och även den rätten lovordades (framförallt tillbehören!).
En riktigt bra köttbit.
Till skillnad från United kom inte allt på en bricka, utan först kom förrätten och salladen och sedan huvudrätten. Jag kan tycka att Lufthansas servering känns lite trevligare.
Jag och Junior avslutade båda med Vanilla Ice Cream, som visade sig vara från Häagen-Dazs. Helt okej men inte i närheten av den Sundae som United bjöd på. Min äkta hälft som istället valde ostbrickan gjorde ett bättre val (ja, jag fick provsmaka lite av osten).
Till maten blev det återigen film, denna gång A Man Called Otto (observanta läsare kan notera att jag på denna resa har tittat på filmer som börjar på A.. jag börjar helt enkelt högst upp i listan och stannar på den första jag kan tänka mig se - har därför svårt att bedöma hela filmutbudet..). Hörlurarna var okej men inte mer än så, men eftersom kabinen är tyst behöver de kanske inte vara bättre heller..
Därefter var det dags att sova. Förutom att det inte är speciellt avskilt, och jag hade en okänd person bredvid mig, så var komforten heller inte i närheten av Uniteds. Det var helt enkelt inte lika bekvämt, det är något med stolen men det var också sämre kudde och mycket mindre plats för fötterna. B747 vinner på knockout mot B767 när det gäller ljudnivån från motorerna, men Uniteds kabin är överlägsen när det gäller sovkomfort och ljud från andra passagerare. Till slut blev det ändå någon timmes sömn.
Drygt en timme före ankomst serverades frukost. Den delades ut till de som var vakna, eller när man vaknade, och bestod av en bit bröd eller en croissant, fruktsallad och chiapudding. Gillar man chiapudding (som jag gör) så var det en bra frukost, gillar man inte chiapudding (som min fru) så är frukosten ganska värdelös ärligt talat. Det blev dubbla portioner till mig, så jag blev nöjd i alla fall.. Junior sov över frukosten.
Ser väl aptitligt ut, eller?
Sedan var det tyvärr dags att landa. Tyvärr säger jag, för jag skulle gärna ha stannat ombord i några timmar till.
Betyg: 4 av 5. Bortsett från att kabinen känns utdaterad så var det en riktigt bra flygning.
Väl nere på marken och ute ur flygplanet så fick vi knata en bit till passkontrollerna men väl där var det i princip folktomt och vi var snabbt genom och tillbaka hemma i Schengen igen.
Lufthansa Business Lounge i Frankfurt
Strax efter passkontrollen på väg mot gaten till vårt nästa flyg passerade vi en Lufthansa Business Lounge, så vi svängde in där för ett kort frukost-stopp för de som inte åt chiapudding ombord på flyget. Det blev lite äggröra och godisnallar i en ganska folktom lounge. Jag får erkänna att jag var för trött för att ta någon bild eller lägga några detaljer på minnet..
Frankfurt - Wien
Flight: Austrian OS202
Tid enligt tidtabell: 09:20-10:45 (1h 25m)
Faktisk tid: 10:05-10:40 (35m)
Flygplan: Airbus A320-200
Platser: 4A, 4C, 4D
Det här är första gången vi flyger med Austrian. Boardingen började i tid (först nu har jag förresten insett att jag inte skrivit något om prioboarding tidigare - men på alla 8 flighter på denna resa har det fungerat alldeles utmärkt) men återigen så fick vi att lämna Frankfurt utan att alla passagerare har hunnit ombord. 45 minuter försenade hade bagage lastats ut och vi var iväg.
Det här var i princip en helt fullsatt flygning där de första 5 raderna är i business (med seat block). Planet hade drygt 20 år på nacken och påminner intriört mycket om Smartlynx A320 som vi lämnade Stockholm med 2 veckor tidigare. Det var en kabin som sett sina bästa dagar, alltså.
En gammal A320 igen, vad jag har längtat..
Något som var nytt för mig var att pursern presenterade sig med namn i högtalarsystemet. Jag förstår att hon läste ur ett manus, men det hela gav en personlig touch som jag kan uppskatta.
Det här var en mycket kort flygning, men vi hann ändå serveras en äggröra med skinka och tomat, en bit bröd samt filmjölk med en katrinplommonkompott. Det var kanske inte den allra smaskigaste frukosten jag har ätit (äggröran var smaklös och katrinplommon är ingen favorit) men det var helt klart mer än tillräckligt - men egentligen tror jag faktiskt att jag uppskattar en frukostlåda från SAS nästan lika mycket.
Dagens andra (eller tredje) frukost
Vi hann även att få kaffe och en liten chokladbit innan inflygningen mot Wien, så det var effektivt jobbat av kabinpersonalen.
Betyg: 3 av 5. Kort och effektivt.
Med 50 minuter tillgodo tänkte jag att vi i alla fall skulle kika in i Austrians lounge. Tyvärr var det en bit att gå, F-pir-loungen ligger inte alls ute på F-piren vilket innebar att det blev 10-15 minuter promenad åt ena hållet och sedan 10 minuters promenad tillbaka. Inte mycket tid i loungen alltså.
Austrian lounge F-piren i Wien
Vi hann gå in, ta varsin icke-kyld dricka i kylen och snabbladda en telefon i 10 minuter. Jag inser att detta blir en ganska värdelös lounge-text, så ignorera detta stycket.
Wien - Arlanda
Flight: Austrian OS313
Tid enligt tidtabell: 12:15-14:20 (2h 5m)
Faktisk tid: 12:32-14:25 (1h 53m)
Flygplan: Airbus A320-200
Platser: 1A, 1C, 1D
Resans sista flygning blev i samma flygplanstyp, med ungefär samma ålder och patina, som flighten till Wien. Även nu var det en så gott som fullbelagd flygning, dock med bara 2 rader i business (totalt 5 personer). Pursern presenterade sig med namn vilket återigen gjorde det hela lite mer personligt.
Vi fick ganska snabbt efter start en lunch bestående av ostfylld pasta med köttfärssås. Köttfärssåsen var smakrik men grönsaksbitarna var lite meningslösa och måltiden saknade kanske lite finess. Till detta fick vi även välja bröd och på brickan fanns också en bit cheesecake som inte var för söt (bra!). Det hela var absolut okej och jag vill inte verka bortskämd, men jag hade nog föreställt mig att Austrian skulle servera ännu lite bättre mat än så här. Jämfört med SAS låda med lax och potatissallad som vi fick på utresan så var det här dock flera klasser bättre.
En stabil lunch.
Vi såg inte kabinpersonalen så mycket mer under resan förutom när de serverade kaffe och en likadan småtrist liten chokladbit som på förra flygningen. Helt förståeligt ändå, eftersom vi längst fram i kabinen utgjorde en väldigt liten del av passagerarna. Låt oss prata choklad förresten - skulle man bedöma en flygning efter vilken choklad som serveras ombord så vinner SAS överlägset mot Austrian.
Betyg: 3 av 5. En stabil men inte särskilt minnesvärd flygning.
Med det var den här semesterresan slut.
Avslutningsvis några ord om United vs Lufthansa: Man ska egentligen inte dra några slutsatser om kabinpersonal och mat (“mjuka värden”) efter bara en flygning, men baserat på mina upplevelser denna sommaren så känns de ganska likvärdiga - med ett litet extra plus i kanten för Lufthansas mat. Skulle jag få möjligheten att flyga med någon av dem igen skulle jag inte tveka. Hade jag fritt kunnat välja så hade jag i första hand valt Lufthansa (i Boeing 747) om jag haft sällskap och det varit en dagsflygning, men i alla andra scenarion hade jag nog ändå föredragit United då kabinen är ett stort plus för dem.
Då var det dags att åka hem! Från Foggy Bottom där vi bodde var det bara att kliva på tunnelbanans Silver Line för att 40 minuter senare vara framme vid Dulles International Airport.
Efter en kortare promenad kom vi upp i avgångshallen bara ett tiotal meter från Lufthansas business-incheckning, där det inte var någon kö alls. Vi fick boardingkort hela vägen hem till Stockholm. Herren som checkade in oss ville väldigt gärna att vi skulle gå till Lufthansas lounge och insisterade på att skriva ner instruktioner till hur vi skulle hitta dit på ett av boardingkorten. Därefter gick vi till säkerhetskontrollen, även denna utan kö, och när vi var genom den så var vi olydiga och valde att åka mot United Polaris Lounge i terminal C - motsatt håll mot Lufthansas lounge.
United Polaris Lounge på Dulles
Efter en åktur på ett par minuter följt av en liten promenad så kom vi fram till United Polaris Lounge. Vi fick visa boardingkort och pass, sedan var det en mindre trappa upp till själva loungen.
Vi såg direkt att det är en populär lounge, för det var folk i princip överallt. Vi lade ner tankarna på att äta i à la carte-restaurangen och siktade istället in oss på buffén. Vi fick leta en liten stund men hittade till slut ett litet runt bord att sitta vid. Utbudet i buffén var riktigt bra, det fanns mycket småplock (oliver, kallskuret, ostar..) och en mängd olika maträtter och desserter.
Jag lyckades tyvärr inte få några bra bilder då det var folk överallt, förutom bilden nedan där man kan skymta lite av utsikten från loungen.
Jag var på United Polaris Lounge och allt jag tog var den här tråkiga bilden.
Trots att det var mycket folk i loungen gick det fort att göra en beställning (champagne!) i baren. Trevlig bartender dessutom!
Helt klart en riktigt bra lounge med bra service och bra mat. Det enda negativa, förutom att vi kom vid en tidpunkt när många andra var där, var att toaletterna inte kändes top-notch. Lamporna som skulle indikera om en toalett var ledig eller ej fungerade inte, så det blev mycket ryck i dörrarna. Toaletterna var dessutom inte lika fina som i Uniteds London-lounge.
Lufthansa Business Lounge på Dulles
Med knappt en timme kvar till boarding valde vi att åka bort till terminal 1 där Lufthansa flyger från. Eftersom vi kom dit i god tid passade vi på att se vad Lufthansas lounge kunde erbjuda.
Kontrasten mot Uniteds loungen var total. Innanför entrén finns Senator-lounge till höger, och en trappa ner finns business-loungen. Det finns fönster, men loungen känns ändå liten och mörk. Halva delen består av ett område med bord och stolar där man kan förtära mat, den andra hälften av överdimensionerade fåtöljer. Vi testade lite mat och snacks och det var okej, men det är inget loungebesök som går till historien.
Lika bra att passa på att smaka lite när man ändå är här..
Från Lufthansas lounger kan man borda sin flight direkt, något som inte så många verkade känna till för jag tror bara det var 10-12 personer som gick ombord denna väg. Det känns inte som en enorm fördel att gå den här vägen jämfört med att kliva på vid gaten, men det är kanske lite mindre kö och dessutom får man bättre läge att fotografera planet man ska flyga med (se bild nedan).
Washington DC - Frankfurt
Flight: Lufthansa LH419
Tid enligt tidtabell: 18:10-08:05 (7h 55m)
Faktiskt tid: 18:47-08:06 (7h 19m)
Flygplan: Boeing 747-8i
Platser: 86A, 86C, 86H
Inför den här resan hade jag läst på och tittat flera Youtube-klipp om Lufthansas businessclass och baserat på den researchen var mina förväntningar inte så högt ställda, men låt oss gå ombord och se..
Queen of the Skies.
Det är helt klart en härlig känsla att gå ombord och hänvisas upp för trappan. Vi passerade genom business på nedre däck och kände att vi definitivt hade gjort rätt val som valde platser en våning upp. Känslan där uppe är betydligt mer intim, även om det aldrig blir så privat som i Uniteds kabin.
Personalen där uppe var trevliga och glada, inte riktigt så där tyskt strikta och formella som jag hade föreställt mig. Det var inte så att de gick och skämtade med passagerarna men de hade alltid ett leende på läpparna. När vi hade satt oss ner så dröjde det någon minut innan vi serverades juice och champagne.
Juice och champagne ger nöjda passagerare i alla åldrar
Vi taxade ut en halvtimme efter tidtabell och det första jag noterade var att det är sååå mycket tystare ombord än alla andra plan jag flugit. Jag ska inte säga att det var ljudlöst, men det är absolut något man märker.
Väl uppe i luften togs matbeställningar och sedan delades det ut varma servetter, mer dryck, och nötter.
Då ska man välja igen..
Till förrätt så valde jag och Junior Black Pepper crusted Duck Breast, Potato Salad with White Truffle Oil, boiled Quail Egg and Caperberry. Ankbrösten var i det närmaste perfekta och de ackompanjerades av en god potatissallad (se och lär, SAS). Min hustru valde Duo of Beet Puree with Chevre and Orange Lime Reduction, Beet Cubes and Pearl Barley Salad men blev lite besviken då det knappt var någon chevre i det som serverades.
Semesterns andra potatissallad, denna var klart bäst.
Till huvudrätt valde jag Grilled Beef Filet accompanied by Cabernet Veal Jus, white Pearl Onion, crushed Potato with Olive Oil, Balsamic Onion, Spinach with Garlic and Shallot, and grilled Aspargus och köttbiten var verkligen perfekt. Precis lagom rosa invändigt och med en smak av grillat som verkligen stack ut. Nu har jag inte ätit jättemånga köttbitar uppe i luften, men av de jag ätit så har denna varit klart bäst. Jag får erkänna att jag inte lade smaken av det andra på tallriken på minnet då köttbiten tog all min uppmärksamhet. De båda andra i mitt resesällskap valde Pan-seared Salmon Filet with Ginger Glaze, spiced Eggplant, blanched Gai Lan and Jasmine Rise och även den rätten lovordades (framförallt tillbehören!).
En riktigt bra köttbit.
Till skillnad från United kom inte allt på en bricka, utan först kom förrätten och salladen och sedan huvudrätten. Jag kan tycka att Lufthansas servering känns lite trevligare.
Jag och Junior avslutade båda med Vanilla Ice Cream, som visade sig vara från Häagen-Dazs. Helt okej men inte i närheten av den Sundae som United bjöd på. Min äkta hälft som istället valde ostbrickan gjorde ett bättre val (ja, jag fick provsmaka lite av osten).
Till maten blev det återigen film, denna gång A Man Called Otto (observanta läsare kan notera att jag på denna resa har tittat på filmer som börjar på A.. jag börjar helt enkelt högst upp i listan och stannar på den första jag kan tänka mig se - har därför svårt att bedöma hela filmutbudet..). Hörlurarna var okej men inte mer än så, men eftersom kabinen är tyst behöver de kanske inte vara bättre heller..
Därefter var det dags att sova. Förutom att det inte är speciellt avskilt, och jag hade en okänd person bredvid mig, så var komforten heller inte i närheten av Uniteds. Det var helt enkelt inte lika bekvämt, det är något med stolen men det var också sämre kudde och mycket mindre plats för fötterna. B747 vinner på knockout mot B767 när det gäller ljudnivån från motorerna, men Uniteds kabin är överlägsen när det gäller sovkomfort och ljud från andra passagerare. Till slut blev det ändå någon timmes sömn.
Drygt en timme före ankomst serverades frukost. Den delades ut till de som var vakna, eller när man vaknade, och bestod av en bit bröd eller en croissant, fruktsallad och chiapudding. Gillar man chiapudding (som jag gör) så var det en bra frukost, gillar man inte chiapudding (som min fru) så är frukosten ganska värdelös ärligt talat. Det blev dubbla portioner till mig, så jag blev nöjd i alla fall.. Junior sov över frukosten.
Ser väl aptitligt ut, eller?
Sedan var det tyvärr dags att landa. Tyvärr säger jag, för jag skulle gärna ha stannat ombord i några timmar till.
Betyg: 4 av 5. Bortsett från att kabinen känns utdaterad så var det en riktigt bra flygning.
Väl nere på marken och ute ur flygplanet så fick vi knata en bit till passkontrollerna men väl där var det i princip folktomt och vi var snabbt genom och tillbaka hemma i Schengen igen.
Lufthansa Business Lounge i Frankfurt
Strax efter passkontrollen på väg mot gaten till vårt nästa flyg passerade vi en Lufthansa Business Lounge, så vi svängde in där för ett kort frukost-stopp för de som inte åt chiapudding ombord på flyget. Det blev lite äggröra och godisnallar i en ganska folktom lounge. Jag får erkänna att jag var för trött för att ta någon bild eller lägga några detaljer på minnet..
Frankfurt - Wien
Flight: Austrian OS202
Tid enligt tidtabell: 09:20-10:45 (1h 25m)
Faktisk tid: 10:05-10:40 (35m)
Flygplan: Airbus A320-200
Platser: 4A, 4C, 4D
Det här är första gången vi flyger med Austrian. Boardingen började i tid (först nu har jag förresten insett att jag inte skrivit något om prioboarding tidigare - men på alla 8 flighter på denna resa har det fungerat alldeles utmärkt) men återigen så fick vi att lämna Frankfurt utan att alla passagerare har hunnit ombord. 45 minuter försenade hade bagage lastats ut och vi var iväg.
Det här var i princip en helt fullsatt flygning där de första 5 raderna är i business (med seat block). Planet hade drygt 20 år på nacken och påminner intriört mycket om Smartlynx A320 som vi lämnade Stockholm med 2 veckor tidigare. Det var en kabin som sett sina bästa dagar, alltså.
En gammal A320 igen, vad jag har längtat..
Något som var nytt för mig var att pursern presenterade sig med namn i högtalarsystemet. Jag förstår att hon läste ur ett manus, men det hela gav en personlig touch som jag kan uppskatta.
Det här var en mycket kort flygning, men vi hann ändå serveras en äggröra med skinka och tomat, en bit bröd samt filmjölk med en katrinplommonkompott. Det var kanske inte den allra smaskigaste frukosten jag har ätit (äggröran var smaklös och katrinplommon är ingen favorit) men det var helt klart mer än tillräckligt - men egentligen tror jag faktiskt att jag uppskattar en frukostlåda från SAS nästan lika mycket.
Dagens andra (eller tredje) frukost
Vi hann även att få kaffe och en liten chokladbit innan inflygningen mot Wien, så det var effektivt jobbat av kabinpersonalen.
Betyg: 3 av 5. Kort och effektivt.
Med 50 minuter tillgodo tänkte jag att vi i alla fall skulle kika in i Austrians lounge. Tyvärr var det en bit att gå, F-pir-loungen ligger inte alls ute på F-piren vilket innebar att det blev 10-15 minuter promenad åt ena hållet och sedan 10 minuters promenad tillbaka. Inte mycket tid i loungen alltså.
Austrian lounge F-piren i Wien
Vi hann gå in, ta varsin icke-kyld dricka i kylen och snabbladda en telefon i 10 minuter. Jag inser att detta blir en ganska värdelös lounge-text, så ignorera detta stycket.
Wien - Arlanda
Flight: Austrian OS313
Tid enligt tidtabell: 12:15-14:20 (2h 5m)
Faktisk tid: 12:32-14:25 (1h 53m)
Flygplan: Airbus A320-200
Platser: 1A, 1C, 1D
Resans sista flygning blev i samma flygplanstyp, med ungefär samma ålder och patina, som flighten till Wien. Även nu var det en så gott som fullbelagd flygning, dock med bara 2 rader i business (totalt 5 personer). Pursern presenterade sig med namn vilket återigen gjorde det hela lite mer personligt.
Vi fick ganska snabbt efter start en lunch bestående av ostfylld pasta med köttfärssås. Köttfärssåsen var smakrik men grönsaksbitarna var lite meningslösa och måltiden saknade kanske lite finess. Till detta fick vi även välja bröd och på brickan fanns också en bit cheesecake som inte var för söt (bra!). Det hela var absolut okej och jag vill inte verka bortskämd, men jag hade nog föreställt mig att Austrian skulle servera ännu lite bättre mat än så här. Jämfört med SAS låda med lax och potatissallad som vi fick på utresan så var det här dock flera klasser bättre.
En stabil lunch.
Vi såg inte kabinpersonalen så mycket mer under resan förutom när de serverade kaffe och en likadan småtrist liten chokladbit som på förra flygningen. Helt förståeligt ändå, eftersom vi längst fram i kabinen utgjorde en väldigt liten del av passagerarna. Låt oss prata choklad förresten - skulle man bedöma en flygning efter vilken choklad som serveras ombord så vinner SAS överlägset mot Austrian.
Betyg: 3 av 5. En stabil men inte särskilt minnesvärd flygning.
Med det var den här semesterresan slut.
Avslutningsvis några ord om United vs Lufthansa: Man ska egentligen inte dra några slutsatser om kabinpersonal och mat (“mjuka värden”) efter bara en flygning, men baserat på mina upplevelser denna sommaren så känns de ganska likvärdiga - med ett litet extra plus i kanten för Lufthansas mat. Skulle jag få möjligheten att flyga med någon av dem igen skulle jag inte tveka. Hade jag fritt kunnat välja så hade jag i första hand valt Lufthansa (i Boeing 747) om jag haft sällskap och det varit en dagsflygning, men i alla andra scenarion hade jag nog ändå föredragit United då kabinen är ett stort plus för dem.