Senaste nytt

[Semi-live] Vingar och vattenfall, 160 mil genom USA

Innan jag börjar, med stor sannolikhet kommer vi inte klaga på en sliten kabin, vi kommer inte heller posta 20 bilder på menyn. Är ni ute efter att hitta fel och brister och klagomål på det mesta, så skall ni läsa en annan reserapport. Vår resa handlar om att njuta, och om att vara nöjd med livet!

Då var det dags, de sista skälvande månaderna innan SAS går över till Sky Team , då man kan fortsatt boka Lufthansa First.

Min och GPs första första gjorde vi 2014 i den sägenomspunna 747-400 där man hade både stol och säng. Innan vi genomförde den resan så sa GP att First aldrig kan vara värt det, och att vi bara skulle testa en gång. Oj, så fel han hade!

Snabbspola 10 år framåt till 2024 och vi har åkt varje år förutom under Corona-åren. Nådens år 2024 hade vi en slot från familj och jobb mellan den 25e juni till den 30 juni. Med tanke på att Lufthansa bara släpper sin första-klass några dagar innan avgång, jämfört med 14 dagar innan 2014, så var vi inställda på SAS business. Ytterligare en komplikation var att 4 dagar innan avfärd inföll midsommarafton och enligt ”initierade” källor här på BC så kan man inte boka om en 2-4-1 under en helg.

Så midsommarafton 2024, vi dansar små grodorna, och just då, 1600, så släpper Lufthansa First award till sina partners. Synd då att SAS inte tillåter ombokning under helg. Eller?
 
Efter små grodorna var dansade så ringde jag SAS, min fru blängde ilsket på mig, jag borde engagera mig mer i de danser som kom efter små grodorna. Men jag hade ju viktigare saker för mig, sista chansen att flyga First ”gratis” var ju inom räckhåll! Jag kom fram till SAS, och en relativt peppig person svarar trots att det är midsommar. Jag tänkte att det skulle krävas många försök eftersom man kan ju inte boka om en award under en helg… Jag lade fram mitt ärende, nämnde 2-4-1, ” boka om” och ”First”, döm om min förvåning att agenten kunde boka om oss direkt, trots helg och midsommar, ett bevis på att man inte alltid skall lita på alla på BC… Biljetterna blev utställda några timmar senare, och 10-års jubileumet var ett faktum. Agenten sa flera gånger att jag snart skulle kunna återgå till snaps och dans runt midsommarstången. Jag gillar verkligen det personliga tilltalet.

Lycka, vi lyckas få till en first ”one last time”. Utresa på tisdagen till Newark via Frankfurt och München. Sen hem med SAS från Chicago på lördagen. Så nu skulle vi bara fylla en 160 mils road trip med mat och sevärdheter. Vad passar då bättre än Niagarafallen och en massa kycklingvingar? Som brukligt är så är tanken också att det skall bli golf och bowling. Dock måste jag bli frisk från Covid först…
 
Covid, detta virus som höll världen i ett järngrepp 2020 och som återkom med förnyad kraft 2021. Covid hade gjort att vår årliga First hade haft uppehåll 2020-2022. Inte för att vi själva var sjuka men för att världen var en annorlunda plats då. Nu, juni 2024, fanns risken att Covid ännu en gång skulle sätta käppar i hjulet men då på ett mer personligt plan. Jag hade fått det och var relativt däckad midsommarveckan. Skulle jag hinna bli frisk? Som tur var gick det åt rätt håll och på måndagen, dagen innan avfärd, gav jag mig själv ”fit to fly”.

Måndag kväll, GP är på väg ner till sydligare breddgrader. Covid har släppt sitt grepp om mig och allt är upplagt för att vi skall kunna åka. Då slår SJ till, GP är försenad, och försenad, och försenad. Han kommer till mig lagom i tid att vi får sova ungefär 3 timmar innan det är dags att gå upp igen.

Klockan ringer 0305, och det är segt att gå upp. Tanken ”varför gör vi det här” slår rot i min sömndruckna hjärna. Som tur är så är solen på väg upp ungefär samma tid som vi och fåglarna kvittrar glatt när vi tar den korta promenaden till centralen.

Incheckning på Kastrup och det tar sin tid, men hon är väldigt trevlig så det gör ju inte jättemycket att stå vid incheckningen, vi har ju inte så mycket annat att göra. Vi undrar om vi har lounge på Kastrup och hon säger att vi har både Fast track och lounge. Det är vi glada för tills vi kommer till säkerhetskontrollen och upptäcker att det varken står fast track eller lounge på våra boarding pass. Dock inget att gräma sig över, det var inte jättelång kö till säkerhetskontrollen, och det går faktiskt att köpa mat utanför loungen på Kastrup. Samt vi får skylla oss själva lite att vi inte tittade på boardingkorten när vi stod vid incheckningen.

En flight mellan CPH och FRA som gör vad den skall, det vill säga fraktar oss ner till Frankfurt. Trånga säten, värme och en full flight hade ju kunnat betyda att det var riktigt jobbigt. Men man märkte att de flesta var på gott humör trots den tidiga timmen. Det var många danskar på väg ner till EM, då Danmark spelar match senare under dagen. När vi väl landat och taxat i vad som känns som en evighet så har vi bara 1 timme i Frankfurt innan vi skall hoppa på planet till Munchen och vi blir lite irriterade över att dörren aldrig öppnas. Det är dessutom Apron så buss in så vi ser att vi i princip inte kommer ha någon tid i loungen alls. Anledningen till att vi behövde vänta var för att en Porsche var försenad för några lyckliga resenärer. Eftersom vi åkte economy fanns det ju inte på kartan att nämnda Porsche var för oss. Döm om vår förvåning när vi gick av planet och Porschen faktiskt var för oss. Det gjorde ju att vi faktiskt hann med en snabb tur till loungen för frukost. Eggs Benedict som var ganska sunkiga, men vad gör väl det, vi är på väg!

Detta kommer bli en grym resa!


IMG_8823.jpeg

Inte så jättegod Eggs Benedict

IMG_8816.jpeg

Betydligt godare kaffe och mimosa
 
Den där timmen i loungen försvann snabbt och det var dags att gå till München-flyget. En full och händelselös flight Frankfurt till München, förutom rejält turbulent inför landning, vilket jag tycker det brukar vara ofta i München.

Efter landning så är det både en rejäl gångmarch samt terminaltåg för att komma till FCL satellit. När vi väl kom fram så var det ingen som tilltalade oss med efternamn och ingen som visade oss runt loungen. Men herregud vad bra allting var! Grym personal som skämtade, var uppmärksamma och gjorde allt för att vi skulle trivas. Och gav GP ett plåster eftersom han fått skoskav . Vi tog en trerätters lunch och sen några riktigt goda drinkar på terrassen. De var också gin-tider i loungen så fanns en massa olika gin-sorter att prova.

Vi har gjort detta ett antal gånger nu, och vi tycker att München är betydligt bättre än Frankfurt när det gäller lounge-delen även och denna gång var det riktigt riktigt bra. Trots avsaknaden av att de tilltalade mig med efternamn…

Vi kommer sakna Lufthansa First Class loungerna, de är inte lyxiga men de är premium. De får dig att känna dig avslappnad och de levererar vad de skall.

Drygt 4 timmar i loungen gick väldigt fort, och som vanligt så får man nypa sig i armen och tänka att det är inte slut än utan man har en grym flygning framför sig.

Vi går på planet och får då reda på något som jag vet hade förstört för vissa, men hur skulle det bli för oss???

IMG_8840.jpeg

Grymma Gin och Tonic, även vår anka Carsten Sport uppskattade loungen!

IMG_8849.jpeg

En massa gin att testa

IMG_8858.jpeg

Efter all gin får det bli lite Caipirinha

IMG_8851.jpeg

En riktigt bra köttbit

IMG_8845.jpeg

Oavsett hur god maten är, så är det få saker som slår en bra ostbricka
 
Bättre sent än aldrig, kycklingvingar och 160 mil på några dagar tog ut sin rätt, vilket gjorde att inlägg här blev bortprioriterat..

Så, var någonstans var vi? I Förstaklass-kabinen på Lufthansa från Munchen till Newark. Den väldigt trevliga värdinnan upplyste oss om att det var hennes absolut första flygning i skarpt läge i förstaklass-kabinen. Hon hade precis gjort färdigt sin träning (där de bara har ett säte att öva på, och det är oftast sönder enligt hennes utsago). Detta skulle ju höja blodtrycket hos många, tänk att ha "betalt" så mycket, och så får man en oerfaren värdinna. För oss var det tvärtom, det var väldigt roligt att få uppleva hennes första flygning, lite som att uppleva sin egna förstaklass-flygning igen. Visst, hon glömde att sätta ut salt- och pepparkvarnarna och fyllde nog inte på glasen i rätt ordning. Däremot så var hon väldigt trevlig, personlig och omtänksam. För oss är det betydligt viktigare egenskaper än att göra precis allt enligt boken. Flygningen var en av de bästa vi har haft, både när det gäller bemötande men också mat och dryck. Lufthansa är ju oftast hit or miss när det gäller maten, och om sanningen skall fram ganska ofta en miss. Som tur var så var det hit för denna flygning, en riktigt bra kalv var pricken över i:et.

Som vanligt så var flygningen alldeles för kort, och vi kom snabbt ner på jorden igen när vi såg kön till immigration. Enda fördelen är att man behöver inte vänta på sitt bagage. Efter immigration kommer det härliga 80-talsliknande AirTrain (även fast det är byggt 1996) som tog oss till P4 för vår hotell shuttle. Drygt 2 timmar efter landning fick vi våra första kycklingvingar.

Livet är härligt!

IMG_8866.jpeg

Jag är inget större fan av rosé, varken stilla eller med bubblor, men skall man tvunget dricka roséchampagne är detta en favorit från förr

IMG_8869.jpeg

Blev nog mer än ett glas också, trots rosé…

IMG_8877.jpeg

Denna synen blir man ju aldrig trött på!

IMG_3688.jpeg

Bra förrätter, framförallt majs-skapelsen i mitten

IMG_3690.jpeg

Ser inte mycket ut för världen, men det var riktigt gott, kalv av något slag

IMG_8894.jpeg

Carsten fick såklart också vara med om allt det roliga. Han var också vaken när vi vilade, misstänker att han drack upp all champagne då

IMG_8905.jpeg

Charmiga AirTrain på EWR

IMG_8914.jpeg

Äntligen, nu började kycklingvingar-maratonet!
 
Kul med personal som gör sin första resa. Är alltid lite extra speciellt när det vankas First First.

Jag hade blivit överlycklig över något sådant, så länge de inte missar caviar och fyller på glaset någon gång och jag får fönstersäte kommer jag vara glad.
 
Kul med personal som gör sin första resa. Är alltid lite extra speciellt när det vankas First First.

Jag hade blivit överlycklig över något sådant, så länge de inte missar caviar och fyller på glaset någon gång och jag får fönstersäte kommer jag vara glad.
Precis vår känsla här också. Hon var väldigt förväntansfull, och nervös, och den känslan känner man ju igen från sin egna first first.
 
Då hoppar jag in och fortsätter rapporten efter många år som passiv bc-läsare

Efter en ändå ganska bra natts sömn trots tidsskillnad var det dags att ta sig tillbaka till Newark för att hämta en hyrbil. Har hyrt mycket på Hertz genom åren och har oftast haft en positiv upplevelse och brukar gilla Ultimate Choice. Har fått möjligheten att ratta många intressanta bilar men det här gången drog vi en nit. En bil att välja på för Presidents Circle (en RAM full size pickup dessutom, knappast vad vi ville ha), fyra bilar på Five Star (varav tre redan hade någon som satt i dem så egentligen bara en där med) och på Gold också bara en bil. Inte mycket att välja på mao…

Vi frågade om det var lite fler fordon på ingång men fick bara ett ointresserat svar om att det var dålig tillgång på bilar och hade varit det ett par dar men att vi alltid kunde vänta och se. Så det fick bli den enda tillgängliga bilen på Five Star, en Ford Edge. Inget fel på bilen och kanske en lite påminnelse hur priviligerad och bortskämd man har blivit. Den var stor och bekväm, hade en välfungerande ac och var trevlig att köra, gott så! Sen bar det av, vi hade en bra bit att köra första dagen!
 
Då säger vi alla ”Hej och välkommen” till GP, min ständiga vapendragare! Ni får ursäkta men han är ny här, så det här med bilder är svårt..

IMG_8918.jpeg

Standard på Holiday Inn Express, ser ju inte gott ut men på något sätt hör det till när man är i USA, man blir i alla fall mätt (jag var 191 cm och GP drygt 200 cm…). Godare än Eggs Benedict i FCL i Frankfurt!

IMG_8928.jpeg

Även Carsten såg fram emot att äntligen vara på väg, nu skulle bara Hertz släppa ut oss också, hade vi gjort något fel? För bommen förblev röd och nere…
 
Toppen