Golfkillen
Medlem
Carsten, och vi, andades ut, bommen gick upp och vi kunde påbörja vår 160 mil långa road trip från Newark till Chicago. Det är lite av en outtalad regel att GP kör första sträckan, inte för att han nödvändigtvis är en bättre förare, men för att han är en sämre kartläsare. Undertecknad brukar informera i god tid, och flera gånger innan en förändring av väg eller riktning skall ske, såsom "om 1,5 miles skall vi hålla till höger och köra mot Interstate 295". GP däremot har på fullaste allvar en gång sagt "du skulle nog kört där" samtidigt som han pekade på en avfart. En gång under denna resan när jag frågade var jag skulle köra så fick jag till svar "följ den blåa linjen". Tur att vi tycker om varandra..
Att köra ut från NYC är inte det roligaste, men snart så svängde vi av Interstate och ut på småvägar. Både GP och jag är planerings-junkies (även om vi inte har några problem att strunta i allt vi har planerat och göra något annat) och hade bestämt att vi skulle ta vägen över Catskills, mellan några av sjöarna i Finger Lakes upp mot Niagara Falls. Vi brukar också försöka undvika den snabba, men ack så monotoma och tråkiga Interstate, för att istället satsa på vanlig landsväg där man oftast ser betydligt mer av den vackra naturen OCH små amerikanska samhällen. Vissa på dekis med fallfärdiga hus och en allmän känsla av fattigdom och vissa som man ser frodas, med stora och vackra hus, nya bilar och välskötta trädgårdar.
På väg ut från NYC och Carsten är väldigt spänd och lite trött över alla nya intryck
Efter ett tag så byttes storstaden ut mot vacker natur
Och småstadsliv
Resan hade några klara hållpunkter, bland annat umgås, flyga förstaklass, se Niagarafallen, äta kycklingvingar och äta BBQ. Så vi bestämde att lunchen vår första heldag skulle bli på Spiedie and Rib Pit i Binghamton. Bara namnet får det ju att vattnas i munnen, men skall sanningen fram så var det nog resans bottennapp. Dock så får vi skylla oss själva då vi inte gjort ordentlig research, Spiedie är tydligen en macka med marinerad och grillad fläsk, bara... ingen sås, inga grönsaker, inget. Blev väldigt torrt till slut. Mackan blev inte ens bra på bild. Pausen i sig var välbehövlig och det var skönt att komma ut ur bilens AC och uppleva de 30+ grader som det var ute.
Från att ha varit klarblå himmel och tryckande varmt så började regndropparna falla strax efter lunch. Inget som vi blev förvånade över då det hade varit ett kraftigt oväder i Midwest dagen innan som rörde sig mot, och genom, New York under dagen. De skogsbeklädda kullarna i Catskills ersattes av vinrankor när vi kom till Finger Lakes. Vi körde förbi många vingårdar men såg de för sent för att köra in. Men skrikande bromsar och en spontan avstickare till en vingård som låg vackert vid Cayuga-sjön gjorde att vi blev några vinflaskor rikare, och många dollar fattigare.
Från skog och kullar till…
Platt och vinodlingar
Regnet fortsatte falla, men 20 minuter innan vi nådde fram till Niagara-fallen så slutade det. Det visade sig att ovädret, och den sena timmen, klockan var strax efter 18, hade en positiv påverkan på antal människor som var vid Niagara-fallen. Jag hade sett bilder på hur mycket människor det kan vara där, och jag bävade för det. Dock helt i onödan då parkeringen var mer tom än full, och när vi gick omkring så var det flera gånger vi inte såg några andra människor. Fallen i sig grymt mäktiga, men vi var rörande överens om att det räckte med en timme.
Alltså fallen var mäktiga, även Carsten blev stum när han såg fallen. Dum som han är, han är ju ändå en anka.. så ville han hoppa ner för att se vad som skulle hända. Vi avrådde honom och lockade med kycklingvingar (är han kannibal?)
Klockan började bli mycket och vi ville inte missa något som stod på våra bucket lists, att äta Buffalo wings i Buffalo. Nu blev det inte Anchor Bar, utan istället så valde vi Duff's som låg nära hotellet. Det är väl dessa två som båda gör anspråk på att vara ursprunget till just Buffalo Wings. För oss var det gångavstånd då det bara var 1 km från hotellet, men hotellpersonalen tyckte vi var galna som skulle gå. Tyvärr så fick GP något form av ätfel och åt bara 8 stycken, medan undertecknad satte självmant stopp vid 16 stycken då jag plötsligt insåg att de inte är så nyttiga. Då var det dags att gå den korta vägen hem igen. Dock hade det blivit mörkt, och den parkering vi sneddade över såg ju så harmlös ut när det var ljust, men nu var det mörkt och parkeringen tom. Vad var det vi såg i skuggorna som väntade på oss längre fram?
En vacker syn efter vi gått och gått i en hel kilometer
Ord är överflödiga!
Och en bonusbild, för vad är en reserapport från mig i USA utan bilder på lastbilar?
Att köra ut från NYC är inte det roligaste, men snart så svängde vi av Interstate och ut på småvägar. Både GP och jag är planerings-junkies (även om vi inte har några problem att strunta i allt vi har planerat och göra något annat) och hade bestämt att vi skulle ta vägen över Catskills, mellan några av sjöarna i Finger Lakes upp mot Niagara Falls. Vi brukar också försöka undvika den snabba, men ack så monotoma och tråkiga Interstate, för att istället satsa på vanlig landsväg där man oftast ser betydligt mer av den vackra naturen OCH små amerikanska samhällen. Vissa på dekis med fallfärdiga hus och en allmän känsla av fattigdom och vissa som man ser frodas, med stora och vackra hus, nya bilar och välskötta trädgårdar.
På väg ut från NYC och Carsten är väldigt spänd och lite trött över alla nya intryck
Efter ett tag så byttes storstaden ut mot vacker natur
Och småstadsliv
Resan hade några klara hållpunkter, bland annat umgås, flyga förstaklass, se Niagarafallen, äta kycklingvingar och äta BBQ. Så vi bestämde att lunchen vår första heldag skulle bli på Spiedie and Rib Pit i Binghamton. Bara namnet får det ju att vattnas i munnen, men skall sanningen fram så var det nog resans bottennapp. Dock så får vi skylla oss själva då vi inte gjort ordentlig research, Spiedie är tydligen en macka med marinerad och grillad fläsk, bara... ingen sås, inga grönsaker, inget. Blev väldigt torrt till slut. Mackan blev inte ens bra på bild. Pausen i sig var välbehövlig och det var skönt att komma ut ur bilens AC och uppleva de 30+ grader som det var ute.
Från att ha varit klarblå himmel och tryckande varmt så började regndropparna falla strax efter lunch. Inget som vi blev förvånade över då det hade varit ett kraftigt oväder i Midwest dagen innan som rörde sig mot, och genom, New York under dagen. De skogsbeklädda kullarna i Catskills ersattes av vinrankor när vi kom till Finger Lakes. Vi körde förbi många vingårdar men såg de för sent för att köra in. Men skrikande bromsar och en spontan avstickare till en vingård som låg vackert vid Cayuga-sjön gjorde att vi blev några vinflaskor rikare, och många dollar fattigare.
Från skog och kullar till…
Platt och vinodlingar
Regnet fortsatte falla, men 20 minuter innan vi nådde fram till Niagara-fallen så slutade det. Det visade sig att ovädret, och den sena timmen, klockan var strax efter 18, hade en positiv påverkan på antal människor som var vid Niagara-fallen. Jag hade sett bilder på hur mycket människor det kan vara där, och jag bävade för det. Dock helt i onödan då parkeringen var mer tom än full, och när vi gick omkring så var det flera gånger vi inte såg några andra människor. Fallen i sig grymt mäktiga, men vi var rörande överens om att det räckte med en timme.
Alltså fallen var mäktiga, även Carsten blev stum när han såg fallen. Dum som han är, han är ju ändå en anka.. så ville han hoppa ner för att se vad som skulle hända. Vi avrådde honom och lockade med kycklingvingar (är han kannibal?)
Klockan började bli mycket och vi ville inte missa något som stod på våra bucket lists, att äta Buffalo wings i Buffalo. Nu blev det inte Anchor Bar, utan istället så valde vi Duff's som låg nära hotellet. Det är väl dessa två som båda gör anspråk på att vara ursprunget till just Buffalo Wings. För oss var det gångavstånd då det bara var 1 km från hotellet, men hotellpersonalen tyckte vi var galna som skulle gå. Tyvärr så fick GP något form av ätfel och åt bara 8 stycken, medan undertecknad satte självmant stopp vid 16 stycken då jag plötsligt insåg att de inte är så nyttiga. Då var det dags att gå den korta vägen hem igen. Dock hade det blivit mörkt, och den parkering vi sneddade över såg ju så harmlös ut när det var ljust, men nu var det mörkt och parkeringen tom. Vad var det vi såg i skuggorna som väntade på oss längre fram?
En vacker syn efter vi gått och gått i en hel kilometer
Ord är överflödiga!
Och en bonusbild, för vad är en reserapport från mig i USA utan bilder på lastbilar?