Del 1 Kiruna-Stockholm-Oslo
Larmet tjöt vid 08:30, en timme innan taxin skulle komma och jag kände mig tröttare än på länge. Nästan 6h sömn vilket brukar vara mer än nog, men imorse tyckte kroppen tydligen inte det. Hoppade trots det upp och började knappra på datorn. Kommer inte ens ihåg vad jag gjorde. Men dagliga rutinen antar jag. Kolla mail, Facebook, Instagram, Businessclass och andra superviktiga saker

vaknar upp ur min koma och inser att jag har 20 minuter kvar och väskan är inte ens packad.
In i duschen, på med kläderna och packa väskan med jag tror mig behöva ett dygn på bortaplan. Ett ombyte, dator, resplånbok, hygienartiklar, telefon och plånbok. Går ut och taxin kommer direkt. Solen steker ordentligt och jag känner svetten vara på väg när vi åker mot nästa person att bli upplockad på Adolf Hedinsvägen. Inser då att jag bara plockade med kortbyxor, kalsonger och sockor som ombyte. Att inte ta med en/två extra t-shirt, skjorta känns direkt som mindre smart.
Kommer till flygplatsen, en f.d arbetskamrat står utanför terminalen, byter några ord innan jag går in och hämtar ett boardingkort. Promenerar bort mot säkerhetskontrollen och ska scanna mitt boardingkort men maskinen vägrar, får dra upp mitt SAS Mastercard och efter att den tänkt ett kvartssekel så tyckte den att jag var välkommen in. Vanliga Ryan Bingham rutien (tror jag!) För er som inte förstår vad jag menar, se filmen Up in the Air upp med datorn och vätskorna i ena lådan och jackan, väskan i andra. Går genom larmbågen och den tjuter som ett fyrverkeri, min vanliga tur i Kiruna. Men det visar sig att min Boeing 737 pin som jag brukar ha på jackan tydligen smugit sig ner i byxfickan. Aj aj, vad hände med rutien??
Får världens noggrannaste kontrollant som inspekterar min kropp till minsta millimeter. Tänker på serien Orange is the new Black och andra fängelsefilmer, det enda som saknas är bend over and cough.... En arbetskamrat ska också till Stockholm med sin flickvän, slår mig ner vid dom var restaurangen SPIS har sina bord. Tänker ta en öl innan jag svär för mig själv då jag inser att klockan är strax över 10... Svenska alkollagen jag säger då det. Andra gången jag går i fällan. Boarding börjar strax därpå. Vi väntar att gå på, vem orkar rusa in på planet liksom.
Mitt sällskap blippar sina boardingkort och försvinner mot planet men jag blir stannad och hänvisad till att vänta då främre trappan är upptagen. 2 sekunder senare är det tydligen okej. Kommer ombord och ungefär vid rad 10 så verkar främre trappan vara i bruk igen för det är folk som ska åt alla håll och kanter. Suger in magen och kommer förbi till rad 2D. Nu visar sig min plats vara tagen av en äldre dam som tyckte hennes plats på 1D inte alls var kul. När jag påpekar lite snällt att "tror jag sitter här" så springer hon snabbt mot kabinpersonalen och frågar om vi kan byta. Känner direkt att jag inte orkar bry mig och sätter mig på rad 1D, får hela raden för mig själv så det var bra
När vi lyft så börjar jag tänka på Kiruna Flygplats. Jag kan nog räkna på en hand när jag hört statusupprop där plus/guld/diamant får gå ombord först, men även att neka mig när 2 andra precis före mig och som sitter bara två rader bakom får gå ombord. Vad är det för något? Nu kräver inte jag någon specielbehandling eller liknande. Jag vill inte ens gå ombord först, men jag vill ha möjligheten till det. Alldeles för mycket jante på den där flygplatsen. Blir nästan irriterad hur dåligt allt fungerar. På ingen annan flygplats har jag upplevt något liknande. Och få mig inte att börja om flygbussar som aldrig går
Kiruna Flygplats har i dagsläget bottenrank, eller delad första-botten med Doha flygplats (den gamla) Hade jag inte bott i Kiruna hade jag undvikt flygplatsen som pesten.
Nog med det negativa, gör bara att hela dagen blir dålig. Fokus fram och på det bra!
Beställer en blå WASA, glas vatten och en kopp thé när ombordsserveringen börjat, några minuter efter att lampan med säkerhetsbältet är släckt. Slår ett öga ner i vagnen och ser att det finns sådana där goda Lindt chokladbollar, modell mindre. Måste säga att jag är oerhört svag för dessa utsökta praliner. Så jag beställer en sådan också, fast jag egentligen inte borde. Men det finns undantag på alla regler. Och idag ska jag till Svalbard, har aldrig varit där förut, bara det är en anledning nog att starta dagen med en liten pralin.
Somnar efter maten och vaknar upp när vi går ner för landning att någon skriker, inte ett barnskrik utan en man som skriker. Varför vet jag ej, kände inte behovet att ta reda på det heller. Landar i långtbortistan som jag kallar rullbanan som ligger längst bort på Arlanda. Dålig på rullbanor, så någon bättre beskrivning kan jag ej ge. Dockar i gate 42 på Terminal 4. Beger mig mot Sky City och blir oerhört sugen på glass när jag ser Froyo. Men!!! Jag lyckas hålla mig och fortsätter promenera. Möter ett hav med folk vid första säkerhetskontrollen, hela byggnaden känns överbefolkad. Svetten gör sig också påmind och brist på ombyte av t-shirt gör mig inte direkt lyckligare.
Fortsätter mot Fast Track som är sånär på helt tom, förutom en indisk familj som kommer precis före mig. Skrattar när jag hör deras konversation, där han försöker slippa den vanliga säkherhetskontrollen som verkligen är packad till gränsen. "My wife is pregnant" Och svaret han får är klockrent "Thats not a valid reason" Haha... Ja mycket ska man då höra. Ryan Bingham går hem den här gången och jag är genom kontrollen på några sekunder. Upp i loungen som också är packad, dricker vatten och kluddar i gästboken.
Lämnar och gör den obligatoriska rundan när man har gott om tid. Konstaterar än en gång att det är frukansvärt varmt och mycket folk överallt. Sätter mig ner i baren vid gate 1, arbetskamraten och hans flickvän dyker upp efter ett tag. Snackar om allt möjligt och inser att jag snart måste boarda. Säger hej då och beger mig mot gate 12, jag har gett upp mitt boardingkort och drar SAS Mastercard som efter en snabb fundering släpper in mig till Hamder Viking som jag rest med många gånger förut. Den här gången är det ingen som tagit min plats. Men det blir lite rörigt när en dam vill sitta bredvid sin gubbe och vi flyttas omkring som dominobrickor.
Från 03F sitter jag helt plötsligt på 02D, att byta fönster mot gång och seatblock! Ja tack. Slutar med att alla i Pluskabinen får seatblock förutom familjen på rad1. Kort flygning på 45 minuter, hinner sänka en mango + Jordgubb smoothie innan vi tar mark på Oslo Gardermoen. Av misstag glömmer jag bort att jag kommer utrikes och ska inrikes. Hade tänkt att Svalbard skulle räknas som utrikes, så dit kommer jag inte in igen. Men nu hade jag istället gott om tid att utforska landside + inrikeshallen. Överlag måste jag säga att det är en fin flygplats. Förutom att samma människa som på Arlanda verkar kontrollera temperaturen. Tryck på ACn och ge mig kyla tack!
Promenerat omkring och försökt hitta en t-shirt, tröja, ja vad som helst utan att hitta något vettigt. Känns inte alls fräsht, men jag överlever nog. Hoppas även mina medresenärer gör det. I annat fall har jag bra försäkringar, jag hoppas dom täcker resenärer som dött av min lukt? Sitter just nu i loungen vid gate 15, förväntansfull inför Svalbard!