Tomas E
Medlem
Mitt förslag till svenska staten om SAS tänkt koncentrera trafiken ännu mer på CPH och det inte finns något slut på personaleländet i sikte: dela upp SAS i två bolag/koncerner: 1) nya SAS med fokus på CPH och filial på OSL, 2) ett bolag för svensk inrikestrafik och utvalda korta utrikesrutter från ARN. Det sistnämnda bolaget kan förslagsvis döpas till Linjeflyg; SAS äger fortfarande ett bolag med det namnet. Linjeflyg tecknar avtal om att codeshare:a med SAS i minst x års tid, men är fritt att codeshare:a även med andra. Linjeflyg delas ut till ägarna, svenska och danska staten byter det danska ägandet i Linjeflyg mot en del av svenska statens SAS-aktier och svenska staten erbjuder sig att lösa in övriga ägares Linjeflyg-aktier mot SAS-aktier. (Alla nappar inte, så det kommer att finnas ett spritt ägande av kanske 50% av aktierna.) Blir det några SAS-aktier kvar hos svenska staten efter det så säljs de av.
Linjeflyg fokuserar på att hålla ett effektivt nätverk för den svenska inrikestrafiken och bästa möjliga anslutningar för andra bolags utrikestrafik på ARN och i någon mån GOT. Det sistnämnda görs genom att de codeshare:ar utan urskillning med alla icke-LCC som flyger utrikes på ARN och GOT (och andra flygplatser som kan bli aktuella), så Linjeflyg kan förmodligen inte stanna i Star Alliance. Detta bör öka förutsättningarna för t.ex. Finnair, British Airways, KLM och Air France på ARN. Brussels Airlines får väl flytta från BMA till ARN. Enda problemet är att konkurrensen från icke-LCC på många destinationer kommer att minska när direktflyg SAS ARN-XXX försvinner, vilket riskerar att leda till högre priser. Förhoppningsvis räcker konkurrensen från lågprisbolag för att hålla priserna rimliga.
Inte bra för SAS, inte bra för CPH, inte bra för pilotfacket, inte bra för Eurobonusmedlemmarna (så jag vågar väl inte visa mig på någon mer BC-träff). Men bra för de som inte startar sin resa på ARN, förmodligen bra för den totala long haul-verksamheten från ARN och bra för svenska skattebetalarna. Eftersom det statliga delägandet är till för att upprätthålla flyget som infrastruktur skulle förmodligen det här bolaget vara mer ändamålsenligt att behålla ägande i, om det utformas så att det har lättare att gå med åtminstone nollresultat och vara mindre sårbart för fackliga konflikter.
Det finns dock en risk att en sådan lösning inte skulle klara EU-konkurrensregler p.g.a. för stor marknadsandel i Sverige.
Ett annat alternativ för svenska staten är förstås att sälja aktierna rakt av före nästa rekapitalisering, förslagsvis till danska staten. Om norska staten ("den sista sovj....") klarar sig utan flygbolagsägande borde väl svenska staten göra det också.
Linjeflyg fokuserar på att hålla ett effektivt nätverk för den svenska inrikestrafiken och bästa möjliga anslutningar för andra bolags utrikestrafik på ARN och i någon mån GOT. Det sistnämnda görs genom att de codeshare:ar utan urskillning med alla icke-LCC som flyger utrikes på ARN och GOT (och andra flygplatser som kan bli aktuella), så Linjeflyg kan förmodligen inte stanna i Star Alliance. Detta bör öka förutsättningarna för t.ex. Finnair, British Airways, KLM och Air France på ARN. Brussels Airlines får väl flytta från BMA till ARN. Enda problemet är att konkurrensen från icke-LCC på många destinationer kommer att minska när direktflyg SAS ARN-XXX försvinner, vilket riskerar att leda till högre priser. Förhoppningsvis räcker konkurrensen från lågprisbolag för att hålla priserna rimliga.
Inte bra för SAS, inte bra för CPH, inte bra för pilotfacket, inte bra för Eurobonusmedlemmarna (så jag vågar väl inte visa mig på någon mer BC-träff). Men bra för de som inte startar sin resa på ARN, förmodligen bra för den totala long haul-verksamheten från ARN och bra för svenska skattebetalarna. Eftersom det statliga delägandet är till för att upprätthålla flyget som infrastruktur skulle förmodligen det här bolaget vara mer ändamålsenligt att behålla ägande i, om det utformas så att det har lättare att gå med åtminstone nollresultat och vara mindre sårbart för fackliga konflikter.
Det finns dock en risk att en sådan lösning inte skulle klara EU-konkurrensregler p.g.a. för stor marknadsandel i Sverige.
Ett annat alternativ för svenska staten är förstås att sälja aktierna rakt av före nästa rekapitalisering, förslagsvis till danska staten. Om norska staten ("den sista sovj....") klarar sig utan flygbolagsägande borde väl svenska staten göra det också.
Last edited: