Liknande skedde tex när Marriott köpte Starwood. De som hade lifetime i Starwood fick det även hos Marriott - de fick till och med tillgång till en Lifetime nivå hos Marriott som Marriotts egna medlemmar inte hade. Och matchades generellt in på en *högre* nivå i det nya programmet än de hade fått enligt de egentliga reglerna.
Så viktigt tyckte Marriott det var att spg medlemmar stannade kvar (och dessutom uttalade sig bra om programmet - många Travel bloggers skrev mycket om spg sedan tidigare...)
Så det handlar om hur mycket en eventuell köpare värderar eb medlemmarna. De som reser väldigt sällan och har LTG bryr de sig säkert inte om, de skapar ingen kostnad heller. Men de som har LTG och ligger under gränsen för guld i de nya programmet handlar det ju om hur mycket man är villig att betala för att säkra att de fortsätter. Och hur stor andel man tror kommer fortsätta även om de inte får förlängt (inrikes och intraskand har ju dålig konkurrens från bolag med bonus system, så chansen är ju stor att många sådana resenärer väljer att fortsätta även utan).
En inte orimlig variant kanske är att det kan komma status challenge specifikt riktat mot LTG.
När BA köpte BMI fick BMI:s kunder med livstidsstatus i slutändan ingenting annat
än en engångs statusmatchning mot BA Gold
BA hade själva ingen livstidsstatus då, och har fortfarande inget som motsvarar Star Alliance Gold,
att i efterhand matcha mot livstids BA Gold/OneWorld Emerald var uppenbarligen alltför generöst.
(fast de hade åtminstone kunnat pytsa in ett gäng livstids Tier Points på kontona)