Senator
Moderator
2-4-2 nere och 2-3-2 uppe har jag läst med samma produkt som idag. Dock är jo 2-3-2 en anpassning där "mitten av mitten" sitter ensam baklänges uppe, medan man sitter man 2 stycken bredvid varandra.
Reserapport: Lufthansa A380 Business Class Stockholm-Tokyo
- Thread starter NiNE
- Startdatum
2-4-2 nere och 2-3-2 uppe har jag läst med samma produkt som idag. Dock är jo 2-3-2 en anpassning där "mitten av mitten" sitter ensam baklänges uppe, medan man sitter man 2 stycken bredvid varandra.
NiNE
Medlem
Han var precis på gränsen till för stor för den (80 cm) men det gick ändå hyfsat. På vägen dit sov han 3-4 timmar och på vägen hem blev det väl ca 6-7 timmar tror jag.
Angående att LH lyckas sälja ut C: denna flight var näst intill full. Såg ett fåtal lediga C-platser.
MarcusC
Medlem
Ja runt 1 börjar de väl bli aningen stora...men låter som er kille gillar sova på plan då ju
så bra start på "flygkarriären".Och gällande beläggning så som nämts är LH duktiga fylla även stora kabiner...vilket borde generera en hel del vinst?! Och säkert pckså en orsak LH inte har nån brådska byta till nya C kabinen i befintliga plan.
Jo, det är ju känt.
Men det verkar ju inte som de som fick sina 380 långt före LH ser något behov av retrofit vad jag vet.
Och därav min undran om det inte är nån på LH som tänkt lite fel.
NyfikenGrau
Medlem
Det verkar som att detta är lite försenat och att den första A380 går in på retrofit vid årsskiftet. Läst det nyligen på ett ställe jag inte hittar nu, men detta inlägg på FT går i samma riktning;
FlyerTalk Forums - View Single Post - New Business class retrofit / routes etc.
(inte så att ett inlägg på ett forum är någon källa, men postaren ifråga verkar ha koll)
OnT: Trevligt reportage, NiNE!
Tyvärr känner jag igen en del i servicen från Tyskland i stort (extrem rädsla för att beställa för mycket och att man därför får slut på saker långt i förväg t.ex.) och blir inte jättesugen på att prova LH C.
Last edited:
Att angled flats ger fler stolar än full flats är ju ingen nyhet, även om effekten kan minskas genom staggered-lösningar.
LH satsat nu 1 miljon euros/dag i uppgradering av C till 2015, knappast någon god paybacktid, speciellt som inget underliggande ändrats.
Förutom att man möjligen missade konkurrenternas snabba satsning på full flats, och kundernas uppskattande av detta.
Därav dristar jag mig till att spekulera i om någon på LH tänkt fel, och möjligen likt AY ångrar sina beslut idag...
NiNE
Medlem
Jag fortsätter lite till, nu dags för hemresa.
Eftersom vi missade loungen i Frankfurt pga tidsbrist ville jag inte riskera att bli helt utan loungehäng under denna resa. Vi var därför ordentligt tidiga till Narita, där planet skulle gå klockan 09:45 på morgonen. Incheckningen gick mycket snabbt, så det bar direkt iväg till ANA:s lounge längst bort i terminalen, där vår ståtliga A380 stod och väntade.
Loungen såg vid första anblick inte jättekul ut - grå inredning och avskärmningar överallt. Vi slog oss ner i fåtöljerna och gav oss på buffén, eftersom vi inte hade hunnit äta frukost innan vi lämnade hotellet.
Buffén bestod av kall mat i olika former. Det fanns sushi, sandwiches, yoghurt och liknande. Det blev en lite udda frukost denna morgon, men vi skulle ju snart få mat på planet ändå.
För den som var sugen på varm mat gick det att beställa soba av olika typer genom en lucka på sidan av buffén. Jag testade dock inte själv, och såg heller inte någon beställa eller äta det under min loungevistelse.
I dryckesväg fanns läsk, kaffe och liknande att få i maskinerna längs med ena väggen. För bc.se:s skull var jag såklart tvungen att ta en bild på ölupphällningsmaskinen också, efter att ha läst om dessa skojiga apparater på denna förträffliga sida.
Utöver detta utbud av läckerheter erbjöd loungen bekvämligheter som dusch och omklädningsrum, men dessa testade jag aldrig och har därför inga bilder att bjuda på därifrån.
Eftersom vi hade så oerhört gott om tid (och för att vi inte ännu lyckats hitta någon lämplig frukost till grabben) så bestämde jag mig för att utforska även Uniteds lounge. Den låg naturligtvis så långt bort det bara gick, lounge-nöden kräver ingen lag så det var bara att börja springa. Uniteds lounge var betydligt större, och gästades denna morgon av runt tio personer. Inredningen gick åt det beiga håller, och den kändes mycket mer öppen än ANA:s motsvarighet. Det fanns ölupphällningsmaskiner även här, men matutbudet var sämre (bagels, flingor och frukt). Det fanns dock en ljuspunkt, nämligen ångkokta edamamebönor. Jag gjorde en fulig och fyllde en påse med bönor, sedan gick jag tillbaka till ANA:s lounge och åt upp dem...
Så, dags att boarda då. Willkommen an Bord på Business Class.
Jaha då skulle det ätas igen då. Ja tack, till lunch erbjöds följande i Western menu:
Appetizers:
Smoken Salmon Mosaic with Crab Meat and fresh Garden Greens
Poached Veal Vitello Tonnato Style, light Caper Sauce and green Beans
Mixed Bell Pepper, Garlic sautéed Shimeji Mushroom with fresh Green Salad
Main Courses:
Beef Casserolie with turned Vegetables, Leek, Garlic and Potato Anna
John Dory Filet Acqua Pazza Style with black Olives, Scallions and Herb Broth
Käse und Dessert:
Appenzeller, Stilton Blue with Apple Chutney and roasted Walnut
Brownie with Peninsula clotted Cream
Fresh Fruit
och den japanska menyn såg ut på följande vis:
Zensai:
Spinach, Crab Meat and Soup
Men:
Plum Noodle, chopped Leek, Wasabi, Nori Sachet and Soba Sauce
Hassun:
Tuna Fish Sushi, Castella with Sweet Potato, cooked Shrimp, skewered Tsukune Duck, rolled Spring Blossoms and Perilla flavored Apricot
Misoshinu:
Miso Soup
Dainomono:
Sautéed Pork Belly with Ginger flavored Soy Sauce, Potato, Shiitake Mushroom, young Corn and green Been enhanced by steamed rice with black Sesame
Konomono:
Perilla flavoured Japanese Yam, pickled Radish, Taubo-Zuke
Dessert:
Fresh Fruit
Japanese Sweet with Otemoto Stick
Ok, jag förstår inte allt i den japanska menyn, men jag tar gärna den tack. In kommer följande:
Fint och spännande! Rosa nudlar med plommonsmak var inget jag hade ätit tidigare. Ankköttbullar trädda på två strån så att det såg ut som körsbär var ju också lite udda. Vi beställde även den vegetariska förrätten från western menu, men den var inte alls lika trevlig:
Nästa rätt från den västerländska menyn blev beef casserole. Den smakade ungefär så spännande som det låter. Grönsakerna var räddningen i denna anrättning.
Pork Belly stod på tur på den japanska menyn. Ingen wow-upplevelse, men ändå ok för att vara flygmat. Misosoppa, grönt te och fullkomligt okända saker i en skål serverades också:
Dags för det jag hade längtat mest efter, nämligen dessert. Jag frågade flygvärdinnan vad den japanska desserten innebar, och fick förklaringen att det var en liten marsipanliknande sak. Förklaringen levererades tillsammans med ett ansiktsuttyck som sa något i stil med "du kommer förmodligen inte att gilla den", så jag bad om att få en brownie också (från den västerländska menyn) bara för att vara på den säkra sidan. Det fanns även chokladbitar, och det var väl lika bra att ta en sådan också tyckte jag. Lägligt nog är inte min fru något stort fan av sötsaker, så jag snodde alla hennes desserter också. Titta vilket perfekt bord att ha dukat framför sig ombord ett flygplan (med ett enda negativt inslag, nämligen tre toksnabba ettårsfingrar i bildens överkant som försöker norpa en vindruva):
Lite närbilder också bara för att det var så gott:
Sådärja, nu är jag snart klar. Resten av rapporten kommer snart!
Eftersom vi missade loungen i Frankfurt pga tidsbrist ville jag inte riskera att bli helt utan loungehäng under denna resa. Vi var därför ordentligt tidiga till Narita, där planet skulle gå klockan 09:45 på morgonen. Incheckningen gick mycket snabbt, så det bar direkt iväg till ANA:s lounge längst bort i terminalen, där vår ståtliga A380 stod och väntade.
Loungen såg vid första anblick inte jättekul ut - grå inredning och avskärmningar överallt. Vi slog oss ner i fåtöljerna och gav oss på buffén, eftersom vi inte hade hunnit äta frukost innan vi lämnade hotellet.
Buffén bestod av kall mat i olika former. Det fanns sushi, sandwiches, yoghurt och liknande. Det blev en lite udda frukost denna morgon, men vi skulle ju snart få mat på planet ändå.
För den som var sugen på varm mat gick det att beställa soba av olika typer genom en lucka på sidan av buffén. Jag testade dock inte själv, och såg heller inte någon beställa eller äta det under min loungevistelse.
I dryckesväg fanns läsk, kaffe och liknande att få i maskinerna längs med ena väggen. För bc.se:s skull var jag såklart tvungen att ta en bild på ölupphällningsmaskinen också, efter att ha läst om dessa skojiga apparater på denna förträffliga sida.
Utöver detta utbud av läckerheter erbjöd loungen bekvämligheter som dusch och omklädningsrum, men dessa testade jag aldrig och har därför inga bilder att bjuda på därifrån.
Eftersom vi hade så oerhört gott om tid (och för att vi inte ännu lyckats hitta någon lämplig frukost till grabben) så bestämde jag mig för att utforska även Uniteds lounge. Den låg naturligtvis så långt bort det bara gick, lounge-nöden kräver ingen lag så det var bara att börja springa. Uniteds lounge var betydligt större, och gästades denna morgon av runt tio personer. Inredningen gick åt det beiga håller, och den kändes mycket mer öppen än ANA:s motsvarighet. Det fanns ölupphällningsmaskiner även här, men matutbudet var sämre (bagels, flingor och frukt). Det fanns dock en ljuspunkt, nämligen ångkokta edamamebönor. Jag gjorde en fulig och fyllde en påse med bönor, sedan gick jag tillbaka till ANA:s lounge och åt upp dem...
Så, dags att boarda då. Willkommen an Bord på Business Class.
Jaha då skulle det ätas igen då. Ja tack, till lunch erbjöds följande i Western menu:
Appetizers:
Smoken Salmon Mosaic with Crab Meat and fresh Garden Greens
Poached Veal Vitello Tonnato Style, light Caper Sauce and green Beans
Mixed Bell Pepper, Garlic sautéed Shimeji Mushroom with fresh Green Salad
Main Courses:
Beef Casserolie with turned Vegetables, Leek, Garlic and Potato Anna
John Dory Filet Acqua Pazza Style with black Olives, Scallions and Herb Broth
Käse und Dessert:
Appenzeller, Stilton Blue with Apple Chutney and roasted Walnut
Brownie with Peninsula clotted Cream
Fresh Fruit
och den japanska menyn såg ut på följande vis:
Zensai:
Spinach, Crab Meat and Soup
Men:
Plum Noodle, chopped Leek, Wasabi, Nori Sachet and Soba Sauce
Hassun:
Tuna Fish Sushi, Castella with Sweet Potato, cooked Shrimp, skewered Tsukune Duck, rolled Spring Blossoms and Perilla flavored Apricot
Misoshinu:
Miso Soup
Dainomono:
Sautéed Pork Belly with Ginger flavored Soy Sauce, Potato, Shiitake Mushroom, young Corn and green Been enhanced by steamed rice with black Sesame
Konomono:
Perilla flavoured Japanese Yam, pickled Radish, Taubo-Zuke
Dessert:
Fresh Fruit
Japanese Sweet with Otemoto Stick
Ok, jag förstår inte allt i den japanska menyn, men jag tar gärna den tack. In kommer följande:
Fint och spännande! Rosa nudlar med plommonsmak var inget jag hade ätit tidigare. Ankköttbullar trädda på två strån så att det såg ut som körsbär var ju också lite udda. Vi beställde även den vegetariska förrätten från western menu, men den var inte alls lika trevlig:
Nästa rätt från den västerländska menyn blev beef casserole. Den smakade ungefär så spännande som det låter. Grönsakerna var räddningen i denna anrättning.
Pork Belly stod på tur på den japanska menyn. Ingen wow-upplevelse, men ändå ok för att vara flygmat. Misosoppa, grönt te och fullkomligt okända saker i en skål serverades också:
Dags för det jag hade längtat mest efter, nämligen dessert. Jag frågade flygvärdinnan vad den japanska desserten innebar, och fick förklaringen att det var en liten marsipanliknande sak. Förklaringen levererades tillsammans med ett ansiktsuttyck som sa något i stil med "du kommer förmodligen inte att gilla den", så jag bad om att få en brownie också (från den västerländska menyn) bara för att vara på den säkra sidan. Det fanns även chokladbitar, och det var väl lika bra att ta en sådan också tyckte jag. Lägligt nog är inte min fru något stort fan av sötsaker, så jag snodde alla hennes desserter också. Titta vilket perfekt bord att ha dukat framför sig ombord ett flygplan (med ett enda negativt inslag, nämligen tre toksnabba ettårsfingrar i bildens överkant som försöker norpa en vindruva):
Lite närbilder också bara för att det var så gott:
Sådärja, nu är jag snart klar. Resten av rapporten kommer snart!
Men ARN - PEK i C bokad i P eller Z kan man ju regelmässigt få för 20. Det behöver man ju inte tillhöra storkund för. Jag ringer bara Amex. Det blir lite blandat järn dock. Ibland SK, ibland LH, ibland OS. OS ojämförligt bäst men det beror mest på maten, den hårda produkten är ungefär samma på alla tre tycker jag.