Diskussionen får mig att minnas en personlig blunder från förra året. Sorry för sentimental och utbredd textmassa.
Jag tog nattåg mellan Melbourne och Sydney för att gå på operan och flanera i annan sorts storstad förrförra februari. Även i första klass på det drygt tjugoåriga dieseltåget var resan (~9h) fruktansvärt långtråkig. Jag sov dåligt i de båda järnhårda stolarna som blev lediga när stolsgrannarna äntligen fördelat sig jämnt över den halvtomma vagnen. Vaknade slutligen när ljusrören i taket tändes för frukostservering fem-halv sex på morgonen och fick misstänksamma blickar från tjocka säkerhetsvakter under tiden jag sträckte på benen i hopp om att bygga någon aptit. Det blev inget bra förspel för vad som skulle komma att bli ett par fantastiska dagar i Sydney.
Hursomhelst. Efter tågtråket kunde jag inte tillåta att resan hem till MEL skulle ta ett tredjedels dygn i anspråk utan bokade billigt inrikesflyg med JQ (Qantas/Jetstar). Inte förrän förberedelserna för resan till flygplatsen började frågan om passet gnaga i mig. När en åker långsamma inrikeståg är inte passkrav direkt legio, men på lufthamnen skulle frågan definitivt kunna aktualiseras. Mycket riktigt, efter en extra het taxiresa fann jag mig nekad i incheckningen på SYD T1. Även om JQs personal kunde tänka sig att ge ut ett boardingkort till den svettige utlänningen med nationellt id-kort ("This is not the European Union, you know...") så skulle säkerhetskontrollen på den internationella terminalen effektivt neka mig boarding.
Under tiden jag i tanken förberedde mig för ytterligare en natts sleep deprivation torture per tåg förbarmade sig dock en JQ-representant över mig och bokade om biljetten på en tidigare flight. Med bättre sittplats. Ombord en internationell flight(!) med slutdestination SIN som avgick från SYD Domestic Terminal och mellanlandade i MEL. Tacksam och med de ärliga avskedsorden "Good luck, sir!" avklingande i öronen blev det ny taxitur och hetsig trafik till den säkerhetsmässigt mer avslappnade T2. En snabb automatincheckning och kort boarding pass+EU-certified ID-kontroll senare tog jag mig alltså tillbaka till staden där mitt svenska pass befann sig.
Det gick (också)! Om än med lite tur, storartad service från JQ och fantastisk hjälpsamhet av alla inblandade australiensare.