Senaste nytt

Operation Backlog: En sportlovs-exkursion i poängens tecken

I min värld är det obegripligt hur man inte kan välja 2F eller 3F...
Är ju sämst i att behöva lägga allt i overhead, ogillar verkligen det. :)
Därför är exit row bäst. Ingen kräver att väskor ska vara på golvet och stjäla fotutrymme, men man har plats för grejer i stolsfickan.
 
Nja, det tror jag inte på.
Jag vill ha min väska hos mig så jag kommer åt mina grejer när jag känner för det.
Dvs jag vill inte ha den i overbin.
Jag har aldrig nåt i väskan jag behöver ta ut. Laddkabel för mobil i fickan, den tar jag ut innan jag sätter mig.

Kanske blir oftare att man tar fram laptopen iom Starlink, men prioriterar ändå fotutrymmet.
 
Väldigt trevlig rapport hittills. Ska bli kul att följa!

Dock måste jag ifrågasätta detta påstående. I min värld är det svårt att maximera välbefinnande ombord på ett flyg när man inte sitter vid fönstret, men visst, alla kan tycka olika.
Jag får nog göra en pudel här - det finns ingen vetenskaplig konklusion iämnet :D. Men pole position har man I alla fall...

Skulle tro att @Kris har samma problematik som mig att det är någon som kräver fönsterplatsen och vi jobbar för att maximera vårat välbefinnande utefter dom förutsättningar vi har att arbeta med! :D
Helt klart en faktor! Fönsgerplats är hårdvaluta. You win some, you lose some...

Jag är orimligt underhållen av en reseberättelse som ännu bara avklarat positioneringen. More!
Tack! Fortsättning följer. En lite logistisk vurpa som skall redas ut först.

… och slänga upp fotsulorna på väggen framför... Hahaha. Du har gjort min dag. ;)
Jag tyglade mig denna gång. Lovar!

Inget snack 1D är det som gäller, bra utrymme för skorna på golvet på hela raden!
Just så! Oceaner av plats. I synnerhet sen seat-block återintroducerades.


Kul med glada tillrop. Oavsiktligt stickspår från min sida. Kanske dags att damma av enperitråden för 'bästa sätet i A320'? :p
 
Episod 2: Ett hopp över pölen eller mysteriet med den försvunna löparen
Dagen inleddes med ett strategiskt val vid frukostbordet. Junior var fast besluten att testa utbudet på Radisson och det visade sig vara ett klokt beslut. Även om det inte serverades några beställningsrätter var utbudet på hotellet betydligt mer generöst än det vi senare mötte i loungen. Det blev en lugn och behaglig start på en dag som snart skulle fyllas med betydligt mer stressiga inslag (ok... allt är relativt...)


PXL_20260207_062142200.jpg

Entré till Sky Horizon och frukost på Radisson

PXL_20260207_063358066.jpg

Frukost med utsikt hos Sky Horizon

PXL_20260207_062240371~2.jpg

Frukostbuffé som passar både Junior och Senior

Redan innan vi nådde Arlanda låg en administrativ mardröm och lurade i bakgrunden. Vid gaten i Köpenhamn dagen innan visade det sig att APIS- uppgifterna inte fastnat i systemet. Det krävdes en måttligt stressad gateagent och en hel del manuellt knappande av adresser och nödkontakter för att få ordning på dokumentationen (trots att jag fyllt i allt online som vanligt). Vi blev lagom färdiga precis när grupp fem började gå ombord. Tur i oturen var att rad ett erbjöd rikligt med plats för handbagage, annars hade vi riskerat att behöva checka in väskorna vid gaten på den fullsatta maskinen. Samma problematik dök upp igen vid incheckningen på Arlanda där ett felmeddelande stoppade oss från att checka in online, så det var bara att snällt ställa sig i kön till disken och göra om allt igen.


PXL_20260207_071942030~2.jpg

En nästan ödslig terminal i morgonljus

Fasttrack på Arlanda gick förvisso smidigt men med endast en bana öppen tog det ändå sin lilla tid. Det är det klassiska dilemmat där en enda person som inte är förberedd kan få hela flödet att stanna av trots att kön ser kort ut på håll.


PXL_20260207_072938711~2.jpg

Entrén till nålsögat kallat Fasttrack

Väl igenom säkerhetskontrollen siktade vi direkt på SAS nysatsning med loungen vid gate F26. Vi rörde oss snabbt förbi den fönsterlösa delen och slog oss ner i den ljusa guldavdelningen som var nästan helt tom. Här passade vi på att äta en second breakfast även om utbudet kändes en smula sparsmakat. Det stora nersidan i denna lounge är bristen på 'köindikator' för passkontrollen. Att behöva gissa hur lång tid det tar att lämna Schengen känns inte särskilt modernt. En lösning likt den på Berlin Brandenburg, där man kan passera passkontrollen direkt från loungen, hade varit en fantastisk förbättring för premiumkänslan.


PXL_20260207_075101674~2.jpg

Vi skippade loungen utan glans till förmån för...

PXL_20260207_075118812~2.jpg

... Guldglans och fönster i SAS nya vardagsrum

Det var här vid ett av borden i loungen som resans första stora mysterium föddes. Vi tog fram schackspelet från Kairo och spelade några intensiva partier till tonerna av idogt knäckebrödsgnisslande. När vi senare samma dag väl landat och skulle packa upp för en revansch upptäcktes det ofattbara. En svart löpare var spårlöst försvunnen! Troligen blev den kvarlämnad någonstans i loungen vid F piren, ett ensamt offer till schackgudarna på svensk mark.


PXL_20260207_075148513~2.jpg

Här försvann en löpare i schackmysteriet

PXL_20260207_075247107.jpg

Loungefrukost nummer två för den hungrige

PXL_20260207_075335043.jpg

Vätskedepån innan avgång


Som Eurobonus Diamond fanns det förhoppningar om en uppgradering hela vägen fram till avgång. Det såg luftigt ut i den främre kabinen upp till avresa, men turen var inte på vår sida denna gång. Lägstabud var till den dyra sidan, så hoppade detta. En sista plats i Business fanns kvar vid incheckning, så det räckte inte för en poänguppgradeirng och vi stannade snällt kvar i SAS Plus. För en dagflygning är det en helt okej produkt och det mindre än halvfulla flyget bidrog till en luftig känsla.


PXL_20260207_090723495.jpg

Dags att kliva ombord vid gate F62

PXL_20260207_090955549~2.jpg

Eystein Viking redo för dagens långskutt

PXL_20260207_091052103.jpg

Vår modul i SAS Plus

PXL_20260207_091733824.jpg

Gott om benutrymme på rad 20

Vår maskin för dagen, A330 Eystein Viking, har sett sina bästa dagar. Det är ganska exakt tio år sedan jag flög med just denna kärra för första gången och det märks på interiören. Armstöden var ordentligt vältuggade och borden på rad 20 bågnade betänkligt redan av vikten av en påse nötter å en Mikkeller.


PXL_20260207_091835601.jpg

Vältuggade armstöd med patina

PXL_20260207_094955401.jpg

En avundsjuk blick in i drömfabriken

PXL_20260207_100207467.jpg

Vinterlandskap från ovan vid takeoff



Kabinchefen kom tillbaka från den främre kabinen för att hälsa personligt när vi väl nått marschhöjd, vilket alltid är en trevlig gest. Junior fick dessutom en glad överraskning i form av en glasspinne hämtad direkt från Businessklassen någonstans över Island. Maten ombord var helt okej men inget som imponerade stort. SAS servicekoncept i Plus, där all dryck för hela resan ska beställas vid ett och samma tillfälle, tar udden av upplevelsen. Att behöva planera sitt vätskeintag för åtta timmar framåt känns inte särskilt premium. Låt vagnen rulla!

PXL_20260207_102454776.jpg

Dryckeslogistik för avancerade resenärer

PXL_20260207_105542858.jpg

Lunchbricka på 10 000 meters höjd

PXL_20260207_123053176~2.jpg

Guldglimt i tillvaron för Junior

PXL_20260207_163924615.jpg

Sista påfyllningen innan New Jersey


Inflygningen mot Newark bjöd på vackra vyer över ett snötäckt New Jersey. De röda motorerna på vår A330 skapade en fin kontrast mot det vita landskapet under oss. Trots att vi fick vänta en stund på gate-bogsering efter landning gick processen genom Terminal B oerhört snabbt.


PXL_20260207_175617794.jpg

Snöiga vidder vid inflygningen

PXL_20260207_180015703.jpg

Röda motorer mot ett vitt Newark

PXL_20260207_180406395~2.jpg

Hjul i backen på amerikansk mark


PXL_20260207_182044654~2.jpg

Manhattan hälsar oss välkomna i fjärran

Hade fyllt i MCP vid landning, men väl vid immigration var svære 'no MCP today'. Kanske för att det i princip var helt tomt. Dock klev vi direkt fram till en tom lucka i passkontrollen och var igenom på rekordtid. Har tidigare i princip alltid åkt tåget från EWR in till byn. Eftersom AirTrain håller på att byggas om valde vi att testa bussen istället för en Uber. Det visade sig vara ett smidigt val som tog oss direkt till Port Authority utan krångel.

PXL_20260207_183452251~2.jpg

Rekordfart genom passkontrollen i Terminal B

PXL_20260207_184607492~2.jpg

Nästa stopp bussen mot äventyret

PXL_20260207_191323286~2.jpg

Från flygstol till bussäte utan knussel


Väl ute på gatan påmindes vi omedelbart om att vi lämnat den danska kylan för något ännu mer bitande. Det var snorkallt och blåsigt, precis som vi befarat. Vi är äntligen framme i New York för att åter erövra staden. Men - den stora frågan kvarstår, hur ska Junior kunna vinna nästa schackparti med en löpare kort?


PXL_20260207_191604240~2.jpg

Skyline som får en att glömma kylan

PXL_20260207_192248542~2.jpg

Vår trotjänare genom Lincoln Tunnel



I nästa episod(er) ger oss ut i kylan på jakt efter både äventyr och nya pjäser. Vi tar vid med vår Backlog där vi lämnade den i sprint/episod #15 sommaren 2025 ( https://www.businessclass.com/forum...innan-bonusfesten-är-över.107116/post-1133878) Stay tuned for more...
 
Toppen