Bonaire Flamingo International Airport - Curacao Hato International Airport flyg BC 707 operated by UAC PJ-SBC
Avgång: 20:30 som var när vi ville åka
Ankomst: 20:50 som var så snabbt vi kunde landa
Flygplan: Piper Chieftain
Klass: Världsklass
Sittplats: 01A (
Traveller), 01C (
Senator), 02A (
Sembl), 02C (
BvM), rad 3 var ledig, där låg Sembls turkerkasse med pengar, kamera och pass
Efter en hejdundrande taxiresa med
Traveller som guide, var det (tyvärr) dags att åka tillbaka tll CUR.
Jamie lämnade oss utanför incheckningen, och det var knappt en kotte på flygplatsen. Om jag minns rätt, var det bara en Insel Air flight kvar för kvällen.
Vi samlades utanför kafeterian där
Edwin och
David hämtade oss. En snabb transaktion (som ni redan har sett) med betalning, gick vi till security. Där skrattade man lätt som vanligt, när vi kommer halvrisiga efter vårt äventyr.
Emigrationskontroll var snabb; turligt för
Traveller var agenterna mer vakna än honom, då han lämnade sitt pass där.
Alla fick emigrationsstämpel i passet, en snabb säkerhetskontroll och nästa logiska steg var att förvärva något inför vår inflight service. Nu har ett tema på resan varit Johnnie Black, och till vår förtvivlan var Duty Free stängd. Då är det bra att vi har en man som
Traveller med oss; det finns bara möjligheter.
Han går fram till den lilla baren som finns, och frågor om dom har JW Black. Visst, det finns.. ”Jag köper den där 1/3 flaska du har för $10” säger
Traveller! Ja, en del blickar får han, men vadå? Detta är väl helt normalt? BYOB på en privat, chartrat flight? I alla fall, nu finns det ombordservice på flight BC707.
Vi tillsammans med besättningen får snabbt hjälp, och vi promenerar till flygplanet. Där väntar vi utanför tills
CPT Erwin får ground clearance så vi kan stiga ombord. Alla, inklusive
David och
Erwin är på kalashumör! Vi tror att dom nästan har det lika roligt som vi har det.
En snabb boarding, innan vi taxar till bana 28 för take off. Vi får klartecken väldigt snabbt, och vi åker mot CUR.
Under resan är det fantastisk service, med tanke på den korta flygtiden på 18min. Vi når 4500ft marschhöjd och en air speed på 165knts. En häftig inflygning med en skarp, left-hand-turn på ca 1500ft på bana 11.
När vi landar har vi den annorlunda ankomstservice med en promenad under gaterna till immigrationen där
CPT Edwin slussar oss förbi alla (lite sura) amerikanare som precis har landat med AAs kvällsflight. Medan
CPT Edwin går till tullen för att få det officiella stämpel, handlar
Traveller en ny flaska JW Black. Vi måste jo ha lite till stranden nästa dag, men det räckte bara till parkeringsplatsen innan korken åkte. Jag var för tillfälle chaffis och drack ingenting.
Så avslutades en helt vanlig måndag på Curacao.