Vi hoppade över hotellfrukost och satsade i stället på att äta i flygplatslounge. Till skillnad från föregående flyg med Aeromexico från USA till Mexiko gick det inte att checka in online för flyg med samma flygbolag från Mexiko till USA. Vi kom därför till flygplatsen ca tre timmar före avgången för vårt förmiddagsflyg för incheckning på plats.
Taxitjänsten DiDi fanns faktiskt även i Monterrey, men man behövde ha en annan DiDi-app än den som funkade i Kina, och denna fanns bara på mexikanska App Store och kunde därför inte enkelt laddas ner till en svensk mobil.
Vi vågade därför oss på ett nytt försök med Uber på väg tillbaka till flygplatsen MTY efterföljande morgon. Det blev en lugn färd genom stan i morgonsolen med en bil som inte föll sönder och hade fungerande säkerhetsbälten. En diametral upplevelse.
Incheckning till Aeromexico i snabbkö via Sky Priority. Vi fick frågan om när vi anlände till Mexiko, även om detta stod i passet. Dock ingen fråga denna gång om ESTA eller vidare resa inom eller ut ur USA. De såg automatiskt att jag var SkyTeam Elite Plus, då borde ju våra EB-nummer ligga inne på rätt sätt. Vi fick dock ändå av någon anledning ut boardingkort med tomt FQTV-fält, så även om de hänvisade till att numret låg inne i deras system så bad jag om nya. Då behövde vi ange numrena igen. Det gick inte först, tills jag förklarade om EBx-prefixet.
Vi gick till första lounge vi såg, en Amex Centurion-lounge. Två gäster hade jag fått ta med mig. Lite oklart hur det funkade med matservering, vi fick fråga och fick då en frukostmeny med priser på allt. Allt ingick, gratis, blev svaret när vi frågade. En servitris kom och frågade om dryck, samt korrigerade, det ingick inte annat än papaya samt två olika chilaquiles, så vi beställde en av vardera (som sonen tyvärr inte gillade).
Té med mjölk blev liten kopp té utan mjölk. När jag lusläste det finstilta på menyn visade det dock sig att allt på menyn faktiskt skulle ingå med vanligt Amex Platinum, det vara bara med någon Aeromexico-utgiven variant av kortet som det inte skulle göra det. Vi stod på oss (på spanska). Servitrisen var trevlig men stod också på sig. Till slut visade det sig att vi hade rätt, allt skulle ingå. När vi äntligen kunde beställa nåt mer visade detta sig inte finnas. Vi gav upp och letade efter en annan lounge.
Loungen precis bredvid hette OMA Premium Lounge. Access via Priority Pass. Endast ett annat sällskap där. Servitören var otroligt trevlig och hjälpsam men pratade snabb och oförenklad spanska och rabblade upp många alternativ. Någon slags äggröra lyckades jag beställa, men det fanns säkert annat gott också. Hans trevlighet gjorde att jag artigt drack upp det kryddiga chaité jag fick när jag beställde té negro (och att jag tackade ja till påtår).
Utbudet av frukostmat att plocka själv var verkligen inte stort men det kändes att det låg omsorg bakom, och vi fick en sån genuin känsla som man kan få med engagerad personal på exempelvis frukostbuffén på en del mindre hotell.
Det fanns lite längre bort i terminalen även ett tredje loungealternativ, Salon Premier (VIP Lounge Sala Regional), märkt med flygbolagets logotyp, så vi gissar att vi hade kommit in där också via SkyTeam Elite Plus, men vi kände oss nöjda inför vårt flyg tillbaka till USA.