SK LAX-CPH
Sedan SAS fick sina A350 har jag haft 8 långsträckor med dem, men aldrig lyckats pricka in planet. A330 är det inget fel på, men vore kul att prova det senaste. LAX brukar trafikeras med A350 men just november i år är det A330 som gäller så det blir det igen (enda gången med A350 är Finnair LHR-HEL). Jag hade lagt bud 22004 poäng för uppgradering på det här flyget. Dagen innan avgång uppgraderades en handfull passagerare från ekonomi, och 6 platser fanns kvar i affärsklass (precis samma mönster som på utresan). 7t innan avgång fick jag nej på budet och de 6 platserna försvann. Ej heller någon courtesy upgrade så CU-ration är nere på 25% för mig nu. I loungen snackade jag lite med en kille som budat 4000kr (EBG) och fick igenom det, jag tipsade honom att prova Polaris-loungen istället.
Här kommer skjutsen hem:
Star Alliance loungen i LAX har jag varit i ett antal gånger men först nu upptäckte jag att det finns en nudelbar bakom kaffemaskinen! Frukost låg framme fortfarande kl 11 men plockades bort så småningom. Jag parkerade mig på terassen och njöt av flygplansvyn. Det jag inte gillar är den höga bakgrundsmusiken, jag hade hellre haft det helt tyst (eller tystare). Lite samma som med ”signature scent” som en del hotell har i allmänna utrymmen, mest jobbigt med onödig parfym tycker jag.
Det som fascinerar mig med flygning är att det är så mycket som händer runt varje avgång - så många förberedelser (å andra sidan gäller det rätt mycket, tänk bara en skolstart!):
Boarding skedde genom kameraigenkänning utan boardingpass/pass, något jag bara varit med om i SFO tidigare. Det går smidigt men jag antar att enäggstvillingar stöter på mer patrull. Planet var SE-REH så internet fanns inte tillgängligt. Med tanke på hur långsamt internet gick på andra flyget var det ingen större förlust, jag hade ändå inte jobbat på nattflyget.
Ekonomi var nästan helt fullt medan Plus hade en tredjedel ledigt. Jag började med att byta om till pyjamasbyxor (från LH F ) för att sova bättre, verkligen något som känns skönare än de tjockare resbyxorna. Flygplanskameran var fint högupplöst men som alltid fördröjd, jag räknade cirka 13 sekunders fördröjning nu. Lite lustigt när planet kom igenom molntäcket utanför fönstret medan kameran fortfarande visade andra sidan av molnen.
Igen all dricka ska beställas samtidigt innan maten (men de var snälla och hade lite med på matvagnen också). Maten som erbjöds var kyckling eller biff och den här gången en efterrätt jag gillade betydligt bättre – mousse med äpplebitar på. Efter maten satsade jag på att sova, det gör verkligen skillnad att få ett ”täcke” istället för en tunn plastfilt. I vanliga fall sover jag inte bra på plan, med åldern har en sorts svindelrädsla kommit som tar sig uttryck just när man är högt uppe och ska sova. Till min egen förvåning lyckades jag sova 6 timmar och vaknade av att frukostbrickan dukades fram. Jag är ingen frukostmänniska så nöjde mig med lite färsk frukt.
Classy:
Att servera kål på flygplan är modigt (men gott)
Frukost:
SK CPH-ARN
Schemaläggningen för flyg vidare efter landning från LAX är konstig. Första flyget till Stockholm går först efter 3+ timmar, första till Oslo efter 3,5+ timmar, och första till Helsingfors efter 5 timmar. Jag sitter såklart inte på samma data som de på kontoret på SAS men det här verkar vara en dåligt synkad schemaläggning. Å andra sidan kanske man räknar med att skandinaver ändå väljer att flyga SAS.
Besättningen på flyget hade blandade språkkunskaper. Jag förstår att det är av kostnadsskäl men är rädd att man skjuter sig lite i foten när det inte är 100% skandinaviska talat ombord (och den kulturella förståelse/personlighet som följer med det). Jag tänker här på Norwegian t ex där man kan få samtlig personal spansktalande mellan skandinaviska städer. En pirog serverades men kall tyvärr.
SAS Plus inom Skandinavien och Finland:
AY ARN-HEL
Det är säkert 10 år sedan jag bytt till terminal 2 på Arlanda efter säkerhetskontrollen. Varken avgångstavlan eller skyltning gav mig någon fingervisning om vart man skulle gå för att komma till T2. Jag följde skyltar till ”Transfergate T11” vilket var rätt gissat. Men varför ingen skylt att det är dit man ska bege sig?
Menziesloungen i T2 erbjuder mer protein än SAS-loungen (vars servering jag brukar uppskatta) men det var inte mycket att hurra för: omärkta, mikrade panerade biffar som jag inte kommer välja igen. Flyget därefter fint med ett glas blåbärsjuice som standard i ekonomiklass.
Loungeutbud i T2:
Slutord
Nu hemma i Finland igen. Ingen nästa resa planerad så diamantkortet osäkert för nästa år. Tack alla som läst och reagerat, det uppskattas verkligen!
